Den Nakna Pistolen Boxen

Jag minns biobesöket som det vore igår men ett antal år har passerat sedan 1988. Blott 9 år gammal medtogs jag av min far om inte minnet sviker mig för att se den stora komedin som alla talade om: Den Nakna Pistolen. Vi letade oss in i salongen och bänkade oss med tillhörande popcorn och läsk sedan rullade filmen igång. Jag ljuger inte när jag skriver att det var tur att undertecknad besökte faciliteterna innan filmens start annars hade jag gjort i byxan som resultat av de skrattattacker som drabbade mig. Aldrig hade jag garvat så hårt åt någonting i filmsammanhang och till råga på allt fanns det knappt utrymme för att hämta andan innan kommissarie Frank Drebin gick loss på någonting eller någon i sin omgivning. Man kan med andra ord säga att detta var ett av de mer lyckade biobesöken jag varit med om. Nutid. Tillsammans med min bättre hälft befinner vi oss på ett styck stormarknad insamlandes vuxenpoäng genom veckoinköp av föda. Jag strosade nonchalant fram mellan hyllorna på jakt efter mat när jag plötsligt befann mig på filmavdelningen. Film här? Japp detta komplex erbjöd det mesta som kan behövas till hemmet och film var inget undantag. Så jag började leta i hyllorna efter intressanta objekt när jag plötsligt frös till is. Blicken var fastnaglad på boxen som verkade omgiven av ett heligt sken, den kompletta samlingen med de tre Nakna Pistolen-filmerna. Snabbt fram till kassan, köra hem och sedan mata DVD-spelaren med nämnda filmer. Nu blir det en promenad längs minnenas allé.

 

Egentligen är det ganska menlöst att ens dra upp handlingen till någon av dessa tre filmer då det knappast är det som ligger i fokus när man bänkar sig för att beskåda en Nakna Pistolen men jag gör i varje fall ett tappert försök. I den första filmen får vi stifta bekantskap med kommissarie Frank Drebin (Leslie Nielsen) som är en luttrad polisman men med en fantastisk förmåga att hamna i klistret. Den Nakna Pistolen öppnar med en scen där en samling terrorister planerar en kupp mot Förenta Staterna då Drebin rycker in och helt enkelt spöar skiten ur rackartyget, ingen muckar med USA typ. Väl tillbaka finner han att bäste kollegan Nordberg (OJ Simpson) blivit skjuten under ett spaningsuppdrag men att alla bevis pekar på att han i själva verket var en knarklangare. Som om detta inte vore nog planerar elakingarna att lönnmörda Drottning Elizabeth när hon är på statsbesök. Drebin har nu ett dygn på sig att rentvå sin vän och sätta dit bovarna medan precis allting omkring honom faller samman på ett eller annat spektakulärt sätt.

Kommissarien Frank Drebin återvänder för att bekämpa ondskan i samhället med sina högst egensinniga tillvägagångssätt. Denna gång ger han sig på inga mindre än bovarna inom energiindustrin. En högt rankad vetenskapsman är på god väg att lösa jordens allt mer sinande energikällor med hjälp av en helt ny revolutionerande formel. Detta är naturligtvis någonting som magnaterna inom oljebranschen inte är direkt allt för övertjusta i så de kläcker den briljanta planen att kidnappa forskaren och ersätta honom med en klon som skall presentera ett förslag som stödjer förbrukningen av fossila bränslen samt kärnkraft. Turligt nog råkar Frank före detta bättre hälft vara forskarens högra hand varpå han får nys om den horribla planen. Drebin skrider till verket för att än en gång rädda världen.

Den sista installationen i eposet om Frank Drebin, jag lovar. Denna gång finner vi vår kommissarie åtnjutandes sin pension om det inte vore för det lilla bekymret att frugan desperat vill bli med barn, något som Drebin inte är allt för upphetsad över. Men snart skall han få annat att tänka på. Frank går under cover i ett av stadens fängelser då polisen vill ha information om vad terroristen Rocco har i kikaren. Det visar sig att hans plan är högst diabolisk: han planerar ett attentat mot självaste Oscarsgalan! Ve och fasa, hela Hollywoods elit samlad på ett och samma ställe är tydligen det perfekta målet för fashionabla terrorister nu för tiden. Gissa vem som kommer att klampa i klaveret men samtidigt rädda dagen? That´s right, kommissarie Frank Drebin personifierad.

 

Egentligen är det som sagt ingen mening med att lägga någon större vikt vid filmernas handling. Visst de finns där för att skapa någon form av röd tråd att nysta i men det är långt ifrån det primära som ligger i fokus. Nej storyn i samtliga filmer är bara en ursäkt för Leslie Nielsen att hamna i den ena mer dråpliga situationen efter den andra mycket likt filmerna om Rosa Pantern. Den Nakna Pistolen började egentligen som en TV-serie vid namn Police Squad som hade premiär i nådens år 1982. Utan att överdriva kan jag konstatera att den var ett monumentalt fiasko, endast 6 avsnitt sändes i etern innan man drog ur kontakten till kamerorna. Men detta hindrade inte upphovsmännen Jim Abrahams samt David & Jerry Zucker att ge sig i kast med att göra långfilm av sin älskade serie. Resten är filmhistoria, Den Nakna Pistolen blev en jordskredsseger och en revansch för den dynamiska trion varpå det inte dröjde länge förrän både en och två uppföljare producerades, här gällde det att mjölka pengakossan medan den var full. Men det är svårt att reprisera vad som är genialt vilket klart märks på efterföljarna. Den första filmen är som sagt ett av mina absolut mest kära cineastiska minnen och fortfarande anser jag att Den Nakna Pistolen är ett av de roligaste verk som har producerats fram i modern tid. När jag såg om filmen tillsammans med min bättre hälft fann jag mig skrattandes gott både en och tre gånger och däremellan återfanns ett konstant flin på mina läppar.

 

Men det blir smärtsamt uppenbart när man beskådar del II & III att det bara är en reprisering av den första filmen, enda skillnaden är att man vridit upp tempot mer och mer men vad skulle de annars göra? Visst är det fortfarande kul att se Drebin trampa i klaveret men den där hysteriska känslan infinner sig inte riktigt på samma sätt som med den första filmen. Dock vill jag vidhålla att dessa uppföljare fortfarande är stilbildande vilket inte minst märks på de dussinfilmer som spottades ut ur vågen som Den Nakna Pistolen startade. Leslie Nielsen är en man med en minst sagt brokig karriär på andra sidan vattenpölen. Han har medverkat i en rad seriösa roller men ärligt talat är det någon som känner igenom honom utanför rollen som Frank Drebin? Nej jag trodde väl det. Visst, han har medverkat i flera komedier efter denna trilogi men aldrig har han i mina ögon varit ens i närheten av att prestera lika bra som han gör i Den Nakna Pistolen-sagan.

 

Samtliga tre installationer om Den Nakna Pistolen presenteras i formatet 1.78:1 och är anamorfiska. Aj aj aj rent ut sagt det börjar inte bra med den första installationen av Den Nakna Pistolen då filmen inte direkt åldrats med värdighet under årens lopp. Uppriktigt sagt ser bilden ut som ren koskit: det förekommer så många artefakter att det är svårt att veta i vilken ände man skall börja. Färger är totalt urvattnade och saknar allt vad liv och lyster heter, det förekommer telecine wobble så till den milda grad att man blir lätt åksjuk på kuppen. Svärtan är helt obefintlig då allt lutar åt grått före svart. Men det blir bättre med del 2 & 3 även om bildsektionerna knappast är något man skryter med att ha i sin samling.  

 

Tre stycken Dolby Digital 5.1 står på menyn för att leverera ljudet i dessa filmer. Jag skriver 5.1 men det kunde lika väl varit stereoljud som serveras åhöraren då audiosektionen känns, likt sin kusin bilden, minst sagt bristfällig. Dock klarar sig ljudet faktiskt bättre än bilden även om det kanske inte säger så mycket med just dessa transfers till DVD. Separationen mellan kanalerna håller faktiskt ganska god standard även om ljudspåren känns något för framtunga i kanten för min smak. Detta bottnar å andra sidan i att installationerna om Den Nakna Pistolen i största grad är dialogdrivna, tur är då att just talet är väl synkat i centerhögtalaren utan några tendenser till bristningar i fokuseringen. Den som letar efter överväldigande LFE-tongångar gör nog klokt att mata DVD-spelaren med någon annan film men när det väl erbjuds tillfällen gör basen ett någorlunda gott jobb med det lilla material som den erbjuds.  

 

Boxen som sådan är inget direkt märkvärdigt: man har helt sonika klätt tre stycken keep-cases i ett tunnare pappfodral men det fungerar för ändamålet. Ser vi till sektionerna med extramaterial är de på varje utgåva ganska tunna men sammantaget blir det ändå en trevlig upplevelse. Först ut har vi ett antal trailers vilket inte direkt är speciellt upphetsande. Nej behållningen vilar hos de tre kommentatorspår som går att återfinna. Varje film har utrustats med ett och varje är precis lika roligt att lyssna till. Här ligger inte fokus på tekniska aspekter utan roliga anekdoter från filminspelningarna och samtliga deltagare har ett mycket avslappnat förhållningssätt till skapandet av trilogin om Den Nakna Pistolen.

 

Nästan 20 år har förflutit sedan jag såg den första filmen men än idag står den pall gentemot konkurrensen. Den Nakna Pistolen startade en helt ny trend av komedier och många av dagens moderna verk har antingen lånat eller rent av stulit men originalet håller fortfarande förvånansvärt väl. Att man kan skratta så gott som undertecknad gjorde är ett fint betyg på det arbete som lades ner på det första projektet. Uppföljarna når aldrig riktigt upp till Den Nakna Pistolen men de är fortfarande ruskigt underhållande för stunden. Är du ute efter lite god komedi samlat i en box kan jag varmt rekommendera denna trilogi.