Hoppa till innehåll

Sökresultat Sökningen pågår Sökresultaten dyker upp här efterhand. Du kan fortsätta skriva om du vill begränsa sökningen.
Söker efter filmer
Söker efter produktkategorier
Söker efter användare
Söker efter gallerier
Sök forumtrådar
Stäng

Lämna på förskolan

11 svar i tråden

#1

Skickat 18 mars 2011 - 10:47

Eftersom jag börjar senast av oss så lämnar jag till 99% av gångerna. Det har gått bra från dag 1 egentligen. Han tar själv av sig och har sprungit in för att vinka.
Men den här veckan har det vänt fullständigt. Redan när vi ska ta på oss hemma börjar han strula.
När vi är där ser man nästan ångesten i ögonen på honom. Jag får ta av och bära in honom. När personalen tar emot så börjar han gråta. Är det normalt att det vänder så ?
Han har varit sjuk i omgångar och då varit hemma en vecka i stöten, men det är först nu som det börjat som sagt.
Personalen säger att det är det som är anledningen (frånvaron).

Finns det en fas runt 2 där man får seperationsångest ? Han är mer "klängig" även hemma tycker vi, men samtidigt mer sprallig och leksugen än någonsin.

Någon utbildad eller med erfarenhet ?

#2

Skickat 18 mars 2011 - 10:56

Visa inläggGioacchino Mar 18 2011, 10:47 skrev:

Eftersom jag börjar senast av oss så lämnar jag till 99% av gångerna. Det har gått bra från dag 1 egentligen. Han tar själv av sig och har sprungit in för att vinka.
Men den här veckan har det vänt fullständigt. Redan när vi ska ta på oss hemma börjar han strula.
När vi är där ser man nästan ångesten i ögonen på honom. Jag får ta av och bära in honom. När personalen tar emot så börjar han gråta. Är det normalt att det vänder så ?
Han har varit sjuk i omgångar och då varit hemma en vecka i stöten, men det är först nu som det börjat som sagt.
Personalen säger att det är det som är anledningen (frånvaron).

Finns det en fas runt 2 där man får seperationsångest ? Han är mer "klängig" även hemma tycker vi, men samtidigt mer sprallig och leksugen än någonsin.

Någon utbildad eller med erfarenhet ?

Du måste försöka få ur honom om det har hänt något där, barn har en tendens att vara rätt elaka.

Kan ju även vara så enkelt att han inte känner sig trygg där utan känner sig övergiven och inte vet när/om han kommer få se sina föräldrar igen.

Edit: Personalen kan ju även ha gjort något som han uppfattar är fel och därför är rädd för någon där.

Det här inlägget har ändrats av ZypherX 18 mars 2011 - 10:57


#3

Skickat 18 mars 2011 - 11:00

Visa inläggZypherX Mar 18 2011, 10:56 skrev:

Du måste försöka få ur honom om det har hänt något där, barn har en tendens att vara rätt elaka.

Kan ju även vara så enkelt att han inte känner sig trygg där utan känner sig övergiven och inte vet när/om han kommer få se sina föräldrar igen.

Edit: Personalen kan ju även ha gjort något som han uppfattar är fel och därför är rädd för någon där.
Så tänkte jag också. Har det funkat förut och det sedan blir ihållande strul så kan det vara något som hänt/händer. Vi har strul ibland, men det beror mer på dagsformen på ungarna och det brukar bli bra när man väl har lämnat dem.

#4

Skickat 18 mars 2011 - 11:07

Ta en pappadag & var med ditt barn på dagis/fritids/förskola under en dag. Bilda dig en uppfattning om vilken stämning det är på platsen. Hur personal & övriga barn funkar ihop.
Jag har en grabb på 2.5 år som lyckligtvis stormtrivs på sitt dagis.

#5

Skickat 18 mars 2011 - 12:08

Nu känns det ju ännu värre :P

Svårt att få honom att förklara eftersom han inte pratar flytande.

Jag har också svårt att tro att något skulle ha hänt, men man ska ju inte vara naiv.
Tydligen går det ganska bra under dagarna, även om han är ganska restriktiv och sitter hos fröknarna om det går.

#6

Skickat 18 mars 2011 - 13:05

Så var det för oss också en period; pedagogerna sade att det satt i kanske en minut, sedan glömdes det bort bland alla leksaker/kompisar etc. Det känns dock som att det var innan 2års ålder för oss.

#7

Skickat 18 mars 2011 - 13:11

Jag tyckar att du skall ta upp detta med personalen eller Förskolechefen.... du/ni skall ju kunna lämna barnen och känna att de trivs eller känner sig trygga.
För övrigt lkan jag säga att jag känner igen "symtomen" efter att sonen varit hemma ett tag;) Hur som helst så ta upp det så de får reda på hur du upplever situationen....

Hoppas det löser sig// Peter

#8

Skickat 18 mars 2011 - 13:31

Tjejen ringde. Hämtat tidigt idag. Det hade gått ganska bra idag, men han är extra känslig när det händer något. Sitter han ner med lera t.ex. så fungerar det bra men när han inte får det mer så blir han arg/ledsen. Antagligen för att han då tappar tryggheten...

Personalen vet om det, och de reagerade också eftersom de aldrig sett honom så utan alltid sagt att det är så roligt att han alltid är så glad när han kommer. De hade även sagt till tjejen nu att de sett på mig att jag tyckte det var jobbigt att lämna :P

Får bara hoppas att det är en tillfällig grej. Hur lång tid tog det innan det vände tillbaka för er Peter ?

#9

Skickat 18 mars 2011 - 13:38

Så är det nästan varje gång han varit Långledig (läs mer än 3-4dagar) men det är som tur bara första dagen medkommentarer som "jag vill inte gå till dagis"... "alla är Dumma" osv... nu är förvisso som 4 år men så här har det varit sen ungefär 2 års åldern:)

#10

Skickat 30 mars 2011 - 20:50

Sen får man inte glömma att barn inte är helt väsensskilda från oss vuxna. Vissa perioder vill vi bara stanna hemma, dra täcket över huvudet och skita i allt vad arbete och måsten heter. Det behöver inte finnas någon speciell anledning till det och samma sak är det med barn. Personalen får ha lite extra koll så det inte är något barn som är elakt mot din son men förmodligen handlar det om en övergående period. Jag skulle säga att det är helt normalt och att det förmodligen kommer inträffa vid flera tillfällen framöver.

Dessutom, det blir gärna en ond cirkel av sånt där. Barnet är ledset, föräldern blir ledsen, föräldern blir osäker vid lämnandet och barnet känner av det och blir osäkert i sin tur.

Jag vet att det är skitjobbigt, man vill verkligen inte lämna det käraste man har när han/hon bara gråter, man skriker inombords. Dessvärre är det oftast ett måste, dessbättre går det över. Snart vill han inte hänga med hem, du kommer alltid och stör mitt i något. Jag lovar.

Jag har både utbildning och erfarenhet. :)

#11

Skickat 31 mars 2011 - 09:03

Tack för era svar och inputs.

Kan bara säga att det nu i veckan vänt tillbaka till det gamla. Igår sprang han in själv precis som tidigare. Idag ville han att jag skulle bära honom, men han hade inget emot att tas emot av personalen och såg glad ut när han vinkade av mig.

#12

Skickat 31 mars 2011 - 14:57

Precis fåttbarn och med det kommer även en masas goda råd, grannen beskrev ungefär detta beteende på sin grabb och det hängde oftast ihop med pojkens utveckling. En period när han växte mycket eller efter att ha konstrat på detta sättet en vecka så började han tala osv.

de hade fått förklaringen att de i perioder händer mycket i skallen på de små liven och detta är inte alltid så lätt att greppa och komma underfund med. Tror du kan ta det med en nypa ro och börja fundera mera på det om det visar sig att det inte går över efter ett tag.

//Tresor




1 användare läser den här tråden

Medlemmar: 0 - Gäster: 1 - Anonyma användare: 0

Prisjakt © 2000 - 2014 Prisjakt   Denna sajt använder cookies.   Våra regler.