[Stvrmzeit]

http://www.imdb.com/title/tt1508675/

Så, ni som har sett den, vad säger ni? Jag gillade den väldigt mycket. Att bara se en ny film av Kaurismäki känns härligt. Vilka fina och dova färger! Som vanligt är det väldigt konsekvent uppbyggt, man vet i princip vad man får och det blir faktiskt aldrig trist när Kaurismäki vet vad han vill säga och aldrig försöker för mycket. Ibland är musiken inte lika klockren som i hans andra filmer, men det kan man leva med. Le Havre kryllar av värme och medmänsklighet, självklart är den subtila humorn också där. Filmen är även ett fint och omtänksamt inlägg till flyktingpolitiken.

Stilistiskt sett doftar det Melville som fan, mycket mer än innan. Speciellt tonen och färgerna (som jag nämnde innan). Och ja, att inte tänka på Bresson när man ser Kaurismäkis filmer är ju också svårt. Favoriten Jean-Pierre Léaud dyker ju upp lite snabbt, han har blivit en gammal räv. Likaså den lysande Kaurismäki-stammisen Kati Outinen! Värmande och fin film. Jag blev förresten glad när jag hörde att det ska komma nya filmer av den finska gubben i framtiden, en på tyska och en på spanska.

[sajbot]

Jag har inte sett denna än, men Criterion släpper den sista juli, och då kommer jag köpa den, på BD naturligtvis =)
De enda Kaurismäki-filmerna som jag sett är Shadows In Paradise och The Match Factory Girl, båda mycket bra.
Ser fram emot den här! Ska förresten kolla in Ariel samt Leningrad Cowboys i dagarna.

[Stvrmzeit]

Precis, Criterion släpper ju den snart.

Varjoja paratiisissa och Tulitikkutehtaan tyttö som du har sett tycker jag hör till hans bättre filmer, fast det är nog Laitakaupungin valot som jag håller högre. Och så Mies vailla menneisyyttä som hans bästa än så länge. Men Le Havre kommer fan inte långt efter.

Ariel är inte helt fel, Leningrad Cowboys Go America är förvisso lite fjantig. Men den funkar absolut. Leningrad Cowboys Meet Moses är dock värre, den är tyvärr inte alltför mycket att hänga i granen, nog hans sämsta film.