[Stvrmzeit]

http://www.imdb.com/title/tt1602620/

Ja, Michael Hanekes nya film. Är det någon som har sett den här? Vad tyckte ni? Och annars, vad tror ni om den? Själv hoppas jag på en stor dos av ångest och att den blir rätt så mörk, precis som med många av hans andra filmer. Jag hoppas även på att han fortsätter med att i princip inte använda musik, förhoppningsvis blir det bara det där pianoplinkandet av en karaktär som är med. Håller också tummarna för mycket användning av den statiska kameran!

Det kanske inte blir så nattsvart som exempelvis Der siebente Kontinent, men det ska bli intressant att se, Amour har fått väldigt bra kritik än så länge. Den vann ju dessutom Guldpalmen i Cannes detta året. Själv tycker jag att Haneke utan tvekan är en av de absolut skickligaste, kompromisslösa, bästa och mest intressanta regissörerna vi har idag. Han är en sådan som behövs i dagens annars rätt ruttna filmindustri, någon som faktiskt har något att säga.

Isabelle Huppert spelar en av rollerna, en kär favorit. Emmanuelle Riva och Jean-Louis Trintignant är två andra som har stora roller. Jag har bara sett två och respektive en film med dessa, men Emmanuelle Rivas insats i Hiroshima mon amour från 1959 är oförglömlig. Och oj, vad hon är gammal nu!

I alla fall, jag siktar på att detta kan bli årets film.

[Stvrmzeit]

Nu har jag sett den. Och den var mycket bra! En fin, ärlig, intim och stundtals mörk film. När det gäller ämnet i sig undviker Haneke att vara sentimental eller melodramatisk rätt så mycket, men självklart är det känslomässigt. Det är långsamt, många statiska scener och i princip inget riktigt soundtrack, vilket jag gillar. Istället ligger det mycket jobb bakom själva ljudet i sig, något väldigt effektivt.

Döden är ständigt närvarande, likaså kärleken. Trintignant, Riva och Huppert gör alla finfina insatser, mest imponerad är jag av Riva, vilken talang hon har. Amour känns vissa gånger nästan varm (och ofta annorlunda) i jämförelse med den typiska Haneke-filmen. Men nog känner man igen sig i hans regi ändå. Bästa jag sett av filmerna från 2012. Rekommenderas starkt.