Kort sagt kan man säga att det är lite, lite komplicerat och att de flesta "svenssons" har fel uppfattning av de olika delarna.
Enkelt sagt så är känsligheten och impendansen på högtalarna (hur lätta dom är att driva) det som är viktigt, i kombination med hur en förstärkare levererar musklerna och att den klarar alla laster (impendanser) och fasvinklar.
Du kan ha en bra 100W förstärkare
exempelvis, och lättdrivna högtalare, och då kan du med full volymutstyrning till exempel spela 100dB medans du med en större 200W förstärkare kan spela högre, förutsatt att högtalarna klarar att hantera effekten. Och tvärtom då...
Du kan ha samma "större" förstärkare och mer tungdrivna högtalare och då få ut en lägre volym på samma volymutslag. osv osv...
Det är en kombinationseffekt och en muskelsvag förstärkare och relativt tungdrivna högtalare i kombination med att du vrider på fullt på volymen, brukar ge en oren signal för att slutstegen inte orkar med, och då går högtalarna gärna sönder. Men det märker man först för det låter väldigt distorderat och då bör man sänka volymen.
En större förstärkare kan leverera det som krävs vid samma volym och då skonar man högtalarna och slipper att dom går sönder.
Detta förutsatt alltså, att det inte är en MASSA effekt man krämar och elementen/konstruktionen inte tål såpass mycket. Då kan det gå illa då också.
En avvägning alltså, relativt effektivt slutsteg och relativt lättdrivna högtalare med effekttålighet som motsvarar full volymutstyrning är det optimala.
Men spelar man inte jättehögt (över gränserna för vad kombinationen fixar) så behövs det ju inte, då klarar man sig med en välljudande och kanske mindre effektiv försärkare!
Men detta säger egentligen absolut ingenting om hur det kommer att låta heller.
Större/mindre dyr/billig säger ingenting utan det är kosntruktionen och kombinationerna som avgör hur bra det kommer att låta.
Hoppas det klarnade lite.