Jag har länge velat göra det här testet, och när jag nu fick möjligheten att prova över en helg så gjorde jag det. Anledningen till att jag valde att jämföra  mot just B&W 683 är att dessa är väldigt populära och framgångsrika, samt en av de högtalare som verkligen tilltalat mig när jag varit ute i butiker.
Förutsättningarna inför testet var identiska. Båda högtalarna kopplades till min NAD C372 på A- respektive B-ingången. På detta vis var det lätt att
jämföra…

  Läs hela

Jag har länge velat göra det här testet, och när jag nu fick möjligheten att prova över en helg så gjorde jag det. Anledningen till att jag valde att jämföra  mot just B&W 683 är att dessa är väldigt populära och framgångsrika, samt en av de högtalare som verkligen tilltalat mig när jag varit ute i butiker.
Förutsättningarna inför testet var identiska. Båda högtalarna kopplades till min NAD C372 på A- respektive B-ingången. På detta vis var det lätt att
jämföra genom att inom mindre än en sekund ha bytt högtalarpar genom tre knapptryckningar på fjärren. Som vanligt ska man väl dock tillägga, vad gäller
Klipsch, så har de en känslighet som ligger en bra bit över andra högtalarmärken, likaså B&W:s. 90dB gentemot 97dB. På grund av detta kan det vara svårt att få en rättvis jämförelse, men jag gjorde så gott jag kunde genom att snabbt skruva upp volymen på förstärkaren när jag bytte över till B&W. Tilläggas ska väl också att jag körde med exakt samma högtalarkabel, så detta ska inte ha haft någon påverkan i jämförelsen.

Först ut var RF62. Körde en gammal låt med Keb' Mo' som gillas skarpt. Tyckte allt lät öppet och väldigt klart med en bra närvarokänsla. En liten tendens till energirikt och diskantigt ljud kanske, något som jag främst har upplevt i det "nya" lyssningsrummet. Mellanregistret och basen var där inte så mycket att anmärka på, utan ljudet kändes framåt med fint bastryck. Spännande att slå över till 683 tänkte jag och tryckte snabbt på knapparna "B" - "Vol up" - "A".

Vips så var B&W inkopplade och Klipscharna borta. Men vad hände, tänkte jag först. Det var väl inget fel på 683orna jag lånat hem? Även om jag skruvat upp  volymen så kändes det som hela toppen och halva mellanregistret tagit ett eller två steg in i högtalaren. Det kändes inte som om rösten kom fram på samma sätt och närvarokänslan försvann en del tyckte jag. Ordet jag söker är förmodligen instängt. Aja jag lyssnade vidare ett par minuter till. Det var ju ett behagligt och lättlyssnat ljud som de presterade. Basen var det inget fel på heller. Skulle jag beskriva skillnaden i basen mellan de två så skulle man kunna säga att rent basmängdsmässigt så spelade de ganska lika. Klipsch presterade kanske ett lite större ljud med lite mer bastryck, men o andra sidan så fanns där mer definition och kontur i basen från B&W, samtidigt som jag tyckte att den grävde ett par Hz djupare. Klipschens bas fick tendensen att svälla ut lite och var inte lika "kontrollerad" som B&W:s.

Fortsatte med samma artist ett tag för att sedan ta en paus.

Drog upp volymen lite så att den passerade kl 10 på förstärkaren och bytte artist till något med lite mer tempo i - Kings of Leon, Pink, Hardcore Superstar och Armin van Buuren. Först ut var denna gång B&W. Det märktes att förstärkaren fick jobba lite mer då den blev varmare.
Ljudet var hyfsat högt och baselementen började röra på sig en del. Ljudet var kort sagt bra. Behagligt, detaljerat och medryckande. Att det på något sätt skulle vara instängt tyckte jag inte, samtidigt som det heller aldrig blev påträngande. Detta imponerades jag verkligen av hos B&W, tyckte aldrig ljudet kändes jobbigt eller att man blev lyssningstrött - detta oavsett volym. Kanske var det lätt att bli lurad att B&W lät instängt bara för att de spelade lite mörkare?

Snabbt tryck på "A" - "Vol Down" - "B". Boom - Klipsch inkopplade. Som vanligt med Klipsch så var ljudet stort. Men var det bättre...nja. Här kom det fram tydligt att Klipsch hade en diskant som i jämförelse var hissad och en energi som inte verkade göra sig riktigt rätt på den här ljudvolymen. Ljudet blev faktiskt lite jobbigt och det var inte riktigt så jag minns det från mitt gamla rum. Allt utom toppen funkade dock väldigt bra och ljudet de presterar är verkligen bra.

Timmarna gick och jag lyssnade vidare samtidigt som jag tog lite pauser. Allt eftersom tiden gick så kom jag på mig själv att vid varje låt ha stannat med högtalarpar A inkopplat i slutändan - B&W 683. Förmodligen av den enkla förklaringen att de hade ett ljud som var behagligare och tilltalade mig mer. Så i slutändan måste jag nog säga att B&W hade bäst ljud totalt.

Det som inte riktigt är bra vid en direkt jämförelse mellan ett par högtalare är att man inte har någon referenshögtalare att spela mot. Börjar man med Klipsch och sedan slår över till i stort sett vilket annat högtalarpar som helst i samma prisklass, så skulle de nog låta lite mer instängda än vad Klipsch gör. Går du sedan från andra hållet och slår över till Klipsch från ett annat högtalarpar kan de säkert uppfattas som ljusa och lite skrikiga.


Notera att det i detta lilla test enbart spelades musik. Inga filmer har spelats och där tror jag att utgången kanske hade blivit en annan. Vem vet?
Prisskillnaden mellan dessa över 5000 kronor. Svårt att veta om det är motiverat, men två saker vet jag i alla fall:

- Jag kommer inte köpa ett par nya B&W 683 för över 14 000:- .
- Jag ångrar att jag inte köpte B&W 683 i körsbär i vintras då de såldes för 8500 :- .

Jamo D570 vs Klipsch RF62 Tog mig tid i helgen att jämföra Jamo D570 mot Klipsch RF62. Högtalarna var kopplade med varsin uppsättning kablar till A- resp. B-utgången på min NAD C372, så det var enkelt att direkt slå mellan högtalarna. Klipsch har dock en klart högre känslighet vilket gör att man måste skruva upp när man byter till Jamo, vilket kanske inte kan tyckas helt rättvist. Efter att först ha spelat högtalarna var för sig i mitt rum tyckte jag att skillnaden i hur högt de spelade med samma volympådrag inte var så stor. Lite märkligt eftersom RF62 har en känslighet på 97dB gentemot Jamos 88dB. Men efter att ha kopplat in de samtidigt till förstärkaren och genom att slå mellan högtalarpar A och B så var det en stor skillnad i volym mellan dem. I alla fall, när man körde högtalarna samtidigt med NADen så drunknade ljudet från Jamohögtalarna av Klipscharnas volym. Man hörde knappt att man slog på Jamohögtalarna samtidigt som Klipscharna spelade. Detta gjorde det lite svårt att slå mellan dem då man fick justera volymen hela tiden. Den absolut största skillnaden mellan högtalarna var mellanregistret. När man spelade med D570 kändes det som ett tomrum mellan diskant och bas. Helt plötsligt när man slog över till Klipsch så kom ljudet fram på ett helt annat sätt. Instrument som tidigare varit dolda upptäcktes väldigt tydligt med RF62. Diskanten i RF62 kändes också mer upplöst, även om den har en väldigt framåtriktad spelstil som inte riktigt uppskattas av alla. När det kommer till basen så kändes det som att det fanns lite mer definition i basen i D570. I vissa låtar kändes det som om Klipsch blev lite otydliga, eller svulstiga i basen, vilket i och för sig kan bero på att det stod väldigt nära väggen. Men ändå tyckte jag mig finna lite mer definition i basen hos Jamo. Vad gäller djupet i basen tyckte jag båda spelade ungefär lika djupt, men då det kommer till bastryck, dynamik och att spela högt så har inte Jamo så mycket att sätta emot faktiskt. Klipsch är helt enkelt en rolig högtalare att spela högt med. Högtalarna har olika spelstil och lämpar sig för lite olika genres enligt mig, även om Klipsch känns mer allround! Jamo passar enligt mig inte riktigt lika bra till hårdare musik, eller rock och pop. Tilläggas kan väl att Jamo D570 slutade tillverkas för några år sedan och låg ungefär på samma nypris som Klipsch RF62, men går i dag att hitta billigt på begmarknaden. Tittar man på byggkvaliteten och finishen tycker jag att Jamo drar det längsta strået, samtidigt som de nog får anses vara mer estetiskt tilltalande.
 
 Stäng