Dragon Ball Z: Ultimate Tenkaichi

• Genre: Fighting
• Släppdatum: 2011-10-28
• Utvecklare: Spike
• Utgivare: Namco Bandai
• Plattform: PS3 II Xbox 360

Senaste DBZ ger sig själv en dos av Kamehameha.
Skribent: Filip_M

Dragon Ball är Akira Toriyamas mästerverk, och har sedan mangans entré på 80-talet definierat manga- och animékulturen till den grad att de flesta mangakas som ligger bakom storsäljarna idag hänvisar till Toriyama som deras största inspirationskälla.

Dragon Ball Z: Ultimate Tenkaichi summerar alla kapitel från seriens hutlöst långa story, från Son-Gokus uppväxt, till Cells, Friezas och Buus försök till att erövra jorden. Berättelsen vävs ihop av stört långa texter som tar år att scrolla ner, tillsammans med fantasilösa, självmordsframkallande laddningstider.

Hur är spelet? Nja, det handlar i stort sett om hur mycket du tycker om DBZ. Jag tycker som sagt inte om det, och därmed tycker jag inte om innehållet särskilt mycket. Personer som har följt DB dock eller folk som intresserar sig för DB-sagan har mycket att hämta – strider, kapitel och kontenta från serien/animén är återgivit i mångt och mycket, och det finns mycket att låsa upp.

Grafiskt är det ett av de bättre i DBZ-spelserien, med delvis destruktiva miljöer, autentiska strider och avbildningar av varje fighters krafter (Frieza kan spränga halva planeten i en av hans superkrafter t.ex, Son Goku kan skapa en stor dal genom att använda Kamehameha). Med andra ord är det inget fel på grafiken eller innehållet – men det är i mitt tycke bara det som håller den här gången.

Problemet är kärnan i spelet, dvs stridssystemet. Systemet är repetitivt, otydligt, chansartat och buttonmashing. Det finns distans- och närstrid. Striderna är rätt simpla och ytliga – du använder max två knappar, du slåss, och för att göra stor skada på din motståndare hamnar du i en slags QTE där du trycker på en av två knappar för att komma in i en superkedja av kontinuösa slag (upp till 30 hits liksom), men det är helt chansartat – du kan slåss och vara totalt överlägsen, men motståndaren kan kontra dig genom att trycka på samma knapp som du tryckt på, vilket nullifierar ditt slag totalt. Det finns även superattacker, men dessa kan antingen blockas, kontras eller helt enkelt undvikas, beroende på hur mycket Ki du har (vilket man kan generera under striden) och hur villig du är att buttonmasha hårdare än din motståndare. Om motståndaren lyckas få in en superkejda på dig kan du även kontra den under tiden, men för att göra det måste du alltså trycka på alla fyra knappar för att sedan trycka in (oftast) triangelknappen i tid. Problemet är att buttonmashingen är ändlös och även om du sliter ut tumlederna så kanske du inte ens får in kontringen – jag har läst om folk som spelat 100 timmar och fortfarande inte kan kontra riktigt än. Det handlar alltså bara om chans.

Ni ser antagligen mönstret? Jag lämnade spelet ett tag efter att ha kommit halvvägs in i berättelsen kanske, och Zoiler provade under tiden en-två matcher och vann utan problem. Stridssystemet är helt hjärndött. Superattacker, coola kedjor av slag, Son-Goku, Kamehameha i all ära – det är buttonmashing och sen finns det inget mer. Till och med de fighters som finns är likadana och är förutom deras olika specialattacker inte speciella på något vis.

I övrigt är Hero Mode (skapa din egen hjälte, levla upp honom och kör en alternativ story) ett tufft inslag, men man kan inte ändra sin egna karaktär någonting förutom att ge den andra färger än de som redan finns i spelets karaktärer, vilket är helt meningslöst. Hjälten ser oftast ändå ut som existerande karaktärer, hur man än gör. Att grinda (skaffa exp och åka upp i levels) är stentråkigt med tanke på stridssystemet.

Musiken utgörs av dåligt röstskådespeleri (otroliga latensperioder mellan repliker) och trötta, tråkiga gitarrlåtar som låter helt intetsägande.

Slutsats: Nej, det här är en ren plåga att spela. Sett till stridssystemet är det senaste Lord of the Rings av Snowblind ett mästerverk i jämförelse. DBZ: Ultimate Tenkaichi är ren dynga, det är ett intetsägande, tråkigt, hjärndött alternativ i fightinggenren som jag hoppas förbises av både fans och icke-fans, för man måste leta med ljus och lykta för att se annat än det värdelösa stridssystemet, det risiga ljudet kopplat med en helt okej grafik med stort innehåll. Undvik.

4/10 – Dåligt