Halo: Combat Evolved Anniversary

 

• Genre: FPS
• Släppdatum: 2011-11-15
• Utvecklare: 343 Industries, Certain Affinity, Bungie
• Utgivare: Microsoft
• Plattform: Xbox 360

 

En nostalgitripp i rymden.
Skribent: Zoiler

 

Spelet som definierade FPS-genren är tillbaka i ny kostym. 343 Studios övar sig inför Halo 4 och har gjort om Bungies originalspel, Combat Evolved, med ny grafik, nyinspelat ljud och några extra filmsekvenser vid terminaler som fläskar ut berättelsen ytterligare inför Halo 4.

POSITIVT

 

Stämningen – Den gamla Halo-känslan finns fortfarande kvar och möjligheten att växla till den utdaterade klassiska grafiken visar hur långt vi har kommit rent grafiskt. Det är något visst med att springa omkring på Halo och döda dessa tjattrande covenants utan musik för att sedan bli påmind om hur bra musiken var när den väl kommer igång under väl utvalda delar under äventyret.

AI:n –  Det är rätt beklämmande att Halo:s AI fortfarande idag står sig som en av de bästa som någonsin gjorts. Det visar bara hur duktiga Bungie var/är. Ens egna soldatkompisar är riktigt korkade (medvetet) men fienden är förbannat smart. I dagens FPS med få undantag står fienden förutsägbart bakom en låda och ploppar upp för att skjuta med jämna mellanrum, rushar dig för en säker död, eller så patrullerar de en väl utstakad väg 100 gånger tills du nackar dem bakifrån.

I Halo tar fienden skydd smart, står aldrig på samma ställe, rullar och springer undan, slänger sig, flankerar, rushar och slår dig, hoppar mot dig, använder olika vapen, sköld och arbetar i grupp, siktar överj-vligt bra och tål asmycket (på legendary). De är helt enkelt sjukt smarta och svåra på de högre svårighetsgraderna. Samtidigt agerar de olika beroende på vad de är för typ – de små flyr vid trångmål och de stora brassar på.

Ljudet –  Musiken har alltid varit en stor del av Halo och nu låter det ännu bättre. Just att det inte spelas musik hela tiden gör att det blir mer märkvärdigt när musiken väl sätter igång. Dialogen är däremot inte särskilt inspirerande och att lipsyncen suger gör att det känns gammalt.

Grafiken –  Rent tekniskt är den kanske rätt svag jämfört med dagens spel, men om man betänker att 343 lika gärna kunde gjort en vanlig HD-remake så är grafiken med beröm godkänd. När som helst kan man trycka på BACK och byta till den klassiska grafiken för att se den enorma skillnaden. Anniversarys Halo är raka motsatsen till den kala och avskalade ringvärlden vi en gång vistades på. Och nu ser man moln som rör sig, sjöar som gnistrar i skenet av jättemånen på himlavalvet och fåglar som flyger i flock mot stjärnhimlen. Halo har ingjutits med liv.

Samtidigt finns det visuella aspekter man stör sig på, som att det finns så mycket ”brus” i grafiken. Det finns så mycket olika grejer överallt att man kan få svårt att se saker som t ex elites när de är osynliga. Byter man till den klassiska grafiken ser man dem och deras plasmasvärd mycket lättare. Dessutom tar det ett par sekunder att byta grafik så man kan inte göra det under en eldstrid eftersom spelet inte pausas.

Coop –  Spela genom kampanjen med en vän eller flera, online eller offline. Hela skärmen utnyttjas till skillnad från skräpdelning som i RE4 eller Uncharted 3 som nyttjar 20 % av skärmytan.

NEGATIVT

 

Presentationen –  Det verkar som man inte velat ändra så mycket, kanske för att inte förstöra nostalgikänslan, men usch vad många aspekter känns gamla. En sån sak som att spelet ska ”casha data” eller vad den gör innan man tillåts spela kampanjen är helt absurt. Att spela coop är inte heller det enklaste, den andre spelaren måste logga in på ett visst sätt (från startmenyn, det går inte i kampanjmenyn) annars kommer han inte med. Vi fick hålla på i en kvart innan vi fattade. Vissa recensenter har t o m skrivit i sina recensioner att det inte går att spela coop i spelet för att de inte fattade hur man gjorde.

Samma sak med multiplayer om man vill spela splitscreen online mot andra. Man måste logga in som gäst på ett visst sätt annars går det inte.

Att det inte går att spara spelet och fortsätta en annan gång när man vill är också ofattbart. Man måste spela färdigt en hel bana (vilket kan ta flera timmar på legendary) annars får man börja om från början. Inga checkpoints. Det är livsfarligt, vi tappade flera timmar och tre långa banor av tufft spelande på Legendary för att spelet inte hade sparats. Trots att vi hade spelat färdigt och klart och tydligt såg att vi var på nästa bana. Mycket märkligt.

En annan grej, jag gillar musiken så jag vill egentligen höja musiken och sänka vapenljudet aningen. Men av vad jag kan se så finns inget sådant alternativ under själva spelet, kanske i menyerna innan man startar dock. Dåligt i vilket fall.

Utdaterat gameplay –  Det finns många grejer som 343 kunde lagt in för att underlätta här, men man ville vara så trogna originalet som möjligt. Jag är den förste som klagar på att spel idag håller en i handen och hjälper en för mycket. Linjära korridorskjutare där man leker följa John är mer standard än inte idag.

Så kommer Halo där du har en jättelik värld och bara får reda på vart du ska över en knastrig radio. Ingen karta, inga mål, inga hjälpmedel. När allt ser likadant ut på vissa banor blir man både förvirrad och frustrerad och det är ärligt talat inte roligt att irra bort sig i en halvtimme precis som man gjorde för ett sekel sedan.

Sedan har vi speldesignen. Egentligen går spelet ut på en enda sak – att döda vågor av fiender. Det är ett förtäckt hordemode. Du springer någonstans och hoppas att du är på rätt väg – när du väl kommer fram ska du döda en fiendevåg. Sedan får du reda på vart du ska över radio. Sedan tar du nästa våg. Ibland kommer du till ställen där fienderna spawnas i flera vågor, gärna bakom ryggen på dig. Och faktum är att variationen på fiender är tämligen låg i och med att man möter 2-4 olika fiender under större delen av spelet. Samma sak gäller fordonen som inte är i närheten av lika närvarande och varierade som i senare delar i serien.

Svårighetsgraden –  Jag kommer inte ihåg att Legendary var så här svårt, jag tror de har höjt den ett snäpp. Visst, man kan köra på lägre svårighetsgrader och anpassa det med skulls, men det ska man inte behöva göra. Jag har inga problem med utmanande spel, faktum är att jag ofta tycker de är roligast. Men då ska det inte vara svårt för att det är billigt.

I Halo är varenda fiende en sniper känns det som. De träffar, på Legendary, med nästan varenda skott, kanske för att de flesta av vapnen är målsökande. De tål svinmycket och har regenererande sköld precis som du (men de är nästan alltid 10 mot 2). De spawnas.

Det känns inte som att man kan göra mycket. I Serious Sam kan man strejfa undan, i MW kan man ha snabba reaktioner, i Splinter Cell kan man smyga sig på dem, i Gears kan man flankera och ta skydd.

Vad kan man göra i Halo?

Du kan ta några fiender med överraskningsmomentet, men sedan blir det regelrätta eldstrider där du skjuter på dem och de skjuter på dig. Inga skydd (utöver att gå bakom ett skydd och vänta på att deras och din sköld ska regenerera) och ingen möjlighet att vinna för att man är bättre på att akta sig. Seriöst, ens sköld går bort på ett skott och liven ännu snabbare. Det enda du kan göra är att använda granater som om det inte fanns någon morgondag.

Eller, om man spelar i coop, så kan Legendary bli hur lätt som helst. Det är bara att låta den andre spelaren stå i bakgrunden så har du essentiellt ett God Mode. Sedan kan du springa in och skjuta så många du kan tills du dör. Du kan dö hur många gånger som helst, det är lugnt. I vissa svåra partier låg det ett tjog med döda Master Chiefs på marken bland ett hundratal döda covenants.

Men det här förtar ju glädjen av att vinna eftersom det inte är någon utmaning när man utnyttjar spelets svagheter för att vinna. Å andra sidan är det inte heller kul att dö om man spelar normalt för att viktiga funktioner som cover saknas och att fienderna har aimbot, spawning och är många fler än du. Master Chief ska vara något speciellt men det är han inte på Legendary, han är som vilken covenant som helst.

Ammohanteringen – Det är rätt sjukt att man måste plocka upp vapen när ammon håller på att ta slut, i alla fall de utomjordiska. När en fiende dör och har samma vapen som du, så ska man självklart bara behöva gå över vapnet för att få ammon. Nej. Du måste ställa dig rätt och plocka upp det. Otroligt förlegat.

Multiplayer – Gjord av ett separat team och bygger på Halo Reach-motorn med alla förbättringar som gjorts sedan originalet släpptes. Det är egentligen en DLC till Halo Reach (classic pack) och inte en full multiplayerdel. Sex kartor från originalet ingår, omgjorda i Halo Reach-motorn.

Själv spelade jag inte Halo i MP så nu när man kommer in där som noob är man helt chanslös mot andra som tränat ett helt liv. Dessutom tycker jag inte det verkade speciellt bra efter de timmar jag spelade. Små, täta banor där folk gärna dödar en där man spawnar och där det tar några sekunder från spawn innan det är fullt krig. Alla kör med pistolen och försöker träffa en i huvudet för att döda direkt (oavsett avstånd... jag körde också på den taktiken efter några rundor, det är som en sniper). Nej, inte min grej helt enkelt, inget jag orkar försöka bli bra i.

Slutsats: För de som redan spelat det kan det vara en nostalgitripp, eller en påminnelse om att spel har gått framåt. Det beror lite på. De som inte spelat det, men som vill, gör bäst i att spela den här versionen om någon, men tro inte att det kommer vara den revolutionerande spelupplevelse det var då det släpptes. Men, jag föredrar ändå Halos kampanj framför senaste Call of Duty och Battlefield – så länge jag kan spela det i coop – så det är inte dåligt. Det är bara inte så bra som jag minns det.

 

 

7/10 – Bra