Syriana

Olja, det svarta guldet. En dag kommer denna dyrbara råvara som behagar skicka de svenska bensinpriserna till nya ockerhöjder att ta slut tro det eller ej. Men fram tills dess fortsätter den att vara en dyrgrip på marknaden. Detta leder i sin tur till ett maktspel utan dess like vilket tas upp i dagens recensionsobjekt Syriana. Olja är inte bara en naturresurs, det är ett politiskt vapen som har blodat ner många händer i kampen om kontroll över Mellanöstern och dess trumfkort. När jag läste om denna film fick jag av en inte helt osökt anledning känslan av att detta var ”Traffic fast med olja istället för narkotika”. Mina tankar var som sagt inte helt ute och cyklade då upphovsmannen bakom Syriana är Stephen Gaghan, herrn som kommande hem en Oscar för sitt manus till just ovan nämnda Traffic. Nu har han bestämt sig för revansch efter den något misslyckade insatsen som regissör i och med thrillern Abandon från 2002. Lyckas han bättre denna gång? Läs vidare för svaret.

 

 

Jag är ingen expert på vare sig Mellanöstern eller situationen gällande olja men om hälften av informationen som förekommer i denna film talar sanning skall jag genast proklamera till nära & kära att skaffa elbil. Ty likt Traffic är det ett synnerligen skrämmande scenario som manusförfattaren tillika regissören Stephen Gaghan målar upp framför oss oskyldiga, vi som inte blodat ner våra händer i kampen om det svarta guldet. Detta är som sagt en Traffic 2 i många avseenden både gällande manus som regi. Ser vi först till storyn som går att återfinna är det som sagt författaren Gaghan som har satt sitt sigill på papperet. Gaghan har minst sagt en ganska brokig karriär bakom sig i egenskap av skribent: mycket skit, fick sitt första break med Rules Of Engagement för att sedan kamma hem en Oscar för Bästa Manus genom sitt arbete med nämnda Traffic sedan dök han med huvudet före ner i skiten igen med Abandon. Nu verkar det onekligen som att han vill ställa saker och ting till rätta genom att göra en ”uppföljare” på sitt prisvinnande manus och detta ämnar han som sagt göra med hjälpa av Syriana. Faktum är att han enligt min blygsamma tillika subjektiva åsikt lyckas mer än väl, detta är en synnerligen het potatis att begrunda över och den information som väller över oss åskådare är lika mycket fascinerande som den är skrämmande. Samtidigt känns den ändå inte lika gripande som Traffic och mycket tror jag bottnar i att Syriana är mycket mer storskalig gällande de problem som filmen avhandlar. Traffic spände också över gränserna och berättade en intrigerande historia men det kändes samtidigt som det var något som man själv kunde observera i samhället, hur drogerna påverkar våra enskilda liv. Visserligen märker vi även av hur kampen om oljan har effekt på oss då bensinpriserna som sagt stiger för var dag som passerar i almanackan men det är fortfarande svårare att relatera till. Detta sagt är inte Syriana på något viss en dålig informatör om läget i Mellanöstern, det är ett rasande välskrivet manus som Gaghan har plitat ner på pränt och jag fann mig fängslad från första stund tills dess att eftertexterna rullade upp på den vita duken.

 

Men nu skulle som sagt vår manusförfattare återställa hedern, inte så mycket gällande sin status som skribent utan snarare som regissör. Abandon var inte direkt någon större sensation att beskåda och min kollega Janne var inte sen att såga sönder det verket längs fotknölarna. Så vad gör man om man heter Stephen Gaghan? Man gör en Soderbergh vilket innebär en rad karakteristiska kännetecken gällande berättarstil. Gaghans arbete som regissör i Syriana är näst intill fläckfritt men att påstå att han är först ut på banan vore att ljuga å det grövsta. Den skakiga handhållna kameran som varvas med extremt statiska porträtteringar är bara ett av de många drag som går att återfinna i Traffic. Men vår regissör stannar inte vid just detta inslag vilket kanske hade varit det smarta draget. Nej han väljer även att kopiera leken med färgfilter om än inte till de extremer som förekom i Soderberghs verk men ändock förekommer de flitigt i Syriana och det är detta som drar ner helhetsintrycket i mitt protokoll. Egentligen är det inget fel som Gaghan gör, denna film är som sagt mycket proffsigt utförd utan några direkta misstag. Men jag kan ändå inte hjälpa att känna att det hade varit mer intressant att få se hans egna berättarstil före en renodlad ”hyllning” till Soderbergh. Eller så var det Soderbergh som kopierade Gaghan när de spelade in Traffic men det är en annan historia. Vad som vi dock skall avhandla idag är skådespelarinsatserna. George ”ER” Clooney kammade som många av er kanske vet en Oscar för Bästa Manliga Biroll. Var han då värd den gyllene gubben. Nja är mitt svar, visserligen gör Clooney en av sina absolut bästa prestationer på den vita duken genom sin medverkan i Syriana inget snack om den saken men jag kände mig inte fullt övertygad om att det var värt priset han tilldelades.

 

Syriana presenteras i formatet 2.40:1 och är anamorfisk. När jag körde igång filmen på min projektor trodde jag först att det var något galet med min hembio, bilden såg minst sagt förfärlig ut. Det förekommer ett sådant myrornas krig i bakgrunden att jag hade svårt att tro mina ögon. Efter en stund lugnar förvisso denna myriad ner sig något men bilden blir inte speciellt stabil för det, man kan skönja tydliga spår av ”flytningar” i skuggpartier samt i en rad andra scener. Överlag känns bilden allt annat än tip top då färgskalan är stundtals urvattnad och livlös, om detta sedan är ett medvetet drag eller inte från filmskaparnas sida låter jag vara osagt. Det förekommer som sagt hela tiden ett visst mått av bakgrundsbrus som skiftar i styrka men det är konstant närvarande. Skärpan är tämligen väl balanserad men som resultat av detta syns tydliga spår av Edge Enhancement på sina ställen under filmens gång. Nej detta var långt ifrån vad jag hade hoppats på, antingen hade min hembio en dålig dag eller så var mina kritiska glasögon extra välputsade vid visningen av Syriana.

 

Inte heller det Dolby Digital 5.1-spår som medföljer denna svenska utgåva av Syriana imponerar speciellt mycket på undertecknad. Det första jag noterar är att dialogen stundtals är näst intill omöjligen att urskilja när det är en del omgivningsljud med i spelet vilket sker en del i denna film varpå textningen fick aktiveras. Men även när det är talet som står i centrum är det grumligt till karaktären vilket är synd och lätt oförståeligt med en sådan modern produktion som Syriana råkar vara, jag hade faktiskt förväntat mig mer. Överlag är ljudet väldigt onyanserat och andefattigt, när en bil exploderar i filmens inledande sekvenser förväntade jag mig en respons från subwoofern vilket jag också fick, ”puff” lät det och besvikelsen blev bara än större. Ljudmattan väger över till fördel för fronten av anläggningen där dialogen som trots sin grumlighet får dra det otacksamma tillika tyngsta lasset. På inget sätt är det ljud som representeras i Syriana det sämsta mina öron har lystrat till, det är bara väldigt långt ifrån vad jag hade hoppats på.

 

Denna R2SWE-utgåva av Syriana levereras i ett keep-case med ett snyggt omslag fritt från störande recensionskommentarer. Tyvärr fortsätter nedgången för denna version av filmen då sektionen med extramaterial är tämligen tunnsållad. De två matnyttigaste segmenten är en konversation med skådespelaren George Clooney samt dokumentären Make A Change, Make A Difference som tar upp filmens budskap samt intervjuer med CIA-operatören Robert Baer. Detta avrundas med en del borttagna scener samt trailern för Syriana. Jag hade mer än gärna sett ett eller för den delen flera kommentatorspår med filmteamet då detta är en såpass högintressant film att debattera kring.

 

En Traffic Light är en ganska bra summering av dagens recensionsobjekt Syriana. Den bär karakteristiska drag gentemot sin förlaga, ser ungefär likadan ut men smaken är ändå inte riktigt lika söt och god som man hade förväntat sig. Detta sagt är Syriana inte på något sätt ett dåligt hantverk signerat manusförfattaren tillika regissören Stephen Gaghan, jag hade dock velat se hans egen vision om hur manuset skulle berättas och inte en renodlad plagiering av Soderberghs tidigare verk. DVD-utgåvan som sådan gjorde mig faktiskt mer än lovligt besviken med en ljud- tillika bildsektion som håller sig över medel men inte mycket mer. Men jag rekommenderar ändå er att se Syriana, det är en lika fascinerande som skrämmande inblick i såväl politiskt rävspel som enskilda människors levnadsöden.