Red Faction: Armageddon

• Genre: Third-person shooter
• Släppdatum: 2011-06-10
• Utvecklare: Volition, Inc.
• Utgivare: THQ, Syfy Games
• Plattform: PS3, Xbox 360, PC

Welcome to Maaaaaaaas.

Uppföljaren till Red Faction: Guerilla är här och de flesta recensenter avskriver spelet innan de spelat det på grund av att man går ifrån den öppna världen i Guerilla för en linjär underjordisk shooter med större fokus på story. Kanske är det då bra att jag aldrig spelade Guerilla och ser spelet ur en fräsch synvinkel för vad det är, och inte för vad det har varit eller borde vara.

Jag kan garantera er att många av de kritiker som gett spelet mindre bra eller hyfsade betyg spelade på normal. Jag har läst många åsikter och det återkommande temat är att spelet är för enkelt. Det tyckte jag också ungefär 1/3 in innan svårighetsgraden steg. Jag kan också garantera att dessa personer hade njutit mer om de spelat på hard (eller insane) där man måste tänka strategiskt.

Armageddon utspelar sig återigen på framtida Mars, 50 år efter Guerilla. På grund av händelser i ettan har ytan gjorts obeboelig och invånarna har flytt till underjorden där de lever i grottsystem. Man spelar som Darius Mason, en kille som blir lurad att släppa marsmonster, en insektsliknande ras som snabbt sprider kaos. Mason blir utsedd till folkets fiende nr 1 och nu är det upp till spelaren att rentvå Masons namn.

Storyn tar inte jättestor plats men i mitt tycke är den intressant att följa. Karaktärerna är småintressanta, speciellt Masons komiska interaktion med S.A.M (en AI som sitter i handsken) som lockade till skratt några gånger. Dessvärre är Masons utseende hyfsat generiskt (skallig marinsoldat med tatuering) och jag hade önskat att man spenderade lite mer tid på att göra honom unik.

Anledningen till varför ni ska spela detta är dock gameplayet. Ni vet hur man i dagens FPS eller tredjepersonskjutare till 90% långsamt går framåt, gömmer sig bakom något skydd, och blåser skallen av fiender som ploppar fram från sitt eget skydd 100 meter bort? Armageddon är raka motsatsen. Fienderna är smarta, de jagar dig, de förstör ditt skydd, de klättrar på väggar, teleporterar, skjuter där de tror att du ska springa, rusar mot dig i exploderande självmordsattacker som sista utväg, swarmar dig i mängder, attackerar från alla håll. De tål dessutom mycket. De gör sitt yttersta för att hålla dig på tårna och det gör att du ständigt måste hålla ett högt tempo och dra nytta av dina krafter, vapen och strategi. Jag önskar att det fanns flera varianter av fiender än de 7-8 som finns nu men det går inte att komma ifrån att AI:n är fantastisk och att fiendedesignen är smart och väldigt annorlunda.

Som tur är är Masons vapenarsenal inte att leka med. 13 (!) olika vapen låses upp under spelets gång, varav 4 kan bäras samtidigt (man byter vapen på utsatta stationer när man vill). Bland dessa hittar vi exotiska vapen som den underbara magnet gun med vilken man skjuter en magnet på ett ställe och sedan på ett annat med resultatet att ställe nr 1 dras mot ställe nr 2. Exempelvis, skjut på en fiende långt borta och på marken bredvid dig så kommer han flygandes i 100 km/h. Eller skjut på en byggnad och bakom en fiende så att han får bygganden över sig. Möjligheterna är oändliga.

Sedan har vi singularity gun som öppnar ett svart hål som suger in fiender för att därefter sprängas. Det finns mer konventionella vapen som maskingevär, sniper, rocket launcher men också fler andra exotiska vapen och givetvis hammaren som jag kanske använt mest av allt.

Som om det inte vore nog med alla dessa vapen har man också jediliknande krafter till sin hjälp. Via ett RPG-system kan dessa och en del annat förbättras genom spelet. Kommer det 20 insekter krypandes mot dig? Inga problem, använd ”force push” för att måla bergväggen bakom dem med insektsblod. Är du överhopad av fiendeeld från alla håll och kanter? Gör en telekinetisk bubbla och plocka dem en efter inifrån. Slut på ammo? Lugnt, sista uppgraderingen av berserker ger dig oändligt med ammo under 5-10 sekunder. Gå loss med singularity gun och sprid förstörelse.

Tyvärr finns det endast en eller två sådana krafter ytterligare men spelar man på hard så är det ett måste att använda dessa strategiskt.

Sen har vi förstås förstörelsen, Red Factions kännetecken sen första gången det kom ut. Det är en sån frihet att kunna förstöra vad man vill (förutom givetvis grottväggarna, måste ju finnas en bana att spela i). Visst är det härligt att skicka en plasmaladdning mot ett torn och se det sprängas i småbitar (fysiken är helt sjuk), men det kan också användas taktiskt genom att t.ex. skicka bråte mot fiender eller förstöra bron de springer på. Man måste själv beakta saker som man normalt inte behöver tänka på. Om man exempelvis slåss inne i ett hus ovanför lava är det kanske inte så smart att använda sprängmedel. Likaså är det inte en jättehit att stå still ovanför en ravin när fienderna skickar glödande eldbollar mot dig.

Men man kan inte bara förstöra, det går också att reparera. Genom att hålla inne en knapp (eller senare kasta en reparerande ”granat”) kan man reparera hela hus. Något som ibland behövs för att komma vidare, och som ibland används taktiskt för att bygga upp skydd som fienden förstört.

Variationen har jag sett att det klagas på. Jag kan inte förstå varför. Bara de fordon man kan styra ger ett grymt underhållningsvärde. Vi har exoskelettet man kliver in i som är riktigt badass med kulspruta, charge attack och målsökande raketer. Ett av mina favoritmoment i spelet är när jag går omkring i denna och blir utsatt för ett bakhåll. En flodvåg av fiender kommer mot mig och jag flyr mot en byggnad. S.A.M säger att jag kan gå igenom byggnaden, jag tar det bokstavligt och chargar rakt igenom, vägg efter vägg efter vägg rivs ned av suiten samtidigt som fiender svärmar runt mig och kulsprutan går varm och raketerna flyger.

Sedan har vi den jättelika spidermechen som tål enormt med stryk, har uppladdningsbar sköld, chain lightning-attacker som skulle gjort the Emperor själv grön av avund och en uppladdningsbar plasmalaserkanon som jämnar byggander med marken. Den kan gå igenom (trampa sönder) alla typer av byggnader, klättra på väggar (hur snyggt som helst hur fysiken fungerar här så att benen verkligen står där de ska stå beroende på hur man står) och har ett störtcoolt alternativt värmeseende som avslöjar fienden och gör resten av världen gråblå. Det finns också en bana som är som en hyllning till Descent. Största delen spelar man som Mason men när man får kliva in i maskinerna kan man verkligen släppa loss och få utlopp för sina agressioner. Sprida förstörelse och död helt enkelt och se snygg ut samtidigt.

Utöver dessa fordonssekvenser tycker jag man lyckas med att få till en bra variation på uppdragen. Ibland är det bosstrider, ibland ska man reparera saker, ibland förstöra, ibland är det on-rails liknande segment. Jag tycker både tempo och variation är bra.

Även om spelet sker underjord så finns det gott om öppna ytor och ögongodis. Spelet är snyggt, riktigt snyggt. Det är nästan en lite tecknad stil  och jag är mäkta imponerad över AA:n. Det finns verkligen knappt några jaggies alls, även om man letar efter dem. Det ger en mycket mjuk bild som i kombination med den grymma ljusmotorn (bra kontrast, saker som att magnet guns roterande ljuskälla kastar ljus på Masons ansikte i mörkret är en av flera detaljer som är härliga att titta på), de snygga effekterna (rök ser riktigt bra ut, så också allt som marsmonstren skickar mot en i form av blå plasmaprojektiler, gröna giftbollar, eldklot, raketer och allt vad det nu är) och förstås förstörelsen ger en hög grafisk kvalitet. Jag stannar gärna upp under spelets gång och insuper stämningen och njuter av grafiken. Frameraten är obeveklig och dippar inte även när 4 spelare online skjuter svarta hål och raketer samtidigt som fienderna skjuter sina projektiler och saker sprängs och repareras. Mycket imponerande.

Musiken ligger i bakgrunden men den är riktigt bra och påminner lite om Halo. Även rösterna är välgjorda, precis som alla andra effekter som är stämingsförhöjande.

Är spelet helt linjärt då? Ja... jo det är det ju. Det är som Dead Space möter Doom. På ett fåtal banor får man välja vart man ska gå, annars har man precis som i Dead Space möjligheten att trycka på back och få en vägvisare till nästa checkpoint. Det är linjärt, men det är inget som stör mig. Många bra spel är linjära. Det är inte korridorlinjärt, det är gott om utrymme. Ibland får man dessutom spela ovan jord. På en bana infiltrerar man ett läger under natten samtidigt som det blixtrar och tornados rasar igenom byggnaderna.

Vilka nackdelar har Armageddon? Det kunde funnits fler fiender, eftersom de är så välgjorda. Det kunde funnits fler miljöer, lite ljusare. Jag gillar underjordens design men hade inte sagt nej till lite mer ljusa och vackra miljöer. Men så är man ju på Mars. Checkpoints kan tendera att vara hyfsat långt bak men det ger samtidigt mer utmaning. Masons utseende är generiskt och gör att han inte blir någon minnesvärd karaktär. Ingen versus online.

Hållbarheten är helt ok på hard (10-12 timmar på hard) och sedan har vi infestation online med 1-4 spelare där man försöker överleva vågor av fiender. Det är faktiskt första gången jag spelar ett hordeliknande läge, med undantag för Killing Floor som bygger på just vågor av fiender. Jag hittade ett gott gäng och vi 4 (3 till slut) klarade av alla 30 vågorna. Sen finns också förstörelseläget Ruin. Dock ingen versus. Men det finns ett new game+ där man får börja med alla vapen och färdigheter samt en...öh... dvärgenhörning som skjuter regnbågsplasma ur arslet.

Jag gillar verkligen Armageddon. Det är pure fun gameplay som imponerar med en uppsättning exotiska vapen och Jediliknande krafter, smarta fiender som jagar dig genom byggnader och beskjuter dig från tak och väggar, möjligheten att förstöra vad som helst, fordon som får dig att känna dig mäktig, och en teknisk bedrift med ett en stämningsfull ljudbild. Om ni ger det chansen så begå inte misstaget att spela på normal. Kör på hard eller insane så ni behöver tillämpa strategi. Det är då spelet kommer till sin rätta.

+ ”Allt” går att förstöra, fantastisk fysik
+ Snygg grafik, häpnadsväckande AA
+ Underbart gameplay med högt tempo
+ Väldesignade destruktiva fordon
+ Bra ljud och röster
+ Stor mängd vapen
+ Bra kontroll
+ Skön humor med S.A.M
+ Smart AI, ovanligt fiendeagerande
+ Helt ok story
+ Utmanande
+ Infestation
+ Mr. Toots

- Inget versus online!
- Hade gärna sett fler miljöer
- Ibland jobbiga checkpoints
- Generiskt utseende på protagonisten

9/10 – Fantastiskt