Prisjakt
Sökningen pågår
Avancerad sökning
1 
Billigast möjliga receiver till F6:or? 
9 bilder
Dynavoice SRA-2100
Första intryck:
Köpte "grisen i säcken", utan andras åsikter eller intryck beställde jag en SRA-2100'a förra veckan. 1295.- för en i silver-design.
Väl förpackad, tydlig och funktionsrik fjärrkontroll med bra räckvidd samt prydlig layout på fram- och baksida. Dock störs intrycket av att knapparna på fronten av receivern är plastiga och mycket högljudda. Den plastiga känslan återkommer i de två stora vridreglagen på fronten, dessa ”wobblar” något och känns inte helt centrerade på axeln.
Den är specificerad till 2x100w, något som jag tror är i överkant tills jag sett ett mätdiagram. Det kan också vara den något vassa diskanten som lurar mig att tro att den distar tidigare än vad den gör. Radiodelen är en enkel RDS fri enhet långt från de finesser man ibland kan se.
Att ingen av ingångarna på baksidan är guldpläterad förstärker intrycket av att detta är en billig förstärkare, samma sak gäller den fast monterade nätkabeln och de enkla högtalarkontakterna. Vikten på drygt 8 kilo avslöjar dock att det finns något mer under skalet än vad som först möter ögat. Måtten är 435mm brett, 335mm djupt och 130mm högt (140mm med fötterna). Texten på baksidan att 8-ohms högtalare rekommenderas får mig lite bekymrad över kapaciteten på förstärkaren. ”Kuben är nog brant ner mot 2ohm” tänker jag.
Under skalet:
Nyfikenhet har varit en drivkraft sedan urminnes tider, själv har jag varit nyfiken så länge jag kan minnas. Ergo: Fram med mejseln och av med locket!
Nu börjar det bli intressant, för min inre syn hade jag sett ett par ”mångbeningar” och en liten vanlig trafo. Istället ser jag en förvånansvärt stor ringkärnetrafo (diameter nästan 120mm) ett par kondingar på vardera 4700uf, en vettig layout med kylflänsen för utgångstransistorerna (ingen ”mångbening”) som ”vägg” mellan strömförsörjningen och förstärkardelen. Med andra ord betydligt bättre än vad jag hade trott.
Vad sitter då som utgångstransistorer? Jo två par Toshiba 2SC5200, vad är då det för några? Toshiba själva rekommenderar den som utgångssteg i konstruktioner på upp till 100w i effekt. Den är en mycket vanlig transistor i självbyggen (pröva att Googla på namnet så ser ni vad jag menar) men även använd i diverse kommersiella konstruktioner som exempelvis Xindiak XA6900 eller vissa av Classics förstärkare.
Mera bra var att hela radiomottagaren var monterad i en liten egen skärmad låda. Mindre bra var att den lådan är placerad rakt ovanför line ingångarna. Kanske skulle en ”mod” där man flyttar ut radiomottagaren ur förstärkaren vara intressant för att minska risken för överhörning.
Första lyssningsintryck:
Med förstärkaren inkopplad så inser man snabbt att den har ett par stora svagheter. Ljudet är ganska ljust – att vrida upp (stega upp) diskanten är helt otänkbart, i jämförelse med min XTZ A100 så kan man inte spela hälften så högt utan att man vill dämpa diskanten. Basen är bred, men inte särskilt väl definierad.
Betyder detta då att den låter illa? Nej, den låter inte som en dyr förstärkare även om man efter att ha gluttat runt i innanmätet börjat hoppas på att den skulle ha potential till att låta riktigt bra.
Andra intrycket:
Precis som jag var på väg att klassa den för evigt som en ren ”nödförstärkare” kopplade jag in min Original 2008 Mk2 CD-spelare. Känslan av att missbruka en kraftigt överkvalificerad signalkälla kom krypandes, lite som att spela falskt på en Stradivarius. Men nu började det dock röra på sig. Ljudbilden växte, diskanten blev mindre vass och ett riktigt trevligt mellanregister visade sig.
Började med en liveupptagning från 1981 med Al DiMeola, Johan McLaughlin och Paco DeLucia - ”Friday night in San Francisco”. För den som inte känner till dessa gossar så kan man säga att de är smått grymma gitarrister med fallenhet för flamenco. Denna inspelning har ett tydligt stereoperspektiv där man tydligt hör var de tre gubbarna sitter i ljudbilden. Rummet växte och ljudet blev trivsamt igen.
Ut med de gamla gitarrtraktörerna och in med Christian Waltz, ”Paint by numbers”. En klart trevlig inspelning och nu började bilden klarna. SRA-2100 är en bra enklare förstärkare med några olater. Det ska bli intressant att se om den mjuknar med några hundra timmars inspelning som min XTZ A100 gjorde.
Diskanten är ganska vass, vet man att de högtalare man har är vassa i diskanten till att börja med kanske man ska söka sig en annan förstärkare. Däremot så är mellanregistret riktigt juste, basen lider av lite ”loudnesseffekt”, den är påtaglig men inte så lös/odefinierad som jag först trodde att den skulle vara.
Radiodelen är inte så bra som jag hade hoppats på, dess ljudbild är platt och odynamisk. Förutsatt att man kan mata den med en bra signal så presterar SRA-2100 sitt bästa via line-ingångarna.
Prövade även att koppla rec-out till min A100 och använda den som ”tuner”, samma konstaterande kunde göras, radiodelen är inte SRA-2100’as vassaste kort.
Använde även försteget på min A100 och anslöt pre-in på SRA-2100’an till pre-out på A100:an för att gå förbi försteget på SRA-2100’an och bara använda den som slutsteg. Nu vart ljudet mindre vasst i diskantområdet och basen tightare. Med andra ord, slutsteget i SRA-2100 är bättre än ingångssteget, som i sin tur är bättre än radiodelen. Har man en variabel line-out på sin CD kan det vara idé att pröva denna typ av inkoppling för att undvika SRA-2100’ns försteg.
För vem?
Vem kan jag då rekommendera Dynavoice SRA-2100 till? Till ”hifi-nybörjaren” som vill ha separata enheter och som är redo att meka lite med inställningarna för att det ska låta bra med hans eller hennes högtalare. Jag kommer att använda den som ”köksradio” och där tror jag den kommer att bli tvärbra, ett par mindre tvåvägshögtalare ska skaffas fram till det.
Är man villig att tweaka lite så skulle det säkert gå att förbättra den, fetare kondensatorer till nätdelen, flytta radiodelen, montera bättre högtalarterminaler, bättre rca-kontakter etc.
Jag kommer nog att köpa en till SRA-2100:an för att ha i mitt kontor, för att köra laptoppen mot när jag vill spela men även för att ha å poppa med när jag jobbar.
Den är inte dålig, som förstärkare tycker jag att den presterar vad man betalar för, slutsteget i den gör sitt jobb med bravur, tyvärr motarbetas det av ett halvdant försteg och en tråkmåns till radio. Radion får betraktas som en bonus, ingen jättebonus, men ändock en bonus. Ger den en fyra för prisvärdhet, trea för ljudet men en tvåa för radion. Med andra ord en trea i snitt!
Återkommer med mer lyssnigsintryck när den spelats in och lite egna bilder så snart jag tömt kameran.
Första intryck:
Köpte "grisen i säcken", utan andras åsikter eller intryck beställde jag en SRA-2100'a förra veckan. 1295.- för en i silver-design.
Väl förpackad, tydlig och funktionsrik fjärrkontroll med bra räckvidd samt prydlig layout på fram- och baksida. Dock störs intrycket av att knapparna på fronten av receivern är plastiga och mycket högljudda. Den plastiga känslan återkommer i de två stora vridreglagen på fronten, dessa ”wobblar” något och känns inte helt centrerade på axeln.
Den är specificerad till 2x100w, något som jag tror är i överkant tills jag sett ett mätdiagram. Det kan också vara den något vassa diskanten som lurar mig att tro att den distar tidigare än vad den gör. Radiodelen är en enkel RDS fri enhet långt från de finesser man ibland kan se.
Att ingen av ingångarna på baksidan är guldpläterad förstärker intrycket av att detta är en billig förstärkare, samma sak gäller den fast monterade nätkabeln och de enkla högtalarkontakterna. Vikten på drygt 8 kilo avslöjar dock att det finns något mer under skalet än vad som först möter ögat. Måtten är 435mm brett, 335mm djupt och 130mm högt (140mm med fötterna). Texten på baksidan att 8-ohms högtalare rekommenderas får mig lite bekymrad över kapaciteten på förstärkaren. ”Kuben är nog brant ner mot 2ohm” tänker jag.
Under skalet:
Nyfikenhet har varit en drivkraft sedan urminnes tider, själv har jag varit nyfiken så länge jag kan minnas. Ergo: Fram med mejseln och av med locket!
Nu börjar det bli intressant, för min inre syn hade jag sett ett par ”mångbeningar” och en liten vanlig trafo. Istället ser jag en förvånansvärt stor ringkärnetrafo (diameter nästan 120mm) ett par kondingar på vardera 4700uf, en vettig layout med kylflänsen för utgångstransistorerna (ingen ”mångbening”) som ”vägg” mellan strömförsörjningen och förstärkardelen. Med andra ord betydligt bättre än vad jag hade trott.
Vad sitter då som utgångstransistorer? Jo två par Toshiba 2SC5200, vad är då det för några? Toshiba själva rekommenderar den som utgångssteg i konstruktioner på upp till 100w i effekt. Den är en mycket vanlig transistor i självbyggen (pröva att Googla på namnet så ser ni vad jag menar) men även använd i diverse kommersiella konstruktioner som exempelvis Xindiak XA6900 eller vissa av Classics förstärkare.
Mera bra var att hela radiomottagaren var monterad i en liten egen skärmad låda. Mindre bra var att den lådan är placerad rakt ovanför line ingångarna. Kanske skulle en ”mod” där man flyttar ut radiomottagaren ur förstärkaren vara intressant för att minska risken för överhörning.
Första lyssningsintryck:
Med förstärkaren inkopplad så inser man snabbt att den har ett par stora svagheter. Ljudet är ganska ljust – att vrida upp (stega upp) diskanten är helt otänkbart, i jämförelse med min XTZ A100 så kan man inte spela hälften så högt utan att man vill dämpa diskanten. Basen är bred, men inte särskilt väl definierad.
Betyder detta då att den låter illa? Nej, den låter inte som en dyr förstärkare även om man efter att ha gluttat runt i innanmätet börjat hoppas på att den skulle ha potential till att låta riktigt bra.
Andra intrycket:
Precis som jag var på väg att klassa den för evigt som en ren ”nödförstärkare” kopplade jag in min Original 2008 Mk2 CD-spelare. Känslan av att missbruka en kraftigt överkvalificerad signalkälla kom krypandes, lite som att spela falskt på en Stradivarius. Men nu började det dock röra på sig. Ljudbilden växte, diskanten blev mindre vass och ett riktigt trevligt mellanregister visade sig.
Började med en liveupptagning från 1981 med Al DiMeola, Johan McLaughlin och Paco DeLucia - ”Friday night in San Francisco”. För den som inte känner till dessa gossar så kan man säga att de är smått grymma gitarrister med fallenhet för flamenco. Denna inspelning har ett tydligt stereoperspektiv där man tydligt hör var de tre gubbarna sitter i ljudbilden. Rummet växte och ljudet blev trivsamt igen.
Ut med de gamla gitarrtraktörerna och in med Christian Waltz, ”Paint by numbers”. En klart trevlig inspelning och nu började bilden klarna. SRA-2100 är en bra enklare förstärkare med några olater. Det ska bli intressant att se om den mjuknar med några hundra timmars inspelning som min XTZ A100 gjorde.
Diskanten är ganska vass, vet man att de högtalare man har är vassa i diskanten till att börja med kanske man ska söka sig en annan förstärkare. Däremot så är mellanregistret riktigt juste, basen lider av lite ”loudnesseffekt”, den är påtaglig men inte så lös/odefinierad som jag först trodde att den skulle vara.
Radiodelen är inte så bra som jag hade hoppats på, dess ljudbild är platt och odynamisk. Förutsatt att man kan mata den med en bra signal så presterar SRA-2100 sitt bästa via line-ingångarna.
Prövade även att koppla rec-out till min A100 och använda den som ”tuner”, samma konstaterande kunde göras, radiodelen är inte SRA-2100’as vassaste kort.
Använde även försteget på min A100 och anslöt pre-in på SRA-2100’an till pre-out på A100:an för att gå förbi försteget på SRA-2100’an och bara använda den som slutsteg. Nu vart ljudet mindre vasst i diskantområdet och basen tightare. Med andra ord, slutsteget i SRA-2100 är bättre än ingångssteget, som i sin tur är bättre än radiodelen. Har man en variabel line-out på sin CD kan det vara idé att pröva denna typ av inkoppling för att undvika SRA-2100’ns försteg.
För vem?
Vem kan jag då rekommendera Dynavoice SRA-2100 till? Till ”hifi-nybörjaren” som vill ha separata enheter och som är redo att meka lite med inställningarna för att det ska låta bra med hans eller hennes högtalare. Jag kommer att använda den som ”köksradio” och där tror jag den kommer att bli tvärbra, ett par mindre tvåvägshögtalare ska skaffas fram till det.
Är man villig att tweaka lite så skulle det säkert gå att förbättra den, fetare kondensatorer till nätdelen, flytta radiodelen, montera bättre högtalarterminaler, bättre rca-kontakter etc.
Jag kommer nog att köpa en till SRA-2100:an för att ha i mitt kontor, för att köra laptoppen mot när jag vill spela men även för att ha å poppa med när jag jobbar.
Den är inte dålig, som förstärkare tycker jag att den presterar vad man betalar för, slutsteget i den gör sitt jobb med bravur, tyvärr motarbetas det av ett halvdant försteg och en tråkmåns till radio. Radion får betraktas som en bonus, ingen jättebonus, men ändock en bonus. Ger den en fyra för prisvärdhet, trea för ljudet men en tvåa för radion. Med andra ord en trea i snitt!
Återkommer med mer lyssnigsintryck när den spelats in och lite egna bilder så snart jag tömt kameran.
Minhembio - Senaste nyheterna
tnorlund 
Fler
Vilka bilder visas här?
