Sökresultat Sökningen pågår Sökresultaten dyker upp här efterhand. Du kan fortsätta skriva om du vill begränsa sökningen.
Söker efter användare
Söker efter gallerier
Sök forumtrådar
Stäng

inFAMOUS 2

Skriven av: Zoiler  |  Datum: 2011-06-30

Betyg: Betyg: 8


 

  • Genre: Open World
  • Släppdatum: 2011-06-10
  • Utvecklare: Sucker Punch
  • Utgivare: SCE
  • Plattform: Playstation 3

 

En kompetent uppföljare.
Skribent: Zoiler



Infamous fortsätter storyn om hjälten/anti-hjälten Cole MacGrath och bygger vidare på konceptet som etablerades i ettan. Det är ett Crackdown-liknande open world-spel där man försedd med diverse superkrafter, främst baserade på elektricitet, använder staden som sin peronliga klätterplats och klarar av storyuppdrag och sidouppdrag medan man växer sig allt kraftfullare. Det finns också ett karmasystem som gör det möjligt att bli ond eller god beroende på ens handlingar, vilket i sin tur påverkar storyn.

Spelet öppnar med att Cole, hans trogna vän Zeke Dunbar och NSA-agenten Lucy Kuo inväntar den onda och närmast gudalika entiteten ”The Beast” i Empire City (handlingen fortsätter från ettan). När han anländer försöker Cole ta ner honom men misslyckas kapitalt och flyr till New Marais där forskaren Dr. Wolfe ska ha hittat en möjlighet att göra Cole stark nog att döda besten. The Beast ger dock inte upp och följer långsamt efter längs USA:s kust mot New Marais, samtidigt som han ödelägger allt i sin väg. Nu är det en kamp mot klockan – ska Cole hinna förbereda sig och bli redo innan demonen anländer?

Vad jag gillade

 

Grundkonceptet – Infamous 2 är i stort sett Infamous 1, men aningen bättre på de flesta punkter. De har lyckats få till den där känslan av att man bara måste köra ett uppdrag till eller klättra upp och hämta den där blåa orben. Det är svårt att lägga ned kontrollen helt enkelt – ett bra betyg om något. Grundidén håller trots brister, i detta fall är summan större än de enskilda delarna.

Storyn – Mellansekvenserna är väldigt välgjorda, har bra humor, och det finns rätt många av dem (nästan 40 storyuppdrag). Storyn är i sig som tagen ur Marvels X-men. Homo Sapiens tid är förbi och superhjältarna är nästa steg i evolutionen. Eller? Jag gillar det filosofiska temat. Det onda slutet är ett av de bättre jag sett.

Ljudet – Utan tvekan ett av de bästa soundtracken i år. Musiken är egentligen bakgrundsmusik, men den är så bra att den hela tiden märks av och kommer fram till ytan. Låtutbudet är stort och varierat, en grym temalåt för actionpackade strider och sköna lugnare låtar när det passar sig. Mycket bra! Även röstskådespelarna gör ett förnämligt jobb. Det ambienta ljudet är dock ingen höjdare.

Laddningstiderna – Eller snarare bristen på dem. Väldigt få laddningstider som dessutom maskeras så väl att de inte känns som laddningstider. Man kommer igång snabbt när man dött och jag gillar starkt att kartan och menyerna kommer fram ögonblickligen när man trycker på start/select. Det är en detalj som gör mycket. Och detta i ett open world-spel. Imponerande.

Grafiken – Varierar i kvalitet. Med tanke på att det är ett open world så är det snyggt men det är inget jag dreglar över. Karaktärerna ser mycket bra ut med högupplösta texturer och den destruktibilitet som finns ser bra ut. Mjuk framerate dessutom. Mycket jaggies dock.

Sidouppdragen – Är klart förbättrade från förra spelet där de var allt för repetitiva. Nu finns 60 stycken varav de flesta är unika (även om de i stort sett går ut på att döda något). Gillade inte de sidouppdrag där man skulle leta rätt på ett ställe med hjälp av ett foto men övriga var bra. Jag gjorde ca 40 av 60 och det får anses vara väldigt bra för mig. En rolig grej är att man kan kan få sidouppdrag som knyter an till hur man spelade i ettan (t.ex. om man dödade någons son så kanske mamman är ute efter hämnd).


Kloakerna goes bye-bye – Tack gode gud. Jag hatade kloakuppdragen i ettan. Tack och lov utspelas allt i tvåan OVAN JORD!



Vad jag inte gillade

 

Transportsystemet  Det tar så lång tid att ta sig fram i New Marais till fots. I Just Cause 2 finns flygplan, i Crackdown kan man göra Hulk-liknande hopp och har jetmobilar. Här kan man bara klättra på väggarna eller åka på elledningar. Problemet med elledningarna är att de inte sammanknyts till ett nätverk så det går inte att åka speciellt långt innan man måste hoppa av för att man färdas i fel riktning.

Efter att ha spelat ett tag får man ett par krafter som gör underverk för den vertikala utforskningen men fortfarande är det jobbigt att ta sig fram stora ytor på länden. Samma problem fanns i ettan.

Fienderna – Fienderna är ganska tråkiga. Det är gäng med raketkastare och automatgevär, eller olika typer av monster. Längre fram möter man större monster som presenteras som bossar, men som sedan mixas med de vanliga fiendegängen. Dessa större monster är på intet sätt ”svåra” att döda eftersom de är så korkade att de för det mesta bara står där och skjuter förutsägbara salvor. Men vissa av dem har fruktansvärda mängder liv och fungerar bara som kulsvampar som ger en artificiell förlängning av speltiden. Inte roligt alls.

Karmasystemet – Är fruktansvärt obalanserat. Jag hade spelat hela ettan och 10 timmar av tvåan som ond och hade enbart gjort onda gärningar. Det borde droppa ondska ur mina porer, luften jag andas ut borde kunna döda nyfödda spädbarn, jag borde vara diablo reinkarnerad. Så kommer ett enda beslut, där jag inte ens utför en god handling, som raderar och nullifierar all min ondska och alla tusentals oskyldiga jag har slaktat med ett smil på läpparna. Mina onda krafter låses och vill jag ha dem igen tar det flera timmar att bli ondskefull nog – vilket leder till att jag avslutar spelet som god i brist på alternativ.

Så här obalanserat är det alltid. Det spelar ingen roll hur många du dödar, en människas liv betyder knappt någonting. Om du däremot håller med en viss person blir du ondskefullare än Darth Vader. Man har fortfarande mycket att lära på den här biten.

Hjälte eller superhjälte? – Även om Sucker Punch har lagt till fler krafter i tvåan så är de flesta av dem inte särskilt användbara eller jätteroliga att använda. Inte heller är de speciellt starka. I och med att fienderna blir så mycket starkare mot slutet så blir det snarare så att, trots att man låser upp fler krafter, så har man svårare att döda fiender ju mer man spelar. Det bör ju givetvis vara tvärtom, man vill kunna få känslan av att vara super, den uppstår aldrig riktigt här.

Klättrandet – Jag är lite ambivalent till klättrandet. Det är å ena sidan kul att hoppa runt på hustaken när det lyckas men det finns flera problem. För det första finns inga jättehöga byggnader att bestiga, jämför med ettan eller med Crackdown där det finns enorma, jättelika konstruktioner. För det andra är jag inte helt såld på hur man sugs in mot allting så att det krävs noll skill att klättra upp (man spammar bara x-knappen så tar sig Cole upp av sig själv).


Belönandet – Det finns blå bollar (blast shards) bland hustaken (Crackdown igen) som man kan samla. Emedan det är smått beroendeframkallande att klättra upp och ta dem så är utdelningen i längden för liten. Om man samlar ett visst antal får man extra energi (att använda krafter med). Det är totalt poänglöst efter ett tag, eftersom man inte behöver så mycket energi. I Crackdown samlar man agility orbs för att bli snabbare och hoppa längre, eller strength orbs för att kunna lyfta bilar. Det är en märkbar skillnad, men någon liknande belöning finns inte här. Detsamma gäller sidouppdragen, det finns inte något egentligt incitament att göra alla 60 eftersom belöningen är ytterst liten.

 

Slutsats: Infamous 2 är som sagt mer än summan av sina delar. Det finns många småsaker man stör sig på men i slutändan är det ett spel som handlar om att ha kul och som på något sätt ger drivet att fortsätta spela. Storyn underlättar förstås. Jag vill dock se att man utvecklar konceptet till trean och inte safear lika mycket som i tvåan. Men det är bättre än ettan så gillade ni det eller sandboxspel överhuvudtaget så är det ett solklart köp.

 

8/10 – Mycket bra

 

 



Allmän produktfakta

Allmänt

Genre Äventyr Sci-fi Sandbox
Antal skivor 1 st
Max antal spelare (oavsett spelsätt) 1 spelare
PlayStation 1
PlayStation 2
PlayStation 3
PlayStation 4
PlayStation 5
Rek. åldersgräns 16 år

Bildegenskaper

Stödda videoformat 720p 1080p (Full HD) 1080i

Design

Exklusiv utgåva (samlarutgåva/limiterad) Nej

Funktioner

Funktioner

Spellägen

LAN-stöd Nej
Lokal multiplayer Nej
Online multiplayer Nej

Övrigt

Lanseringsår 2010
Utgivare SCEA
Utvecklare Sucker Punch

Länkar

Varumärkets produktsida
Trendande produkter
Prisjakt © 2000 - 2024 Prisjakt   Cookiepolicy.   Våra regler.   Personuppgiftspolicy.  Hantera cookie-inställningar.