Deus Ex: Human Revolution

• Genre:  Action/RPG
• Släppdatum: 2011-08-26
• Utvecklare: Eidos Montreal
• Utgivare: Square Enix
• Plattform: Playstation 3 II Xbox 360 II PC

I framtiden läser vi alla e-böcker.
Skribent: Zoiler

Det dröjde ett drygt decennium tills en värdig del i den geniförklarade spelserien Deus Ex släpptes, men det råder inget tvivel om att man lyckats. Human Revolution är ett intelligent spel med en smart dialog, ett som inte hållar spelaren i handen. Ett som tar upp ideologier och tankar vars verklighet bottnar i teknologi som kanske inte ligger så långt i framtiden som man kan tro, och något som mänskligheten otvivelaktigt kommer att behöva ta ställning till någon gång, om än på ett mindre plan. Redan idag finns mängder av exempel där mekanik/teknik sätts samman med kött och blod och spelet får en att tänka på framtida konsekvenser.

Före detta SWAT-medlemmen Adam Jensen basar över säkerheten på en av USA:s främsta bioteknikinstallationer, ett företag som sysslar med att förbättra människor med tekniska hjälpmedel. Säkerheten går dock åt h-vete när ett specialteam attackerar, bränner och utplånar det mesta i byggnaden, inklusive Jensen själv. Jensen återuppväcks på operationsbordet som delvis människa, delvis maskin tack vare teknikens under. Vem eller vilka är det som jobbar så hårt för att stoppa mänsklighetens utveckling och teknologiska framsteg? Och varför?

Vad jag gillade

Friheten – Du kan ta din an uppdrag på väldigt många olika sätt och anpassa dem helt efter din spelstil. Säg att du ska ta dig in i en byggnad. Ska du: använda dina hackingskills och låsa upp dörren bakvägen? Ta dig ett snack med vakten och försöka övertala honom att släppa in dig? Hitta en stege i någon gränd och slå sönder en vägg för att ta dig in där? Eller strunta i allt och ta ut vakterna framifrån? Det finns en frihet i allt man gör, vare sig det gäller uppdragen eller hur man tar sig an fienderna. Utvecklarna har tänkt till och alltid gett en flera valmöjligheter.

Du kanske vill gå ner i kloakerna, men där är fullt med giftrök. Inga problem om du har augen (skillen) som ger dig naturlig gasmask. Men å andra sidan kan du ta augen för att hoppa 3 meter och ta dig in på annat sätt. Eller så går du bakvägen och sätter på ventilationen så spar du på augsen. Fast då måste du ta dig an en patrullerande robot och några vakter. Har du några EMP-granater kvar? Kanske en raketkastare? Går iofs att hacka dem om man bara kan ta sig dig. Vore bra att ha stealth så man inte syns på säkerhetskamerorna.

Sådant tankesätt finns alltid när jag spelar Deus Ex och det är en stor anledning varför spelet är så bra.

Musiken – Den är riktigt bra. Hela ljudbilden är riktigt bra. Rösterna är proffsiga och så gott som alla NPC:s har dessutom sina egna röster med olika dialoger varje gång man träffar dem med jämna mellanrum, Musiken är gjord av samma kille som gjorde Splinter Cell: Double Agent och passar verkligen bra in här. Omgivningsljudet är det inte heller något fel på, låter bra när man springer på olika material och det är tung kraft i vapen och sprängämnen. När en stor robot närmar sig så känner man av stegen i handkontroll och subwoofer.

Striderna – Ett måste för att sådana här spel ska fungera är att striderna är bra och det är de. Bra tyngd i vapen och de flesta av dem är roliga att använda. Man kan dessutom uppgradera dem, exempelvis sätta ljuddämpare och lasersikte på pistolen och göra den kraftigare. Spelet har ingen äcklig spawning. Det finns en begränsad mängd fiender och allt som ligger på marken ligger kvar på marken oavsett hur länge man väntar.

Jag gillar saker som att ett skott i huvudet innebär att fienden dör (om de inte har skyddshjälm eller liknande) och att varken de eller man själv tål så mycket. Detta innebär dock att det inte går att spela Rambo. På den svåraste nivån som jag spelade MÅSTE man använda skydd eftersom fienden siktar bra och snabbt tar ut dig. Det gör att Deus Ex blir lite långsammare, men det är också så det är tänkt att spelas.

Det är till stor del ett stealthspel, man kan säga att man uppmuntras att spela så i och med att man får extraexperience varje gång man klarar sig till ett delmål osedd. Men det är också en rolig del av spelet att kolla fiendens patrullmönster (alltid samma) och planera när man ska gå och var man ska gå. Nu är jag inte riktigt den tålmodiga typen så det blev en massaker lite här och var men det är en skön känsla att gå igenom helt oupptäckt.

Det finns ett närstridssystem, men olikt andra spel kan man inte slå när man vill. Varje attack slösar en energinivå, som sedan fylls långsamt, så det gäller att spara på dem tills de verkligen behövs. Men det är tillfredsställande att använda dem även fast jag skulle vilja se fler kombinationer.

Grafiken – Tekniskt kanske den inte briljerar men det är verkligen inte fult och effekterna ser rätt bra ut. Texturerna på många saker känns ovanligt vassa, nästan celshadade. Det märkte jag direkt i första rummet där jag kunde läsa papper och annat som låg på golvet.

Det bästa med grafiken är egentligen detaljerna. Det märks hur mycket jobb som lagts ned på detaljer, bara kolla in hur många olika coola utstyrslar vakterna har (vissa har egengjorda plåthjälmar, andra solglasögon man inte sett på någon annan) eller de finare detaljerna på t.e.x. ett robotben eller animationerna på en säkerhetsdroid.

Jag hade väl önskat lite mer variation när det kommer till antal platser man besöker dock, men även fast man är på samma platser då och då så är man i nya byggnader och det känns aldrig som att man ”varit här förut”, utan spelmiljöerna känns alltid fräscha.

Fysiken bör också räknas in här. Man kan dra kroppar och slänga omkring saker (döda någon med en varuautomat är onekligen tillfredsställande). När man skjuter eller dödar någon med melee som sitter i en stol så sjunker han långsamt ihop i stolen. Om man slår någon mot en vägg så faller han sittandes mot den. Bra detaljer.

RPG-systemet – Du får exp för allt du gör: när du klarar ett uppdrag, hackar en dator, dödar en fiende. Detta används till att låsa upp augs, men de går också att köpa. Det ger en bra morot att fortsätta spela när ens karaktär blir starkare och faktiskt får saker som är nödvändiga och ger en fler valmöjligheter. Jag skulle dock gärna se fler uppgraderingsmöjligheter i en uppföljare för det finns mycket outnyttjad potential här.

En annan aspekt är dialogerna. De är inte lika utfläskade som i Mass Effect men ibland kan man övertala andra att göra det man vill.

Storyn – Storyn är mycket intressant som tidigare sagt och presenteras via enormt välgjorda mellansekvenser som har bättre grafik än själva spelmotorn. Bra skådespeleri och bra tema.

Sidouppdragen – Knappast de klassiska ”hämta det här och kom tillbaka för belöning”. Det finns inte så många, men de som finns är väl uttänkta, ganska långa, och roliga att spela. Tyvärr missade jag flera så det hade varit bra om man kunde hitta dem lättare.


Hållbarheten – Ingen onlinedel men SP-äventyret är långt så det räcker med 40+ timmar för den som vill fixa alla sidequests.

Beroendeframkallande – Det var länge sen jag spelade något (sportspel ej inräknade) där jag inte satt och tänkte på att sluta efter några timmar. När man väl satt sig så blir man fast och tiden går helt enkelt väldigt fort. Det är ett spännande universum och det är svårt att slita sig.


Vad jag inte gillade

Bossarna –  De påminner om Metal Gear Solids extrema bossar och känns lite malplacerade. Oftast ska man komma på ett speciellt sätt att ta ut dem på. De har dock inte heller fått så mycket karaktär som man skulle vilja. Som tur är finns det inte många av dem.

Fiende-AI:n – Den är inte helt smart. För det första går de i samma mönster, men ok, det hade nog blivit väldigt frustrerande annars och det är en medveten del. De reagerar på ljud och syn vilket gör att man kan spränga en tunna långt bort för att få dem att springa dit och kolla.

Men det är också en stor del av deras problem, de flankerar väldigt sällan och går gärna försiktigt mot en så att man kan ta ut dem en efter en. Bara man håller sig bakom skydd och har tålamod så är de flesta eldstriderna inga problem att överleva eftersom att om de inte ser en på ett tag tror de att man stuckit iväg och undersöker inte saken noggrannare.

Precis som i senast Splinter Cell fungerar de så att de går eller skjuter mot där de senast såg en, och går man då runt dem så är de helt borta.

Inventoryt – Argh, varför så dåligt med plats? Man har konstant fullt med saker. Det hade varit en fördel om man kunde sälja saker när man ville men det går inte utan att springa till en butik som man mycket sällan har tillgång till.

Hackingen – Själva idén med hacking är bra och jag gillar konsekvenserna av hackandet. Men det blir också väldigt mycket hackande och lite belöning. Det blir till slut rätt meningslöst att hacka datorer (man får förvisso exp) eftersom det finns urmånga datorer och väldigt få av dem har någon egentlig användning.

Dessutom är det inte alls skillbaserat. Har man för låg nivå så är det ingen idé att ge sig på det, då det bygger helt på sannolikhet/tur, har man max på hackingen så går det i stort sett inte att misslyckas och gör man det kan man försöka igen efter 30 sekunder. Men det är ett nödvändigt element i spelet.

Kringspringandet – Han springer så jäkla långsamt. Han är en supersoldat men han orkar inte springa i mer än ett par sekunder. Det kopplat med att det ofta är mycket backtracking och stora ytor att täcka gör att det blir en del dötid när man inte gör annat än försöker leta reda på vart man ska härnäst. En minikarta hade inte varit helt fel, nu måste man ta upp kartan ibland även om man har markörer i hubben som visar vart man ska.

Laddningstiderna – 10-15 sekunder varje gång man dör. Patchades ned till 5 sekunder på PC, tyvärr ingen patch på konsolerna. Det är inte jättelångt att vänta men det är en nackdel.

Ansiktena – De ser ganska utdaterade ut med dagens mått mätt. I sådana här konversationsbaserade spel är det viktigt och då håller inte stela ansikten med tveksam lipsync.

Slutsats: Vad mer kan man säga än att Deus Ex återkomst är en stor succé? Detta är inte bara spelet som släpps i väntan på de stora spelen som kommer senare i höst, detta ÄR ett av de stora spelen som man inte får missa. En blandning av Mass Effect och Splinter Cell som gett mig 30+ timmar av ren spelglädje. Fullpotten satt nära, men lite för många irritationsmoment.

9/10 – Fantastiskt