Som många andra spelmedier fick vi en inbjudan av EA till en förhandstitt på Battlefield 3 och möjlighet att intervjua DICE under Dreamhack i Jönköping nyligen. Filip skickades iväg på detta och här kommer en 6 sidor lång artikel om hans intryck och upplevelser under dagen som gick, samt intervjufrågorna som våra forummedlemmar hade stor del i att utforma.

Av: Filip_M

Sommaren innebär inte bara att slappa, lapa sol och njuta av det fina vädret och ledigheten med nära och kära, det är också en årstid där stora högtider inom spelkulturen tar plats. Två av dessa är i stort sett ämnen för vallfärd, då de följs och besöks av enorma grupper under en längre tid – jag talar förstås om E3 och, som jag precis anlänt ifrån, Dreamhack Summer. Nyheter, nya samarbeten, utvecklingar och prov på vilken enorm påverkan spel har på oss som medmänniskor och sociala väsen skapar en medial uppmärksamhet som är svårslagen. Och nu har jag, faktiskt upplevt den känslan för första gången; man kan aldrig börja försent, som det heter.

Som ni kanske förstått sedan innan, av forummeddelanden att döma, så var spelavdelningen hos Minhembio.com en av de priviligerade få som fick besöka och vara bland de första att provspela Battlefield 3. Med detta följde en intervjutid på femton minuter, där frågorna till stor del bestod av forumiters bidrag – men mer om det senare.

Det var en ganska mulen och gråblaskig dag att vakna upp till, och jag for iväg under den arla morgonen till Jönköping, LAN-nördarnas Mekka. DICE skulle ha sin stängda press- och spelvisning runt kl. 12, och jag stod utanför Elmias hallar redan 10:30, så jag hade en del dötid på mig innan skiten skulle gå ner, om man får låna utländska uttryck. Entrén var måttligt packad, men de flesta hade inte kommit ännu och mina förväntningar på BF3 steg några grader när jag äntrade eventdelen av DH och såg den kaxiga, svarta boxen täckt av en massiv BF3-plansch med tillhörande HD-skärmar som rullade previews från E3 och tidigare ”läckningar”.

Tyvärr har jag begått heresi då jag undgått att besöka DH tidigare, så jag gick storögd omkring och blev faktiskt berusad av allt som var igång runtomkring mig. League of Legends, som jag spelar mycket frekvent, har nämligen sitt första världsmästerskap där och jag lät tiden flyga förbi medan jag såg på de inledande gruppmatcherna mellan representanter från Asien och Europa. Det fanns också möjlighet att studera Starcraft 2-matcher, kika på CS-tävlingar, få en större inblick i det relativt nya Bloodline Champions, prova det kommande Heroes of Might and Magic VI, tävla i hästrace i AC: Brotherhood, slappa med Trackmania och dylikt i Ubisofts monter, och mycket mer; jag ångrade direkt att jag skulle åka hem samma dag, kort sagt. Bara eventdelen hade kunnat hålla mig upptagen i säkert tre dagar till – jag missade Slagsmålsklubben framemot kvällen exempelvis, bara för dragningskraften från all underhållning var så stor.

Efter att ha defilerat omkring i området, kikat på försnack inför nästa LoL-match och snyltat på gratiserbjudanden så började klockan närma sig 12. Dödliga såväl som inbjudna svansade nyfiket omkring BF3-inhängnaden, som blodhundar, och det utnyttjade anställda glatt med att få in ett par förhandsbokningar från dreglande fanboys. Entrén var stängd sånär som på några stressade tekniker som gick fram och tillbaka som råttor och röda mattan var framrullad med matchande avspärrningar. P.g.a. lite interna missöden flyttades insläppet fram till 12.15 – detta nådde inte mig, så jag stod nervöst bredvid de till synes rutinerade ”medarbetarna” och undrade vad jag skulle ta mig till. Stämningen var det inget fel på, vi stod förväntansfulla, dock spända fram tills vi fick inträde, och jag kände en tillfällig hybris när salen tornade upp inför våra ögon, en sal fylld med datorer vars skärmar pryddes av Battlefield 3-logon, som om de ville reta asketer med mat och gudomlig underhållning.

Mottagandet var vänligt och skrivblocken och laptops dök kvickt upp när vi introducerades till Patrick Bach, executive producer hos DICE som genast visade bitar från gameplay och den kartan vi skulle spela på, Operation Métro i Paris. Mackor och Coca-cola Zero serverades.

Medan gameplaydemot rullade på i bakgrunden med explosioner, pangande och andra övningar och rörelser som DICE ville visa upp att de har infört så talade Bach om det nya Battlefield 3: det är större, bättre och utvecklat till fullo, ett projekt som tagit flera år och som fortsätter andra världskrigets arv in i dagens era. Han visade upp nyheter och sådant som vi fått höra sedan tidigare, bland annat:

- Frostbitemotorn i olika situationer,
- Proneläget, en taktisk åtgärd för reconklassen,
- Personliga dogtags för ökad prestige bland spelare,
- Inspirationen från Mirror’s Edge mfl. (rörelsescheman osv., den fysiska närvaron),
- Hur de med de förstörbara miljöerna vill skapa en taktisk spelgrund,
- ”Revampen” av de olika klasserna och de taktiska detaljerna kring dessa.
 Supporten med sin maffiga kulspruta – och bipod för att skärma av motståndet och gräva ned sig vid sin position - har en suppressioneffekt som stör motståndarens hörsel och till viss del syn; Engineer-klassen kan använda en slags ficklampa för att förblinda motståndaren; Assault har förenats med medic; Recon har fått en helt ny, taktisk aspekt i och med prone samt att linsen på vapnet ger ifrån sig ljus/avslöjar sniperns position om han campar för länge. Därav är oron för ljuddämpare + camping raderad.
- Kniven har en stealth-orienterad approach
Egentligen inget som sades, och inte heller något unikt, men kniven ska inte kunna användas som ett melee-vapen  head-on utan är till för att smyga upp på motståndaren och genom en animation döda honom i ett slag. Att konfrontera någon framifrån skulle bara bli menlöst hackande.

Fotografering och ljudupptagning var också det strikt förbjudet, så därför har jag inte med mig något cinematiskt eller målande, tyvärr. Bach ursäktade sig frekvent för att han tog upp vår tid och ville gärna sätta igång med spelandet och intervjuerna, då han nog kände ivern krypa i flera av oss. Spelläget var Rush, ett läge där man kämpar som anfallare eller försvarare att uppnå olika mål för att fortsätta djupare in i banan och därmed vinna. Anfallaren ska naturligt förstöra och borra sig igenom försvaret, medan de försvarande ska hålla stånd tills anfallarnas tickets runnit ut.

Desvärre hamnade jag i grupp ett av två, intervjugruppen, och fick i god ordning sitta och vara nervös inför vad jag skulle ställa för frågor, medan jag längtansfullt såg de i den andra gruppen sitta fastklistrade vid skärmarna som om de inte hade spelat något annat förut. Intervjufrågorna och Bachs reaktion kommer jag till senare, men jag vill berätta om när jag fick sätta mig vid tangentbordet och vara bland de första i Sverige att testa BF3 i dess pre-alfa-stadie.

En yngre jag hade troligen knäböjt inför Gud och prisat innehållet eller fått spasmer av ren lycka. I mitt nuvarande tillstånd var det snarare en tung försäkran att få testa demot, och jag tänkte efter att jag kommit ut ur boothen att jag borde förhandsboka spelet, så övertygad var jag att det skulle passa mig som handen i handsken. Det är inget överdrivet snack det här. BF3 är fruktansvärt välgjort, och det som vi såg, upplevde och hade kul med i tre rundor á la 30 min var, frånsett några självklara buggar och brister, inte ett spel som borde ligga i alfastadiet. Inledningen till kampen var en vacker park i Paris innandöme, med kristallklart vatten, broar som tyvärr inte var förstörbara av vad jag vet, grönska och ett dynamiskt ljus som infriade alla förväntningar. Efter att ha trängt igenom försvaret leddes vi in i en tunnelbana, där det mesta var förstörbart, ljuset från lamporna och dagssolen letade sig runt i rummen och granater flög med kulspruterök som distraherade medan man tryckte mot varje skydd som lika gärna kunde skjutas bort. Ljudet var öronbedövande, vapnen kändes som riktiga bössor, till och med dödsfall såg riktigt, riktigt läckra ut – speciellt imponerande var det att skjuta någon i flykt och se kroppen segna ner i språnget och sen rulla någon halvmeter, precis den fysik som utlovats. Kontrollinställningarna var lite besynnerliga dock, men det är väl vad DICE föredrar. Jag tycker inte Z fungerar bra som prone när man har att huka som CTRL. Många dödsfall p.g.a. det.

Det var på tal om det inte dött heller – saker skedde frekvent, och trots att ytorna kan bli enorma och distansidkande så var eldgivningen rapp, varierad och levande. I slutet skulle man forcera sig in i gården utanför tunnelbanan, vilken ramades in av olika bostäder, som man kunde krypa in i och beskjuta försvaret från högre mark. Givetvis flög stora klossar med betong och tegelstenar ner mot marken, på oss som deltog i markstriden, och bostäderna lämnade ett gapande hål som var väldigt naket och värdelöst försvarsmässigt sett. Jublet och sporadiska applåder steg när vi avslutade varje runda - jag ville sitta kvar efter min sista omgång, och jag tror fler kände detsamma. Om inte så kände de sig säkert, som nämnt, försäkrade.

En av DICE-medarbetarna ställde sig bredvid mig när jag såg på de andra under intervjutiden, och han frågade om det såg bra ut. Jag sa att det såg fantastiskt ut, och jag kunde inte ha haft mer rätt.

Efter att sista matchen lidit mot sitt slut så utrymdes lokalen, men flera satt kvar faktiskt med ursäkter som att de var tvungna att skriva ner intryck och liknande. Jag ville egentligen inte gå, men jag var rikligt nöjd över att få vara med om BF3 i ett sånt tidigt stadium. Resten av DH lockade och sen begav jag mig hem, helt enkelt.

Och så till intervjun med Patrick Bach! Följande frågorna ställdes under 15 minuter, plus en extrafråga:

Hur många manstimmar kommer vara nedlagt på BF3 – betatesting med/uträknat?
Vilken svår fråga! Det är helt omöjligt att svara på. Jag kan inte ens säga hur många timmar inofficiellt sett som lagts ned, det är också så många som är involverade – vi har folk från USA, massa testare från hela världen... Det är omöjligt. Det är säkert flera tusentals, men jag kan säga såhär att detta projektets storlek generellt sett motsvarar en större Hollywoodproduktion. Det är överlägset mycket större än någon svensk filmproduktion någonsin. Vi har hållt på flera år med spelet, helt enkelt, så det går inte att svara på konkret.

Kommer Hardcore mode finnas med i MP? Det är diskussioner om att det delar upp communityn i två läger – tankar om det?
Ja, man kan säga såhär – hardcore är egentligen ett sätt att låta casualspelare och hardcorespelare mötas i samma spel. Man kan säga att man delar upp communityn, man kan också säga att vi håller ihop communityn, genom att inte ha 50 olika tickboxes som du kan fylla i så att alla spelar olika spel. Hardcore är ett officiellt game och det är en officiell multiplier till spelet så att säga, medan det vanliga ”grundspelet” är det andra vanliga spelläget. Ja, vi kommer ha hardcore i BF3, och anledningen till det är att det är väldigt uppskattat, folk uppskattar att det blir lite snabbare, de uppskattar att man inte har många av de features som skildras i det vanliga läget som förenklar spelet. I Bad Company 2 tog vi bort killercam, vi tog bort minikartan – vi tar bort rätt många element som gör att folk går in i spelet mycket mer. Det var väldigt uppskattat, jag tror att det går tillräckligt med många spelare för att vi ska kunna ha med Hardcore i spelet.

Då kommer vi till mastodontfrågan – MW2 har som bekant dominerat sin genre och är egentligen BF3s värsta konkurrent, och då är frågan om ni har ”förenklat” eller anpassat er efter motståndet och adapterat saker som gör det lika ”lättillgängligt” som MW2?
Det är förstås en lite förenklad fråga, CoD är ju alltså ett spel som har funnits ganska länge, lika länge som Battlefield, de har gjort massa saker som är väldigt, väldigt bra, men också saker som kanske är mindre bra. Vi har full respekt för vad de gör, vi förstår att det de gör attraherar många människor – men Battlefield är inte CoD. Vi försöker inte bli CoD, för då skulle vi göra ett sämre spel (inte menat provokativt, de menar förstås att deras stil skulle lida p.g.a. att försöka göra något de inte inriktat sig på, skrib. anm.). Battlefield är Battlefield. Vi har saker i vårt spel som de inte har, de har saker i sitt spel som vi inte har, vi försöker inte vara samma. Självklart är båda moderna krigsshooters, så givetvis kommer vi alltid att jämföras – jag tycker själv att det är tråkigt att folk inte kan se skillnaderna mellan spelen, utan man tittar bara på likheterna och så säger man att vi försöker kopiera varandra, eller att vi i det här fallet försöker kopiera dem.

 Sen tror jag att man blandar ihop också, när man säger att vi skulle  ”förenkla” spelet. Att göra ett spel lättillgängligt, är inte samma sak som att inte ha djup. Att vi ser till att spelet håller hög kvalité är inte samma sak som att noobs spelar det. Det är tyvärr det som folk blandar ihop – bara för att något inte är svårt, så är det alltså dåligt för att vem som helst kan använda det. Jämför det med vem som helst kan sätta på en mikrovågsugn – är den därför dålig? Vem som helst kan använda en telefon – är den dålig då, för att den är lätt att använda? Nej, det ska vara lätt för folk att komma in i spelet, men sen ska det ha oändligt med djup, där du kan hitta komplexiteten, där du har team play, där du har persistence-delen, där du har oändliga taktiska val som är typiskt för Battlefield-spelen. Det är ingen som kommer i närheten.

 Med det menar vi inte att vi vill ha en simulator som är svår att spela, utan vi vill ju att spelet ska vara roligt för alla, oavsett om det är jävligt bra eller om det inte är särskilt bra. Jag tycker det är orättvist att säga att någon inte ska få vara med för att de inte är ”elite”, utan jag tycker det är roligt om alla kan få vara med och prova; sen om man inte gillar det, det är en helt annan femma. Men om man säger att vi skulle ”förenkla” eller ”fördumma” vårt spel, då har man inte spelat spelet kan jag säga.

Hur löser ni cross-game-chatten till konsol?
Du tänker på Voip då? Vi har försökt lösa det faktiskt – problemet med voip är ju att alla vill alltid prata med någon annan än den man får prata med, och att hålla en öppen kanal är väldigt stökigt. Vi försöker hitta lösningar där man kan välja hur man gör, men det är ett problem generellt sett i alla spel som har voice chat – hur gör man det enkelt för folk att chatta utan ha massa menyer där man måste pilla i? Vi tittar i vilket fall på det, men jag kan inte säga med säkerhet att vi har någon konkret lösning. Vi har idéer i alla fall.

Klanstöd och liknande insatser på konsol, kommer det göras någonting åt det?
Ja.

Kommer det finnas ljuddämpare för snipers, och skapar inte det camping i så fall?
Vi har inte gått ut med någon sån information, men det kommer finnas flash suppressors, som man kan låsa upp i ett senare skede vars funktion gör att man dämpar ljuset som uppstår när du skjuter, vilket är något som finns på riktiga vapen idag. Den dämpar dock inte ljudet.

Modstöd, kommer det finnas?
Nej, det kommer inte finnas modstöd – det skulle ta för mycket energi från teamet, licensproblem, Frostbitemotorn är komplex och det tar en hel del tid och resurser för att skapa en vettig mod. Det finns oerhört många anledningar till varför det inte kommer finnas modstöd, men det ska kommas ihåg att de mod tools som släpptes med BF2 inte var något som vi på DICE hade släppt. Vi vill inte vara elaka eller dumma i huvudet förresten, det är bara att det finns anledningar som försvårar stöd för mods.

Vad kände ni behövde utvecklas från BF2 och hur löste ni det i så fall?
Det är mycket som vi kände kunde utvecklas från BF2. Mycket av det vi hade i BF2 var på den tiden bra, men nu har utvecklingen som bekant gått vidare, spelen har blivit än mer komplicerade och framförallt djupare, mycket mer persistence som knappt fanns förr, och då hade BF2 ändå rätt mycket av den varan. Mycket från vapenbehandling till ljud till animationer, bara hur mycket feedback och hur spelet fungerar har tagit stora kliv framåt. Det fanns egentligen inget enskilt område som vi kände behövde fixas, utan vi har i stort sett utvecklat alla områden – vissa områden är lättillgängligare, men BF3 är definitivt ett mer komplicerat och djupare spel än BF2, även om vi har förenklat klassantalet till endast fyra stycken; det betyder dock inte att klasserna är enklare – de kan utvecklas och breddas till så det i stort sett blir samma antal klasser som i föregångaren, bara att man börjar med en kompakt grupp med val. Vi har betydligt fler vapen än i BF2. Kort sagt är BF3 djupare, mer komplicerat men samtidigt lättillgängligt.

De olika klassernas utveckling har ju lett till att man kanske ser dem som ”one man armies” där man kan leka Rambo som medic och att den här snarlikheten gör att team play och liknande nedprioriteras.
Det kan ses som ett missförstånd, för vi har tänkt helt tvärtemot det. Assaultklassen är oftast den som är längst fram, och det är där man behöver preparera för de bakom en. Så att ha en möjlighet att vara medic, en combat medic så att säga, gör ju att du kan hjälpa ditt team på ett mer effektivt sätt. Problemet vi hade i Bad Company 2 där assaulten hade ammunition var att han alltid var så långt borta, så du fick aldrig någon ammo för att han alltid var längst fram och härjade och dog hela tiden. Och då hamnade de alltid längst fram eller längst bak, där de egentligen inte gjorde någon nytta. Däremot, om du har medic ability där, så kan du hjälpa ditt team där folk dör mest, och på samma sätt tittar vi  på vad klasserna gör och vad de kan göra för att hjälpa andra klasser. Det är grundidén. Alla klasser har ett sätt att hjälpa sitt team mycket mer effektivt i BF3 än i föregående titlar.

 Jag kan också tillägga att vi på DICE har rätt bra koll på vad kiten gör och vad de inte gör, sedan kan jag förstå det individuella; just för mig som spelare så kanske det här blir sämre eller annorlunda, så blir det när man förändrar klasser, men i det stora hela har vi gjort ändringar för att göra spelet bättre och roligare. Jag är övertygad att om man bara får testa och prova sig fram så kommer man uppskatta det här som vi infört, för vi har lagt ner mycket energi på att hitta den perfekta balansen.

EXTRAFRÅGA

Hur mycket prioriteras konsollerna?
Grejen med konsol är ju att vi stänger ju inte av några system, det är samma spel, samma system, samma ljussättning, samma animationer, samma ljud, så målet är ju att det ska vara snarlikt PC. Sen finns det skillnader i grafik och så vidare som är naturligt – har du en fet PC så ska du ju få ut något av det. Dock har spelet fortfarande samma djup och komplexitet på konsol också. Det blir bara färre spelare, annars är det ingen förändring egentligen.

Förberedelser och uppstart

Sedan jag läste att fått en EISA award för "Best value Blu-ray player 2009-2010" så har jag varit grymt nyfiken på denna spelare. Inte nog med att den till skillnad från min nuvarande trotjänare Samsung BD-P1400 har profile 2.0 och dessutom är beryktat snabb, utan för att den dessutom fungerar som mediacenter och är utrustad med trådlös internetanslutning, som gör att jag åtminstone får EN kabel mindre bakom stereobänken. Att anslutningen dessutom är av den snabba n-standarden är ju inte heller någon nackdel. Så när recensionsexemplaret landade på mitt uthämtningsställe, så var det jag som ivrigt slängde mig på cykeln och for dit i ett huj. Kartongen var liten och smidig, och kunde utan problem spännas fast på pakethållaren, så jag var hemma i ett lika raskt huj, och kunde börja med den härliga uppackningen.


Kartongen med spelaren innan jag kommit med kniven...


  ...och här har ni innehållet.

Det första som möter ens blick är ytterligare en liten kartong i kartongen, samt en inplastad fjärrkontroll. Inga särskilda överraskningar än så länge alltså.


Innehållet från den lilla kartong-i-kartongen.

Inte heller när man öppnar den lilla kartongen blir man särskilt överraskad. Den innehåller ljud- och bildkablar av komposit-typ (vem som nu vill koppla en BD-spelare med komposit-video), en nätkabel, ett batteri till fjärren, instruktionsbok samt en skiva med programvara för att koppla in spelaren på nätverket.


Etiketter och klistermärken en masse

När själva spelaren blivit uppackad så slås jag som vanligt av tillverkarnas kärlek till etiketter och klistermärken. Spelaren, som egentligen är ganska snygg och stilren med en blank, halvtransparent front, är fullkomligt nedlusad av klistermärken och etiketter, och hade det inte varit för det att detta är ett recensionsexemplar så hade jag slitit bort dessa ögonaböj. Nu gjorde jag ju inte det som sagt, så därför vet jag inte huruvida de efterlämnar några fula märken eller ej.



Kontaktspäckad baksida

Vänder vi sedan på kalaset så ser vi ett helt gäng kontakter. Längst till vänster sitter kontakten för strömsladden, därefter har vi komponent- och kompositvideoutgångar, samt den vanliga stereoutgången. Bredvid den finns både en optisk och en coaxial digitalutgång för dem vars stärkare vare sig har analog flerkanalsingång eller HDMI-ingång som klarar ljud. Därefter hittar vi HDMI-utgången, tätt följd av nätverkskontakten, och slutligen har vi de analoga flerkanalsutgångarna för alla er med sådan ingång på förstärkaren eller receivern, och inte kan eller vill köra ljudet via HDMI. Vad vi lite lustigt nog inte hittar är en vanlig s-videoutgång. Inte för att den på något sätt kan göra Blu-ray-formatet rättvisa, men med tanke på att det finns en ännu sämre kompositvideoutgång kan man tycka att det är lite märkligt.


Klen fjärrkontroll


De hemliga knapparna under luckan...

Nåja, jag kan ju inte ha en spelare av den här magnituden oinkopplad på vardagsrumsgolvet hela dagen - så så fort jag tagit bilderna här ovanför så tryckte jag in den på en lämplig hylla i min stereobänk, och kopplade in den via en Supra HDMI-kabel in till min Marantz SR7002 receiver. Denna receiver är utrustad med två HDMI ut, och till dessa är min plasma-tv av modellen Samsung Q97 samt min projektor av modellen Epson TW2000 kopplade. Plasma-tv:n är HD-ready, medan projektorn har full HD-upplösning med en panel på 1920x1080 pixlar. Eftersom detta var mitt på dagen så ville jag med att kolla via plasman, så glad i hågen tryckte jag på fjärrkontrollens powerknapp och... inget hände. Var den trasig månne? Nä - det visade sig att man behövde rikta fjärren rätt mot själva spelaren - lite åt det ungefärliga hållet spelaren stod funkade inte, utan här var det sikta som gällde - och därefter måste man trycka HÅRT på knapparna för att den skulle reagera. Dessutom saknas bakgrundsbelysning, och det är inte helt lätt att hitta rätt knapp i biomörkret. Detta var utan tvekan en av de sämsta fjärrkontroller jag hittills haft i mitt hem, och detta är det första negativa jag hittade med denna BD-spelare (jag skiter uppriktigt sagt egentligen i att den inte har någon s-videoutgång...), och detta innan jag ens startat den. Var detta ett omen? Skulle besvikelserna rada upp sig som ett pärlband nu? Vi får väl se...


Huvudmenyn (och en spegling av mitt vardagsrum...)

Nåja - när jag väl tryckt tummen blodig och siktat så tårarna rann på mig (lite överdrivet kanske, men ändå), så startade spelaren upp, och efter en kort liten animering kommer själva huvudmenyn upp, vilken ser ut som bilden ovan. Det finns fyra olika versioner av denna grafik - eller "skinn" som de roligt nog översatt "skins" med - men denna defaultversion var i mitt tycke snyggast. Denna meny kommer dock bara upp automatiskt om det inte ligger en skiva i spelaren - gör det det så börjar istället skivan spela direkt. Nåja - eftersom detta var första gången jag startade spelaren började jag fixa till inställningarna genom att bläddra mig två snäpp åt höger till Setup och därefter trycka OK.


Setup-menyn

I setup-menyn bytte jag språk till svenska, valde "Auto" på upplösning, samt 24hz i 1080p-läget. På det viset känner spelaran automatiskt om den ska köra 1080i när jag tittar via plasman, eller 1080p/24 när jag tittar via projektorn. På min gamla BD-spelare måste jag ändra detta manuellt varje gång, vilket är lite irriterande. En klart skön funktion med andra ord. Sen ställde jag in resten av inställningarna som jag ville ha dem, och klickade sedan på nätverksmenyn.


Nätverksmenyn

Så här ser den ut, och det var inga som helst problem att koppla upp den via mitt nätverk. Det gick helt enkelt som smort. Den medföljande CD-skivan med programvara för att koppla upp spelaren på nätverket behövde jag inte ens packa upp.

Så här långt allt bra alltså - men nu är det dags att börja använda spelaren på riktigt, och se huruvida den lever upp till förväntningarna. Givetvis börjar jag med dess huvudsyfte - Blu-rayuppspelning...
   

Bildkvalitet blu-ray

Den film som får äran att ta LG:ns BD-oskuld och läggas på dess tunna lilla skivsläde blir den beryktat segladdade Pirates of the Caribbean - Dead Man's Chest. Den tar typ tre-fyra minuter att ladda med min Samsungspelare, men med LG:n tar det "endast" en dryg minut, och då räknar jag in tiden det tar att hoppa förbi alla påtvingade trailers. En mer snabbladdad film, som Warners The Shining, som dessutom har den goda smaken att köra igång filmen direkt efter Warnerloggan, utan att tvinga på mig en massa trailers eller menyer, tar det 38 sekunder för tills själva filmen var igång. Visst är det fortfarande för lång tid, men det är väääldigt mycket kortare tid än nästan alla andra spelare. Vad gäller snabbhet så får LG:n helt klart toppbetyg.


Liiite tunn skivsläde i min smak, men den gör uppenbarligen sitt jobb.

Så hur är själva bildkvaliteten då? Jag drar igång projektorn, för nu har det blivit mörkt, och sätter testar några av mina absoluta referensfilmer i form av Monsters Inc., The Dark Knight (IMAX-scenerna), The Devil's Rejects, Kill Bill II och Fight Club. Fem filmer av väldigt skiftande karaktär, men med det gemensamma att de har exceptionellt bra bildkvalitet (och då snackar jag enbart IMAX-scenerna på The Dark Knight som sagt, eftersom resten av filmen lider en aning av konturförstärkning, men det är en annan diskussion). 100 tum, 1080p/24 i ett helt nedsläckt rum... Och vad kan jag säga, mer än att det ser fullkomligt fantastiskt ut. Det finns absolut ingenting att klaga på när det gäller bildkvaliteten från Blu-ray på den här spelaren, men jag ser å andra sidan ärligt talat ingen skillnad från min gamla Samsungspelare heller. Faktum är att bildkvaliteten på Blu-rayuppspelningen är rätt likvärdig i alla spelare - skillnaden är framförallt snabbheten och kompabiliteten, och hittills har jag efter nästan två månaders testande inte hittat en enda film som LG BD390 inte spelar upp.


Så klart en av världens bästa filmer måste testas
  

Bildkvalitet DVD

Så var det dags för LG BD390 att visa vad den verkligen går för, ty när det gäller uppspelningskvaliteten från standardupplöst DVD så är skillnaderna mellan olika spelare rätt stora. Min nuvarande DVD-spelare av modellen Yamaha DVD-S1700 skalar exempelvis upp DVD-filmer bättre än min Samsung blu-ray, och nu var det dags för LG:n att visa färg. Jag petade in en av de DVD-filmer jag har som har absolut bäst bildkvalitet - nämligen Sagan om Ringen - Sagan om Konungens Återkomst och satte mig för att bedöma. Här häpnar jag faktiskt en aning, för LG:n piskar faktiskt min Yamaha rejält. Jag har tidigare varit väldigt nöjd med just Yamahan, och den har bra bildkvalitet, men LG:ns uppskalning av vanliga DVD-filmer är faktiskt det bästa jag har sett hittills. Här snackar vi helt klart toppbetyg.


Mycket bättre än så här blir det inte från DVD
   

Mediaspelaren

Så var det dag att testa nästa härliga finess med den här spelaren - nämligen dess funktion som mediaspelare. Jag hittade utan några som helst problem alla mina utdelade mappar på datorn, min NAS-server och min Popcorn Hour A110, och testade att spela upp olika filmer från samtliga dessa enheter. Det första som hände var att det kom upp en varning om att uppspelningen kanske skulle fungera otillfredsställande eftersom jag kör med trådlöst nätverk. Skitsamma, tänkte jag, jag testar - och började spela. Inga som helst problem kan jag meddela, och faktum är att jag under testperioden faktiskt föredragit att köra min Popcorns filmbibliotek från LG:n, eftersom jag på den senare till skillnad från den förstnämnda även kan spola bakåt i filmerna. Ett problem jag upptäckte dock - och som många med mig tydligen drabbats av - var att å:na i textremsor ersattes med í. Vilket var lite irriterande - detta löstes dock snabbt med hjälp av den officiella tråden om LG BD390 på det här eminenta forumet.
 

Småtråkig sketch på YouTube

Även den inbyggda YouTube-klienten fungerar utan klagomål, även om det fortfarande är lite småjobbigt att skriva in vad man söker efter med hjälp av piltangenterna på en fjärrkontroll - särskilt på en så kass fjärrkontroll som LG BD390 är utrustad med...


Skumt färgade bilder

När jag testade att kolla mina stillbilder så uppstod dock ett lite märkligt problem. Det visade sig nämligen att bilder med för hög upplösning blev grön- och rosafärgade. Ändrade jag dem till en mindre upplösning (jag testade 1920x1080 för att exakt matcha utsignalens upplösning) såg de dock normala ut. Nu kollar jag sällan bildspel på datorn, men detta är trots allt ett litet minus eftersom man knappast orkar skala om alla bilder innan visningen. Jag hade helt klart föredragit att kunna visa de 12 megapixel min kamera levererar, och kunna zooma in i bilderna med bibehållen kvalitet. Men man kan tydligen inte få allt...

Vad gäller musikuppspelningen kan jag tyvärr inte uttala mig, eftersom hela mitt musikbibliotek är kodat i m4a/aac via iTunes, och detta innebär tydligen att filerna på något sätt är kopieringsskyddade och därför inte kan spelas upp. Enligt andra användare ska det dock funka bra att köra MP3 och WMA-filer. Jag struntar dock att lägga ett minus på detta, eftersom det likagärna kan vara iTunes fel...

Jag testade även att spela upp filmfiler från en extern hårddisk kopplad direkt via USB till spelaren, och det funkade utan några som helst problem.
  

Ljudkvalitet

LG BD390 kan leverera samtliga HD-ljudformat, både i bitstream via HDMI och från den analoga 7.1-utgången från dess egna DAC. Jag körde främst med HDMI och lät min receiver ta hand om kodningen. Ljudet levererades därifrån ut till mina fyra NHT SuperOne-högtalare som jag använder som frontar och surround, min Paradigm CC-170 centerhögtalare och min Magnat Alpha 30A subwoofer, och det fanns inget att klaga på där. I början hade jag lite problem med osynk mellan ljud och bild, men det löste sig med en firmwareuppdatering. Jag har även testat att köra HD-formaten analogt, och jag hörde ärligt talat ingen skillnad - det låter skitbra på båda sätten. Inte heller de gamla klassiska komprimerade ljudformaten som DVD får nöja sig med går att klaga på - de låter minst lika bra som de gör från såväl min Samsung som min Yamaha.

Vad gäller LG BD390:s kvalitet som CD-spelare är jag faktiskt riktigt imponerad där också. Visst låter min Yamaha liiite bättre om jag spetsar öronen och kör analogt, men låter jag DAC:en i min receiver ta hand om ljudet, vilket den gör riktigt bra, så kan jag absolut acceptera den som CD-spelare. Dessutom är den för att vara en ickededikerad CD-spelare riktigt snabb.
 

Slutsats

Jag är väldigt imponerad av denna spelare, och vore det inte för att den inte spelare DVD Audio och SACD, så skulle jag utan tvekan kränga bort både min DVD-spelare och min gamla Blu-raydito för att låta denna härliga lilla maskin ersätta båda dessa, och ska jag sätta betyg så skulle de se ut som följer:

Bild:
5 (såväl Blu-raybild som DVD-uppskalning är suveräna)

Ljud:
4 (HD-ljuden perfekta, CD-ljudet riktigt bra men inte perfekt)

Konstruktion:
3 (helt ok, men fjärren är kass, skivsläden tunn och den är i mitt tycke i lite plastigaste laget)

Användarvänlighet:
4 (lätt och logisk att använda, men fjärrens konstruktion och icke synbarhet i mörkret göratt det blir krångligare än vad det behöver vara. Detta går i och för sig lätt att lösa med en multifjärr...)

Pris/Prestanda:
5+ (Utan tvekan en extremt prisvärd spelare - kan inte göra annat än att varmt rekommendera denna till alla som vill ha en snabb, driftsäker och framförallt bra Blu-rayspelare. Bra jobbat LG!

Text & Bild: Per Norman - a.k.a Spygg

Det är svårt att bli riktigt klok på marknaden för media extenders. Å ena sidan kommer det nya modeller från flera mindre tillverkare samtidigt som såväl Microsoft och Sony har sina egna lösningar för hur det skall fungera, men å andra sidan deklarerade både Linksys och HP att de inte kommer med nya modeller efter de som kom ut i somras.

Alla verkar gå och vänta på en fungerande DLNA-standard, en standard som på pappret stöds av över 5500 olika produkter från över 240 tillverkare. På pappret låter det bra, men hur fungerar det i verkligheten? Inte speciellt bra om man skall vara ärlig. Den ständigt förändliga floran av filformat ställer till det för standarden, med nyinköpta apparater som inte spelar filerna som resultat.

Första Intryck

Detta är det dags att förändra tänkte LG och pressade in så många funktioner som möjligt i skalet som utseendemässigt endast kan beskrivas som en stöld av hur Sonys spelare ser ut - lite intetsägande och plastigt.

Kartongen spelaren anländer i är allt annat än intetsägande och är fullständigt belamrad med logotyper för alla tänkbara och otänkbara funktioner med tillhörande akronymer. Men det är insidan som räknas och väl installerad i tv-bänken smälter BD390 in utan att på något sätt sticka ut.

Testet är genomfört med Samsungs referensprojektor i 720-klassen SP-H710AE som tar igen det den tappar i upplösning på total bildupplevelse och bilden är kopplad via Denon AVR-3806 samt en AVR-4308 från samma företag. Som referens för DVD-uppspelning användes en Denon DVD-3910 och för Blu-Ray en Oppo BDP-83 samt LG GGC-20HL.

Anslutningar

Spelarens framsida är befriad från knappar vilket bidrar till sitt diskreta utseende och hänvisar användaren till fjärrkontrollen när man vill göra några inställningar. Detta hade varit helt okej om fjärrkontrollen inte sett ut att tillhöra en Betamax-spelare från sent 80-tal. Men mer om den senare.

Släden är av den tunna fjädrande sort som brukar återfinnas i spelare i de lägre priskategorierna och döljs bakom den ljusblå fronten som viks nedåt för att mata ut skivan. BD390 är även bestyckad med en USB-ingång för inkoppling av externt lagringsmedia och denna är placerad på framsidan för att underlätta inkoppling utan att behöva riva ur spelaren ur hyllan.

Jag hade nog hellre sett dubbla kontakter, en på framsidan och en på baksidan för att undvika sladdar på golvet men jag förstår också hur de tänkt när de placerade den där de gjorde.

På baksidan hittar man allt man kan tänkas behöva inklusive analoga 7.1 utgångar, RJ45 för LAN-anslutning och HDMI. Spelaren stoltserar också med trådlöst nätverk som stödjer 802.11n standarden så i princip behövs det bara 2 kablar - HDMI och strömförsörjning för att vara igång och online. Smidigt var bara förnamnet. Anslutningarna är av billig standard RCA-modell helt i linje med spelarens prisklass.

När vi ändå är inne och pratar om den trådlösa anslutningen gick det hela mycket smidigt. Spelaren hittade utan problem de nätverk jag provade att ansluta den mot, och klarade även de olika krypteringsformer jag provade utan att knorra. Mottagningen är god och även om det inte går att se signalstyrka på något lätt sätt räckte bandbredden till.

Hela anslutningen var helt plug-and-play efter att jag godkänt spelarens MAC-ID i routern vilket man normalt dock inte skall behöva göra utan är något jag själv valt att använda mig av.

Bild

Så hur presterar spelaren då? Om vi börjar med vad den primärt är till för nämligen Blu-Ray kan jag säga att den är bra. Den är inte fantastisk men den är riktigt bra. Vi börjar med hastigheten och den är betydligt snabbare än mina tidigare spelare, och klår även Oppo-spelaren med ett par sekunder på såväl att starta som att få igång filmer. Pirates of the caribbean är ökänd men LG snabbar upp väntetiderna, även om det fortfarande är ett område tillverkarna i mina ögon skulle tjäna på att jobba lite till på.

Väl igång möts man av en detaljrik bild utan att för den delens skull bli klinisk. Vid panoreringar ser man antydan till hackighet i linjer som annars skall vara raka, något som inte ville försvinna även om jag ställde ned skärpan i inställningarna. Därför lät jag just skärpereglaget vara och valde istället att justera brightness och kontrast upp respektive ned. Dock känns grundinställningarna generellt bra, framförallt för prisklassen.

Svärtan finns där utan att för den delen sota igen helt och färgövergångar känns naturliga och mjuka. Det finns en liten antydan till orolighet i bilden som framförallt syntes när spelaren fick köra sida vid sida mot Oppo-spelaren, men bruset ökade inte vid snabbt rörliga bilder vilket annars är ett problem. Mer än godkänt med andra ord.

Jämfört med HTPC-spelaren är bilden ett par snäpp bättre ur alla aspekter, men den når inte riktigt hela vägen för att slå BD-83. Spelaren tog snällt emot samtliga testade skivor förutom de med avsikt repade exemplaren där spelaren vägrade komma förbi menyn. I Oppo-spelaren startade filmen men med frysningar i upp mot 10 sekunder innan filmen fortsatte.

Även om det är en Blu-ray spelare är det direkt avgörande hur den hanterar den digra DVD-samling som finns ute i hemmen och jag är faktiskt överraskad. Jag trodde att LG hade lagt allt krut på alla funktioner och glömt bort något så vitalt som en stabil DVD-uppspelning, men även här klarar sig BD-390 långt över medel. Uppskalningen av materialet sker relativt felfritt utan ett allt för taggigt och kantigt resultat.

Ljud

Kopplat med HDMI till en förstärkare som klarar att koda av de nya ljudformaten (i detta fall Denon AVR-4308) är ljudbilden öppen och tydlig, dock med en antydan till vasshet i diskanten något som till viss del kan tillskrivas testhögtalarna från B&W, men dock inte i sin helhet. Alla testade ljudformat som spelaren utlovar att skicka som bitstreamat ljud fungerar föga förvånande.

Anslutningarna byttes till analoga 7.1 via RCA och spelaren fortsatte att leverera en detaljerad ljudbild, som dock kändes aningen krympt jämfört med den digitala överföringen. Inte helt oväntat kanske då D/A-omvandligen är mer påkostad i Denonförstärkaren än i LG-BD390.

Spelaren hade inga som helst problem med att avkoda de testade ljudformaten och skicka dessa analogt till förstärkaren vilket är välkommet hos de med lite äldre förstärkare. Jämfört med BD-83, men även mot Blu-ray spelare i de högre prisklasserna från exempelvis Denon och Marantz, är den snäppet sämre i ren lyssningsupplevelse, men för prisklassen är jag förbluffad.

Som CD-spelare får den dock se sig slagen av rätt många andra spelare. Ljudet saknar den upplösning och detaljrikedom som exempelvis Denon 3910 (som ändå inte är en ljudfantom) levererar och det är tydligt att det inte är här som LGs utvecklingsavdelning har lagt sitt krut.

Ett annat område som utvecklingsavdelningen helt missat är att spela sin musiksamling över nätverket. Allt sker rätt klumpigt och det känns inte helt färdigt på något vis. Eftersom Netflix och liknande kommer till de amerikanska modellerna - varför inte trycka in exempelvis Spotify i spelaren? Som det fungerar nu så är det okej, men inte mer.

Som mediaextender

Fysiska media i all ära men det är nätverksdelarna i BD-390 som gör att den verkligen står ut från mängden. Anslutningen sker som sagt antingen via nätverkskabel eller via det inbyggda 802.11n nätverkskortet.

Filstödet är bra men tyvärr finns det saker som förhoppningsvis justeras i kommande firmware. Via trådlöst fungerar den inbyggda Youtube-klienten bra och även strömning av material med lägre bitrates så som DVD och Xvid. När det kommer till HD-uppspelning över det trådlösa nätverket är det något jag avråder från då det inte fungerar felfritt en hel film, något som leder till störningsmoment i form av frysningar och hackig uppspelning.

Tråd är alltså precis som förutspått att föredra. Eftersom Youtube är en sökmotor skall stödet mest ses som en rolig grej därför att det är svårnavigerat att söka: Leta reda på A sedan trycka OK på fjärrkontrollen. Sedan B följt av OK, B igen följt av OK och slutligen ytterligare ett A följt av OK för att söka på ABBA. Omständigt och tidskrävande var bara förnamnet. Vidare ser inte en youtube-video speciellt attraktiv ut på en 103" men det är inte LG-spelarens fel.

För att sköta filerna över nätverket krävs någonting att lagra filerna på. Detta kan vara en extern USB-hårddisk, en NAS eller varför inte din vanliga dator? LG skickar med Nero Mediahome för att sköta utdelningen av filer på nätverket, men varför snålar LG och skickar med en demoversion med vissa funktioner låsta. Vill man låsa upp dessa kostar det 250 kronor %u2013 inte en hisnande summa i sammanhanget men klart snålt av LG. Strunta i den korta HDMI-kabeln och antalet klisterlappar på spelaren och se till att skicka med en fullversion!

Nero Mediahome är i sig ett mediokert program som klarar fint att indexera upp befintliga kataloger även om det tar god tid på sig. Efter genomgångna kataloger missar programmet flertalet gånger när jag ändrar innehållet i mapparna, till exempel att jag la till en ny undertext fil, eller bytte omslagsbild. Efter en manuell uppdatering av mappen fungerar det, men det skulle se betydligt bättre ut om Mediahome konstant övervakade mapparnas innehåll.

DVD fungerar att strömma komplett med menyer om man tillverkat en iso-fil på hårddisken. Har man bara kopierat DVD-filstrukturen så går man bet på sömlös uppspelning av de olika filerna en DVD består av. När första filen är färdigspelad får man snällt vänta ett par sekunder innan nästa fil startar. Dessutom tappar spelaren bort vilka undertexter man valt i början av uppspelningen vilket leder till fjärrkontrollsmanövrering i mörkret. Vidare vägrar mitt exemplar av BD-390 att strömma 5.1-ljud vid denna typ av uppspelning.

När man provar uppspelning av iso-filer fungerar 5.1 ljudet ibland, men inte alltid. Förhoppningsvis är detta något som löser sig i senare firmwares, men det är tråkigt att en så enkel sak inte kan lösas vid lansering.

Mkv är ett filformat som vuxit sig starkt på senare år men det faktum att formatet i sig bara är en container, alltså en fil där ljud och bild av olika format kan samlas i gör det svårt att hävda ett generellt stöd. Oftast är bilden sparad i h.264-format och ljudet som AC3, AAC eller DTS. De filer jag provat med har dock fungerat mycket bra till och med med undertexter även om BD-390 knorrade lite och visade en varningstext. Imponerande.

Bilden flyter på bra och spelaren levererar en stabil bild som dock tenderar att sota igen aningen i skuggorna. Spelaren snabbspolar utan problem och upptar uppspelningen utan större fördröjning eller buffring. Spelaren klarar även av filer som är större än 4Gb, vilket inte är en självklarhet och att den klarar det via ansluten USB-hårddisk ger ett ordentligt plus i kanten.Tyvärr har jag upplevt att accesstiderna mot hårddisken ibland är riktigt långsamma vilket gör att manövrering inte är riktigt så smidig som man skulle kunna önska sig.

Slutsats

 Är detta spelaren som får mig att lämna min HTPC, sälja min Oppo och ha alla funktioner i samma låda? Svaret får tyvärr bli ett nja. Det finns vissa problem som måste lösas innan jag byter bort mina andra spelare och det är framförallt nätverksdelarna som måste få en revidering innan jag kapitulerar. Skulle spelaren agera konsekvent vad det gäller undertexter och multipla ljudspår i mkv-filer, lösa sömlös uppspelning av dvd-filstrukturen och kanske få till stånd bättre implementering av att spela musik över nätverket så hade det blivit för prisklassen full pott. När det kommer till uppspelning av skivor är det inte mycket att orda om - hade spelaren inte haft en enda finess men ändå levererat som BD-390 hade den fortfarande kallats prisvärd. Nu är det outstanding! Har du ingen Blu-rayspelare så är det läge att slå till!

Plus och minus

+ Bildkvaliteten för pengarna

+ Nätverksstöd

+ Äntligen något vettigt alternativ till HTPC eller Extender

+ Snabb

- Fjärrkontrollen är rörig, riktningskänslig och överlag inte alls i samma klass som spelaren

- Musikuppspelningen haltar lite

- Medföljande mjukvara är demoversion

- Europeer vill också ha Netflix!

Då har turen kommit till mig att delge er mina intryck av LG BD390 efter att ha haft den hemma under en tid.
Utrustningen som den har kopplats till är en Samsung LCD-tv (LE40A656) och en Pioneer reciever (VSX-D2011). Bild och även cdljud har jämförts med min gamla dvdspelare från Pioneer (DV-575A).
Kartongen som den kommer i är en veritabel orgie i beteckningar och reklam för allt som spelaren klarar av att göra. Informativt kanske men ibland stämmer devisen "Less is more".

Utseende och anslutningsmöjligheter

Det är en ganska sparsmakad framsida på denna blu-rayspelare som möter en när man packat upp den ur kartongen. Men det är ett utseende som tilltalar mig och det är en väldigt ren front som endast upptas på högersidan av de mest basala knapparna som behövs för att kunna styra uppspelningen. Vill man göra några inställningar eller ta sig runt i menyerna så är man hänvisad till fjärrkontrollen som för övrigt är en enkel historia som dock gör sitt jobb med bravur. Det är inte en massa onödiga knappar utan allt sitter där det ska sitta och efter en liten tids användning så hittar i alla fall jag knapparna utan att kika på den innan jag ska använda den. Det som är negativt med fjärrkontrollen är att den är väldigt riktningskänslig och man måste vara väldigt noggran när man riktar den mot spelaren annars så tar den inte kommandot som man skickar till den.                                            
Man har i mina ögon gjort en miss när det gäller placeringen av USB-ingången som sitter längst till höger bakom en gummiflärp som definitivt inte ger samma intryck av exkluvisitet som spelaren för övrigt. Om man ansluter en flyttbar HDD för att kunna spela upp sina mediafiler så vill man inte ha en sladd hängandes på framsidan utan det logiska valet hade väl varit att ha den på baksidan? Jag kan iofs se nyttan om man kopplar till och från sin disk ofta , men i mitt fall så sker inte det (kör allt via nätverk) så jag hade hellre sett en ingång på baksidan och hållt framsidan helt ren utan ingångar.

Om vi går över till baksidan så har vi där de allra flesta in- och utgångar som man kan tänkas behöva.                                      

Det som jag har hört om blu-rayspelare är att de ska vara långsamma på att starta upp från standby och innan man får bild på sin TV eller projektor. Detta måste jag säga imponerar på mig när det gäller denna spelare, den är lika snabb som min gamla dvdspelare på att få ingång filmen och det är skönt att man inte irriterar sig på att det tar onödigt lång tid innan filmen startar.
Menyerna som kommer upp när man startar LG BD390 gör sitt jobb och om man vill ändra "tema" så man personalisera sin spelare lite grann. Ingen direkt nytta med detta men en rolig grej.
Menyerna är rätt snabba att ta sig runt i och är logiskt uppbyggda så man behöver inte manualen direkt för förstå vad de olika menyalternativen gör för något.

Vad kan man då säga om bilden? Då detta är min första blurayspelare som jag har hemma och provar, eller rättare sagt ser i "verkligheten" på min utrustning så har jag kanske inte så mycket att jämföra med men jag kan bara säga "WOW". Bilden är helt underbar och jag förstår nu verkligen vad de som förespråkar bluray pratar om. Det är ju så här som det ska se ut när man tittar på film hemma.
Vilket djup och klipp det är i bilden. Det går inte att jämföra med vanlig dvdupplösning på film. Helt plötsligt så ser man en massa detaljer som man inte har sett i dvdversionen av filmen. Filmer som har gått varma här hemma är Iron Man, Transformers I, Superhunden samt alla 3 Pirates of the Carabbeanfilmerna.

Då jag inte har någon ny reciever så har jag inte kunnat testa de "nya" högupplösta ljudformaten utan har varit hänvisad till de vanliga DD och DTS-spåren på filmerna. Detta är synd men jag får köpa en ny reciver i framtiden när ekonomin tillåter detta. Har som sagt inte testat de högupplösta ljudspåren men det som jag har hört via DD och DTS har varit bra.
Jag har även provat att spela vanliga cdskivor och även där gör den ett mycket bättre jobb än min gamla dvdspelare som nu har 3-4 år på nacken. Om den slår en dedikerad cdspelare i högre prisklass vet jag inte men en budgetspelare ger den en match utan problem. 

Det som kanske gör att just den här spelaren sticker ut i mängden av blu-rayspelare är filstödet och att man kan ha den som en mediaspelare som kan ta emot streamat material från din dator, NAS eller WHS-maskin. Hur fungerar detta i praktiken? Förhållandesvis bra faktiskt, jag blev positivt överraskad över att den spelar upp det mesta som man kan mata den med och alla de filformat som jag vanligtvis låter min HTPC spela upp när det gäller bildfiler går galant att spela upp.

Det finns två olika sätt att streama saker till BD390, antingen via trådlöst nätverk eller via trådat dito. Jag har provat båda men gick snabbt över till trådat för jag fick inte det trådlösa att fungera som jag ville. 
Problem uppstod när jag hade kopplat in den på mitt nätverk då jag inte kunde komma åt den eller ut på nätet. Efter lite detektivarbete så visade det sig att det var min D-Link DIR-655 som krånglade, jag var tvungen att uppgradera firmwaren i den till den senaste och sedan stänga av något som heter "Securespot" för att LG'n skulle kunna ta sig ut på nätet. Men när väl detta var gjort så var det inga problem längre. Då gick det bra att söka efter nyare firmwareversioner direkt i menyerna på LG'n. Nerladdning och installation av nyare firmware var inga problem utan det skötte sig själv.
Att streama 1080P material via det trådlösa nätverket får jag inte till trots att jag har draft-N utrustning, så det fick bli trådat och då flyter det på som det ska. Den tar ett litet tag på sig innan den startar en fil som man valt och sedan så är det problemfri uppspelning under hela filmen. Man kan snabbspola åt båda hållen utan problem och det kan vara bra när man vill hoppa förbi de tråkigare partierna. Det finns även en searchfunktion som tar upp en söklist i nederkant som man kan flytta en markör på, när man kommit så långt som man vill komma så klickar man bara igen så börjar uppspelningen därifrån. En variant på snabbspolning fast utan bild som fungerar mycket bra tycker jag.

Finns det någon nackdel med att använda den som mediaspelare kanske någon därute undrar? Ja, den beter sig inte riktigt konsekvent när det gäller undertexter. Ibland så går det utan problem, medans det i andra fall inte går att få till alls. Det gäller både filer med undertexter inbakade eller filer med undertexterna i samma mapp som filmfilen. Jag har inte lyckats att utröna något mönster i detta utan det är lite hipp som happ när det gäller vad som fungerar eller ej. Tråkigt på en så pass kompentent mediaspelare, men en tröst att är att LG släpper nya firmwareversioner med jämna mellanrum så hoppet står till att det löser sig i framtiden.
Jag har inga problem med att skicka ljudet som ligger i filerna via nätverket oavsett om det är DD eller DTSspår.

Vad det gäller bild och musikuppspelning så fungerar det ok men inte mer i mina ögon. Fotovisning tar en stund att byta bild och fyller i mitt fall ingen funktion. Jag har helt enkelt inte sett nyttan med att visa bilder på Tv'n än, men kanske är jag hopplöst omodern i denna fråga.
MP3 uppspelningen fungerar också kanske som man kan förvänta sig men återigen inte en funktion som jag ser som en "dealbreaker" hurvida man ska köpa denna maskin eller ej. Spotify är det som gäller hemma hos mig och hade man på kunnat få in detta i denna maskin så hade lyckan varit total.

Youtube hade jag inga stora förväntningar på men det fungerar faktiskt riktigt bra. Lite krångligt att mata in det som man ska söka efter men så blir det ju när man inte har ett riktigt tangentbord att knappa in bokstäver med. Håller man sig till topplistorna så är det en grym funktion. Det går även snabbt att bläddra mellan de olika alternativen i Youtubeläget.

Programmet som jag har använt för att sköta streamningen är det som LG skickar med och det är ett program från Nero som heter Nero Mediahome. Det gör sitt jobb hyffsat men det är gratisversionen som skickas med och vill man ha full funktionalitet så får man betala knappa 250kr för detta. I mina ögon inga jättesummor men det hade varit en trevlig gest av LG om de hade inkluderat en fullversion då man ändå har betalat såpass mycket för sin blurayspelare. Lite krångel är det att få till så att biblioteket uppdaterar sig, man får göra detta manuellt och det är här som jag tror att det strular med undertextfilerna. De finns helt enkelt inte med när man uppdaterar biblioteket. Tar man bort mappen som man har sina filer i och lägger till den igen så får man OFTAST men inte alltid med undertextfilerna. Som sagt, det är ingen riktig logik i hur den beter sig när det gäller undertexter. Kanske någon därute har lyckat bättre än mig och kan dela med sig av sina tips?

Skulle jag rekommendera den här spelaren till någon som är på gång att köpa en blurayspelare?
Svaret på denna fråga är ett lite kluvet ja, letar man efter en spelare som kan streama material från datorn också så är det ett mer givet köp.
För pengarna får man en mycket kompetent spelare som återger bild och ljud på ett bra sätt utan krusiduller och den är såpass lättanvänd när det gäller dvd- och blurayuppspelning att till och med min mamma skulle kunna packa upp den och få igång det utan min hjälp.
Ska man dock använda den till att streama material från sin dator så får man vara beredd på lite krångel och att allt inte längre flyter problemfritt. Förhoppningsvis så löser sig de flesta problemen med nyare firmwareuppdateringar men det är lite synd att man ska vara betatestare åt alla företag nu för tiden. 
Men har man överseende med detta så kommer man vara nöjd länge med sin nyinköpta LG BD390.

Då var det dags för mig att testa LG:s blu-ray spelare med ett flertal funktioner än traditionell filmuppspelning, som tex att titta på Youtube.com direkt, se på filmer direkt från datorn via spelaren osv.  Jag har använt min Marantz BD7004 att jämföra emot, men även testat lite mot min gamla Sony BDP300. Min LCD från Samsung har stått för bilden, och Marantz 6003 har använts till ljudet. Spelaren är packad i vanligt emballage som vilken annan spelare som helst, går snabbt att plocka upp, installera och börja trycka och testa dess olika funktioner.

Det första jag provar är fjärrkontrollen. Den är relativt liten och kompakt, och har inte en uppsjö av olika knappar att välja emellan. Det finns en lucka för att dölja de mest onödiga knapparna, vilket är ganska skönt, dock är luckan lite seg att dra ner. Knapparna känns bra, och själva kontrollen är det inget fel på. Står dock inte heller ut. Det finns dock en sak som stör mig, och det är att fjärrkontrollen är väldigt riktkänslig och man måste hålla den rakt på spelaren för att den ska reagera.

Utsidan på spelaren ser riktigt bra ut! Dock så kändes knapparna för on/off och eject väl plastiga och lite smått tröga att trycka in. Displayen lyser upp bra men är lite väl svår att utläsa från håll, vilket jag finner väldigt störande. Ingen annan info visas heller annat än speltid under filmen.

När man väl kommit så här långt, och ska trycka i första skivan, så har jag av erfarenhet från Sonys spelare varit van vid att man ska vänta i upp till 1 min innan släden kommer ut, men inte med LG spelaren! Den svarar direkt och glider ut fint och behagligt! Laddtiderna för Blu-ray skivor är allmänt sega, och likaså är det på 390.

Bild och ljud

Testade med filmen "Batman - The Dark Knight" som första film och stötte här på mitt första problem. Jag kunde under inga omständigheter få till Dolby True HD om jag lät 390:n ta hand om ljudet. Jag försökte med det mesta och provade att uppdatera (fanns redan en uppdatering via nätet) men det ville sig inte då heller. Inte förrän jag lät  receivern ta hand om kodningen av ljudet fungerade det som det skulle.
  

   
Redan i inledningsscenen så blev jag imponerad av hur bra bilden var! Detaljer och skuggor syntes riktigt fint. Bilden var rik på detaljer, och svärtan var bra. Testade att jämföra med min Marantz-spelare och såg inga synbara skillnader alls. Jämfört med min gamla Sony så var bilden mer "levande" och kändes mer korrekt.
 
Ljudet då? Efter krånglet med inställningarna så fick jag som sagt igång det som det skulle, och ljudet var riktigt bra, men inte lika distinkt som på Marantzspelaren. Sonyspelaren är bortspelad sedan länge nu. Dock så kan jag inte säga mycket mer om ljudet då spelaren inte tog hand om ljudet självt.

Provade även några vanliga DVD-skivor, och bilden är verkligen lysande! Inget fel på ljudet heller! Jämfört med min gamla Samsung DVD-spelare så är 390 klart mycket bättre på att spela upp det gamla formatet!

Andra funktioner

Nu hade jag klarat av att jämföra bild och ljud, och skulle ge mig på dom andra funktionerna som spelaren hade att erbjuda. Då stötte jag på mitt andra problem.. Jag provade att koppla upp mig via nätet via det trådlösa nätverket, men där stötte jag på patrull. Efter 3 inmatningar med en 13 tecken lång kod till routern gav jag upp. Jag letade upp en 10 meter lång nätverkskabel istället och pluggade in, då funkade det kanon!
Tog mig tid och kollade runt lite på nätet om detta problem, och kom fram till att det trådlösa nätverket helt enkelt inte räckte till att hämta en signal från min router i ett separat datorrum, genom hallen, in i vardagsrummet och till spelaren som stod i min mediabänk.

Youtube-funktionen då, den fungerar riktigt bra! Bilden är helt beroende av vad som finns på tuben, men det går snabbt att komma igång. Det som kan vara lite störande är att det är lite bökigt att leta efter något speciellt. Tror inte att det är något man kommer sitta själv med, men har man några vänner över på fest så kan det vara en riktigt bra funktion!
 

 
My media stod härnäst på listan, och här var det riktigt trevligt! DivX filmer kan spelas upp, men ingen vidare bild, eller ljud. Jag testade dock lite material i HD i .mkv format. Och här var det riktigt intressant- bilden är klockren! Filmsekvensen var i 720p och jag är riktigt imponerad av hur bra det funkar! Här var ljudet som det skulle, och fungerade bra.

Provade även med några mp3-filer och som med film så gick det riktigt bra att ta sig runt i menyerna och välja låt. Dock så tycker jag att ljudet var under all kritik. Lät extremt burkigt. Testade alla olika ljudformat jag hade på receivern, men det blev inte bättre. En klar besvikelse.

Slutord

Så, är detta en media-spelare som kan fungera till det mesta? Ja, faktiskt. Den är riktigt bra på film, Blu-ray som vanliga DVD skivor är en fröjd att titta på! Att komma åt sina filmer på datorn och spela upp, är riktigt bra och är lätt att hantera. Filmer i .mkv format var helt underbart att titta på.
Dock så fungerar inte BD390 som en musikspelare att spela upp mp3 filer i mitt tycke. Skillnaden mot tex Squeezebox Classic är väldigt stor.

För priset som spelaren säljs för, så är det kanske den mest intressanta spelaren på marknaden för den som vill kunna se på blu-ray filmer, höja kvalitén på vanliga DVD skivor och kunna se sina filmer direkt från datorn!