Själv har jag alltid gillat dem sedan jag såg dem i AudioVideo buriken ca 1988.
Förra året fick jag äntligen tag i en hel stapel beggad. Min svaghet för dessa gör att jag köpte fler som jag möjligen inte behöver men de är ju så läckra!
Jag inleder med lite bilder på mina grejjer:
Det absolut mest lockande är de oranga, hoppande staplarna på slutsteget M-90a
Och ett slutsteg utan försteg är ju som kaffe utan mjölk... C-90a var namnet och såvitt jag förstår så anses RIAA:at vara helt OK.
Eftersom jag fått "Reference-sjukan" så kunde jag inte motstå ett M-73 slutsteg. Detta är några år nyare och har ganska flexibla kopplingsmöjligheter. Kan köras i rena klass A också!
CD måste man ju ha. PD-91 var tydligen Stereophiles referens i närmare 10 år... D/A-delen sitter monterad utanför höljet, seriöst! Men den är väl ganska föråldrad idag. Jag kör digitalt ut (kanske man inte skall erkänna i en sådan här hyllningstråd...) Här är det lite ommöblerat så PD-91:an står under försteget C-90a.
Har en tuner, F-91, också men det är ju lite mindre intressant.
Jag har sökt igenom nätet för info om dessa och fått tag i lite. Men jag är intresserad av era erfarenheter och tips för att få ut max av dessa vackra skapelser.
Det är inte så att jag hävdar eller tror att denna serie representerar det ultimata i välljud för alla. För mig så handlar detta om förverkligande av ungdomsdrömmar och ännu är känslan av att dessa är mina helt oslagbar. Välljudet och känslan av att en dröm gått i uppfyllelse gör sammantaget att njutningen är på topp. Nu om att njuta av musik med både öron och ögon och visst har jag "rosenfärgade glasögon" (och -öron) på mig.