Mitt "grande finale" projekt. En trevägs OB (open baffle) högtalare eller också kända som dipol högtalare. Designen har inspirerats från Jamo R909, jag hade ett varmt hjärta för dessa men de är tyvärr lite för dyra och Jamos val av diskant och mellanregister föll inte mig i smaken. Det är absolut inga dåliga element i Jamo men jag har mina preferenser. Någon undrar säkert om jag lyssnat till Jamo R909 och jämfört, svaret är nja. Jag har lyssnat till Jamo en gång i...   Läs hela

Mitt "grande finale" projekt. En trevägs OB (open baffle) högtalare eller också kända som dipol högtalare. Designen har inspirerats från Jamo R909, jag hade ett varmt hjärta för dessa men de är tyvärr lite för dyra och Jamos val av diskant och mellanregister föll inte mig i smaken. Det är absolut inga dåliga element i Jamo men jag har mina preferenser. Någon undrar säkert om jag lyssnat till Jamo R909 och jämfört, svaret är nja. Jag har lyssnat till Jamo en gång i ett dåligt lyssningsrum och kan därför inte ge en rättvis bild av mitt intryck. Jamo'n kunde förmodligen låtit bättre med rätta förutsättningar.

Min högtalare är byggd av solid 40mm stavlimmad ekskiva (kökbänksskiva), i mitten finns ett inlägg av björk för att skapa kontrast och en knutta design. Vikten uppgår till cirka 50kg per högtalare. Elementen är följande:

Diskant: Mundorf AMT 2340 (banddiskant).

Mellanreg: Thiel & Partner (Accuton) C173N-T6-90 med underhängd neodymiun motor.

Bas: Peerless SLS400 (830867) 15 tum i parallell koppling.

Basarna är kanske inte de mest lämpliga valet för en OB design, men de innehar hög känslighet, cirka 96dB parallellt, och ser "snygga" ut, då jag ville undvika PA utseende på elementen. Dessutom kan man med ett aktivt filter trolla en hel del. Lyckligtvis visar det sig senare i lysningsintrycket att de faktiskt gör ett utmärkt jobb.

Högtalarna byggdes genom att låta en maskinverkstad fräsa ut enligt grovritningarna nedan. Därefter började det roliga med fräsning för avfasningar, hål etc. detta gjordes med en överhandsfräs. Sedan var det till att slipa och slipa i all oändlighet. Eken är behandlad med en polyuretanhärdande olja (Junkers Rustik Oil) vilken var iblandad brunt pigment för att mörka ned eken. Cirka 8 strykningar är gjorda för att få en blank finish. Notera att oljan härdar på cirka 24h i rumstemp och får en hård yta, inte som många andra oljor som blir lite mjuka i ytan.

Det hela drivs för tillfället med ett ATI 3006 slutsteg, 6 kanaler a 300Wrms i 8 ohm fullt balanserat uppbyggt, även utgångssteget (ovanligt). Kopplad balanserad till en DEQX 2.6P HD uppgraderad (moddad analogdel), som agerar aktivt filter i en triamp konfig. Senare kanske Nexus stegen kommer att testas.

Nedan finner ni även grovritningar för er som känner att det kliar i fingrarna. Notera att konstruktionen drivs aktivt, alltså inget komplett passivt filter finns, något som jag kanske knåpar ihop vid ett senare tillfälle.

LYSNINGSINTRYCK: Jag har nu lyssnat till dessa högtalare och fintrimmat det aktiva filtret. Jag kan bara beskriva ljudet som sanslöst bra, bättre än jag förväntat mig. Det folk säger om att en gång OB (open baffle) bas, alltid OB bas, är verkligen sant. Basen är så vansinnig snabb, transientvillig och precis att man tappar hakan samtidigt som den är mäktig, slutna konstruktioner kommer lång på efterkälken. Bas låter helt enkelt som bas skall låta. För att förstärka vad jag menar kan jag nämna att jag är biten av "audiofilflugan" sedan cirka 15år tillbaka, med diverse färdiga högtalare i bagaget och en rad mässbesök. Jag har under dessa 15år aldrig hör en så hårdslående/dynamisk och precis bas som nu! Kan den spela lågfrekvent och högt, svaret är onekligen JA. Med lite kompensation (DEXQ) för den naturliga avrullningen som fås från den medvetet smala baffeln, uppskattar jag frekvensgång ned till 30Hz, och då kan man spela på disconivåer dvs. dunk som känns (skadligt högt).

Det man bör tänka på att OB design är rätt känsliga för placering, mina står cirka 1,0m från bakväg lätt invinklade. Detta ger ett mycket bra fokus även om man inte sitter i mitten (sweet spot), en förflyttning på +/- 0,3m är inga problem. Samtidigt får man en mycket bra 3D känsla och framförallt djup och bredd i ljudbilden, ni som lyssnat till en bra Martin Logan vet vad jag pratar om. Mellanregistret och diskanten spelar mycket linjärt och precist, alla mikrodetaljer och röster mejslas ut perfekt med en fin utklingning i toppen, helt utan tendens till någon vasshet, ett mycket mjukt och behagligt ljud. Men det som slår en mest är öppenheten/livekänslan i ljudet och framförallt den "stenhårda" och precisa basen (basgitarr följs upp perfekt), inget fladder eller sunkig gummibas här inte.
 

 Stäng