Saints Row: The Third

• Genre: Open world
• Släppdatum: 2011-11-15
• Utvecklare: Volition
• Utgivare: THQ
• Plattform: Playstation 3 II Xbox 360 II PC

Sjukt.
Skribent: Zoiler

Saints Row 3 är knäppt. Alltså, riktigt knäppt. En sandlåda som går ut på att skjuta och spränga saker och se så fånig ut som möjligt under tiden. Itagaki, Burt Reynolds, Hulk Hogan, Sasha Grey. Säg vad det här spelet inte har? Zombier?

The Saints har efter slutet i Saints Row 2 blivit stora ikoner med filmrättigheter, frukostflingor och en stor fanbase. Efter ett bankrån som går fel kastas man i finkan, men löses ut av ledaren för The Syndicate, som vill se dem samarbeta. Problemet är att han vill ha två tredjedelar av all vinst, vilket Saints självklart inte går med på. Du (ledaren av Saints) och din högra hand Shaundi flyr jetplanet diskussionerna fördes på och landar i Steelport där tre andra gäng har övertaget. Nu gäller det, precis som i tidigare spel, att ta över staden, bit för bit och därmed generera mer och mer pengar i timmen.

GILLAR

Mycket att göra – Det finns många olika saker att göra som leder till att du får respekt. Activities, köpa kläder, uppdrag i huvudstoryn, köpa mark, lönnmördaruppdrag, stjäla bilar, utföra någon av runt 35 milstolpar (spränga ett visst antal helikoptrar, köra mot trafiken, sparka 50 personer i skrevet). Det mesta du gör ger dig respekt som används som erfarenhetspoäng.  I tidigare spel låste man upp nya uppdrag, men ju mer erfarenhet man får i The Third, desto mäktigare blir man.

Man kan förbättra sitt gäng, göra det möjligt att kalla in helikoptrar/tanks/valfri bil, uppgradera sina vapen, göra en stryktåligare, mer ammo, obegränsad kondis. En massa bra förbättringar som låses upp ju höre level man blir och som man köper för stålar.

Faktum är att det går lite väl långt mot slutet när jag hade uppgraderat min karaktär så hon blev Supergirl. Noll skada av kulor, eld, fall och explosioner... De sista uppdragen blev snarare att jag som omnipotent varelse krossade allt som kastades mot mig utan en skråma på min person.

Klockan ligger på ca 25 timmar när huvudstoryn är klar och ca 95 % av Steelport övertaget. Inte lika stort som Just Cause 2 men bra nog.

Dessutom finns whored mode. Ett läge där du ska överleva olika scenarion där fiendevågor står i din väg. Ungefär som horde mode. Fast whored mode.

Galenskapen – Spelet är designat för att du ska ha kul och spränga saker. Det är fritt fram att ge dig på närmaste fredliga tant som går på gatan och slänga henne i ån eller använda motorsågen för lite trimning. Istället för att dyrka upp låset på en bil du vill ta över som i GTA hoppar du in genom framrutan. Istället för att ha en begränsad mängd raketer när du åker attackhelikopter har du hur många som helst. Istället för att du ska göra något tråkigt sidouppdrag där du levererar post ska du i Saints Row slänga dig framför bilar och skada dig så mycket som möjligt, eller åstadkomma så stor skada som du kan med en pansarvagn.

Huvuduppdragen är också galna och väldigt varierade. Ändra fram till slutet låser du upp nya saker att leka med och en del av platserna som knoppar av helt från huvudspåret är hur roliga som helst att spela på.

Klädurvalet du kan köpa är på många sätt komiskt men det finns många seriösa plagg att ta på sig också. Och ja, du kan vara naken. Streaking uppmuntras.

Karaktärseditorn – Är väldigt bra. Det finns inte en chans att man gör samma utseende som någon annan med tanke på hur många möjligheter det finns att anpassa sin egen gubbe. Älskar att man inte är begränsad till 10 hårstilar som exempel. Räknar man med kläderna blir det ännu mer variation. Och det ser grafiskt bra ut också i editorn. Man kan också ändra utseende på sin karaktär i plastikoperationsbutiker i Steeltown under spelets gång.

Vapnen – Utöver alla roliga fordon man kan åka och flyga (underbart med jets i spelet) är vapnen hysteriska. Vad sägs om en förvuxen knytnäve som gör fienden till en blodpöl omgående? Eller ett slagträ förklätt till en lila dildo? De flesta vapnen kan uppgraderas, t.e.x. kan du ge din uzi kulor som tänder eld på fienden.

Humorn – Älskar spelets humor. En sån sak som att en schackmatch aldrig blir färdigspelad, eller karaktärernas språk och egna skämt. Det roligaste segmentet måste vara när man plastikopererar sig att se ut som en viss person i ett uppdrag och sedan beter sig helt ur karaktär. Skratt är garanterat.

Musiken – En stor del av stämningen i Saints Row-spelen kommer från radion och man gör ingen besviken med urvalet av låtar i The Third.



GILLAR INTE

AI:n –  Fienden är självmordsbenägen. De går helt enkelt in för att med så stora antal som möjligt överväldiga dig. Men själva är de cannon fodder. Det är dock inget jättestort minus eftersom det kan vara till spelets fördel (cannon fodder kan vara roligt att testa på), men de kommer körandes i spawnande bilar och när man är nära slutet har dödandet tappat sin charm eftersom man har dödat så mycket redan. Det blir lite overload, för mycket av det goda.

Sen har vi civlia som åker lite som de vill. En polis pekade sin pistol mot mig för att i nästa skede bli påkörd av en lastbil som kom i högsta fart. Men oförutsägbarheten är också en del av spelets charm. En gång såg jag en bil åka förbi med en gubbe liggandes på taket, en annan gång fastnade en lyktstolpe framför min bil i flera kilometer.

Aktiviteter – Det finns några roliga nya aktiviteter, men det finns också många som var med redan i de tidigare spelen som mest är jobbiga och tråkiga att utföra. Som eskortuppdrag eller beskyddaruppdrag. För mycket sånt.

Grafiken – Godkänd, men inget man satsat på. Staden är inte den vackraste, dålig drawdistance med bilar som poppar fram och dimma i horisonten. Frameraten sjunker hyfsat ofta. Men med tanke på de få laddningstiderna är det godkänt.

Åka till uppdrag –  Förstår inte riktigt varför man har så mycket åksträcka i ett spel som ska vara till för att vara kul. Oftast har man 1 eller 2 km till nästa uppdrag. Meningslöst när grafiken inte imponerar.

Slutsats: Det knäppaste spelet i serien, och hur roligt som helst. Går att spela co-op online om man så vill. Mot slutet tappar det sin charm men resan dit är fylld av skratt och galenskap. Återuppfinner inte hjulet, men roar med underhållande, rakt gameplay och en skrattframkallande story med sköna karaktärer.

8/10 – Mycket bra