På tal om franska filmer, så är den film jag är mest stolt över att ha i min filmsamling Persepolis.
http://imdb.com/rg/a...itle/tt0808417/
Den är baserad på tecknaren Marjane Satrapis självbiografiska serieromaner (vilka jag inte har läst) om hennes uppväxt i 70-talets Iran i en starkt vänstersympatiserande familj, och hur hon som tonåring flyttar till Frankrike för att slippa ifrån kvinnoförtrycket som förvärrats efter revolutionen.
Som invandrare möter hon både vänskap och fördomsfullhet, och upplever olycklig kärlek, hemlöshet, drogmissbruk, glädje och längtan efter att kunna återvända till Iran och återse sin familj.
Den mestadels svartvita animationen är helt förtrollande. På sitt sätt en oerhört vacker film. Satrapis stil är väldigt egen och lätt att bli förälskad i.
Det är både sorgligt och komiskt, väldigt ärligt och självironiskt, och en får räkna med att vara helt slut efter att ha sett filmen. Även den mest härdade gör bäst i att ha näsdukarna nära.