[Lactoferrin]

• 0

Andreassofus, hur går det nu lite mer än ett år senare?

Min mamma gick oxå bort i cancer juli 2013, haft diagnos i 6 år, blivit helt frisk, fått tillbaka, frisk igen osv tills den angrep levern då tog det bara 1,5 månad sen var det klart. Hon hade bukhinnecancer, blev 61år.

Vi har bott i två olika städer dom senaste 10 åren och inte setts så mycket vilket gör att min vardag inte påverkas direkt men jag funderar på hur det kommer kännas nu när man åker hem till jul.

[mcmike]

• 0

Jag förlorade min lilla mamma förra torsdagen Dagen efter tog jag farväl av henne, usch så jobbigt och tomt. Fyllde dessutom år samma dag..

[Zartok]

• 0

fy fan vad hemskt att gå bort vid så "unga" åldrar som era mödrar har passerat. beklagar er sorg, allihopa som mist någon.

Redigerat av Zartok, 04 November 2013 - 22:07.

[andreassofus]

• 0

Andreassofus, hur går det nu lite mer än ett år senare?

Min mamma gick oxå bort i cancer juli 2013, haft diagnos i 6 år, blivit helt frisk, fått tillbaka, frisk igen osv tills den angrep levern då tog det bara 1,5 månad sen var det klart. Hon hade bukhinnecancer, blev 61år.

Vi har bott i två olika städer dom senaste 10 åren och inte setts så mycket vilket gör att min vardag inte påverkas direkt men jag funderar på hur det kommer kännas nu när man åker hem till jul.

fasen vad trist att höra. Beklagar verkligen. Den där förbannade cancern gör mig förbannad.
För min egen del så går det bra. Min vardag är som vanligt. Har bearbetat sorgen på mitt sätt. Har aldrig direkt känt ett behov av att prata om det utan jag tycker om att vara ensam och tänka på henne. Tänker och drömmer om henne väldigt ofta. Men som sagt, har aldrig känt att jag måste prata med någon om det.
Julen är tuff tycker jag. Mycket känslor och minnen som kommer fram då. Man ser att mormor och morfar försöker hålla humöret uppe. Likadant med pappa. Julen och andra högtider och sånt kommer nog aldrig mer bli sig lik.
Jag har aldrig gillat julen och speciellt inte nu så för mig är det en tuff tid även om jag håller god min.

Alla hanterar det på olika sätt och det finns nog inget rätt eller fel. Hoppas att du får en så bra jul som det går i alla fall.

Jag förlorade min lilla mamma förra torsdagen Dagen efter tog jag farväl av henne, usch så jobbigt och tomt. Fyllde dessutom år samma dag..

Beklagar så mycket. Riktigt tungt alltså. jobbigt och tomt är det. Tomheten känner jag även idag efter 1,5 år. Låt det ta tid bara. Det kommer bli bättre även om det inte känns så.

fy fan vad hemskt att gå bort vid så "unga" åldrar som era mödrar har passerat. beklagar er sorg, allihopa som mist någon.

Tack. Det är alltid tungt och jobbigt oavsett ålder tror jag. Men det klart, bäst är nog att somna in när man är riktigt gammal om man får vara frisk. Men så är det ju tyvärr väldigt sällan.

[Unregisteredff20a4e9]

• 0

Enligt en del människor så är drömmarna med bortgångna släktingar i själva verket en kontakt. Jag vet inte vad jag ska tro.

Sedan en liten sak som jag (tror det eller ej) lärde mig på en kurs i etik av Etikettdoktorn. När man ska beklaga någons bortgång så gör man just detta. Man beklagar bortgången, inte sorgen. Jag har själv uttryckt mig fel många gånger och jag tror inte hittills någon har tänkt på det- att jag beklagat att någon sörjt. Det är ju inte vad jag eller andra som sagt så, menat.

[andreassofus]

• 3

Enligt en del människor så är drömmarna med bortgångna släktingar i själva verket en kontakt. Jag vet inte vad jag ska tro.

Det tror jag inte det minsta på. Jag tror bara man drömmer om dom för att man tänker på dom mycket och saknar dom. Men att det skulle vara en kontakt är rent nonsens om du frågar mig.

[laddie15]

• 0

Kanske har vi kontakt med andra sidan, eller också inte. Kan kvittta lika for min del, men nog funderar man i lite djupare banor när något såhär dramatiskt händer i ens liv. Morsan gick bort i våras, nästan ett år efter första beskedet. Cancer i hela jävla kroppen till slut. Men levde faktiskt ganska väl nästan in i det sista. Hon och farsan var ute och gick bara några dagar innan, men sen gick det otroligt fort. Ensam är han gubbstackarn, mycket ensammare än han någonsin hade kunnat tänka sig. Ger en onekligen eftertanken att glädjas åt det man har. Precis närsomhelst kan det vara borta. Ursäkta, men fyfan säger jag.

[Satsvear]

• 0

Får oxå beblanda mig lite i denna tråd. Min pappa gick plötsligt bort i hjärtinfarkt för drygt 3 månader sedan. Han var min stöttepelare här i livet. Tur man har fru och barn annars vetefan hur man skulle orka fortsätta.

Det som känns svårast är igenligen det som komma skall. Första julen utan pappa osv... Vissa dagar går är bättre och vissa är sämre som jag antar att ni andra oxå har.

Själv försöker jag fokusera på det positiva i livet just nu, dels för att undvika deprission som jag brukar få under höstmörkret och dels för att inte gå under själv. Har ex bestämt mig för att vara nykter hela november och försöka promenera/träna varje dag istället.

// Sat