Jaha, så har jag varit på biografbesök, för första gången på uppskattningsvis tre år.
Tillåt mig att besvära er med en kortare beskrivning av mina åsikter:
Jag anländer till biografanrättningen med ungefär samma förväntningar som jag har uttryckt ovan. Det vill säga utan några större förhoppningar, men med ett förnöjt sinnelag då jag tänker att jag nog kan hålla isär boken och filmen relativt väl.
Redan i lobbyn får jag syn på Jesper Sahlén samt en mindre pojke i liknande ålder som sitter vid ett bord idogt signerandes t-tröjor.
Lobbyn är fylld av skrän och människor.
Min behagliga avspändhet får en rejäl törn och jag famlar i fickorna efter novalucidpaketet. Tar mig mödosamt bort gentemot herrtoaletten där jag sköljer ned två novalucid samt en sobril med en skvätt Famous Grouse som jag har tagit med i en barbarisk "fältflaska" eller fickplunta som jag fått i födelsedagspresang av någon bekant en gång i tiden. Jag sköljer ansiktet med iskallt kranvatten och drar några djupa andetag. Sedan går jag ut.
Jag löser in min biljett, får den klippt och hänvisas till höger. Jag har erhållit en stol
som befinner sig i mitten av själva salongen, detta innebär att jag har en utsökt plats då dukens mittpunkt ingår äktenskap med det ögonkast jag vanligtvis begagnar då jag sitter ned i min länstol framför teveapparaten.
En kortklippt yngling med fartfylld blick studsar upp på scenen framför duken och hälsar oss välkomna. Han påstår också att det "finns lärare från Solbacka i publiken just nu".
Därefter dyker nämnde Sahlén med sin kollega, den senare ska visa sig vara Henrik Lundström som spelar Pierre i filmen, och kastar ut några t-tröjor i publiken.
Så börjar äntligen filmen.
Jag måste säga att överlag var jag nöjd med skådespelarprestationerna och filmen i sig. Det jag fann otrevligt var att man hade valt bort några av mina favoritscener (går inte in på detaljer då många varken har läst boken eller sett filmen) samt att det blev för uppenbart att själva interiörerna från Stjärnsberg var så förbluffande dåligt och hafsigt gjorda, inte trovärdigt helt enkelt. Sahlén har jag förklarat varför jag är smått allergisk gentemot, och Henrik Lundström övertygar inte helt och stämmer inte överens med min bild av Pierre Tanguy.
I övrigt, inga klagomål. Gustav Skarsgård gjorde faktiskt bra ifrån sig, Andreas Wilson passade utmärkt i huvudrollen, Johan Rabéus spelade efter förväntan i yttersta toppklass. Behagligt filmad med utsökta effekter. Stämningsfull musik.
När filmen är slut och eftertexterna börjar rinna längs duken reser jag mig med protesterande stela leder och en ganska enerverande huvudvärk som förvärras då jag hör en applåd utvecklas i salongen. Jag generas givetvis oerhört å deras vägnar och drar upp kragen innan jag börjar den långa och tröga vandringen ut.
Men när jag kommer ut på gatan och tänder en välförtjänt cigarett börjar ett obekant välbefinnande spira i mitt annars så oroliga bröst. Jag känner mig nöjd.
Naturligtvis avtar känslan medan jag begynner min promenad mot bilen, men samtidigt kan jag inte undgå att känna en smula av den förnimmelsen även nu när jag sitter vid datorn, tre, fyra dagar senare.
Gå och se den om ni har möjlighet och klarar av det; det var i sanning uppfriskande att övervinna sina barriärer och för en gångs skull vara ute som en vanlig människa. Det kommer givetvis att dröja innan jag tar mig ut igen, men man kanske kan se det som ett första steg...
Redigerat av Unregistered73fe469c, 29 September 2003 - 20:56.
Prisjakt
Sökningen pågår
Avancerad sökning
2 
54 bilder
6 filmer
Minhembio - Senaste nyheterna
nimman 
Fler
Vilka bilder visas här?
