Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 1

1. Genre: Action/Äventyr
2. Release: 2010-11-19
3. Utvecklare: EA Bright Light Future
4. Utgivare: EA
5. Plattform: PC, NDS, PS3, Xbox 360, Wii

Eller som det borde heta, Harry Potter och de ömma tummarna.

När jag satte på spelet i fråga så kunde jag inte motstå att tänka tillbaka till när jag såg trailern till The Deathly Hallows för första gången. Det såg riktigt ballt ut – Pottis hade äntligen växt upp. Borta var de barnsliga minispelen, de jobbiga smygaruppdragen, de intetsägande samlingssekvenserna. Istället fick man se en trailer full med våld och Gears of War-doftande action med Harry som hukade sig bakom skydd, tuffa eldstrider, Harry som letade efter dödsätare under osynlighetsmanteln, rensade upp på Grimmaldiplan, hjälpte mugglare, sprang i en liten kvadrat och sköt trollformler med ljusets hastighet.. öh.. nä. De lämnade ut de sistnämnda grejerna i trailern.

Handlingen följer boken på ett strikt vis, men lyckas ändå med att göra ologiska tidshopp i storyn som helt förtar upplevelsen. Harry och gänget är på flykt från Voldemort som nu har rest sig och plågar magi- såväl som mugglarvärlden och Harry måste ta ut Voldemorts horrokruxer, hans ”själsportar” som håller honom vid liv.

Med det sagt så kastas vi in i en slags tutorial där Hagrid och Pottis färdas på Hagrids magiska motorcykel, med dödsätare och självaste Voldemort hack i häl. EA lyckas med konsstycket att illustrera vad hälften av spelet går ut på; man uppmuntras att kasta trollformler så fort RT-knappen tillåter – Harry har oändligt med magi och är blixtsnabb samtidigt som dödsätarna faller som furor. Det är med andra ord noll utmaning och Harry är i stort sett Gud bland dödliga. Han krossade ju till och med Voldemort! Utan hjälp! Vilket gäller för hela spelet eftersom den vänliga AI:n är oerhört taskig gentemot spelaren.

Den andra delen utgörs av mer stupify- och protego-kastande blandat med enstaka utforskningsräder med antingen osynlighetsmanteln eller en vansinnigt långsam gångtakt. Jag kan inte sätta trollstaven på varför jag tycker det är så erbarmligt tråkigt, men jag tror det har något med bristen på atmosfär och en känsla av upprepning att göra. Harrys uppdrag i dessa mörka tider är inte att leta efter horrokruxer, och om han i så fall gjorde det, så är han tvungen att kasta tusentals stupify-formler, vilket går ifrån böckerna som inte innehåller så mycket eldstrider. Det är inte dåligt dock för att det inte följer boken, utan för att jag tröttnar i fingret efter två banor. Med andra ord är det buttonmashing utan dess like, brist på genomtänkta idéer och bristfällig bandesign – alla banor är slagfält som du antingen ska smyga dig förbi eller trycka sönder med RT.

Ljudet drunknar i alla trollformler och upprepningar från de olika karaktärerna; jag tror inte jag hörde musiken någon gång. Men måttet är rågat när ”STUPIFY!” ”HARRY, COVER”, ”CRUCIO”, ”CONFUCIO”, ”EXPECTO PATRONUM” och andra välkända trollformer ringer i öronen på mig. Det blir enfaldigt sjukt lätt och är mentalt besvärande.

Kontrollen hade också kunnat vara bättre. Harry har oerhört svårt för att styra. Han är en stel tonåring, har det jobbigt med vändningar, och kameran begränsar synfältet enormt. Om man ska slänga in Kinect i hela trollbrygden så är Harry okänslig och kastar, med stor svårighet, trollformler.

Harry kommer undan med hedern i behåll i form utav en helt okej grafikprestation. Animationerna är inte de bästa, men alla ser väldigt verklighetstrogna ut, trollformlerna är förtrollande och spelvärlden målas ut ganska bra. Dock ser alla fiender generiska ut, men det är smällar man får ta. Speciellt när man inser vilket innehåll det är.

Annars är det faktiskt inte mycket att hänga i häxbålen. Jag skulle rekommendera att spela det i högst ½-1 timma åt gången, annars slits fingrets ledband ut rätt fort. Harrys näst sista äventyr blev inte det actionpackade, varierade mästerspelet som skulle rättfärdiga de tidigare spelsläppen i serien. Istället lämnas man med ett repetitivt, generiskt filmlicensspel som lämnar mycket att önska. Jag blev inte förhäxad.

+ Grafiken
+ Kul i någon timma eller två

- Ej för långa spelsessioner
- Enfaldigt
- Ljudet drunknar
- Repititivt
- Meningslöst
- Ingen utmaning

4/10 – Dåligt

Skribent: Filip_M