[Unregistered93d1242d]

• 0

Alltså, There Will Be Blood... Utmärkt skådespeleri, visst. Men vad fan? Är det bara jag som inte tyckte att den var bra? Fantastiskt välgjord och vackert filmad. Visst! Men bra som film för det? Nope! Det är ett porträtt av en jävligt elak man som utan vidare sparkar på folks ömma tår allt vad han kan. Men sedan då?

Redigerat av Unregistered93d1242d, 13 July 2008 - 22:08.

[Najze]

• 0

Hade väl inte förväntat mig någon dunderrulle direkt. Men den har ju fått ordentligt höga betyg. Tycker den var ganska långsam, kunde allt varit kortare. Helt okej rulle men de kunde haft med lite mer händelser i den så den rullade på och gjorde den mer intressant. 6/10 för min del..

[ZoomAir]

• 0

Hade läst om "hypen" innan jag såg den och den höll helt klart för förväntningarna, underbar film.

[jonasprivate]

• 0

Ja denna gillade jag helt klart

[Mange_L]

• 0

6/10 är väl ett rätt vettigt betyg. Jag tyckte mer att den kändes som en stilövning än som en film med en story som verkligen engagerade. Första timman var bra, men sen segade den ur en del och jag tröttnade ärligt talat på Daniel Day Lewis gormande efter ett tag. Filmen var inte dålig, men inte riktigt så bra som jag hade hoppats på. Mkt yta och lite väl lite innehåll.

Redigerat av Mange_L, 14 July 2008 - 18:01.

[Unregistered1197]

• 0

Man ska inte gå efter recensioner eller antal oscarstatyetter när man bedömer film. Om man själv inte gillar filmen så är det allt som räknas.

Personligen gillar jag There Will Be Blood eftersom det är en film med många bottnar som inte bryr sig om att ställa sig in hos tittaren. Jag gillade också Paul Thomas Andersons förra film, Punch Drunk Love med Adam Sandler. Den vann inga större priser men den var bra för det.

Filmrecensenter är också flockdjur och en recensionshype börjar ofta med att några tungviktare hyllar filmen. Sedan hakar alla andra på för att inte verka okunniga.

Fast om man verkligen inte gillar en film som har rosats av kritikerna så kan man ju försöka se om filmen för att se om det var filmkritikerna eller eller rentav en själv som missade något.

Redigerat av Unregistered1197, 14 July 2008 - 19:31.

[Packetloss]

• 0

En mycket bra film, nog den bästa detta år.

[Unregistered93d1242d]

• 0

En mycket bra film, nog den bästa detta år.

Ett sorgens år isåfall.

[novumus]

• 0

Jag håller med dig Poopster... vad var det för himla tråkig story--- allt var bra utom storyn... herregud vad svag den var. Tacka vet jag "No country for old men" där hade vi en story som var lite vassare.

[ZoomAir]

• 0

Jag håller med dig Poopster... vad var det för himla tråkig story--- allt var bra utom storyn... herregud vad svag den var. Tacka vet jag "No country for old men" där hade vi en story som var lite vassare.

Vad var svagt med storyn, det är ju den som bär hela filmen, underbara karaktärer och efter jag såg filmen så tänkte jag på storyn och hur djup den faktiskt var, tolkningarna som den lämnar och diskussionerna som storyn skapar efter filmen är det få storys som gör IMO.

När jag först såg speltiden tänkte jag att den kanske skulle bli lite seg, men jag måste säga att det är få filmer som kan bära en story genom den speltiden utan att kännas det minsta seg.

Redigerat av ZoomAir, 16 July 2008 - 00:10.

[passan1]

• 0

kan bara hålla med tråkig film nästan lika tråkig som No Country For Old Men.

[ZoomAir]

• 0

Smaken är som baken...

Dock är väl detta en film som inte alla gillar, och fastnar man inte för filmen/storyn så kan jag förstå att man kan tycka den är tråkig då speltiden är väldigt lång och det saknas "action".

Jag var dock fast från början till slut och njöt av hela filmen.

[Unregistered93d1242d]

• 0

Kanske borde förtydliga att jag inte har några problem med filmens längd eller tempo. Jag tycker inte att ett kriterie för bra film är att det måste vara mycket action.

[Unregistered1022]

• 0

Kanske borde förtydliga att jag inte har några problem med filmens längd eller tempo. Jag tycker inte att ett kriterie för bra film är att det måste vara mycket action.

varför såg du den överhuvodtaget om den inte upp fyller dina kriterier

[Unregistered93d1242d]

• 0

varför såg du den överhuvodtaget om den inte upp fyller dina kriterier

Läskunnigheten är inte på topp så här dags ser jag. Det jag skrev gjorde ju knappast att jag borde valt bort den, eller hur? Jag har INTE problem med tempot och jag har INTE problem med avsaknad av action. Tvärtom brukar jag gilla filmer i denna stilen, och det var det (tillsammans med alla lovord) som gjorde att jag köpte den.

[Unregistereddb570177]

• 0

kan bara hålla med tråkig film nästan lika tråkig som No Country For Old Men.

Ett tips är att inte se båda dessa filmerna på bakfyllan Det misstagen gjorde jag och polarna. Vi hade laddat upp med chips/pizza/cola och det var längesedan vi blev så besvikna på filmer som den dagen

[Unregistered1197]

• 0

Som sagt behöver man inte gilla alla filmer och varken Paul Thomas Anderson (TWBB) eller bröderna Coen (NCfOM) gör filmer som är mainstream. Det är helt enkelt en typ av filmskapande där man inte kompromissar för att lägga filmerna tillrätta för den breda publiken.

En person som inte gillar No Country for Old Men gillar förmodligen inte Barton Fink heller.

En person som inte gillar There Will Be Blood gillar förmodligen inte Punch Drunk Love heller.

Om man inte gillar en film så bör man alltid försöka fundera på om det beror på att filmen är dålig eller att man själv inte klarar av att se den. Personligen tycker jag inte att det räcker med att säga att filmen sög eller att handlingen var kass eftersom sådana omdömen är relativa och subjektiva.

[indiehjaerta]

• 0

Det är väl skönt att kunna vara annorlunda ?

Jag gillade There Will Be Blood men å andra sidan kan jag ju erkänna att jag bara tyckte No Country For Old Men var godkänd.

[Mange_L]

• 0

Å andra sidan så kan man gilla Paul Thomas Andersson tidigare filmer, men ändå ha invändningar mot TWBB. Jag tycker väldigt mycket om både Boogie Nights, Magnolia och Punch Drunk Love. TWBB tyckte jag innehållsmässigt var en besvikelse, även om den var imponerande gjord. Det kändes lite som om han hade gått in för att göra en Citizen Kane för 2000-talet utan att riktigt (enligt mig) ro det i land.

På samma sätt så har ju bröderna Cohen gjort några riktiga bottennapp, även om No Country var deras bästa på ett tag.

[Unregistered3bc71acf]

• 0

Å andra sidan så kan man gilla Paul Thomas Andersson tidigare filmer, men ändå ha invändningar mot TWBB. Jag tycker väldigt mycket om både Boogie Nights, Magnolia och Punch Drunk Love. TWBB tyckte jag innehållsmässigt var en besvikelse, även om den var imponerande gjord. Det kändes lite som om han hade gått in för att göra en Citizen Kane för 2000-talet utan att riktigt (enligt mig) ro det i land.

På samma sätt så har ju bröderna Cohen gjort några riktiga bottennapp, även om No Country var deras bästa på ett tag.

Instämmer helt och hållet

[Unregistered1197]

• 0

Å andra sidan så kan man gilla Paul Thomas Andersson tidigare filmer, men ändå ha invändningar mot TWBB. Jag tycker väldigt mycket om både Boogie Nights, Magnolia och Punch Drunk Love. TWBB tyckte jag innehållsmässigt var en besvikelse, även om den var imponerande gjord. Det kändes lite som om han hade gått in för att göra en Citizen Kane för 2000-talet utan att riktigt (enligt mig) ro det i land.

På samma sätt så har ju bröderna Cohen gjort några riktiga bottennapp, även om No Country var deras bästa på ett tag.

Fast det förstår jag inte för TWBB är en film som grundar sig på Paul Thomas Andersons udda filmstil men som är många gånger bättre än föregångarna både i det tekniska utförandet, skådespeleriet och vad gäller det komplexa innehållet. Det är ungefär som att säga att Skoda är en reko bil men att Lamborghini är lite beige (bägge görs av Volkswagen).

Coens gick vilse efter O Brother när de försökte bli mainstream och putslustiga men bara blev tråkiga och grovkorniga. Man får väl låta tiden ge lite perspektiv på saken men jag misstänker att NCfOM är deras bästa film hittlills.

[ZoomAir]

• 0

Fast det förstår jag inte för TWBB är en film som grundar sig på Paul Thomas Andersons udda filmstil men som är många gånger bättre än föregångarna både i det tekniska utförandet, skådespeleriet och vad gäller det komplexa innehållet. Det är ungefär som att säga att Skoda är en reko bil men att Lamborghini är lite beige (bägge görs av Volkswagen).

Du nämnde ju själv ovan att filmsmak är subjektivt och att man inte skall gå efter vad andra tycker, sen kan man väl tycka om Audi A6 men inte riktigt gilla Audi A4 eller tvärtom.

Jag tycker inte om allt som vissa musikband gör fasten jag tycker om bandet i sig, så även om en regissör har gjort en eller flera filmer jag gillar så kan det mycket väl dyka upp en film från den regissören som inte alls faller en i smaken IMO.

Skoda mot Lambo? du nämner ju att TWBB grundar sig på PTA udda filmstil, en Lambo grundar väl sig inte på något vis på en Skoda.

Redigerat av ZoomAir, 16 July 2008 - 23:51.

[Mange_L]

• 0

Fast det förstår jag inte för TWBB är en film som grundar sig på Paul Thomas Andersons udda filmstil men som är många gånger bättre än föregångarna både i det tekniska utförandet, skådespeleriet och vad gäller det komplexa innehållet. Det är ungefär som att säga att Skoda är en reko bil men att Lamborghini är lite beige (bägge görs av Volkswagen).

Coens gick vilse efter O Brother när de försökte bli mainstream och putslustiga men bara blev tråkiga och grovkorniga. Man får väl låta tiden ge lite perspektiv på saken men jag misstänker att NCfOM är deras bästa film hittlills.

Ja, jag håller inte med. Det tekniska utförandet är klanderfritt, men det är mycket väsen för ingenting. Jag tycker tom att skådespeleriet är på gränsen till att bli parodiskt stundtals. Visst är Day Lewis imponerande, men han blir också rätt tröttsam och lite väl gapig i långa loppet, så sorry. TWBB är en bra film, men den är absolut inte det mästerverk som den så gärna vill vara. Att innehållet skulle vara särskillt komplext kan jag inte heller hålla med om. Det är en rätt simpel story om en mans uppgång och fall fylld med rätt mkt övertydlig symbolik. Tekniskt så är den snygg, men så otroligt avancerad vet jag inte om den var. Men oavsett vilket så tillhör jag inte dem som impas av teknisk briljans. Sam Raimis bästa film är fortfarande första Evil Dead oavsett om han har gjort en massa påkostade komplexa storproduktioner efter den..

[Unregistered1197]

• 0

Jag har full förståelse för att man inte gillar Paul Thomas Andersons stil. Många knäcks redan av den "knäppa" musiken och de "långtråkiga" tagningarna. Om man däremot gillar Paul Thomas Andersons stil så är det obegripligt att man inte gillar There Will Be Blood.

Filmen innehåller så otroligt många olika teman. Ett tema är till exempel främlingsskap inom familjeförhållanden, vilket man ser både i predikantens familj och Daniel Plainviews förhållande till sin son. Redan där finns material som skulle göra andra filmskapare gröna av avund - inte minst Wes Anderson som gjort en radda filmer om skruvade familjerelationer men inte kommit i närheten av djupet och mörkret i TWBB.

Sedan finns en fascinerande kamp mellan två psykfall med olika drag, nämligen Plainview och predikanten som har olika störningar som driver dem att bråka med varandra. Den ene är tydligt narcissistisk och personlighetskluven med en stark önskan att stå i centrum medan den andre är utpräglad sociopat som håller sig på sin kant och mest vill trycka ner alla andra - med några få, komplicerade undantag.

Sedan finns naturligtvis moralfrågor som exempelvis vad man tjänar på att bli rik genom att vara hänsynslös och trampa på alla. Tesen i filmen är att ingen tjänar någonting på det eftersom alla blir förstörda av det. De i sin tur leder tankarna till samhällsstrukturen eftersom det industriella USA delvis byggdes av sådana individer som ömsom beundras, ömsom hatas. Palallellerna till George Hearst är empelvis starka.

Filmen påminner oss också om att hat är en otroligt stark drivkraft som ofta drabbar oss men som alltsom ofta döljs och förnekas. Man ser ofta att det slår slint mellan personer till den grad att de börjar hata varandra. Det är dock något som man gärna skyfflar under mattan lite skamset. En annan duktig filmregissör, Chris Nolan, försökte skildra ett oförsonligt hat i The Prestige, och även om filmen var bra så kom han inte i närheten av att skildra det avgrundssvarta hat som Paul Thomas Anderson med lätthet manar fram i TWBB.

Så den som påstår att filmen är innehållslös har nog missat alltihop. Även om alla dessa trådar inte fanns så skulle filmen vara en utmärkt stilstudie i både filmsspråk och skådespeleri som skulle ha ett stort värde i sig.

Jag har sagt att man inte behöver känna sig tvingad att tycka om allt men när man blir aggressiv och angriper sånt man inte begriper då drar jag gränsen. Om jag själv inte gillar en hajpad film så beror det alltid på något konkret i filmen som jag kan peka på, inte en allmän känsla av olust.

Redigerat av Unregistered1197, 17 July 2008 - 19:27.

[ryst]

• 0

Håller med, orkar bara inte disskutera. Filmen var sjukt tråkig, tillförde inget för mig.
Både brorsan och jag var på väg att lämna salongen ett antal gånger me nstannade ändå kvar.

Det är ungefär som att säga att Skoda är en reko bil men att Lamborghini är lite beige (bägge görs av Volkswagen).

Inte alls, Lamborghini ägs av Audi, men du kanske tänker på Buggati

Redigerat av ryst, 17 July 2008 - 18:33.

[Unregistered1197]

• 0

Håller med, orkar bara inte disskutera. Filmen var sjukt tråkig, tillförde inget för mig.
Både brorsan och jag var på väg att lämna salongen ett antal gånger me nstannade ändå kvar.

Mycket roligare med tecknad film och TV-spel

Inte alls, Lamborghini ägs av Audi, men du kanske tänker på Buggati

Både Audi och Lamborghini ägs av Volkswagen.

Redigerat av Unregistered1197, 17 July 2008 - 19:31.

[Sunstrider]

• 0

Opinions are like assholes, everybody got one!

[Unregistered1197]

• 0

Visst har alla en åsikt och det får man ha.

En diskussion där den ene säger
"Filmen var asbra."
och den andre säger
"Filmen sög fett."
är ju så meningslös att man lika gärna kan låta bli.

När jag gick i skolan fick man i alla fall lära sig att motivera sina åsikter.

Men det är ganska länge sedan, det måste medges.

[Unregistered74d4d0b1]

• 0

TWBB är ett mästerverk, Chris har förklarat varför ovan.

Chris: hör du till dem som uppfattar Paul/Eli som en person (med någon form av personlighetsklyvning), och inte tvillingar?

[Unregistereddb570177]

• 0

Jag gillade den inte och det berodde på att den helt enkelt blev för dryg. Sedan kan väl jag medge att jag inte är filmfantasten som sitter och spekulerar in i minsta detalj förhållandet mellan personerna ex. de känsliga intrigerna osv. Nu kanske det är nån som hojtar Släng på Die Hard 4 istället så blir du nöjd men det är inte alls dit jag vill komma. Jag gillar filmer som är lite gripande och inte bara går ut på att slå rekord i antal skjutscener dock tyckte jag inte att TWBB var en höjdare att titta på i 3 timmar. Det kändes inte som det bar hela vägen, tyvärr.


Men som sagt det är ju bara min åsikt

[Unregistered1197]

• 0

TWBB är ett mästerverk, Chris har förklarat varför ovan.

Chris: hör du till dem som uppfattar Paul/Eli som en person (med någon form av personlighetsklyvning), och inte tvillingar?

Det finns lite debatt om det men jag tycker att det är ganska uppenbart att det är samma person, framför allt på grund av (spoilertext):

Spoiler

scenen där han överfaller sin far över middagsbordet. Sättet som han pratar om den dumme, onde Paul och familjens tystnad får mig att tro att de är en och samma. Annars skulle familjen ha sagt något i stil med "prata inte om din bror på det sättet." Snarare verkar som om de uppgivna inför ännu ett av Eli/Pauls utbrott.

Man får heller aldrig se Paul efter att de har träffat Eli. I hela bygden finns ingen som nämner Paul utom Eli så man får helt enkelt anta att det inte finns två bröder, bara en person. Såvitt jag har förstått så kan personlighetsklyvning uppstå genom att en person skjuter ifrån sig egenskaper som de själva tycker är oacceptabla. I Elis fall kan det vara så att den skenhelige Eli förlägger sin egen girighet i Pauls person. Att Eli är girig märker man inte minst i slutet av filmen.

Ursprungligen i manus, och i boken är de två skilda personer. Det var också två skilda skådespelare som skulle spela bröderna. Paul Thomas Anderson ändrade sig under inspelningen och lät samma skådespelare spela båda rollerna. Dessutom tror jag att han smälte ihop dem till en person för ge ännu mer tolkningsmöjligheter för tittaren.

När Daniel Plaiview talar om Paul på slutet så tror jag att det bara är ännu ett sätt att trakassera Eli eftersom man såg på hans sätt att bemöta Eli i början att han trodde att det var samma person.

Det är helt klart en fråga om hur man tolkar olika scener men när jag ser om filmen igen ska jag vara mer uppmärksam på om det finns något som gör den ena eller den andra tolkningen omöjlig. Jag tror inte det.

Redigerat av Unregistered1197, 18 July 2008 - 11:17.

[Unregistered1197]

• 0

Jag gillade den inte och det berodde på att den helt enkelt blev för dryg. Sedan kan väl jag medge att jag inte är filmfantasten som sitter och spekulerar in i minsta detalj förhållandet mellan personerna ex. de känsliga intrigerna osv. Nu kanske det är nån som hojtar Släng på Die Hard 4 istället så blir du nöjd men det är inte alls dit jag vill komma. Jag gillar filmer som är lite gripande och inte bara går ut på att slå rekord i antal skjutscener dock tyckte jag inte att TWBB var en höjdare att titta på i 3 timmar. Det kändes inte som det bar hela vägen, tyvärr.


Men som sagt det är ju bara min åsikt

Det finns egentligen ingen direkt motsättning mellan underhållningsfilm och konstfilm. Självt tyckte jag bra om Die Hard 4.0 eftersom den lyckades hitta tillbaka till det ursprungliga John McClane-receptet. Sedan tycker jag att action blir mer spännande utan CGI när man kan se att det är verkliga personer och föremål som far omkring så det gjorde de bra.

Om jag tvingades välja bort en av filmerna så skulle det tveklöst bli Die Hard 4.0 eftersom den bara är underhållning medan There Will be Blood är både fascinerande och engagerande att titta på.

I grunden tror jag att många personer har svårt med TWBB eftersom de är vana vid Hollywoods slipade underhållningsfilmer som följer vissa mallar. När man ser en enstaka film som inte följer de vanliga mallarna för karaktärer, story, musik och klippning så är det lätt hänt att man reagerar negativt för att man inte känner igen sig och har svårt att följa filmen.

Man bör göra sig själv tjänsten att kämpa med annorlunda film eftersom belöningen är stor.

P.S. Jag har inget emot hollywoodfilm. Jag tycker att de är bäst i världen på att producera film. Däremot finns ett tydligt kreativt vacuum som beror på att film är så otroligt dyrt idag så att ingen vågar prova något nytt med risk för att filmen floppar och att investerarna förlorar sina pengar.

Redigerat av Unregistered1197, 18 July 2008 - 11:32.

[Mange_L]

• 0

Fast TWBB är ju inte särskillt svår att följa och jag tycker att det är lite illa att du förutsätter att om man inte älskar filmen så beror det på att man inte förstår den. Här är en recension som iofs är negativ i överkant, men som ändå tar upp det jag nämnde:

”Magnolia” och ”Boogie Nights” gjorde att många kom att se P.T. Anderson som en Scorsese för 2000-talet. Men vi som redan med ”Punch-Drunk Love” började se skeptiskt på Andersons förmåga att skapa engagerande berättelser får vatten på vår kvarn med ”There Will Be Blood”.
Med närgående bilder får vi hänga med nere i de klaustrofobiska oljehålen där det hackas och sniffas efter det svarta guldet. Ingen säker arbetsmiljö men desto mer vinstbringande, vilket vår huvudperson Daniel Plainview snabbt upptäcker.

Han tar sin son med sig och beger sig ut på oljejakt i bushen efter ett tips med högt pris. De ovetande bönderna som glatt säljer sin mark till honom lär få tillfälle att tänka över sitt beslut, när Plainviews syn på kapitalismen som samhällsfrälsare inte alltid stämmer överens med kyrkans syn på det hela. Den största delen av filmen utspelar sig i den stad som Plainview är med och bygger upp. Där uppfostrar han sin son, kommer på kant med kyrkan och tjänar massor av pengar.

Det är mycket framåtrörelse i filmens första akt. Det är kanske därför man blir lite förvånad när filmen så totalt planar ut mot mitten och tappar fart till den milda grad att man befarar att bioprojektorn stannat. Men det har den inte och det trista manuset släpper oss aldrig in på livet på någon av karaktärerna. Kyrkans ledare Paul Sunday som framställs som Plainviews livsnemesis är kanske den intressantaste människan i filmen men blir till slut en kombination av stereotypa föreställningar om skenheliga kristna och halvtaffligt skådespeleri från Paul Dano (den tysta killen i ”Little Miss Sunshine”).

Det är inte bara det låga tempot och urvattnade manuset som sänker filmen. Daniel Day-Lewis rollprestation är förvisso underhållande till en början men blir till slut bara jäkligt bombastisk och högljudd utan någon egentlig orsak, det gapas högt och ofta om ingenting.

Karaktärsutvecklingen i filmen är svag, nästintill obefintlig. De två konfrontationer Daniel ställs inför i slutet, med sin son samt med Paul Sunday blir nästan fåniga. Andersons regi har inte lyckats etablera vändningarna på ett trovärdigt sätt och han trillar flera gånger när han försöker balansera på en tunn lina mellan symbolik och verklighet. Symboliken blir övertydlig och verkligheten blir för absurd.

Precis som i ”Punch-Drunk Love” utgörs soundtracket av någon anledning av skrammel och distat outhärdligt oväsen. Ett par öronskydd är därför ingen dum idé att ta med sig till biografen.

Anderson berättar ovanliga historier och använder berättargrepp som känns fräscha även om de inte alltid fungerar. ”There Will Be Blood” får två russin för sitt unika uttryck men är milslångt ifrån det mästerverk som vi hade hoppats att P.T. Anderson skulle ha klämt ur sig vid det här laget. Det är ju faktiskt snart tio år sedan ”Magnolia” kom.

http://www.russin.nu....php?recid=1346

Eller denna:

"There will be blood" är årets Oscarsfilm att buga för, att sucka "epos" om, att försöka se före alla andra. Årets Scorsese, alltså, även om regissören i det här fallet är Paul Thomas Anderson.

Och precis som "Gangs of New York" och "Departed" är den absolut inte dålig, däremot hiskligt överskattad. Knäckt under tyngden av sin egen hajp. Om fem år kommer ingen minnas "There will be blood".

Varför då denna hysteri? Låt mig förklara:

USA är ett ungt land, ett barn, med ett barns okomplicerade själsliv. Och alla barn har samma favorithistoria: "Berätta om när jag var liten". Precis som "En nations födelse", "Borta med vinden" och hela westerngenren är "There will be blood" bara en variant av den historien. Klart alla amerikaner älskar den, de sätter sig i pappa Andersons knä och låter sig hänföras; oj, så tokig jag var när jag hittade olja i trädgården.

Då missar man Daniel Day-Lewis överspel och ger honom en Oscar i stället. Då struntar man i att flera av filmens nyckelscener är helt icke-underbyggda och svävar fritt som pösiga ballonger. Då tycker man att det är helt irrelevant att ingen av de viktigaste karaktärerna har något som helst begriplig drivkraft.

Daniel Day-Lewis spelar En Ond Man. Varför är han ond? Vet inte. Han viftar och grymtar och raglar men kommer aldrig ner på djupet. Han och Anderson har riggen på plats men borrar, ursäkta vitsen, alldeles för grunt. (TT Spektra)

http://archive.corre...owues6w8ste.xml

Eller denna invändning i en i övrigt rätt positiv recension:

Ett problem med Day-Lewis vulkaniska agerande är att det slukar allt befintligt syre. Det blåser framför allt den späde Paul Dano, i rollen som Plainviews prästerlige antagonist, fullständigt av banan, vilket gör att den konstfullt konstruerade konflikten dem emellan förlorar mycket av sin dynamik.

Och när man förmår flytta blicken från Day-Lewis och börjar leta efter själva berättelsen, går det inte att blunda för att den i viktiga avseenden befinner sig kvar på skisstadiet. Han blir för mycket av en ropande röst i öknen, ett avgrundsvrål utan resonans i någon sorts kontext.

Som hantverk och filmkonst är det här i långa stycken hypnotiskt. Men There will be blood är också en film som lite för tidigt är lite för övertygad om sin egen storhet och som paraderar mer än den växer inför våra ögon.

http://www.svd.se/ku...ikel_897255.svd

Det är lätt att glömma att många filmkritiker faktiskt hade invändningar mot filmen.

Redigerat av Mange_L, 18 July 2008 - 12:42.

[Unregistered1197]

• 0

Både Johan Hultgren och Erik Helmerson, som du länkar till, har missat poängen med filmen.

Det är självklart att varje hajpad film får en motreaktion men man får inte glömma att de flesta filmrecensenter idag är oförblommerat subjektiva tyckare som kan ha rätt eller fel precis som alla andra.

Hultgren orkar bara hänga med under filmens första tredjedel, som är något konventionellt berättad för att etablera scenen och karaktärerna. När filmen sedan tar fart och går på djupet i den andra och tredje akten då orkar han inte längre hänga med, börjar blanda ihop och missa saker och ytterst: att kritisera filmen för att han själv inte orkar begripa. En usel recension.

Helmerson är ännu sämre. Han har bara fäst sig vid några av filmens yttre attribut och missar nästan allt som försiggår i filmen.

EDIT: Du la till Jan Södergrens recension i SvD som är mycket bättre än de två ovanstående. Han har begripit filmens struktur, innehåll och syfte och han berömmer den också för att den är bra. Sedan avslutar han med några invändningar. Om du känner till kritikeryrket så vet du att varje seriös recension måste innehålla några invändningar för att visa att recensenten har koll och aldrig låter sig luras eller förföras. Södergrens invändning bygger framför allt på att Daniel Day Lewis skulle vara för dominerande. Det får man tycka men jag håller inte med. Eftersom filmen berättas från Daniel Plainviews perspektiv så är det naturligt att han får störst utrymme i filmen. Att Daniel Day Lewis fick utrymme att utveckla karaktären är i själva verket förutsättningen för att kunna skildra alla de psykologiska motiv som filmen skildrar. Om man hade tonat ner Daniel Plainview hade filmen bara blivit en vanlig historia om en kille som hittar olja - och det är det inte, vilket Södergren egentligen har förstått.

För er som tror att There Will Be Blood bara är en tom, skramlande tunna så rekommenderar jag Villes recension på moviezine. Här har vi en kille som vekligen har fattat och dessutom förklarar vad det handlar om:

"Man kan snabbt tro att Paul Thomas Anderson berättar en stor och grandiös historia, men efter ett tag inser man hur liten den egentligen är. Det är Plainviews inre som är drivkraften, och inte kampen efter oljan. Dragkraften pendlar hela tiden mellan Plainview och hans son, och Plainview och Eli. Det är intressant att se hur dessa två företeelser hela tiden går i varandra, och hur den ena påverkar den andra. Det är i detta som styrkan med ”There Will Be Blood” finns; i de rika och välskrivna karaktärerna.

Det är inte alltid många svar ges till de olika handlingarna som utförs av dessa tre karaktärer, men hela tiden sitter man och nickar i samförstånd. Någonstans undermedvetet vet man varför saker och ting händer, men Paul Thomas Anderson kräver från sina biobesökare att man måste gräva djupt inom sig själv för att hitta alla svaren."

http://www.moviezine..._be_blood.shtml

Redigerat av Unregistered1197, 18 July 2008 - 13:03.

[Mange_L]

• 0

Fast det var ju en riktigt usel recension, även om jag respekterar att folk tycker att det är en bra film. Om man nu tycker att en film är så bra att man ger den högsta betyg så borde man väl motivera det lite mer än i några få meningar för att sen avsluta med att den är "obeskrivlig".

[Unregistered1197]

• 0

Nej det är en utmärkt recension för han har insett att det handlar om att tittaren måste arbeta själv för att lösa filmens gåtor. Så är det med all bra berättarkonst. Berättaren ställer upp frågorna, levererar ledtrådarna till lösningen och låter sedan tittaren grubbla själv.

Vi har blivit så vana vid att bli serverade alla svar i dagens underhållningsfilm att många inte orkar lägga pussel själva.

Det är egentligen inget unikt. Ridley Scott gick på pumpen med Blade Runner redan för 25 år sedan. Studion tyckte att hans film var för nyanserad och svår och tvingade honom att klippa bort många av de viktigaste ledtrådarna och sedan lägga på en speakerröst som förklarade allt som var krångligt.

När man sedan ser Ridleys final cut så ser man samma metod att ställa frågor och leverera ledtrådar. Därav den eviga diskussionen om Deckard är en replikant eller inte.

Om vi ska sluta snacka runt så är det ju så att det krävs mer mod för att säga "jag fattar inte" än att säga "filmen är skit". Meningen är dock att man inte ska begripa allt direkt. När man ser filmen ska man fråga sig "men vaf.. gjorde han så där för?" och sedan börja fundera, lägga ihop ledtrådarna och bilda sig en teori.

Redigerat av Unregistered1197, 18 July 2008 - 13:34.

[Mange_L]

• 0

Ok och det räcker som motivering till varför man ger en film högsta betyg menar du? Att filmen är ett pussel, en gåta? Att luta sig mot det och sen kalla filmen för "obeskrivlig" är verkligen inte vad jag skulle kalla en bra recension. Man måste ju för sjutton moyivera vad det är i temat, i pusslet eller i det hmm obeskrivliga som man tycker är så bra. Man kan ju inte bara utgå från en känsla att det här var väldigt bra. Då kan man ju faktiskt (precis som i de negativa recensionerna) ifrågasätta hurvida recesenten har förstått filmen.

Men ok. Visst är det att föredra att man får lägga ett pussel än att man blir serverad en konstruerad och övertydlig moralkaka som var fallet i tex Crash, som ändå de flesta kritiker hyllade. En film som tom gick och vann en oscar för bästa film.

[Unregistered1197]

• 0

Tja, fast Crash och föregångaren Million Dollar Baby är inte så övertydliga som du tror. Det handlar snarare om att linda in ett otäckt budskap på ett sätt som större delen av publiken uppfattar som fint och gripande. Paul Haggis åstadkom den effekten genom att leka med befintliga klichéer och stereotyper så att publiken trodde att de fick ett standardbudskap medan budskapet egentligen var det motsatta. I MIllion Dollar Baby är det som skildras som barmhärtighet egentligen grymhet och i Crash är det som skildras som anti-rasism egentligen rasism. Skickligt gjort men otäckt.

Grundproblemet är detsamma: att publiken vill bli serverad en enkel lösning. Får de en enkel lösning så faller de för den även om den vekliga lösningen är en annan. Får de inte en enkel lösning så blir de frustrerade och tycker att filmen är dålig.

There Will Be Blood är ingen bred film och den är inte avsedd att falla alla på läppen. Framför allt är det en film för de som uppskattar nyanserat filmskapande.

Redigerat av Unregistered1197, 18 July 2008 - 14:09.

[Peken]

• 0

Fast det var ju en riktigt usel recension, även om jag respekterar att folk tycker att det är en bra film. Om man nu tycker att en film är så bra att man ger den högsta betyg så borde man väl motivera det lite mer än i några få meningar för att sen avsluta med att den är "obeskrivlig".

Såg filmen för några timmar sen och jag håller med!
Den recensionen var riktigt kass!
Dina tidigare länkade diton har fattat - filmen håller första halvan sen brakar det utför...
3 av 5 får den.

Ps. Kurosawa håller än

[Unregistered1197]

• 0

Diskussionen verkar vara ganska fruktlös så vi får väl lägga ner någon gång.

Tyvärr måste jag få påpeka att allt "godis" kommer i andra och tredje akten. Första akten är ett ganska enkelt upplägg för allt som ska komma senare i filmen.

Enligt min mening börjar filmen på riktigt när Daniel Plainview trycker ner Eli i gyttjan, vilket sker ungefär halvvägs.

Det är väl ungefär då som all som inte fattar filmen tappar greppet.

[Unregistered1fef72f3]

• 0

Diskussionen verkar vara ganska fruktlös så vi får väl lägga ner någon gång.

Tyvärr måste jag få påpeka att allt "godis" kommer i andra och tredje akten. Första akten är ett ganska enkelt upplägg för allt som ska komma senare i filmen.

Enligt min mening börjar filmen på riktigt när Daniel Plainview trycker ner Eli i gyttjan, vilket sker ungefär halvvägs.

Det är väl ungefär då som all som inte fattar filmen tappar greppet.

Varför satte grabben eld på stugan? Var det för att han förstod vad han hade sett i dagboken? Jag kom av mig lite när detta hände, måste jag säga. Att filmen var så lång var jag inte beredd på. Ändå orkade jag hålla intresset uppe. Jag tycker att du, Chris, prickade ganska rätt på det komplicerade förhållandet mellan prästen och oljemannen. Jag tolkade som att de var Mormoner, men där kan jag ha fel.

Jag garvade när Plainview blev botad från sina synder. Hela den scenen visade hur hårdnackad han var i sina beslut.

Rent tekniskt var detta en bland de bästa filmer jag sett. Nu har jag visserligen en 42" bara, men så långt jag kunde se verkade kantskärpning och digitalt brusreducering helt borta. Ljudmässigt var musiken toppen. Fyllig och bra. Surrounderna gjorde inte direkt väsen av sig, men jag saknade dem inte.

[Unregistered1197]

• 0

Man kan tolka det på flera sätt. Kanske blev han bara avundsjuk på uppmärksamheten som farbrodern fick efter att han hade varit den enda som Plainview brydde sig om. Eller så förstod han att något var fel när han tittade i dagboken. Eller båda delar. Förmodligen avundsjuka.

Redigerat av Unregistered1197, 19 July 2008 - 21:01.

[Unregistered93d1242d]

• 0

Jag röstar på att han fick en släng av damp.

[Unregistered74d4d0b1]

• 0

Det finns lite debatt om det men jag tycker att det är ganska uppenbart att det är samma person, framför allt på grund av (spoilertext):

Det är helt klart en fråga om hur man tolkar olika scener men när jag ser om filmen igen ska jag vara mer uppmärksam på om det finns något som gör den ena eller den andra tolkningen omöjlig. Jag tror inte det.

Jag tolkade också filmen som att det var samma person men min kompis var säker på att de var tvillingar. Efter livligt debatterande kom vi överens om att filmen möjliggjorde båda förklaringsmodellerna.

En kul grej är att Eli tar fram TRE glas till sig och Daniel på slutet. Kan ju ligga någon symbolik i det ;-)

[ZoomAir]

• 0

Hehe ja det är en debatt,

Spoiler

i orginal manuset skulle det vara bröder och även två olika skådespelare för båda rollerna, dock precis innan/början av inspelningen fick skådespelaren som skulle spela Elis bror sparken och då tillfrågades skådespelaren som spelar Eli att även spela den andra rollen som hans bror. Detta har som sagt debatterats väldigt mycket och så som filmen till slut blev så lämnar den rum åt båda tolkningarna.

Från intervjun med Paul Dano (som spelar Eli) säger han så här om när han blir tillfrågad av PTA att spela rollen

"And he said 'And why don't you still play the Paul part and we'll just make them twins?'"

Detta kan ju tolkas som att PTA valde att fortfarande ha kvar dom som bröder men att han lade in antydningarna om att det skulle vara samma person för att ge filmen/karaktärerna mer djup och lämna mer rum för tolkningar.

Redigerat av ZoomAir, 20 July 2008 - 02:51.

[Unregistered49c9c121]

• 0

Vissa filmer kräver helt klart sitt eget sinnestillstånd.
Ta Artificial Intelligence t.ex. Jag satt som förstenad efter filmen och var helt chockad. En utav de bästa filmerna jag sett. Men å andra sidan var jag helt klart i rätt sinnesstämning för filmen och kunde motta den som det var tänkt. Vissa hatar den filmen rakt igenom.

[Plywood]

• 0

Hade förväntat mig en riktigt bra filmupplevelse, men ju längre filmen led, desto mer besviken blev jag. Försökte fatta sympati med karaktären men misslyckas då karaktären helt plötsligt gör väldigt onda handlingar utan någon förklaring. Vissa scener känns helt omotiverade. Själv tycker jag filmen handlar om en man som, från att ha varit en ganska vanlig människa med ett tufft liv, blir väldigt ond till slut. Inget upplyftande, kände mig bara besviken när filmen var färdig. Vad syftet med filmen är förstår jag inte riktgt heller, mer än att kanske svartmåla oljeindustrin så mycket som möjligt. Lyckas ju rätt bra med det..

Redigerat av Plywood, 20 July 2008 - 07:30.

[Unregistered1197]

• 0

Hade förväntat mig en riktigt bra filmupplevelse, men ju längre filmen led, desto mer besviken blev jag. Försökte fatta sympati med karaktären men misslyckas då karaktären helt plötsligt gör väldigt onda handlingar utan någon förklaring. Vissa scener känns helt omotiverade. Själv tycker jag filmen handlar om en man som, från att ha varit en ganska vanlig människa med ett tufft liv, blir väldigt ond till slut. Inget upplyftande, kände mig bara besviken när filmen var färdig. Vad syftet med filmen är förstår jag inte riktgt heller, mer än att kanske svartmåla oljeindustrin så mycket som möjligt. Lyckas ju rätt bra med det..

Ett typexempel på att man har blivit präglad av hundratals hollywoodfilmer att tro att huvudpersonen alltid måste vara god, trevlig och rättvis.

Det är inte det som är meningen med filmen.

[Plywood]

• 0

Tycker du har fel. Gäller all film att man måste på något sätt känna sympati med karaktärerna i filmen, annars blir det svårt att bry sig. Däremot tycker jag filmen är ett bra exempel på att ondska, för ond är/blir han verkligen.. men vem skall man sympatisera med? Hittar ingen..

Absolut ingen vanlig Hollywood film och brukar själv gilla lite "svåra filmer", men blev besviken. Hade förmodligen helt fel förväntningar.

//

Mvh

P.S eller för mycket oljeaktier, vet faktiskt inte..

Redigerat av Plywood, 20 July 2008 - 18:47.

[Unregistered1197]

• 0

Oljan är ett sidospår. Han hade kunnat arbeta med vad som helst.

Det som du beskriver som ett "problem" är väl en av filmens styrkor, nämligen att den lyckas ställa den vanliga strukturen med protagonist (hjälte) och antagonist (skurk) på huvudet.

För övrigt sympatiserade jag starkt med Daniel Plainview, utom i början då han var en himla mes

Redigerat av Unregistered1197, 20 July 2008 - 19:13.