Infinity WTLC (Wave Transmission Line Column)
Detta är utan tvekan en av de ovanligaste högtalarna jag ägt, troligen den ovanligaste jag någonsin kommer att ha ägt också. Infinityhögtalare har alltid legat mig varmt om hjärtat, nu snackar vi givetvis inte om det nya skräpet de kränger utan om modellerna som kom under Arnie Nudells tid på företaget - och WTLC:n, som just denna modell heter, var en av de allra första (1976) och är enligt mig en otroligt vacker högtalare som med tygmössorna på är väldigt tidlös i designen.

(2011-09-01 19:54:10) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Infinity WTLC

Denna högtalare var resultatet av ett samarbete mellan Infinity och Ohm Walsh, om ni inte sett en Ohm Walsh-högtalare förr så rekommenderar jag er starkt att googla namnet. Elementen i dem tar ett rejält steg bort från konventionell elementdesign och de ser nästan ut som jetmotorer ställda på högkant. Principen är den att ljudet sprids genom en metallkon istället för genom ett "vanligt" membran som vi är vana vid, detta gör att ljudet från dessa koner sprids kontinuerligt i 360 grader. Det är just en sådan kon eller "glasstrut" som sitter på toppen av WTLC:n i bild. För er som tvivlar på designen så kan jag säga att denna kon är speccad till 32kHz enligt Infinitys originalmanual.

Att jag kom över dessa högtalare är smått otroligt, att de var i pcincip i mint condition är ännu mer otroligt. Men att samtliga element, då främst Walsh-diskanterna, fanns kvar och var i gott skick är nog det som var mest otroligt av allt! Walsh-elementen var ökända för att vara känsliga för både fysisk åverkan samt för mycket effekt från förstärkeriet. Tittar ni på på en av helhetsbilderna längre ner så kan ni faktiskt se att Walshen i vänstra högtalaren är tillknycklad, så var den tyvärr när jag köpte högtalarna. Hur detta påverkade ljudet från den låter jag vara osagt men jag lyckades räta ut den någorlunda efter det att bilden tagits.

Originalskicket på dessa var magnifikt och må gud ha nåd mot den som börjar skruva med dem med avsikt att byta ut elementen eller på annat vis förstöra originalskicket!

(2011-09-01 19:55:54) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Infinity WTLC

Bestyckningen är mycket lik den i mina Column II:or så när som på Walsh-diskanten. Två 8" baselement, ett mot lyssnaren och ett neråt mot golvet. Och även om elementen är till synes lika så kan man se att Infinity stämt av dem olika, basen som spelar mot golvet är täckt med någon form av gegga som fått torka och format en glansig yta, så är inte fallet med det andra elementet. Ångrar mig jättemycket att jag inte tog en bild eller två på baksidan av dessa element då de såg riktigt coola ut, har aldrig sett något liknande, magneten såg ut att vara inslagen i metallbitar som utgjorde en kub på baksidan av korgen.

Tittar man längre upp finner man två stycken mellanregister som i ärlighetens namn inte ser ut att vara mycket för världen, ett framåtriktat samt ett på baksidan precis bredvid basreflexröret. Det hela avslutas sedan med 360-graders diskanten som jag vill minnas börjar jobba vid ca 8kHz. I bilden nedan har högtalarna nätet påsatt, har du någonsin satt på dig en mössa så har du lite känsla för hur dessa sitter. Man trär på den från ovansidan och tyget täcker samtliga sidor ända ner till baselementet.

Det är definitivt nu de är som snyggast tycker jag, det är även nu de låter som allra värst på grund av att tyget är väldigt tjockt och kompromisslöst filtrerar bort allt välljud från diskant och mellanregister!

(2011-09-01 19:59:38) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Infinity WTLC

Den som läst i mitt album där jag renoverar Column II:orna vet redan en hel del om Infinitys byggkvalitet på högtalarna från andra hälften av 70-talet, den var usel! WTLC:arna är då inget undantag, samma sorts telefonkabel återfinns inuti dessa som i Column II:orna och den får till och med lakritssnörena som medföljer din dvd-spelare från El-giganten att framstå som high-end. Mellanregisterna är limmade fast i lådan och plattan till terminalerna sitter fast med häftstift..

Men slutligen då, kanske det allra viktigaste av allt, och kanske egentligen det enda som spelar någon roll at the end of the day: ljudet

Denna högtalare ljuder väldigt neutralt i mellanregister och även över lag, basen är mäktig och väldigt närvarande, detta är faktiskt den enda högtalare (förutom 4333, M1b) jag ägt där jag med handen på hjärtat kan säga att jag varit 99% nöjd med basen - detta trots mitt värdelösa lyssningsrum med snedtak på två sidor. Walsh-diskanterna gjorde verkligen sitt jobb väl och man hörde definitivt skillnad på ljudet om man kopplade bort dessa, de tappade den där sista toppen helt enkelt. Det skall dock tilläggas att diskanterna verkligen inte förmedlade speciellt mycket information på grund av den relativt höga delningsfrekvensen. Men de gav definitivt det där lilla extra! De var överlag inte de mest detaljerade och högupplösta högtalarna men mängden pondus de förmedlade i ljudet var verkligen underbar!

Folk talar ibland om "det där feta Infinity-ljudet", jag vet nu vad de talar om. I rätt rum och med rätt utrustning kan dessa verkligen leverera ett underbart maffigt ljud, tänk gammal receiver!

(2011-09-01 20:02:24) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Infinity WTLC,  Yamaha CA-810,  Yamaha CT-710,  Yamaha PF-800

Högtalarna precis efter jag köpt dem, de åkte direkt på besök till min kompis för en gruppbild med hans Carlsson- och Tandberghögtalare. Till höger i bild skymtar även hans Prima Luna Prologue.

(2011-09-01 21:25:33) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Carlsson OA14,  Infinity WTLC,  PrimaLuna Prologue Two

Infinity RS5000
Min allra första Infinity-högtalare var just RS5000. Dock ej de i bild utan ett par svarta i ganska så slitet skick med den uppgraderade EMIT-K diskanten som från början härrör från Kappaserien (därav "K"). Den visuella skillnaden mellan denna och "standarddiskanten" som är den i bild är, förutom texten "EMIT-K", kraftigare/större magneter som medförde större och mer avlånga skåror i skruvplattan. Det är alltså relativt enkelt att särskilja dessa två. Skillnaden i ljudkvalitet vågar jag inte uttala mig om, främst för att jag inte ägde exemplaren med K-diskanterna speciellt länge. Men troligen är denna skillnad hörbar i ett A/B-test. Högtalarna i bild sålde jag mest på grund av att jag vid den tidpunkten "lärt" mig hur dessa lät och helt enkelt ville prova på något nytt.

Bestyckningen är väldigt straight-forward med ett 10" polycell-baselement, ett litet mellanregister samt då den ovan nämnda EMIT:en. Allt detta monterat i en relativt liten sluten låda som medför att ett par mindre stativ är nödvändiga.

(2011-09-02 16:16:17) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Infinity RS-5000

Storleksjämförelse mellan RS5000 och Column II
Här har inte RS5000 mycket att säga till om. RS5000 är ljudmässigt väldigt livlig och klingar åt det ljusare hållet med ett hårt mellanregister och en rapp bas som jag i ärlighetens namn aldrig var riktigt nöjd med eller för den delen lyckades få någon rätsida på. I mitt lyssningsrum upplevde jag dem som väldigt svårplacerade och en kvalificerad gissning är att dessa högtalare behöver väldigt mycket luft runt omkring sig för att inte basen ska skära ihop med irriterande och bumliga resonanser som resultat.

Men icke att förglömma är ju att RS5000 aldrig hörde till de dyrare Infinity, således blir basen faktiskt något bättre om man dämpar lådan med asfaltsmatta och/eller stagar den. En provlyssning och jämförelse med storebror RS6000 vore minst sagt intressant! På det stora hela är det dock en väldigt trevlig högtalare sett till begagnatpriset som ligger på cirka 2,5-3 papp för ett par i mint condition. Det hårda mellanregistret gör att elgitarrer låter underbart, även röster framträder på ett trevligt vis. Överlag bidrar EMIT:en till en god upplösning och luftighet. Lirar enligt mig bäst med förstärkare som är lite mer laid-back i klangen, på så vis låter högtalarna inte ansträngt som de annars kan göra med en lite ljusare stärkare. Detta har jag fått erfara då jag kopplade in dem till min Sheng-Ya A10CS och ljudet helt enkelt blev "för mycket". Någonstans där kände jag att hårdheten tog över och en vasshet i diskanten infann sig även på lägre volymer. Dessa lät dock väldigt avslappnat med mina tidigare Pioneer A656/757, maskiner som är kända för att ljuda åt det lite mörkare hållet, någonstans där var RS5000 i sitt signum och möjligen på toppen av vad de orkar prestera utan att ljudet brakar ihop.

Så under ovan givna krav på förstärkeri/placering rekommenderar jag definitivt dessa högtalare, om du är ute efter en naturlig, ofärgad och ärlig klang.

Annat var det med mina CM1:or som jag ägde mellan de två paren RS5000, där talar vi verkligen färgat och "designat" ljud gjort för att låta på ett visst sätt, eller så var det otur med förstärkarkombination som gjorde att de lät så pass onaturligt. CM1 var dock mer luftiga i toppen och aningen mer detaljerade och mycket spelglada!

(2011-09-02 16:17:29) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Infinity Column 2,  Infinity RS-5000,  Yamaha PF-800

Infinity Column II
Väldigt ovanliga i Sverige och faktiskt även i USA. Redan när jag köpte dem var de i väldigt fint skick för sin ålder, tyvärr är de 4 baselementen inte original men i övrigt är de helt orörda. Kanske har ni redan förstått att detta är väldigt viktigt för mig, att grejor är i originalskick och inte sönderskruvade vill säga. Insåg i samma veva att dessa högtalare måste gå att förbättra med relativt enkla medel. Så här nu i efterhand då jag tagit till dessa "enkla medel" så kan jag säga att skillnaden i ljud före och efter modifikationer är ganska så sanslös!

Se mitt andra galleri om ni är intresserade av renoveringen av dem.

(2011-09-16 17:55:21) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Infinity Column 2,  Van den Hul The CS-122 Hybrid 2x2,96mm,  Yamaha PF-800

Blir allt eftersom tiden går mer och mer nöjd med dessa högtalare, jag har redan tappat hakan totalt ett flertal gånger då jag lyssnat på väldigt bra inspelningar och upplevt den absurt stora soundstage som dessa högtalare förmedlar! Detta var förresten också den allra största skillnad jag upplevde efter byte av kondensatorer, på en tät andraplats kommer ökad luftighet och tydligare detaljer. Basen har också minst sagt vaknat till liv efter förbikopplingen av säkringen. Snacka om brutalt snedsteg av Infinitys ingenjörer att smälla dit en säkring som dödar allt vad djupbas/basdetaljer heter! Skillnaden i basreproduktion är löjligt stor nu efter förbikopplingen! Kanske är detta inte speciellt konstigt då ledaren i säkringen hade ungefär samma tvärsnittsarea som ett hårstrå .. också lägger man ner pengar på dyra högtalarkablar när allt vad välljud heter ändå obarmhärtigt filtreras bort av säkringen ..

Ljudet är luftigt, högt, brett, väldigt detaljerat med härlig separation mellan samtliga instrument och ljudeffekter i allmänhet. Rides från trummor låter helt underbart och basen är mäktig! Tvekar inte en sekund på påstådda 35Hz, även om detta kanske inte är spektakulärt i sig. Jag vill påstå att dessa högtalare fungerar till all slags musik, jag baserar detta på det faktum att jag i princip lyssnar/har lyssnat på all sorts musik genom dem vid det här laget. Gitarrer må inte låta lika in your face som från mina gamla RS5000 utan låter mer laid back. Ljudet i RS5000 bröt gärna ihop lätt då det påträngande mellanreristret kunde vara lika underbart som det var jobbigt, helt och hållet beroende på förstärkare och musikstil.

Column II:orna är således lite mer utav allätare när det gäller musikstil med ett i ärlighetens namn ganska så tillbakadraget mellanregister. Ja, nästan så att man misstänker att det filtreras uppåt för tidigt. Därför kan denna högtalare ibland uppfattas som lite loudness-aktig med galen upplösning i diskant och tung bas som känns i bröstet men samtidigt ett lite mer modest mellanregister. Tänk glad smiley på en equalizer :) En potentiell bov i dramat gällande mellanregistret kan dock mycket väl vara mitt mediokra lyssningsrum med snedtak på två sidor. Så kanske är det inte så konstigt att jag upplever att högtalarna hade behövt mer andrum.

Det känns som att kondensatorerna behöver spelas in ett tag också, vanligtvis himlar jag med ögonen när folk berättar om den sjuka ljudförbättring de hörde när deras signalkablar spelades in osv, men i fallet med kondensatorer förefaller detta kanske inte lika absurt(?)

Sammanfattningsvis en högtalare som är knappast är sista ordet i naturtrogenhet men som ändå lyckas göra musiken rolig att lyssna på.

(2011-09-23 16:53:53) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Infinity Column 2

Ett sätt att de att dessa högtalare är tidiga Intinity är på den lilla loggan längst ner till vänster på högtalarnätet. På nyare modeller är den liggande 8:an något böjd uppåt, troligen gjordes detta för att modernisera. För egen del kunde det kvittat då jag tycker att båda är lika snygga och har sin charm.

Håll för övrigt med mig om att dessa högtalare är några av de väldigt få som ser mycket snyggare ut med näten på.

(2011-09-15 21:04:19) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Infinity Column 2,  Van den Hul The CS-122 Hybrid 2x2,96mm

(2011-09-24 19:22:10) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Infinity Column 2

Tyvärr får man ibland ta till drastiska åtgärder när golvet högtalarna står på består av två lager plank ovanpå gamla bjälkar. Snacka om basdödare! Med slutna högtalare är det som värst då golvet tycks suga upp mer eller mindre samtlig go' och mysig bas och lämna efter sig ett platt och ointressnat ljud. Lösningen lyder således: Gummi -> Betongplatta -> Mer gummi -> Ännu mer gummi. Detta hjälper en hel del men är inte på långa vägar optimalt då en del av basen fortfarande dödas av det resonerande golvet. Detta får jag helt enkelt leva med tills jag flyttar.

(2011-09-15 21:06:11) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Infinity Column 2

Den som letar han finner, nu kanske jag inte letade aktivt efter detta, det är snarare lite kuriosa jag snubblade över på nätet. En cool gammal annons från 70-talet med härlig gammal Hifi. Och vad är det som skymtar som "R"? Ett par Column II:or såklart. Notera även Pioneer Spec 1/2 mitt i bild!

(2011-09-15 21:06:30) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Infinity Column 2

En kort intervju med den kanske största hjärnan bakom Infinitys högtalare, Arnie Nudell. Minst sagt intressant (för en geek som mig).

(2011-09-16 17:58:58)

Produkter i filmen:

Monitor Audio GS10
Ja vad ska man säga, mer otrogen kunde jag knappast ha varit mot mina Infinity. Det är väl med högtalare som med kärlek, man tröttnar förr eller senare. Nu ska jag inte påstå att jag är trött på mina Column II:or, verkligen inte, men en liten flört med Monitor Audio lär knappast förstöra min relation med dem .. eller?

Hur som helst så inhandlades dessa begagnade, på köpet fick jag jättefin kabel och ett par trevliga stativ, vad mer kan man önska sig till ett totalpris som är löjligt lågt i förhållande till vad grejorna kostat nya. Kom ihåg att GS10 kostade 13 000kr/paret i affär. Men då har vi ju inte ens börjat tänka på stativ och kabel. Så varför detta impulsköp då? Jag kände att mina förra stativare (B&W CM1) inte riktigt gav mig rätt bild av vad en stativare egentligen är och kan prestera, därför ville jag ge konceptet en till changs. Denna gång med ett par dyrare och förhoppningsvis bättre högtalare än CM1:orna.

(2012-01-02 15:27:17) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Monitor Audio Gold GS10

Vet att merparten av folket föredrar dessa högtalare i svart pianolack, något jag själv har lust att spy på med tanke på hur överskattat jag tycker att det är. Men smaken är ju som baken, lite lustigt att 95% av alla tycks dela lika smak bara. Inte för att mina exemplar har min favoritfinish heller dock, jag hade föredragit någon form av jakaranda eller mahogny, det är ju vackert så man blir tårögd.

(2012-02-21 19:02:26) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Monitor Audio Gold GS10

Och visst tycker jag att denna högtalare låter mycket bättre än CM1, till att börja med ska GS10 inte ha någon pålagd baspuckel utan en rak frekvensgång, även längre upp i registret. Resultatet blir faktiskt att basen från dessa högtalare känns mycket naturlig och korrekt. Den har ett härligt anslag och transientsvar som jag aldrig upplevt på någon av mina tidigare högtalare. Det som kanske förvånade mest var faktiskt hur härligt elgitarrer låter genom dem! Nu kanske jämförelsen CM1/GS10 inte är speciellt rättvis just i mitt fall då jag körde CM1 med både annan förstärkare, cd-spelare och för den som tror att det påverkar, annat kablage.

Jämför man istället denna högtalare med Column II blir det plötsligt mycket mer rättvist då jag har haft möjlighet att A/B testa dessa under de senaste dagarna med samma elektronik. Resultatet är minst sagt intressant och bekräftar bara något jag länge trott men ej kunnat bevisa: Column II:orna är ett par ruggigt bra högtalare! För även om GS10 spelar med något högre detaljrikedom, bättre separation, mer nyanserad bas, tydligare mellanregister, homogenare soundstage och bättre transientsvar så låter de gamla Columnerna inte alls dåligt i jämförelse, inte alls dåligt!

Trodde i ärlighetens namn att skillnaden skulle vara större, även om det efter ungefär en veckas musiklyssning tydligt står klart att GS10 har ett mer korrekt ljud och enligt mig "låter bättre". Med det sagt vill jag dock klargöra en sak, en väldigt viktig sådan. Ett par orenoverade Column II:or hade inte haft en changs i världen mot GS10! Så våldsam är alltså skillnaden jag upplevde i ljudkvalitet efter renovering där de nya filterkomponenterna som givetvis var den största orsaken till förbättringen. Det visar verkligen att elementen i Column II inte var i närheten av vad de kunde prestera med originalfilter. Men med uppgraderade filter som nu är av finaste kvalitet vill jag påstå att elementen presterar till 110% av sin förmåga. Inte illa för en snart 40 år gammal design, att stå sig så pass bra mot en modern högtalare vars ljud har beskrivits som "referensklass" i tidningen Hifi och Musik.

(2012-01-02 15:32:57) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Monitor Audio Gold GS10,  Proson Hifi Super Speaker 2Banana - 2Banana 3m

Nedan syns en bild på dåvarande setup där GS10 är herrar på täppan och Columnerna fått stiga ner ett tag. Nere i bild ligger en av högtalarna på rygg för bastransplantation. Ni som läst min renoveringstråd vet att jag fortfarande är på jakt efter lämpliga ersättningselement till dessa högtalare då original inte satt i när jag köpte dem, tyvärr. En sak är ju i alla fall säker, GS10 ser mycket mer naturliga ut i mitt lilla rum.

(2012-01-02 15:38:40) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Infinity Column 2,  Monitor Audio Gold GS10,  Musical Fidelity A3 CD,  Proson Hifi Super Speaker 2Banana - 2Banana 3m,  ShengYa A10CS,  Yamaha PF-800

(2012-01-15 15:42:28) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Infinity Column 2,  Monitor Audio Gold GS10,  Musical Fidelity A3 CD,  Proson Hifi Super Speaker 2Banana - 2Banana 3m,  ShengYa A10CS,  Yamaha PF-800

JBL KIT300 (L300 / 4333)
Hur beskriver man något som nästan är för bra för att vara sant? Låt mig göra ett försök i alla fall; dessa högtalarna får Column II:orna att framstå som partyburkar, GS10:orna att framstå som ett tappert försök som inte nådde riktigt ända fram, CM1:orna att framstå som datorhögtalare och mina WTLC/RS5000 att framstå som allmänt ofullständiga .. ja något i den stilen, AT40 behöver väl knappt nämnas, eller? Nja, så snabbt ska vi inte dementera dem. Anledningen till detta är enkel, JBL-högtalarna delar nämligen sin allra viktigaste egenskap med just AT40:orna, den galna spelglädjen! Skillnaden är dock att denna spelglädje infinner sig utan bekostnad av allt annat och dessutom i ofantliga mängder!

Jag har aldrig tidigare varit med om en högtalare med så ärlig och ofärgad klang som dessa har, jag är frälst! JBL-ljudet talar många om, jag har nu upplevt det och kommer troligen aldrig gå ifrån det. För det vill jag ha sagt, du har inte hört hur elgitarrer skall låta förren du hört dem genom ett JBL-horn. Det fantastiska med dessa högtalare är hur de får en att känna att de jämt presterar 70% av sin förmåga, oavsett volym eller musikstil är ljudet fullständigt fritt från ansträngning, något inga av mina tidigare högtalare klarat av på samma sätt.

Dessa renoverar jag i mitt andra galleri, den intresserade får jättegärna titta in där.


(2012-02-17 14:08:48) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  ShengYa A10CS

Tyvärr väldigt oförlåtande vad gäller mindre bra inspelningar, så man skulle kunna argumentera för att dessa högtalare faktiskt gör halva musiksamlingen olyssningsbar. Detta är troligen en bieffekt av högtalarnas mycket speciella och ofärgande klang. Folk talar ofta om JBL-ljudet, trodde först att detta bara var någon slags fanboy-gimmick (alla som är nöjda med sina högtalare myntar ju förr eller senare samma begrepp för tillverkaren av just de högtalarna) men jag får faktiskt erkänna att dessa högtalare inte låter likt något annat jag någonsin lyssnat på!

(2012-02-21 19:16:27) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Musical Fidelity A3 CD,  ShengYa A10CS,  Yamaha PF-800

Dessa högtalare är tveklöst de högtalare av alla jag haft som hade det mest karaktärsfulla ljudet. Otroligt tight, torr och nyanserad bas med ett tydligt framhävt mellanregister och väldigt högupplöst topp. Röster, elgitarrer och blåsinstrument presenteras på ett helt makalöst vis via det hornladdade 2410-elementet och 077:an bara "finns" där utan att vara varken påträngande eller frånvarande. Märk att dessa högtalare i princip är ett par L300, de såldes på 70/80-talet i Sverige och kom som byggsats med fabriksbyggda lådor. Tanken (det finns flera olika modeller) var att skapa en högtalare som lät som L300, fast till ett lägre pris.

De är otroligt lättdrivna och går att driva till galna volymer utan att de låter det minsta ansträngt. Dessa högtalare är sannerligen det bästa av två världar, kombinera finlir från en högtalare med spelglädjen och den galna energin från en annan och dessa högtalare är resultatet. Coolare högtalare kommer jag knappast någonsin äga såvida jag inte får för mig att köpa något i 434X-serien *dreggel i fasliga mängder*.

(2012-02-21 19:18:10) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Musical Fidelity A3 CD,  ShengYa A10CS,  Yamaha PF-800

Heco Mythos 500
Hade länge varit intresserad av dessa högtalare innan det till slut blev ett köp, intresset väcktes främst pga att detta är ett par högtalare som kostade kring 5000kr nya men som (i mitt tyckte) ser ut att kosta det tiodubbla. Designen är verkligen snygg och ger mig av någon anledning highend-vibbar. Hur låter de då? Ja, de har inte mycket att sätta emot mina JBL men visst låter de trevligt med tanke på priset. Jag skulle till och med kunna säga att denna högtalare är i princip omöjlig att inte rekommendera med tanke på att du (jag) får ett par i nyckick för 1500-2000kr. Mer välljud för såna små summor är enligt mig synnerligen svårt att få! De är lättdrivna men behöver faktiskt lite effekt för att basen verkligen ska blomma ut. Neutral och snärtig bas, lite halvdiffust mellanregister och ingen våldsam upplösning i diskanten direkt. But fear not, detta är enligt mig en seriös hifi-högtalare som definitivt platsar in i en lite finare anläggning (läs: ej neon-dunkadunka med CV). Sammanfattningsvis en högtalare som är helt OK på precis alla plan rent ljudmässigt och som dessutom är våldsamt snygg. Jag misstänker dessutom att det finns en hel del onyttjad potential hos elementen som kan bli hörbar om man byter ut filterkomponenterna mot lite finare diton.

(2013-01-31 18:37:04) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  HECO Mythos 500

Dessa små rackare är helt fantastiska och faktiskt mitt första par högtalare någonsin som jag köpt nya.

Att gå från mina JBL till dessa var sannerligen en upplevelse, både för ögat och för öronen. Vi talar här om två högtalare som, på precis alla punkter, är hästländer ifrån varandra. Förutom den uppenbara skillnaden i storlek så ligger den största skillnaden dem emellan i ljudkaraktären. M1B är min första högtalare i high-end klass (diffust begrepp, jag vet) som faktiskt lyckas vara förlåtande mot sämre inspelningar. Vipps så har hälften av musiksamlingen plötsligt blivit både lyssningsbar och njutbar igen, något som var otänkbart med mina JBL!

Man kan ju (med all rätt) fråga sig hur fasen två högtalare som så är så pass olika på precis alla punkter i slutändan kan prestera ljud med likvärdig njutbarhet? Svaret ligger troligen i att högtalarna går olika vägar för att uppnå välljud, medan JBL är hårda och avslöjande så är M1b silkeslena och avslöjande, medan JBL är otroligt torra och tighta i basen lirar M1b med likvärdig tighthet fast med en något våtare bas .. etc etc.

(2013-02-09 14:28:02) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Swans M1B

Finishen är fantastisk, det mörka träslaget är vackert så man blir tårögd och terminalerna känns extremt solida. Handen på hjärtat så tror jag faktiskt ett detta mycket väl kan vara högtalaren för livet. Se bara till att driva dem med kraftig elektronik och, om du är basnarkoman, komplettera med en baslåda. 48Hz påstås det att de ska gå ner till och det gör de säkert. Trots det lilla elementet så presenteras en mycket fyllig, homogen och naturlig bas med gott djup (AC/DC är inga som helst problem (: ). Baslåda är således ingen absolut nödvändighet enligt mig. Du kommer snabbt glömma bort avsaknaden av de allra lägsta oktaverna så fort du hör hur dessa högtalare fullkomligt briljerar i de övriga registren.

Ytterst tveksam till huruvida det över huvud taget är möjligt att uppgradera i välljud från dessa utan att behöva betala riktigt, riktigt stora pengar.


(2013-02-04 22:50:58) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Ming Da MC-2A3,  Proson Hifi Super Speaker 2Banana - 2Banana 3m,  Swans M1B,  Övriga Clarity

(2013-02-09 14:16:45) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Ming Da MC-2A3,  Proson Hifi Super Speaker 2Banana - 2Banana 3m,  Swans M1B,  Övriga Clarity

Yamaha CA810/CT710
Det var i och med denna snygga kombo som jag på allvar fastnade för vintage-hifi. Tyvärr har jag ingen bättre bild på varken förstärkare eller tuner, vilket är synd eftersom de båda har ett otroligt vackert träkabinett och de upplysta mätarna är verkligen underbara i svag rumsbelysning. Dessa gamla Yamahaklenoder är relativt vanliga idag och man ser inte allt för sällan dem på blocket för struntsummor. Dessa apparater härrör sannerligen från en svunnen tid och byggkvaliten är helt fantastisk. Bara känslan, motståndet och tyngden som finns i varje reglage är värd vartenda öre och mycker mer därtill. Dessa maskiner känns fortfarande som kassaskåp efter snart 40 års tjänstgöring så när som på lite oxid i pottar osv - sådant som knappast går att förhindra då apparater blir gamla.

De har charm till tusen och tunern levererar ett härligt mustigt ljud med stor värme, ljudet är knappast korrekt, långt ifrån, men spelglädjen som förmedlas är svårslagen. Det är lite som med mina gamla Cerwin Vega AT40, låter knappast "bra" ur Hifi-synvinkel men levererar en galen spelglädje och viljan att stampa takten till musiken! Samtliga tillkortakommanden ur Hifi-synpunkt förlåts således eftersom man blir så glad av att lyssna på dem - och visst är väl det kanske det viktigaste av allt.

Förstärkaren fortsätter på samma spår som tunern, den levererar en mustig bas som knappast är naturlig men kanske ganska så tidstypisk för 70tals-maskiner. Den är överlag väldigt ljus i klangen och som ni kommer att få läsa lite längre ner, egentligen ingen förmedlare av "välljud" i ordets rätta bemärkelse. Den är knappast detaljerad, knappast högupplöst och knappast dynamisk. Jag skulle säga att denna förstärkare passar suveränt i en 2:a anläggning avsedd för mer "oseriöst" lyssnande, bakgrundsmusik på en fest till exempel. Det den saknar i välljud tar den emellertid igen i utseende och charm enligt mig och för de småsummor dessa maskiner går för så kan man knappast göra fel i att köpa sig en. Om inte för ljudet så bara för ATT!

(2011-09-04 13:11:31) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Yamaha CA-810,  Yamaha CT-710

Pioneer A656/757
Lite förstärkare då. Den i bild får väl anses som min allra första seriösa maskin, med "seriösa" menar jag maskin som faktiskt förmedlade välljud. Gick från Yamaha CA810:an till denna och gissa om himlens portar öppnade sig när jag för första gången vred upp volymen på denna! Jag överdriver inte för fem öre, jag trodde att jag visste vad Hifi var i och med Yamahan, som lät exakt som Pioneern med ett täckte framför högtalarna..två täcken. Ja, Pioneer slog verkligen jackpott med denna A-serie och allt från A-656 och uppåt ända till monstren A-858/757 leverar ett otroligt välljud sett till begagnatpriset på marknaden idag! Det är nästan löjligt hur mycket förstärkare du kan få för stuntsummor.

Jag menar inte på något vis att det inte finns bättre maskiner, tvärt om, min Sheng-Ya spelar brallorna av denna stärkare men jag kan med stor självsäkerhet säga att man måste hosta upp ganska stora pengar för att idag få en ny förstärkare som presterar likvärdigt med dessa gamla klassiker. 656:or figurerar frekvent på blocket för under tusenlappen. MKII står det på vissa, mig veterligen så är enda skillnaden på en MKII och en icke-MKII designen på potentiometerknopparna. MKII ska tydligen vara en Europaversion med (enligt mig) snyggare knoppar. Se bilden nedan.

Avslutningsvis lite om ljudet då, den absolut mest dominerande ljudegenskapen är den tillbakadragna och lite mörkare klang som dessa förmedlar. Men detta är enligt mig inget som sker på bekostnad av upplösning eller detaljer, vilket dessa maskiner har gott om. Jag har använt 656:an tillsammans med livliga högtalare såsom OA14 och RS5000 med mycket gott resultat då högtalare och stärkare så att säga "möts på mitten" vad gäller klang. Resultatet blir ett behagligt ljud som sällan blir påträngande.

Har du däremot en lite varmare och mörkare högtalare så kan det bli lite för mycket grotta över ljudet, detta upplevde jag då jag körde den med ett par CM1:or. Ljudet stängdes in på tok för mycket och jag tror att det dels beror på CM1:ornas enligt mig färgade klang som inte är speciellt naturlig.

(2011-09-03 19:11:54) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Pioneer A-656 Mark II

"No bullshit" sammanfattar mycket väl vad dessa förstärkare är sett till konstruktionen, här är det komponenterna och inte kabinettet som står för vikten! Till och med lillebror A656 (till höger i bild) är byggd som en pansarvagn med ett otroligt vackert och uppstädat innandömme. Jag har tidigare bara sett sådan finish på svindyra high-end maskiner. Den som undersöker layouten noga ser att till och med att terminalerna är skärmade från resten av elektroniken på insidan med en plåtbit, så är även fallet med komponenterna som sitter vid vridpotten till volymratten. Ett mycket gediget och seriöst bygge helt enkelt!

Tittar vi senare in under skalet på den lite större A-757:an (vänster i bild) så ökar erektionen om möjligt ännu mer. Två vackra kapslade trafos med ännu biffigare kondingar och som följd ännu större bikakeformade kylflänsar.

(2011-09-03 19:16:03) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Pioneer A-656 Mark II,  Pioneer A-757

Just 757:an kom jag över billigt på blocket och jag köpte den av ren nyfikenhet eftersom jag ville ha reda på hur stor ljudskillnaden verkligen var mellan den och 656. 20kg väger den till skillnad från 656:ans 13,5 och Pioneer hade vid detta laget minst sagt nyttjat varje kubik av kabinettet till max då de tryckt in den extra trafon.

Ljudskillnaden var (som väntat faktiskt) inte speciellt stor, aningen mer tryck i basen samt lite livligare diskant var det jag upplevde. Faktiskt så kändes inte 757 speciellt mycket mer effektfull, jag fick vrida upp ungefär lika mycket på volymratten för att uppnå samma ljudvolym som med 656. Men visst kan detta variera från högtalare till högtalare och visst hade jag valt 757 framför 656 på grund av den högre effekten och det i princip identiska ljudet. Jag gissar på att ljudet i väldigt tröga högtalare skiljer sig mer från de båda stärkarna. En lättdriven högtalare kanske inte ger upphov till samma skillnad dem emellan.

Hur som helst så är båda dessa modeller riktiga kap idag och du lär bli nöjd vilken du än väljer, såvida de paras med rätt högtalare :)

(2011-09-03 19:14:55) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Pioneer A-757

ShengYa A10CS
Vet inte riktigt vem som kopierat vem, men inklistrad nere till vänster i bild ser du en Vincent SV-236, vilken enligt uppgift ska vara i princip helt identisk med min ShengYa under skalet, ja nästan utanför skalet också för den delen! SV-236 har ett något lägre kabinett vilket medför att trafon ser större ut i den än i ShengYa:n. Detta är således inte fallet då jag är 99% säker på att dessa maskiner delar lika trafos också. Vad jag förstått tycks ShengYa vara en billigare version av Vincent då de enligt uppgift till och med tillverkas i samma fabrik! Sen om komponenterna håller samma kvalitet eller kommer från gamla kylskåp låter jag vara osagt.

Vad jag emellertid vill låta vara väldigt sagt är ljudupplevensen, denna maskin fullkomligt krossar/förudmjukar/skrattar åt/springer åttor kring allt jag tidigare haft och det med hästlängder. Detta kanske inte är så konstigt då mina tidigare prylar inte varit något speciellt i ärlighetens namn. Men den astronomiska ljudskillnad jag upplevde när jag för första gången kopplade in denna maskin genererade fler haksläpp än jag klarade av! Att gå från Pioneer A656/757 (som ju anses vara fina maskiner) till denna var som att gå från bröderna Wright till Concorde.

Med denna vetskap har jag svårt att tänka mig att Vincents svar på samma maskin kan vara så mycket bättre, den skulle i sådana fall behöva vara makalöst bra. Hur låter den då? Den är enligt mig väldigt högupplöst och tydlig i klangen, mellanregistret är ju rena skämtet i mina gamla Pioneermaskiner jämfört med denna. Basen är även den mycket bra och spelar med god närvaro. Samtliga dessa uttalanden baseras på lyssning helt utan tonkontroller och loudness kan tilläggas.

Köpte denna stärkare begagnad och vet faktiskt inte vad den kostar ny, jag tror emellertid att man gör ett sjukt klipp vare sig man köper den ny eller begagnad, något jag verkligen inte kan säga om speciellt många produkter.

Enda svagheten hos denna maskin rent ljudmässigt är den något vassa klang som den kan förmedla om den paras med fel högtalare, tror detta är en bieffekt av den höga upplösningen och tydligheten i de övre registren.

(2011-09-15 20:57:36) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  ShengYa A10CS

Det orangea ljuset ni ser kommer inte från röret utan från lysdioder som sitter på vardera insida av det runda glaset. Visst, lite Jersey Shore över det hela men det jag tycker faktiskt att det ser mysigt ut. Som tur är kan man dimma ljuset i fem lägen där det sista läget stänger av det helt. Rören är tydligen från Ryssland, har ingen aning om huruvida de anses vara bra eller inte. Folk med mera koll får hemskt gärna komma med utlåtanden samt rekommendera olika rör till mig då jag inte har speciellt bra koll på detta alls. Detta är som bekant min första rörförstärkare, om än en hybrid.

(2011-09-15 20:49:06) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  ShengYa A10CS

Visst kan en loudnessknapp anses som hädelse i en Hifi-anläggning, men vad vi då glömmer bort är att det faktiskt finns inspelningar som är väldigt platta och dåliga. Många av Mark Knopflers senaste skivor är mycket bra exempel på detta. Då gäller det bara att trycka på den magiska knappen så låter allt plötsligt mycket bra igen. Förvånande hur stor denna skillnad är faktiskt!

(2011-09-15 20:50:26) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  ShengYa A10CS

Cleant och uppstädat innandöme, precis som jag vill ha det! Sund konstruktion med separata sektioner för olika komponenter samt att vissa komponenter är skärmade i metallådor. Det är enkelheten hos dessa maskiner som tilltalar mig mest, skulle aldrig i min vildaste fantasi få för mig att köpa en 7.1-hemmabioreciver med en miljard funktioner, usch!

Byggkvaliten och känslan i både fjärr (tung aluminiumvariant) är för övrigt jättebra. Reglagen känns kanske inte lika mysiga och gedigna som på exempelvis min gamla Yamaha, men då börjar jag också bli petig. För det är i ärlighetens namn svårt att klaga på denna maskin.

(2011-09-15 20:51:16) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  ShengYa A10CS

Mark Knopfler får se sig slagen. Det är verkligen en stor trafo som sitter i. Denna förstärkare trycker på riktigt bra när man vrider upp volymen och tycks inte klinga av effektmässigt, faktiskt mycket bättre än min gamla 757:a. Trots det faktum att 757:an hade två stycken trafos så kändes den alltså inte alls lika kraftfull.

(2011-09-15 20:59:17) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  ShengYa A10CS

PrimaLuna Prologue Two
Finbesök kallar jag detta. Ett stycke Prima Luna Prologue II som jag fick låna i någon vecka av en vän. Själv fick han utvärdera min ShengYa. Denna lilla pärla hade jag faktiskt väldigt svårt att släppa då jag upplever den som väldigt neutral, len, dynamisk och detaljrik. Röster har en alldeles speciell ådra som ShengYa:n helt och hållet saknar, även diskanten är bra mycket mer naturlig och återhållen. Sen är det ju väldigt mysigt med så många glödande rör på samma gång, speciellt kvällstid. Nej, detta är nog en maskin jag skulle kunna leva med om det inte vore för den något muddriga och odefinierade bas den levererar. Men jag är nog beredd att förlåta den pg.a att den briljerar som den gör på alla andra plan.

(2012-08-20 12:18:08) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  PrimaLuna Prologue Two,  Yamaha PF-800

Dammet ingick tydligen vid bytet.

(2012-08-20 12:15:56) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  PrimaLuna Prologue Two,  Yamaha PF-800

Yaqin MS-12B
Då var det dags för mig att ge mig in i försteg/slutsteg kombo-världen! Jag öppnar relativt starkt med denna intressanta maskin som jag fick tag på tillsammans med ett slutsteg som jag tänker prata om lite längre ner. Yaquin är en kinesisk tillverkare av Hifi som jag länge varit nyfiken på, främst på grund av deras lite annorlunda sätt att designa sina prylar. Ta försteget i bild som exempel, MS12B heter det och har RIAA-utgångarna + jord på _framsidan_! Nu gäller det alltså att inte ha alldeles för styva signalkablar till sin LP-spelare så att de går att vika in relativt snävt efter inkoppling. Kvalitetskänslan är helt okej, likaså ljudet. Jag upplevde ett mjukt och högupplöst mellanregister med icke-påträngande diskant som jag faktiskt gillade väldigt mycket. Dock så fanns en tydlig avsaknad av bas, både volymmässigt och detaljmässigt. Detta tillsammans med ett väldigt irriterande nätbrumm i vänstra kanalen gjorde att försteget inte fick stanna speciellt länge hos mig.

(2012-07-09 21:37:18) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Yaqin MS-12B

Jag har dock läst en del på olika forum om att denna maskin (och även 99% av kinesmaskinerna) svarar väldigt bra på uppgraderingar av ingående komponenter, en användare rapporterade stora förbättringar efter att ha lagt till ett RC-filter och bytt ut output-kondingarna mot finare diton! Jag upplever, som så många andra, att RIAA-delen är denna maskins starka sida då den faktiskt låter riktigt bra! .. En annan sak jag kom på, som du bör se upp för, oscillation mellan rören! Denna genererar ett högfrekvent pipljud som uppkommer efter ungefär 20 minuters användning. Vissa hävdar att man råder bot på det genom att byta ut rören, något som inte fungerade på mig. Den enda definitiva lösningen på problemet är enligt mig att öka värdet grid-stop resistorerna, vilket innebär demontering av hela kalaset.

Avslutningsvis då, detta är en väldigt trevlig (och mycket prisvärd) maskin för den som har lite kunskap inom elektronik och gillar att pilla med sina prylar.

(2012-07-09 21:44:16) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Yamaha PF-800,  Yaqin MS-12B

Ming Da MC2A3
Hur många har en anläggning där försteget väger mer än slutsteget? Denna best väger in på 21kg och får således mitt stackars klass D-slutsteg att framstå som skräp från Elgiganten (åtminstone viktmässigt). Försteget kommer från Kina och är så sanslöst häftigt så att jag har svårt att tänka mig att något slår wow-faktorn. Ska enligt källor spela brallorna av försteg med prislappar på både 6000 och 10000 dollar.

(2013-02-02 14:32:19) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Ming Da MC-2A3

Snacka om låg verkningsgrad, denna apparat pissar verkligen ut värme i kopiösa mängder när den väl kommit igång. Men inte köper du väl en gammal Amerikanare för att uppnå låg bränsleförbrukning? Analogin härlig gammal bil och härligt försteg är verkligen tydlig.

Snacka om välljud, efter div. modifikationer som bland annat innefattade byte till finare kondensatorer och lite annat smått och gott så låter detta försteg sannerligen magiskt. För precis som var fallet med mitt Yaqin så fanns det mer välljud att hämta om man bytte ut några av de inre komponenterna mot diton av bättre kvalitet.

Jag anar en trend med dessa Kinamaskiner: Mycket välbyggda, mycket bra konstruktioner men tyvärr inte alltid den bästa kvaliten på kondensatorer osv. Med tanke på hur lätta dessa är att byta ut samt att det faktiskt är väldigt kul att pilla med elektronik så gör man enligt mig helrätt i att köpa sig en Kinamaskin. Missförstå mig inte nu, denna maskin lät väldigt bra även helt orörd men med väldigt enkla medel så går det att lyfta ljudet ytterligare några pinnhål.

I övrigt så har man givetvis möjligheten att leka runt med olika sorters rör och på så sätt också förbättra/finputsa ljudet. I mitt steg sitter det exempelvis Electro Harmonix rakt igenom. Precis som med Sheng Ya:n så gör du enligt mig en otroligt bra affär oavsett om du köper detta steg nytt eller begagnat. Du kommer att tappa hakan första gången du vrider upp volymen.

(2013-02-02 14:35:55) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Ming Da MC-2A3

Audacia Audio Clarity Klass D
Såvitt jag vet så finns inte denna tillverkare längre, Audacia Audio är (var?) en Svensk tillverkare som för några år sedan tillverkade bland annat detta fina digitala slutsteg. Det har beskrivits som referens och det är det säkert, extrem neutralitet och detaljrikedom tillsammans med mycket bra drivkraft sammanfattar steget väl. Det ser inte mycket ur för världen, speciellt inte vid sidan om mitt Ming Da. Men faktum är att förstegets varma karaktär kompletteras mycket väl av detta slutstegs neutrala och kliniska klang. Rör + klass D är ju inte en populär kombination helt utan anedning. Med en verkningsgrad på kring 95% så blir det inte så värst varmt heller.

Två stora tummar upp för denna apparat helt enkelt.

(2013-02-08 21:09:16) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Övriga Clarity

Generöst med anslutningar på baksidan för den som önskar laborera med olika setups. Steget är mycket välbyggt och högtalarterminalerna kommer från Supra.

(2013-02-08 21:15:26) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Övriga Clarity

Thule CD100 (takboxen?)
Trevlig spelare som av någon anledning ser ut att kunna passa lika bra på min bils tak som i storarummet. Lät neutralt och trevligt utan att vara påträngande. Dock så hade den en ganska så dålig släde som gillade att fastna efter si sådär >4 timmars konstant användning då spelaren blivit varm. Var även väldigt långsam i spolning och låtbyten vilket var ganska så irriterande. Skulle dock rekommendera den med tanke på de små pengarna dessa maskiner betingar idag. CD-spelare är ju som bekant inget man får miljoner för begagnat.

(2011-09-15 20:41:26) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Thule CD100

Musical Fidelity A3
Vad ska man säga, en sak är ju säker i alla fall; När folk berättar om vilken enorm skillnad de hörde när de uppgraderade sin CD-spelare så har jag väldigt svårt att tro dem, alternativt börjar jag tro att det är något allvarligt fel på min hörsel eftersom jag aldrig hört någon större skillnad på de spelarna jag haft! Gick från Thules CD100 till denna i hopp om ljudförbättring men denna uteblev. Smått naivt så resonerade jag som så att nypriset på A3:an låg på 13000kr medan nypriset på Thulen låg på lite över hälften så mycket. Således bör man förvänta sig stor ljudskillnad(?) Aja, tycker att båda spelarna låter mycket bra och är inte på långa vägar flaskhalsar i mitt system i alla fall. Känns faktiskt som att jag kommer behålla A3:an _mycket_ länge just på grund av detta. Troligt är dessutom att Thulen redan var på en så pass hög nivå så att förbättringar relativt den var svåra att urskilja. A3:an är en trevlig CD-spelare som är galet snabb i uppstart och spolning/låtbyte. Helt underbar att handskas med till skillnad från Thulen som var i långsammaste laget. Så visst blev det en "uppgradering" i och med A3:an - men inte på det område jag först hade trott bara. Köpte denna för en minimal fraktion av nypriset så ni kan tro att jag småler för mig själv när jag ser folk handla motsvarande prylar nya i affär.

(2011-09-15 20:44:04) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Musical Fidelity A3 CD

Yamaha PF800
Härlig maskin som jag direkt föll för när jag var inne i min Yamaha-fas, målet med min existens var då att ha en anläggning som endast bestod av Yamahaprylar. Denna fas är över men denna Yamaha består och kommer antagligen få vara med väldigt länge. När det gäller just skivspelare så har jag inte speciellt mycket referenser med hjälp av vilka jag kan göra utlåtanden om just denna maskins prestanda. Jag har tidigare bara ägt en skivspelare, en Sony PST1 som jag fick gratis. En sak är säker i alla fall, Yamahan låter _mycket_ bättre än Sonyn! Detta är emellertid föga förvånande då PST1:an var ganska så bugdet, om än en trevlig bekantskap för att vara gratis. Men åter till Yamahan, remdrift och tung fjäderupphängd tallrik tillsammans med tonarmen som faktiskt består av två stycken mindre armar. I övrigt en relativt enkel maskin - precis som jag vill ha det.

Att döma av det jag läst om PF800:an på olika forum etc så skall den tydligen stå sig väldigt bra mot konkurrensen. Jag minns emellertid inte vilka konkurrenter detta rörde sig om men vill dra mig till minnes att en dyrare variant av en Rega inte alls var en orättvis jämförelse. Pickupen är en Linn K9.

(2011-09-15 20:46:17) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Yamaha PF-800

Fjäderupphängd bottenplatta till skivtallriken.

(2011-09-15 20:47:24) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Yamaha PF-800

Proson Hifi Super Speaker
(2013-02-09 14:20:53) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Proson Hifi Super Speaker 2Banana - 2Banana 3m

(2012-01-15 15:58:11) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Proson Hifi Super Speaker 2Banana - 2Banana 3m