All Points Bulletin

1. Genre: MMO
2. Release: 2010-07-01
3. Utvecklare: Realtime Worlds
4. Utgivare: Realtime Worlds
5. Plattform: PC

Realtime Worlds och David Jones, mannen bakom det ursprungliga GTA och Crackdown, släpper APB – ett halvtaskigt MMO utan någon specifik agenda i åtanke. Vad går det ut på egentligen?

Ja, att lista ut vad det går ut på är väl kanske inte så svårt om man vet att det är en MMO-shooter. Omständigheterna vill dock något annat och det är där skon klämmer – jag ser inget syfte i det jag gör bland tusentals andra med/motspelare. Men vi tar det från början.

Den sanslöst tunna men ändå ur ett berättarperspektiv intressanta storyn ser ut som följande: San Paro, en stad härjad av höga brottssiffror, skakas när den sittande borgmästaren blir skjuten. Kriminaliteten går från hög till skyhög och några decennier senare stipulerar den avlidne borgmästarens dotter, nu själv San Paros överhuvud, en säkerhetsakt där gemene man får bära vapen och använda det i lagens namn, allt för att få bukt med brottslingarna som lever rövare.

Detta leder till att man står inför ett vägskäl: ska du överräcka ditt svärd (eller pistol..) till lagens långa arm, Enforcers, eller hänge dig åt förstörelse och vandalism hos gruppen av Criminals? Valet är inte förödande då du kan skapa sju karaktärer till, men ingen av dem har varken för- eller nackdelar. Valet är således enbart etiskt och som den snälla människa jag är så välkomnades jag in i poliskåren efter att ha lekt runt med den bästa editorn jag någonsin fått labbarna på och gjort en Denzel Washington-lookalike.

”Får man gå ut och panga gubbar då? Eller vad händer?” kanske du undrar, och det är en bra fråga även för mig som spelat åtskilliga timmar. San Paro är indelad i tre distrikt. Det första, Social District, är en slags hub där man kan inhandla vapen, kläder, fräscha upp sin tjänstebil och liknande, medan de övriga två är generiska, identiska slagfält i GTA-miljö där ett evigt krig mellan gott och ont regerar. Essentiellt handlar det om att göra uppdrag för sin fraktion, få bättre prestige samt klättra upp i näringskedjan, bli den störste och mäktigaste i spelet, men det är inte det man gör. APB är oerhört förvirrande i sitt upplägg och uppdragen kommer väldigt oregelbundet – ibland möter du motstånd, ibland inte. Någon gång står du inför OSANNOLIKA odds (är spelet extra elakt så får du möta tre-fyra toppspelare när du själv är ”newb”), en annan gång våldtar vi (man kan vara fyra i en grupp) bildligt talat en stackars nybörjare medan vi skrattar åt den dåliga matchmakingen; vi har ju spelat en hel del timmar och har därför en högre level, bättre vapen och mer ”buffs”. Man slåss inte riktigt för uppdragen, utan för att man njuter av att möta andra online och skjuta ner dem i grupp. Så att man pangar gubbar är en bra gissning på vad APB går ut på, för något annat har jag inte märkt. Liven regenereras likt Gears of War och man har oändligt med continues, givetvis.

Glädjen som uppstår är däremot att gå ihop i ett lag av fyra, kanske skapa en klan med ett helt nätverk av gubbar, och bara köra omkring och skjuta vilt omkring sig. Man kan utföra uppdragen på olika sätt vilket är mysigt då man helst ska arbeta som ett lag – jag tog tag i en grupp och tvingade mina kamrater att spela disciplinerat, vilket ledde till att vi, i stort sett, blev en disciplinerad SWAT-grupp som utförde allt exemplariskt och hade ringa problem med motstånd. Vill man gå åt olika håll så går det lika bra, men med värre resultat. Taktik i grupp är det absolut roligaste med APB, i och med att en skön laganda skapas. Jag kommer ha med mig en spelsekvens i minnet när min lagkamrat flög från en ansats med sin bil och sprängde ett av våra kombatanters campställen och tog med sig två pers av deras grupp.

APB har enorma problem fastän att det har legat i verkstaden i fem år. Att nämna det här spelet och ”buggfri” i samma mening är omöjligt. Något är verkligen fel och jag förstår inte hur det kan lämna en sådan känsla av att vara ofärdigt trots utvecklingstiden. Simpla buggar som att NPCs försvinner ur tomma intet, bilar sprängs oannonserat och flygande föremål existerar bleknar i jämförelse med de stora problemen – frysandet, serverproblemen och lagget. Flera gånger frös spelet till och avslutades (mitt under ett av mina bästa uppdrag t.o.m), hela APB-communityn hade problem med servrar ett tag, och lagg som gjorde spelet ospelbart fanns hos en majoritet som jag diskuterade med. Väldigt intressant hur det kan dras med såna saker, men jag knäpper händerna och hoppas på en fix eller patch för allas säkerhet.

Och det är inte ens imponerande grafiskt heller. Visst är det charmigt på håll och har sina fina stunder, men i övrigt är det ett standardjobb som spelar på säkerheten istället för att spänna musklerna. Kläderna man har på sig är så tråkigt utformade och det mesta är rätt så ghettofärgat att man blir deprimerad. Ljuset i mörkret är modelleringen och editorn som är riktigt läcker och variationsrik – ett stort plus då det är ett rätt så svårt område. Ett av mina bästa moments var klart när min medspelare gled fram till mig med en Pac-Man-lackerad bil och skrev ”hop in”.

Ljudet är lite av ett ”meh”. Menymusiken är faktiskt lovande med en soft ambienttechnoloop, men sen finns det få om några låtar som smeker öronen. Radion spottar ut musik ur de dussintals bilmodeller som finns, men det är knappt några som jag fastnade för. Röstskådespeleriet är värdelöst till max och vapnen och andra tillhyggen som man flänger omkring med är föga respektingivande.

Nej, kontrollen får inte heller den några speciella lovord. APB går i stort sett ut på att åka omkring med din bil och skjuta småknattar från Holland med din uzi och då vill du ha full kontroll. Det har du inte alltid i det här fallet. Bilmekaniken såväl som bilfysiken är stel och tråkig, svår och trilskas med dig. Det är rent av jobbigt att köra bil och det är ändå det du får göra hela tiden då uppdragen går ut på att köra från A till B, sen tillbaka igen. Vapenkontrollen hade fungerat galant om det inte hade varit en lek med tärningar vad du träffar på kroppen, vilken hitratio spelet känner för att ge dig och hur jämnt det är mellan dig och din motståndare. Möter du en överlägsen typ (vilket du i stort sett alltid får göra) så är det kört, för den som har bäst vapen vinner. Hitration existerar inte som sagt, så därför tjänar det inget till att skjuta någon i huvudet då det genererar lika mycket skada som om du skulle skjuta din motståndare i armen.

Till råga på allt detta så har du femtio timmars fri speltid innan det blir pay and play-principen. Självklart kan jag tänka mig att punga ut några slantar per månad för att lira något annat, typ WoW, då det är så pass ambitiöst, men att leka ghettogangster i en hyfsad sadistshooter? Nej tack.

+ Lagspelet
+ Editorn

- Buggproblemen
- Bilfysiken
- Grafiken
- Repetitionen

6/10 – Godkänt

Skribent: Filip_M