Se den!
Edit: Stavfel.
Det här inlägget har ändrats av 50+ 19 februari 2008 - 21:05
Sökningen pågår
Sökresultaten dyker upp här efterhand. Du kan fortsätta skriva om du vill begränsa sökningen.
Söker efter produkter
Söker efter filmer
Söker efter produktkategorier
Söker efter användare
Söker efter gallerier
Sök forumtrådar
Skickat 19 februari 2008 - 19:46
Jag såg detta drama igår och var helt tagen en lång stund efteråt. Sean Penn följer med suverän fingertoppskänsla collagestudenten som bryter med sin borgerliga familj för att ta sig till Alaska och uppleva naturen. Hans färd genom USA är stundtals helt suveränt fotograferad. Skådespeleriet från framför allt några av birollsinnehavarna är bitvis lysande. Betyget på IMDB 8,3 (i skrivande stund) är helt motiverat enligt min mening.
Se den! Edit: Stavfel. Det här inlägget har ändrats av 50+ 19 februari 2008 - 21:05 Skickat 19 februari 2008 - 19:54 Jag såg detta drama igår och var helt tagen en lång stund efteråt. Sean Penn följer med suverän fingertoppskänsla collagestudenten som bryter med sin borgerliga familj för att ta sig till Alaska och uppleva naturen. Hans färd genom USA är stundtals helt suveränt fotograferad. Skådespeliet från framför allt några av birollsinnehavarna är bitvis lysande. Betyget på IMDB 8,3 (i skrivande stund) är helt motiverat enligt min mening. Se den! Kan bara hålla med ovanstående, kan också tillägga att denna filmen är numera med på min 10 i topp lista av dom bästa filmerna jag någonsin sett!! Ett måste i blu-ray samlingen senare! Skickat 26 februari 2008 - 18:29
tja, jag ger den inte mer än 1 av 5 i betyg, temat verkade intressant vid en första titt på imdb, visst bra gjord men lite väl seg(typ 30-40min för lång), satt o undra om den inte kunde ta slut nån gång...
tycker den inte var speciellt tankvärt förutom att ge sig in i alaska/(el vilken vildmark som helst för den delen) utan erfarenhet är på gränsen till idioti, filmens sista akt påminnde lite om dokumentären av W.Herzog om en tok till amerikan som trodde han var typ en grizzlybjörn el nåt Skickat 18 mars 2008 - 20:58
Liksom många andra såg jag även denna rulle igår kväll tillsammans med sambon som sin vana trogen slocknade i soffan efter fem minuter. Den enda filmen jag lyckats hålla henne vaken till var Transformers i HD med ett högjutt DTS-spår i bakgrunden
Tyckte filmen var mycket bra, men det jag mest kände mest efteråt var att det var så befriande med en film som inte skriver en på näsan med vad man ska känna. Upplevelsen serveras, sen har Penn & Co. med fint berättande lyckats förmedla grabbens känslomässiga resa. Imponerande och befriande! Skickat 18 mars 2008 - 21:29
Jag skulle väl gissa att filmen ger en viss romantiserad bild av killen och hans öde, men det var ändå en förbannat bra film. Hejdlöst snyggt filmad i fantastiska miljöer. Man blev lite sugen på att resa runt i USA när man såg den.
Det här inlägget har ändrats av Mange_L 18 mars 2008 - 21:32 Skickat 30 mars 2008 - 21:48
Tog musikvägen in i den här filmen. Älskar Eddie Vedder och Pearl Jam så jag har haft span på den här filmen sen jag fick reda på att soundtracket skulle släppas för ett halvår sen. Så nu var jag äntligen och såg den på bio igår...blev verkligen berörd! Verkligen en vacker och samtidigt otroligt tragisk berättelse. Måste väl erkännas att jag hade en liten klump i halsen i slutet, speciellt när man fick se den riktiga bilden på huvudpersonen. Tror också att historien är något romantiserad, men den väcker många tankar....som för övrigt borde vara relevanta på detta forum där alla ska ha de senaste prylarna hela tiden.
...och gissa vem som ska gå o kika på Pearl Jam i New York i sommar
Mycket bra skådespeleri, men jag tycker att filmen var lite sömnig och förutsägbar. Jag ger den 2,5 av 5. Funderade på din kommentar om att den är förutsägbar...det är ju en verklig händelse.Det är tom samma buss i filmen som han bodde i på riktigt. Det här inlägget har ändrats av japs 30 mars 2008 - 21:49 Skickat 01 april 2008 - 08:58
Tycker det är en väldigt sevärd film. Såg den igår kväll, och kändes lite avskräckande att den var så pass lång, men jag tyckte att tempot hölls och att den var riktigt riktigt bra. Näst bästa filmen jag sett iår, bästa = There Will Be Blood.
HELT KLART ETT MÅSTE ATT SE! Musiken, historian och allt, knyter ihop den så riktigt bra. Har ni missat denna, så se den så snabbt ni kan. Kändes riktigt befriande att se den. Skickat 04 april 2008 - 11:09
Såg den för nån vecka sen och foto, skådespeleri och ljudläggningen är verkligen briljant. Jag tyckte också den var lite seg i början, de först 30-40 minutrarna typ. Sen att den var såpass lång var inget störande, behövdes lixom den längden enligt mig. Jag helt tagen ett par dagar efteråt och man får några tankeställare vad en enstaka film verkligen kan få en att känna. Är väl ingen popcornrulle direkt man plockar fram och tittar på 3-4 ggr per år, men känns ändå som att det är en film man verkligen vill ha i BD-hyllan när man väl köper en spelare då
Skickat 06 april 2008 - 10:12
Såg den igår och blev lite chockad när eftertexterna berättade att den var verklighetsbaserad och visade det autentiska fotot.
Kände inte till denna historia innan jag såg filmen. Med lite eftertanke är det dock självklart att man aldrig skulle kunna fabricera en sådan historia, även om den inte är direkt unik i sig.
Det är tom samma buss i filmen som han bodde i på riktigt. Citat The movie features a replicated bus—both out of respect and convenience—more than 50 miles (80 kilometers) away along the Jack River. ....................... Jag kan såhär i efterhand tycka att Sean Penn ger en lite väl romantiserande bild av historien - Chris McCandless agerande är knappast någonting man bör ta efter. Trots detta blir jag precis som 'Meganeoman' nästan chockerande berörd av filmen och jag rekommenderar den varmt En del länkar: Christopher McCandless på Wikipedia Death of an Innocent - How Christopher McCandless lost his way in the wilds - By Jon Krakauer I Want This Movie to Grip People in the Heart (sida 2) (förklarar delvis hur filmen blev till och varför den ser ut som den gör) Skickat 06 april 2008 - 15:23
Det är tom samma buss i filmen som han bodde i på riktigt. Citat The movie features a replicated bus—both out of respect and convenience—more than 50 miles (80 kilometers) away along the Jack River. Fel av mig då antar jag, visste dock att jag hade läst det någonstans...hittade det till slut: http://www.moviezine...tothewild.shtml "bussen som Chris övernattar i och truckföraren som bjuder på skjuts är desamma som McCandless mötte på sin resa för arton år sen" Uppenbarligen ska man inte lita på allt man läser Skickat 19 april 2008 - 19:42
Ett riktigt klipp, köp om ni har möjligheten. Fick hem den förra veckan och hade tänkt se om den i helgen. Soundtracket är helt outstanding oxå!
Kan köpas på HD DVD för ca 40 spänn! Finns för det på ezydvd i Australien. Jag köpte den där men jag har inte hunnit se den än. Skickat 28 april 2008 - 22:59
Såg den för ett par veckor sedan och kan bara hålla med hyllningskörerna. Har haft filmen snurrande i huvudet ett tag och den berörde verkligen mig. Fantastiskt filmad, verklig historia, grymt bra skådespelarinsatser + konstiga livsöden, vad mer kan man begära. Men visst det är nog inte en film för alla. Kan förstå att vissa kan tycka den är seg. Men gillar man inte naturbilder och dialog så kan det nog bli lite långrandigt.
Kan även jag tilläga att jag inte visste att den var baserad på en verklig historia förens sluttexterna. 8,5/10 Skickat 28 april 2008 - 23:41 Skickat 06 maj 2008 - 16:40
Älskade filmen jag med. Såg den när jag var ensam och det är inte ofta man ser en film som påverkar en på samma sätt som denna film gjorde. Jag antar att det är lite samma syndrom som jag fick när jag läste sagan om ringen första gången och drömde mig bort från samhället som man är fångad i, mer eller mindre. Bara att denna film visar hur man kan fly från samhället utan att drömma sig bort. Fick en spontan kick att resa bort under en lång lång tid.
Skickat 05 augusti 2008 - 13:40
En riktigt bra film som är väldigt intressant och angelägen. Den handlar om en ung man som gör uppror och bryter med sin familj genom att helt enkelt försvinna ut i vildmarken. Filmen kan ses som en beskrivning av hur det är att bli vuxen och det omättliga behovet av att hitta sin egen identitet. Det är en sorglig film med ett sorgligt slut, och till sist handlar det om en trasig far-son relation där behovet av uppror blir så starkt att den unge mannen tar mycket stora risker. En film som jag bitvis själv känner igen mig själv i. Ett allmängiltig och verkligt angelägen film som jag hoppas ses av så många som möjligt. Annorlunda men bra. Soundtracket av Eddie Vedder passar perfekt.
Är själv, eller har iaf varit, ett stort Pearl jam-fan. Mvh Det här inlägget har ändrats av Plywood 05 augusti 2008 - 14:18 Skickat 09 augusti 2008 - 10:43
"Into the Wild" är en av de bästa filmerna jag sett på länge! Sällan en film berör en så pass långt efter att man sett den. Fotot och soundtracket är i toppklass. Emile Hirsch var ett bra val som McCandless.
Det här inlägget har ändrats av Hifi-Arne 09 augusti 2008 - 10:46 Skickat 11 augusti 2008 - 20:02
efter denna otroliga visning satt jag o fick kippa efter andan o jag var tårögd en lång stund efter
makalöst vackert filmad o storyn e underbar,,,eddie vedder som än kungen av lidelsefulla toner o tonföljder fick mig att rysa gång efter gång,,efter jag hämtat mig lite sprang jag upp till pcn o ladda ner soundtracket för att försöka stilla begäret jag fick,,,nu har låtarna gått i ett par dar o jag ryser lika dant än och filmen skall inköpas till helgen då jag hyrde den vid första kollen=) en helt fantastisk film med skitbra skådespel o oförglömliga vidder tack sean penn tack eddie tack till han som gjoder detta på riktigt och RIP Skickat 20 augusti 2008 - 17:55
En mycket sevärd film som fångade min uppmärksamhet med första scenen och behöll den till sista. Efteråt kan jag dock anmärka på ett par saker.
För det första är den väldigt torrt berättad. Filmen går sällan längre än att visa vad personerna gör, säger och känner i en viss situation. Således saknas lite djup i filmen. För det andra, och punkten hör ihop med den första, saknas det en riktigt ordentlig analys av orsakerna till att McCandless ger sig iväg som han gör. Filmen hoppade över den frågan genom att utmåla hans föräldrar till stora skurkar. Det var inte särskilt lyckat eftersom de inte var värre än många andra par i olyckliga äktenskap. Det är inte heller vanligt att alla med jobbiga föräldrar bestämmer sig för att fly samhället för att slippa sina föräldrar. På något sätt kändes det som om filmen skildrade historiens största nervsammanbrott utan att riktigt vilja beröra frågan för att inte förstöra de romantiska övertonerna i hans resa. De bristerna (plus Vince Vaughn) drar ner filmens värde för mig i efterhand men jag måste ändå säga att det är en film som måste rekommenderas till alla att se eftersom det är ett riktigt annorlunda och fascinerande livsöde. Edit: Efter mitt inlägg följde jag länken till wikipedia i Pulvers inlägg ovan och hittade ett par artiklar av en journalist i Alaska som påpekar att både boken och filmen medvetet försöker skyla över det som är uppenbart, nämligen att McCandless måste ha varit psykiskt sjuk. http://dwb.adn.com/outdoors/craig_medred/s...p-9342328c.html http://dwb.adn.com/news/alaska/mccandless/...p-9232601c.html Det här inlägget har ändrats av Chris Lymme 20 augusti 2008 - 18:34 Skickat 20 augusti 2008 - 18:32
Skön film, Rekomenderar starkt.
Lätt en av dom bästa i år. Man koncentrerar handlingen i filmen i vad han faktiskt själv har dokumenterat i sin dagbok och utgår från det. Varför ska man måla ut honom som en djävul, oavsett om han e det eller inte. Det skulle ingen vilja bli ihågkommen som. Då tycker jag att det är helt riktigt att filmen skildrar resan o allt runt resan. skulle inte kunna bry mig mindre om hans föräldrar, dom är helt ointresanta för mig. Hans resa är mycket ljupare än så, familjen är bara statister! Skickat 20 augusti 2008 - 18:43
Nja passan, jag tycker du faller lite för lätt för filmens förenklingar.
För det första så använder filmen endast utvalda delar av hans dagbok. Om man läser lite omkring den verkliga historien så får man redan på att en hel del av vad han skrev var förvirrat svammel. För det andra så är föräldrarna inte statister utan de skildras konsekvent som orsaken till att McCandless valde att fly ut i vildmarken. Så kan det omöjligt ha varit och det innebär att alla lättpåverkade människor över hela världen som har sett filmen kommer att beskylla föräldrarna för det öde som drabbade McCandless, trots att det var hans egen dumhet, och eventuella sjukdom, som låg bakom. Det är naturligtvis tufft och orättvist för ett par föräldrar som har förlorat sin son att dessutom bli betraktade som skyldiga av en hel omvärld, inklusive släkt, vänner och grannar. Läs gärna artiklarna som jag länkar till ovan, särskilt den som heter "Schizophrenia or Pilgrimage?" och som skrevs 10 år innan filmen gjordes. Källkritik är det viktigaste som en vuxen människa har att lära sig eftersom det finns en hel nöjesindustri som gärna förvränger sanningen för oss för att kunna tjäna pengar. Det här inlägget har ändrats av Chris Lymme 20 augusti 2008 - 18:46 Skickat 20 augusti 2008 - 19:03
Nja passan, jag tycker du faller lite för lätt för filmens förenklingar. För det första så använder filmen endast utvalda delar av hans dagbok. Om man läser lite omkring den verkliga historien så får man redan på att en hel del av vad han skrev var förvirrat svammel. För det andra så är föräldrarna inte statister utan de skildras konsekvent som orsaken till att McCandless valde att fly ut i vildmarken. Så kan det omöjligt ha varit och det innebär att alla lättpåverkade människor över hela världen som har sett filmen kommer att beskylla föräldrarna för det öde som drabbade McCandless, trots att det var hans egen dumhet, och eventuella sjukdom, som låg bakom. Det är naturligtvis tufft och orättvist för ett par föräldrar som har förlorat sin son att dessutom bli betraktade som skyldiga av en hel omvärld, inklusive släkt, vänner och grannar. Läs gärna artiklarna som jag länkar till ovan, särskilt den som heter "Schizophrenia or Pilgrimage?" och som skrevs 10 år innan filmen gjordes. Källkritik är det viktigaste som en vuxen människa har att lära sig eftersom det finns en hel nöjesindustri som gärna förvränger sanningen för oss för att kunna tjäna pengar. ska kolla länken nu. Skickat 22 augusti 2008 - 23:41
Har just sett filmen och den var mycket bra, ett gott filmhantverk helt enkelt. Visste lite om filmen på förhand; att den var baserad på en verklig händelse och hur den slutade.
Mycket stillsam och vacker film, mindre dramatisk än jag hade räknat med. Tycker inte alls som vissa andra att historien i filmen lägger skulden på föräldrarna, då har man enligt mig missat Sean Penns budskap och mening med hela filmen. Att han var sinnessjuk känns oxå helt osannolikt, han var en bildad man som ville fly från den materialistiska världen och leva på/i naturen. Att leva ett rikt liv för honom handlade ju bara om en sak(och detta säger han också rakt ut till den pensionerade militären Franz innan han lämnar honom):"en människas kraft kommer från nya erfarenheter". Tycker det summerar och förklarar varför han gjorde som han gjorde. Så tror man på Sean Penns tolkning så är det bara en man som ville bort från det materialistiska livet till varje pris och som ville testa sina egna gränser. Skickat 23 augusti 2008 - 10:38
Snarare tycker jag att du har tolkat filmen lite som du vill istället för att ta till dig vad Penn faktiskt visar oss.
Det är fullkomligt enastående att en ung man helt bryter kontakten med sin egen familj och under två år anstränger sig rejält för att undvika dem totalt. Penn försöker förklara detta underliga förhållande genom att hela tiden visa Chris McCandless tillbakablickar på hur hans föräldrar beter sig illa. Problemet är förstås att även personer som är utsatta för övergrepp av sina föräldrar, vilket McCandless inte var, brukar älska dem och vilja träffa dem. Han höll sig även undan sin syster som var helt oskyldig till föräldrarnas bråkande. McCandless drevs inte av ett konsekvent förakt mot det materiella. Även om han bränner sina pengar i början så ägnar han ganska mycket tid åt att jobba och tjäna pengar när han är på luffen. När han hittades död i bussen hade han till exempel 300 dollar och ett socialförsäkringskort. Såldes drevs han att hålla sig på flykt av en annan mycket stark kraft. För det första så ser man att han var ganska naiv då han var kraftigt romantiskt påverkad av Jack Londons och Thoreaus vildmarksromantik. För det andra så verkar det faktisk som att han skulle ha kunnat vara bipolär (manodepressiv) eftersom han växlar mellan vilda, utsvävande äventyr (maniska perioder) och långa perioder av isolering på öde platser (depressiva perioder). Manodepressiva personer kan vara mycket charmiga och underhållande när de är maniska men när de hamnar i en depressiv episod ser man knappt röken av dem. Jag har en kompis som är sån. Det är också ganska att han hade en social störning eftersom han flydde undan mänskliga relationer innan de blev för djupa. Det visade sig också att han ljög för de flesta som han träffade och var ganska likgiltig när folk fattade tycke för honom. Hans vistelse i Alaska var katastrofalt illa planerad eftersom han inte tog med sig något utom ett finkalibrigt gevär, en påse ris och en påse chips. Han hade inte ens en vettig karta eller kompass. Bussen stod nära en motorväg och om han hade haft en bra karta hade han vetat att det fanns en vinschfärja över forsen 300 meter från det ställe där han misslyckades med att vada över. Med en enkel karta hade han alltså överlevt om det var det han ville. Vildmarksjournalisten som jag länkar till ovan påpekar att efter filmen och boken så strömmar det till en massa vilseledda ungdomar som vill upprepa McCandless bedrift att bo i bussen. De flesta brukar dock sticka därifrån efter någon dag eftersom de inser att det inte är vettigt. Skillnaden mellan dessa ungdomar och McCandless är att ungdomarna drivs av vilseledda motiv efter att ha sett filmen medan McCandless drevs av galenskap. Även om jag inte instämmer i diagnosen schizofreni så är det inte alls omöjligt att han var manodepressiv och att det var den främsta förklaringen till hans märkliga resa. Det här inlägget har ändrats av Chris Lymme 23 augusti 2008 - 11:26 Skickat 23 augusti 2008 - 12:09
Snarare tycker jag att du har tolkat filmen lite som du vill istället för att ta till dig vad Penn faktiskt visar oss. Det är fullkomligt enastående att en ung man helt bryter kontakten med sin egen familj och under två år anstränger sig rejält för att undvika dem totalt. Penn försöker förklara detta underliga förhållande genom att hela tiden visa Chris McCandless tillbakablickar på hur hans föräldrar beter sig illa. Problemet är förstås att även personer som är utsatta för övergrepp av sina föräldrar, vilket McCandless inte var, brukar älska dem och vilja träffa dem. Han höll sig även undan sin syster som var helt oskyldig till föräldrarnas bråkande. McCandless drevs inte av ett konsekvent förakt mot det materiella. Även om han bränner sina pengar i början så ägnar han ganska mycket tid åt att jobba och tjäna pengar när han är på luffen. När han hittades död i bussen hade han till exempel 300 dollar och ett socialförsäkringskort. Såldes drevs han att hålla sig på flykt av en annan mycket stark kraft. För det första så ser man att han var ganska naiv då han var kraftigt romantiskt påverkad av Jack Londons och Thoreaus vildmarksromantik. För det andra så verkar det faktisk som att han skulle ha kunnat vara bipolär (manodepressiv) eftersom han växlar mellan vilda, utsvävande äventyr (maniska perioder) och långa perioder av isolering på öde platser (depressiva perioder). Manodepressiva personer kan vara mycket charmiga och underhållande när de är maniska men när de hamnar i en depressiv episod ser man knappt röken av dem. Jag har en kompis som är sån. Det är också ganska att han hade en social störning eftersom han flydde undan mänskliga relationer innan de blev för djupa. Det visade sig också att han ljög för de flesta som han träffade och var ganska likgiltig när folk fattade tycke för honom. Hans vistelse i Alaska var katastrofalt illa planerad eftersom han inte tog med sig något utom ett finkalibrigt gevär, en påse ris och en påse chips. Han hade inte ens en vettig karta eller kompass. Bussen stod nära en motorväg och om han hade haft en bra karta hade han vetat att det fanns en vinschfärja över forsen 300 meter från det ställe där han misslyckades med att vada över. Med en enkel karta hade han alltså överlevt om det var det han ville. Vildmarksjournalisten som jag länkar till ovan påpekar att efter filmen och boken så strömmar det till en massa vilseledda ungdomar som vill upprepa McCandless bedrift att bo i bussen. De flesta brukar dock sticka därifrån efter någon dag eftersom de inser att det inte är vettigt. Skillnaden mellan dessa ungdomar och McCandless är att ungdomarna drivs av vilseledda motiv efter att ha sett filmen medan McCandless drevs av galenskap. Även om jag inte instämmer i diagnosen schizofreni så är det inte alls omöjligt att han var manodepressiv och att det var den främsta förklaringen till hans märkliga resa. Jag kan rekommendera dig att se Disc 2 av DVDn med extramaterialet. Tror det blir en "aha-upplevelse" för dig. Där sitter nämligen författaren till boken och förklarar att hans mening med boken var bl.a att förmedla följande budskap: Christopher McCandless var INTE sinnessjuk! Både boken och filmen är oxå gjorda i tätt samarbete med föräldrarna så det har aldrig varit meningen att lägga all skuld på dom även om hans uppväxt givetvis påverkat honom. Du får nog bara inse att det finns personer som gör irrationella saker med sitt liv, som det inte alltid finns en "logisk" förklaring till(typ sinnessjukdom). Även om det denna gång får ett tragiskt slut som oxå drabbar flera än han själv så vill jag påstå att världen vore en dyster plats om det inte vore för personer som Christopher McCandless Skickat 23 augusti 2008 - 12:38
Jag vet mycket väl att Jon Krakauer valde att avsiktligen bortse från alla tecken på att Chris McCandless hade allvarliga psykiska problem när han skrev boken. Det var hans eget val och berodde på att han delvis identifierade sig själv när han var ung med McCandless. Eftersom Krakauer inte var sjuk så kunde ju inte McCandless vara det heller?
Exempelvis har man uteslutit stora delar av McCandless virriga och svamlande resonemang som fanns i hans dagbok och man har slätat över hans grymma likgiltighet inför många av de människor som han träffade, t.ex. den gamle mannen med läderbältena. Jag vet att McCandless familj medverkade och gav sitt tillstånd till filmen men det är själva beviset på att de inte var så onda som de utmålas som. Om de verkligen hade haft något att dölja så hade de naturligtvis sagt nej och stämt skiten ur både Krakauer och Penn eftersom man inte får skildra levande personer utan deras tillstånd i USA. Snarare tycker jag att både Krakauer och Penn missbrukar och utnyttjar de skuldkänslor som familjen uppenbarligen har för att utmåla dem som den enkla orsaken till McCandless besynnerliga beteende. Syftet med både boken och filmen var att romatisera McCandless liv och skapa en ikon som aldrig hade existerat. Det som är lite otäckt är att romantiseringen i boken och filmen riktar sig just mot unga personer i samma ålder som McCandless, som inte har tillräckligt mycket livserfarenhet för att inse att det som McCandless gjorde varken var rätt eller cool utan bara vårdslöst och extremt grymt mot hans familj. Det här inlägget har ändrats av Chris Lymme 23 augusti 2008 - 12:39 1 användare läser den här trådenMedlemmar: 0 - Gäster: 1 - Anonyma användare: 0 |
Detta forum sponsras av
|