Torque - På Högsta Växel

Jag gillar motorcyklar. Där har ni det kort och koncist. Det är något med framförallt sporthojar som får mitt lilla hjärta att bulta ett par extra slag när nämnda fordon passerar mitt blickfång. Min flickvän är dock inte fullt så road av mitt intresse då hon är rädd att jag skall göra något dumdristigt stunt men där kan jag lugna henne med att jag har för många hjärnceller för att ens försöka mig på något i den stilen. Att jag inte ens har körkort försvårar situationen något skall tilläggas, hey en man kan väl få drömma eller? Men en dag så…fram tills denna stund får jag nöja mig med att dregla likt en hund som hör Pavlovs klocka och fantisera om att susa fram på en landsväg i hisnande farter. Jag råkar även älska film och allt som hör detta medium till. Kan man då på något sätt kombinera dessa två ting frågar jag mig själv stillsamt en mörk kväll framför datorn. Ja det kan man, dokumentären Faster är ett lysande exempel på just detta. Men det borde även fungera i spelfilmer tycker man, Mission Impossible II var och sniffade på territoriet med en Tom Cruise som utförde en hel del sköna stunt på två hjul. För ett tag sedan fick jag upp ögonen för filmen Torque som är skapad av producenterna bakom den framgångsrika The Fast And The Furious. Med framgångsrik likställer jag inte som bra men det är en annan historia. I vilket fall som helst läste jag en del recensioner om just Torque och häpnades över hur fruktansvärt dålig denna film verkade vara, en enad kritikernation tävlade om det mest fyndiga sättet att såga den längs med fotknölarna. Men är den verkligen så dålig tänkte den blåögde naive recensenten, jag menar inget kan väl vara värre än xXx 2? Läs vidare för att få reda på den nakna sanningen om Torque…

 

Det finns tydligen en handling i denna film som jag nu skall försöka beskriva på tydligaste sätt. För sex månader sedan hamnade bikerknutten Ford (Martin Henderson) i rejält med knipa efter han snodde två motorcyklar från den elake Henry (Matt Schulze). Oturligt nog för Ford var cyklarna bara ett transportkärl för den tunga drogen amfetamin vilket resulterade i att han fick såväl den lokala Hells Angels som FBI på halsen och tvingades hastigt och lustigt lämna landet för det betydligt tryggare Thailand. Men nu har den förlorade sonen återvänt till byn för att ställa saker och ting till rätta. Det skall dock snart visa sig att hans ankomst skapar betydligt mer bekymmer än hans hastiga frånvaro. I Los Angeles råder det ett mindre krig mellan två rivaliserande gäng. Det ena som leds av Henry vill utöka sin marknad för tunga droger och han uppvaktar därmed Reapers ledare Trey (Ice Cube) med ett förslag om att de tillsammans kan komma att styra narkotikamarknaden. Trey är dock en hedersknyffel under den tuffa fasaden och vill absolut inte ha med dessa illegala preparat att göra. Så vad skall Henry göra nu då? Enkelt, han mördar Treys lillebror och ser till att bevisen pekar på…ni gissade rätt, Ford. Han måste nu i en desperat jakt rentvå sitt namn från såväl gamla som nya synder innan hans liv släcks ut av antingen lagens långa arm, Henry som vill ha tillbaka sina varor eller Trey som ser rött. Jösses vilken knipa va?

 

Torque är 80 minuter lång står det att läsa på baksidan av fodralet, det är enligt mig cirka 75 minuter för länge. För efter cirka fem minuters tittande inser jag tämligen snabbt att alla elaka rykten, alla bitska kommentarer och alla nervärderande recensioner talade sanningen: detta är en av de sämsta filmer som någonsin producerats fram från ”drömfabriken” på andra sidan vattenpölen. Jag tänkte dock att jag måste fortsätta inspektera eländet, kanske skulle filmen göra ett lappkast och genomföra en transformation till någonting som höjer sig ur träsket. Men detta sker icke, Torque har inte ens nästippen över vattenytan. Nej den står fast på botten med ett par cementsneakers modell större och där skall den förbli i mina subjektiva ögon. Så vad är det som gör denna film så horribelt dålig i näst intill allas ögon? Ja jag vet att det finns en skara individer ute i Svea Rike som förmodligen tycker att Torque är det fräckaste som någonsin filmats men let´s face it majoriteten talar sitt tydliga språk. Detta cineastiska verk är så dåligt att den nästan blir bra i sammanhanget. Nej egentligen inte, detta är bara ren skär dynga i mina ögon. Storyn är så skrattretande att man stilla undrar om detta var någon form av skolprojekt som letat sig fram till producenternas pengagiriga nävar. Det finns uppenbarligen någon form av handling att finna i denna film men den har man antingen glömt av efter fem minuter eller så skiter man högaktningsfullt i det hela då den drunknar i orgier av snabba klipp och usla skådespelare som inte liknar något annat jag sett på mycket, mycket länge.

 

Regissören för denna soppa är en man vid namn Joseph Kahn. Kahn har gjort sig ett namn i MTV-kretsar som en tämligen kunnig regissör när det gäller musikvideos men nu skall han alltså göra långfilmsdebut. Jag tror uppriktigt sagt inte att det blir några fler uppdrag åt herr Kahn efter detta praktfiasko som lystrar till namnet Torque. Här återfinns exakt noll innovation eller finessrikedom. Nej istället satsar man alla kort på…ja jag vet uppriktigt sagt inte vad. Lättklädda damer? Hårda män som kisar med ögonen på jakt efter något som man inte orkar bry sig om efter halva filmen? Halvhjärtade actionsekvenser? Ingenting fungerar i denna film oavsett vad andra säger. Jag blev redigt förbannad när jag såg xXx 2 och nu infinner sig exakt samma känsla. Missförstå mig inte nu, allt man beskådar behöver inte vara Sjunde Inseglet utan denna typ av film fungerar alldeles ypperligt när hjärnan behöver varva ner. Detta sagt innebär det inte att den grå klumpen mellan öronen skall svältas på intellektuell stimulans vilket många regissörer av actionfilm har förstått förutom Kahn då förstås som inte verkar förstå någonting vilket blir intrycket när man beskådar Torque. Jag har inget emot orealistiska sekvenser heller för den delen men när två motorcyklar jagar varandra ovanpå ett tåg ja då var det tack och god natt för denna film. Att det dessutom ser ut som någonting ett gäng hobbyentusiaster har snickrat ihop på sina datorer i mammas källare gör inte direkt saken bättre. Tro nu inte att jag är klar med min sågning nu när jag börjar bli varm i kläderna. Vi har fortfarande skådespelarinsatserna att avhandla. Jag kan med gott samvete erkänna att jag sett vuxenfilmer som har mer övertygande dialog samt ”skådespelare” som levererar dessa än det som förekommer i Torque. Ice Cube är numera min absoluta favorit i hemmet då han är den som högst ofrivilligt orsakar mest skrattsalvor hos undertecknad. Han vill så desperat framstå som hård och cool men effekten är den raka motsatsen. Han ser mest ut som en bulldog som är förstoppad genom precis hela filmen och bara det är komiskt nog. Sedan har vi Tom Cruise förlåt jag menar Martin Henderson som nog mer än gärna vill vara i herr Cruises skor då han ”lånat” samma frisyr och manér från Mission Impossible II. Henderson är ungefär lika övertygande som kuben när det gäller att försöka förmedla en känsla av hårdhet till åskådaren, det blir istället att jag skrattar okontrollerat åt eländet.   

 

Vid en snabb anblick ter sig Torque vara en ganska lyckad transfer till DVD men efter några minuter blir det smärtsam uppenbart att det inte bara är filmen som är lidande likt ett överkört djur, bildsektionen blottar en hel del svagheter som är svåra att blunda för. Det första jag noterade är hur orolig bilden är, det kryper och darrar över hela den vita duken. Antagligen är detta någon form av medvetet val från filmskaparnas sida för att skapa den där ”moderna känslan” som man naturligtvis får automatiskt bara man tillsätter en del mängd bakgrundsbrus. Sorry men det bitar inte på mig, snarare störde det upplevelsen. Det andra jag noterade är hur pass illa färgspektrumet uppför sig: man har verkligen valt att maximera färgskalan i Torque men detta lilla experiment resulterar bara i att det förekommer kraftiga spår av blödningar vilket känns futtigt på en sådan modern DVD-produktion som detta råkar vara. Svärtan gör inte heller den ett ordentligt jobb då många mörka scener förfaller grådaskiga och urblekta. Skärpan är även den skiftande i sin natur: vissa scener visar sig vara härligt knivskarpa medan andra faller in i glömskans dimma för att aldrig återvända tillbaka.

 

Här blir det desto roligare för alla med en väl kalibrerad ljudanläggning och som har en fetischism för ljud från motorcyklar eller andra vrålåk för den delen. Detta sagt är det inte ett referensspår som Dolby Digital serverar men det gör jobbet betydligt bättre än sin kusin bilden.  Redan i filmens inledning sparkar högtalarna av sig dammet och flexar musklerna men ändå känns det som om någonting saknas, det där lilla extra trycket återfinns aldrig under filmens gång. Men detta till trots bjuder Torque på en ganska hisnande ljudupplevelse som nog kommer att underhålla de som vågar sig på att se filmen trots mina varningar. Den största svagheten som jag kunde förnimma är dialogen som mer än en gång uppfattades som grumlig och svårlyssnad när det hettar till vilket det gör mer än lovligt i Torque. Annars sköter sig ljudet som sagt tämligen bra men jag saknar lite mer kraft och dynamik i omfånget, DTS hade nog suttit fint till en film som denna kan jag tänka mig.

 

Filmen levereras i ett keep-case av standardsnitt med ett ganska stilrent omslag. Sektionen med extramaterial är faktiskt ganska godkänd även om nu filmen inte var någon direkt hit i casa del Fredrik. Först ut har vi inte mindre än två stycken kommentatorspår, det första är mer inriktad på skådespelarna och deras anekdoter från inspelningen medan spår nummer två koncentrerar sig på de mer tekniska aspekterna i skapandet av Torque. Bägge spåren är faktiskt riktigt intressanta att lyssna till av den anledningen att nästan samtliga medverkande verkar på fullaste allvar ta sina insatser seriöst. Härnäst har vi två stycken kortare featurettes där man jämför utkast med den färdiga scenen med kommentarer från regissören. En musikvideo modell rap återfinns samt en trailer för Torque.

 

”Ingenting kan väl vara värre än xXx 2” skrev jag i recensionens inledning men Torque är farligt nära att spräcka den bubblan. Alla recensioner och kommentarer jag läst talade sitt tydliga språk innan jag bänkade mig för att beskåda filmen: detta är ren hästdynga på två hjul och jag kan inte annat än hålla med. Jag är fullt medveten om att smaken är som baken men jag står fast vid min åsikt om att detta utan tvekan är en av de sämsta filmer jag haft det stora missnöjet att beskåda i modern tid. Finns det sämre filmer än Torque? Absolut men den placerar sig helt klart i toppen av listan. Filmen får poäng i viss mån av stil samt att det förekommer motorcyklar i kvadrat och kubik och det tänder i varje fall mina cylindrar. Hade detta inte varit fallet skulle jag inte tveka en mikrosekund att dela ut ett lägre betyg. Där har ni den nakna sanningen, nu måste jag nog besöka toaletten och vomera en stund.