Rage

• Genre: FPS
• Släppdatum: 2011-10-07
• Utvecklare: id Software
• Utgivare: Bethesda Softworks
• Plattform: PS3 II Xbox 360 II PC

Ambitionen finns, men utförandet är förlegat
Skribent: Zoiler

Det har gått hela 7 år sedan id Software släppte ett internt utvecklat spel. Förstapersonskjutaren Rage är kulminationen av deras nya motor id Tech 5, samma motor som det hett efterlängtade Doom 4 ska använda sig av.

Rage börjar bra med en häftig introsekvens som förklarar spelets förutsättningar. En jätteasteroid hotar Jorden. Den slår igenom Saturnus ringar, gör ett stort ärr i månen och är på väg mot Jorden samtidigt som människorna i ett desperat försök att rädda mänskligheten låter ett fåtal speciellt utvalda bunkra upp sig under marken i arker. De har även utrustats med nanomaskiner för att ha större chans att överleva. Impact – screen fade out.

När du vaknar till är alla andra i din ark döda och du kliver ut mot ljuset – inledningen påminner om Fallout. Utöver postapokalypsscenariot slutar dock likheterna där.

Gillar INTE

Speldesignen – Tanken är att Rage ska vara en stor, öppen värld där man kan både kan åka omkring i fordon och skjuta likt Doom. Sanningen är att spelet är väldigt förutsägbart och väldigt linjärt. Du är en namnlös hjälte som aldrig yttrar ett ord. Det första du gör sekunderna efter du tagit dina första staplande steg i den nya världen är att bli överfallen av en bandit och räddad precis innan han ska sätta dig dödsstöten. Därefter kommer du till en mindre by, en fallfärdig bensinmack snarare, och sätts i jobb direkt.

Du ska nämligen tillbaka till banditerna som anföll dig och döda allihop, eftersom du nu tydligen är badass. Du åker till banditernas tillhåll i en buggy, går in i tillhållet (banan laddas), dödar dem, går tillbaka, får en belöning. Och så här fortsätter det hela tiden. Du får uppdrag av folk, så kallade fetch quests, som du åker till i ett fordon för att utföra, åker tillbaka, och får en oftast obetydlig belöning. Du bara gör vad de säger, du har ju ingen röst.

Det värsta är att du blir anfallen av banditer på vägen dit du ska åka. Dessa banditer respawnas varenda gång, även de som är i tornen. Kommer ni ihåg Far Cry 2? Ungefär som att åka jeep och behöva reparera den hela tiden för att alla respawnar vid vaktposterna. Man kan få tag i vapen att döda banditerna med men det finns liksom ingen mening, de kommer ändå tillbaka och man får inget av värde för det.

Racingen – Bilarna i spelet kontrollerar dåligt och helt orealistiskt. Du kan bromsa på en halv sekund från full fart. Det känns som utvecklingen stått helt still, Motorstorm är ett fantastiskt bilspel i jämförelse.

Man behöver som tur är inte ställa upp i jättemånga race om man inte vill. Tur är det eftersom de är tråkiga och använder gummibands-AI.

Men man måste ju fortfarande köra från punkt A till B och det är bara en transportsträcka, inget annat. Spelet hade varit så mycket bättre om man skippat racingen och open world-systemet helt och hållet och lagt ännu mer krut på skjutandet. Det är det de är bäst på trots allt.

Storyn – I dagens FPS räcker det inte längre med en gubbe som är helt tyst och aldrig snackar, vars ansikte man aldrig får se - det blir ju helt identitetslöst. Eller, det kanske skulle kunna fungera men då får man ha en bra story som väger upp. Rages story har väl bra premisser, människorasen är nära att dö ut, det är anarki överallt, andra muterade raser kliver fram. Men det finns inga storysekvenser alls, när jag såg den inledande sekvensen trodde jag spelet skulle vara fullt av sånt. Men inget hände, du får ett uppdrag som du inte bryr dig om från en no-name och utför det. Dialogen är reducerad till det mest grundläggande. Du kan inte prata med speciellt många av invånarna och det ger dig heller inget.

Du blir tillsagd att hålla dig undan och hålla en låg profil för att du skulle vara ett hett byte för många som vill lämna in dig till organisationen ”The Authority”. Ändå blir du tillsagd att spränga och döda saker till höger och vänster, och åka ut och slåss mot banditer varannan sekund i galna bilstrider.

Linjäriteten – Världen är faktiskt inte speciellt stor. Jämför man med exempelvis Just Cause 2 så är Rage jättelitet. Det går snabbt att köra dit man ska och det finns ingen mening att utforska någonting just eftersom det inte finns något av värde att hitta. Man kör i smala korridorer/på smala vägar och åker till sitt mål som är markerad med en streckad linje på minikartan. Andra vägar är låsta av osynliga väggar, dörrar i byar är stängda, bråte och skräp täcker för vägar dit man inte får gå.

Uppdragen, det finns sidouppdrag som inte är speciellt bra, men storyuppdragen är linjära – allt går i ordning liksom. Själva banorna man kommer till där man får skjuta fiender är också helt linjära – en linjär korridorskjutare.

Grafiken – Ok, grafiken är fulsnygg. Vissa saker är imponerande – drawdistancen exempelvis bland det bästa jag sett. Spelet ser rent ut, explosionerna är snygga. Vattnet som droppar ned på ”ansiktet” och rinner över ”kameran” ser bra ut. Animationerna, speciellt när man skjuter fiender och de tar sig för kroppen eller springer vidare och faller mot marken och interagerar med sin miljö, det ser jättebra ut måste jag säga. Likaså när man först får tag i ett vapen och han studerar det med händerna. Och spelet går i 60 FPS.

Men om man är lite techsmart och petnoga som jag är så stör man sig på saker. Bristen på AA är en sådan sak. Det är vääääldigt kantigt. En annan större sak är texturerna. Den nya ”megatexture”-teknologin fungerar inte bra i detta spelet. Går man nära, inte jättenära men på normalt avstånd, så har spelet de värsta texturerna denna generationen. Det ser så fult och utsmetat ut att helhetsintrycket blir lidande. Man går och tänker på det och påminns ständigt. En vägg med texturer från 90-talet. Rör, knappar, handtag – de är insmetade i väggar och föremål. Dessutom ser man tydligt när spelet laddar in texturerna. Nu har jag inte plats att installera, ens en skiva med min lilla hårddisk som redan är halvfull, men spelar man utan att installera så märks inladdningen av (dvs, att texturerna läggs på i omgångar på spelvärlden mitt framför ögonen på en). Möjligen blir detta bättre om man installerar, det rekommenderas starkt för bästa upplevelsen innan man startar spelet.

Sen har vi ljussättningen. Inget dynamiskt ljus vilket gör att ljuset ser väldigt konstigt och konstlat ut. Står man inne och tittar ut så ser det ut som en atombomb, jättestarkt ljus. Jag stod nära en dörröppning och tittade ut – den var ljusstark. Ju närmare jag gick desto mindre ljusstark blev den och ju mer såg man av det som fanns utanför. Och jag kunde styra detta genom att gå fram och tillbaka, det är svårt att förklara i ord men det ser väldigt onaturligt ut. Inte alls en så naturlig effekt som i andra spel. Det känns som att man försöker lura spelaren att tro att man har en bra ljusmodell, men i själva verket är den väldigt gammaldags. Explosioner och vapeneld lyser inte upp mörkret ens. Och elden från facklor hettar upp luften så att den distorteras, men den andra facklan man såg i spelet hade man glömt sätta den effekten på. Såg väldigt billigt ut.

60 FPS i all ära, men det märks att man fått dra ner på vissa saker. En sådan sak är fysiken. Det går inte att göra sönder något i världen i stort sett, vilket jag tycker är skittråkigt. Jag sköt mot en dödskalle som hängde i ett rep. Inget hände. Försökte göra sönder möbler. Går inte. En vas? Nej. Och allt känns så stelt och livlöst, det går inte att interagera med saker. Det blir inga hjulspår i sanden exempelvis.

Så visst, bilden är snygg om man står stilla och kollar mot den grymt läckra himlen. Men himlen är en statisk bild som inte rör sig och allt annat är brungrått. Karaktärerna man stöter på ser däremot rätt bra ut, liksom fienderna. Tråkigt dock att de flesta fiender och alla vapen de tappar löses upp några sekunder efter man dödat dem.

Svårighetsgraden –  Jag körde på hard. Det finns fyra svårighetsnivåer där nightmare är svårast. För det första tål man jättemycket, speciellt när man köpt armor. För det andra kan man återuppliva sig själv om man dör via ett minispel där du sätter igång hjärtat igen och samtidigt ger en elstöt till alla runt omkring dig. Man har regenererande hälsa, väldigt snäll sådan.

Jag sprang runt med de knivförsedda knytnävarna och dödade det mesta i stort sett (förutom när de var utom  räckhåll, då tog jag fram andra vapen). De flesta fienderna springer emot dig som galningar så det är bara att klappa till dem. Andra står bakom skydd, det är bara att flanka, du tål många skott. Eller poppa fram och skjuta då. Man behöver ingen egentlig strategi. Till och med stora fiender på flera meter tog jag ut med knytnävarna, på hard.

Multiplayer –  Det finns inte ens någon riktig versus i MP. Det är combat racing där man ska skjuta varandra i bilar, samt ett coop-läge. Coop-banorna är själlösa och går snabbt, combat racingen är combat racing, typ Twisted Metal light. Jag menar, jag hade självklart hellre haft ett riktigt versus MP-läge att sätta tänderna i. Att åka runt i svårstyrda bilar och skjuta på varandra håller inte riktigt när man har Gears och kommande BF och CoD. Men det var antagligen heller aldrig tanken, då hade man lagt ner mer tid.

Menyerna –  De känns gammaldags och krångliga. Man kan ha fyra aktiva vapen samtidigt men man kan byta ut dem när som helst i menyn. Men då måste man trycka back och byta ut vapnet manuellt. Varför dissa vapenhjulet? Har varit ganska standard sedan några år tillbaka och går mycket snabbare.

Sparsystemet –  Är vi tvungna att gå tillbaka till medeltiden och börja använda oss av manuellt sparande? Visst, ibland autosparar spelet men det sker så fruktansvärt sällan att man måste spara manuellt(och spelet uppmanar en också att göra så). Man kan förlora mycket tid om man skulle sprängas medan man sitter i bilen och inte sparat på ett tag. Varför inte sätta ut bra placerade checkpoints som är industristandard? Att behöva gå till start och trycka spara känns ju hur gammalt som helst.

Gillar

Skjutandet –  Bortsett från att det är enkelt så är skjutandet spelets styrka. Det är habilt helt enkelt. Jag gillar inte att fienderna inte dör av ett skott i huvudet men det finns många typer av ammo till varje vapen (som dock är den gamla vanliga uppsättningen mer eller mindre utöver några specialvapen: sniper, raketkastare, shotgun, pistol, osv) och de fungerar bra att använda. I och för sig finns också en slags vass bumerangliknande grej man kastar.

Men det är det här som är grunden i spelet och man hade vunnit så mycket på att bara plocka bort de meningslösa transportsträckorna mellan själva banorna/skjutmomenten samt racingen överhuvudtaget.

Slutsats: Med så många minus och bara ett plus (samt delarna om grafiken/animationerna som är bra) kanske man tror att det blir en totalsågning men så är det faktiskt inte. Jag tycker spelet är godkänt. Det är mycket man stör sig på men i grunden är det ett habilt spel på 8-10 timmar, faktiskt.

Man bör också ha i åtanke att detta är min personliga åsikt, jag har läst om vad andra tycker och sett andra kritikers bedömningar och det varierar något otroligt vad de tycker. Vissa tycker det är ett spel så snyggt att det kunde vara på nästa generations xbox och man utser det till årets spel. Jag vet också att många användare älskar det, medan andra ogillar det. Jag ligger väl någonstans mittimellan. Men jag kan inte förmå mig att gilla det och jag anser att det har för många desingmissar för att värderas som bra. Det finns helt enkelt inget som driver mig, inte storyn, inte någon utmaning, inte miljöerna. Och skjutandet kan helt enkelt inte bära upp det helt självt.

Men tänk på att det kan vara värt att plocka upp och testa själv någon gång åtminstone eftersom alla verkar ha så olika uppfattning. Kanske är du en av dem som höjer det till  skyarna, kanske inte. Jag ser mest fram emot Doom 4 och hoppas på att man skippat open world-grejen och kör på det man kan bäst.

6/10 – Godkänt