True Lies

Året är 1991, världen håller andan i och med releasen av världens mest efterlängtade uppföljare: Terminator 2. Återigen finner vi James Cameron som styrman, det är även första gången som jag blir medveten om denne mans betydelse för filmvärlden. Jag hade sett såväl Terminator som The Abyss men aldrig förstått att det var Cameron som regisserat dessa storverk. Nu år 1991, när min far ”smugglar” in mig på Filmstaden i Göteborg för att se Terminator 2, kommer namnet James Cameron för alltid brännas fast på min hornhinna.



Året är 2004. Filmen True Lies har inhandlats till min flickväns stora förtjusning. Till min stora glädje är genren actionkomedi något som hon finner mycket underhållande, sicken pärla till tös jag har. Namnet på regissören är ingen mindre än James Cameron him self. Detta bådar för en god portion filmunderhållning en regning kväll inpå julafton.


Harry Tasker (Arnold Schwarzenegger) är familjefar, lyckligt gift sedan femton år tillbaka och spion i en extremt ljusskygg organisation. Hans fru Helen (Jamie Lee Curtis) lever i en skyddad verkstad genom tron att maken är datorförsäljare på ett stort amerikanskt företag. Deras relation har nått den punkten att saker och ting per autopilot bara har sin lugna gång, något som tråkar livet ur Helen. I filmens början får Harry och hans team nys på att en arabisk terrorist (Art Malik) planerar att utföra ett attentat på amerikansk mark varpå de omedelbart skrider till verket för att stoppa detta terrordåd. Men Harry kommer snart att ha händerna fulla av familjebekymmer tack vare att hans fru vänsterprasslar med en bilförsäljare samt dottern som kommer att hamna mitt i skottlinjen. Vad kommer först på Harrys agenda; rikets säkerhet eller äktenskapet?



True Lies, mina damer och herrar, är utsökt skamlös filmunderhållning när den är som allra bäst. James Cameron, som för merparten alltid prioriterar trovärdighet i sina actionfilmer, har här valt att kasta all sans och balans ut genom fönstret genom denna Bond-parodi. Han måste ha känt en ganska skön känsla av befrielse då detta klart och tydligt reflekteras i såväl manus som berättarstil. Det finns en oerhört stark förnimmelse av oövervinnlighet från Camerons sida i True Lies, en känning som man finner hos människor som verkligen brinner för sin passion. Är det något Cameron står i lågor för är det actionfilm, make no mistake about that. Han har redan bevisat sina talanger genom filmer som Terminator 1 och 2, Aliens samt the Abyss.



Enda skillnaden mellan True Lies och dessa tidigare nämnda verk är att i dagens recensionsexemplar finns det inte tillstymmelse till någonting som ens liknar realism, vett eller logik. Det märks att herr Schwarzeneggers stuntman/stuntmän fått göra skäl för lönen sin vilket är lite trist, jag har aldrig varit speciellt förtjust i filmer där det blir uppenbart att man plockar in stuntmän i tid och otid. Förvisso kan man, av försäkringsskäl om inte annat, inte utsätta superstjärnorna för precis vad som helst men det finns de som verkligen gör merparten av sina stunt själva. Tom Cruise är ett lysande exempel med sina otaliga våghalsiga scener i Mission Impossible II samt Minority Report, man tycker då att Arnold ”Mr Action” Schwarzenegger skulle klara av biffen själv men så är inte fallet i True Lies. Samtidigt får man ha i beaktande filmens ålder och det faktum att det råder helt andra krav på skådespelarna idag än det gjorde när det begav sig 1994.



Vilket osökt leder mig in på skådespelarprestationer. Arnold är inte direkt känd för sin förmåga att agera trots vissa tappra försök till karaktärsporträtteringar i slutet av karriären. I True Lies kör han på med sin sedvanliga numera patenterade mimik och accent vilket är vad man betalar för att höra och se när man skaffar en Arnold-film. Flickvännen hade minst lika kul åt de avsiktliga skämten i filmen som åt de oavsiktliga vilka blir en hel del när Arnold är med i matchen. Men mannen är kult så jag förlåter honom för att inte har slipat till sin dialog eller skådespelarprestationer under en lång karriär. Den som utmärker sig desto mer för sina kunskaper inom agerandets konst när det gäller komisk timing är Tom Arnold som Harry Taskers sidekick Gib. Mannen är ett vandrande skåp beståendes av absolut minnesvärda one liners. Även Jamie Lee Curtis visar att sin känsla från tiden i En Fisk Som Heter Wanda inte var en tillfällighet.



Vad som dock känns som det största smolket i bägaren när det gäller True Lies är den totalt skrämmande rasistiska synen på folk från Arabvärlden. Alla som härstammar från denna del av sfären är totala fanatiker enligt Cameron där alla med ljusare hy är deras totala motpol med det amerikanska stjärnbaneret som mantel. Till och med den skurk som inte är från denna del av jordklotet har utländskt påbrå vilket får mig att skruva lätt av obehagliga funderingar i soffan rörande Camerons syn på utlänningar. Alternativt kan man avskriva dessa funderingar från undertecknad som en allt för obefogad djupdykning bland tankar om rasism som inte existerar, ni får själva avgöra efter att ha sett filmen. Bortser man från dessa små cineastfunderingar kan man bara konstatera att True Lies är riktigt lysande underhållning för alla töser och pågar med minsta intresse för actionkomedi. Om inte annat kan man använda True Lies för att värma upp inför 2005 års variant på temat; Mr & Mrs Smith.



Bilden presenteras i formatet 2.35:1 som tack och lov är anamorfisk vilket inte alltid är en självklarhet med så pass ” gamla” filmer som True Lies faktiskt är. Till en början förefaller bilden vara av mycket god kvalité men efter en stunds närmare granskning blottas akilleshälen som utan tvekan är skärpan. Det råder ett nästan dimmigt ljus kring hela bilden vilket jag uppfattar som tämligen störande, jag vill ha den där krispiga skärpan som modernare DVD-produktioner ofta är utrustade med. Bortsett från avsaknaden av skärpa är bilden klart godkänd att beskåda. Färgskalan återges med exakthet utan tendenser till blödningar någonstans, detsamma kan sägas om svärtan. Det finns dock en ansenlig mängd brus samt skräp att finna i filmen vilket är ganska trist faktiskt. Som helhet får bilden klart godkänt men inte mer.



Med bravur klarar sig ljudet desto bättre på denna utgåva, vilket utsökt spår som Dolby Digital bjuder på! Gammal är äldst visar det sig då True Lies slår många moderna DVD-produktioner på fingrarna när det gäller ljudet som levereras ur högtalarna. Framför allt är det surround-ljudet som imponerar mest på mig. Jag vill gärna att de bakre kanalerna skall höras ordentligt när en kraftig eldstrid rasar på duken eller TV:n framför mig, något som sker i denna film. Det är så nackhåren reser sig på hög kant och gåshuden kommer krypande när en missil far tvärs igenom vardagsrummet och exploderar bakom soffan i ett sådant inferno att basen dansar av lycka. Det enda som saknas på ljudfronten är den krispighet och skärpa som man finner hos filmer med senare utgivningsdatum. Likt bilden saknas den där extra vassheten vilket blir mest tydligt i det faktum att dialogen inte ligger klockrent placerad i centerkanalen vilket man skulle önska.



Detta är en nyutgåva av filmen i fråga, förut var det Nordisk Film som stod för distributionen men nu sköter Universal det själva i Sverige. Detta har resulterat i ett omslag som är betydligt mer attraktivt att beskåda, framför allt har den infernaliskt störande DVD-logotypen med tillhörande blå fält försvunnit vilket jag tackar för. När det gäller mängden extramaterial är den rent ut sagt bedrövande dålig, det vi bjuds på är en trailer för True Lies. Nu är det naturligtvis filmen som skall stå i fokus när man köper en DVD-film men någon Behind the scenes eller featurette hade Universal ändå kunnat klämma in på skivan?




Är du ute efter lite hederlig old school när det gäller actionkomedi med Arnold i huvudrollen är True Lies garanterat din kopp te. James Cameron har tillsammans med sin vapendragare återigen skapat filmunderhållning på hög nivå, flickvännen min vart helt lyrisk efter avslutad visning av filmen vilket är ett gott betyg för min del. True Lies är en film som enligt mig bör finnas i var cineast filmhylla, kan man bara bortse från vissa insmugna värderingar om människors nationalitet är detta en riktig filmpärla.