Naruto Shippuden: Ultimate Ninja Storm Generations

Ø Genre: Fighting

Ø Släppdatum: 2012-03-30

Ø Utvecklare: Cyberconnect2

Ø Utgivare: Namco Bandai

Ø Plattform: Xbox 360 II PS3

En större och fylligare upprepning utan nyheter.

Skribent: Filip_M

Cyberconnect2 har gjort en hel del fanservice och lyft ut saker som äventyrsläget utanför striderna, en limit på antalet evades mot combos i fightingläget och lagt in över sjuttio karaktärer, helt nya animésekvenser och arbetat för ett snabbare och flödande gameplay. Ett kortsystem och ”Awakening mode” påverkar numer striderna och en helt ny story arc som berättar ur olika personers perspektiv är även de nyheter. Ni som tyckte om Zabuza och Haku när det begav sig blir säkert glada då de har fått ett helt eget kapitel i story mode.

I övrigt är Naruto Shippuden ett renodlat fighting-lir med stor fokus på kombinationer och specialattacker. Spelet behandlar den senaste story arcen i Naruto och har således med i princip alla kända karaktärer från mangan/serien.

POSITIVT

Gameplay – Naruto Shippuden som fightingspel har sina kvalitéer. Det är inte egentligen själva fightingen som är problemet, utan snarare allting omkring det.

Att fightas i Naruto Shippuden tycker jag handlar väldigt mycket om taktik, timing och hur mycket du har spelat/känsla. För det mesta står man faktiskt bara och kastar shurikens och pokear (går in och slår varandra lite kort, hit ’n run m.a.o.) varandra, men när man väl går in och engagerar sig i en strid så sprakar det till rejält. Att betrakta en strid i Naruto är som att se på fyrverkerier – comboutbyten parade med riktigt snygga animationer medan man kastar in sina supports (temporär hjälp som en sköldande attack, en knock-up osv) och kanske avslutar med en vältajmad superattack. Det är riktigt snyggt helt enkelt. Och fightingen är, med risk för upprepning, riktigt solid.

Upplägget bäddar också för att man kan kämpa sig fram som en underdog. Blev helt ägd av AI:n en gång som hade lite liv kvar, varpå han avlöste hela sin combo på mig när jag redan hade tagit mina evades på hans superattacker och pokes, vilket resulterade i förlust. Det handlar om strategi – en stor fördel.

Multiplayer – Multiplayer fungerar bra (inga problem med uppkoppling, hitta matcher osv) och har också trevliga inslag såsom att man kan titta på andra motståndares matcher om man väljer att spela i turneringar. På så vis kan man lättare välja hur man ska anpassa sig. En häftig funktion som känns aktuell för andra att prova på också.

Ljudet – Röstskådespelare från animén, samt att de flesta effekterna, musikstycken och övriga komponenter i ljudbilden stämmer bra överens med vad som händer. Vissa konstiga val av musik vid vissa tillfällen dock – stillsamt pianospelande kanske inte passar så bra i episka sammandrabbningar.

Grafiken – Cyberconnect2 samarbetar med Studio Pierrot som har hand om Naruto-animén (och därmed ansvarar för mellansekvenserna). Det borde vara ett fall av ”’nuff said” där. Hursomhelst så andas det grafiska verket kvalité rakt igenom.

Innehållet – Berättelseläget, turneringar, online och att man som sagt har 70+ spelare att lära sig. Mer kommer antagligen tillkomma i DLC, men som det ser ut nu räcker det väldigt långt ändå.

Djupet – I grund och botten är kontrollerna väldigt simpla och upplägget likaså, en styrka som gör att både nybörjare och erfarna sällar kan plocka upp Naruto när som helst och ändå inte göra bort sig totalt/känna att det inte finns så mycket att göra efter en viss punkt. Buttonmashing är faktiskt helt OK, men sen kan man lära sig combos, när och hur man ska använda sin evade, de flesta karaktärerna (tänk dig att lära dig 70+ combos/superattacker och deras animationer...) och mycket annat som gör att Naruto känns väldigt barnsligt men moget på samma gång. Säkert en underskattad titel i fightinggenren.

NEGATIVT

Brist på nyheter – Det är inte så värst mycket som årets Naruto Shippuden har att erbjuda som är nytt och banbrytande direkt. Att man satt en limit på antalet evades när man slåss, revampat berättelseläget, slängt in över 70 karaktärer och ändrat lite i multiplayer väger inte riktigt upp tycker jag. Får lite EA-vibbar, tänker främst på årets Madden. Ganska bekvämt av Cyberconnect2 som annars har gjort det bra.

Speciellt kul förresten är det att man inte ska luras av ”70 olika karaktärer”. De flesta är den yngre versionen av ursprungskaraktärerna som är svagare på alla sätt egentligen.

Ingen tutorial – Jag kommer ihåg förra Naruto Shippuden där jag fattade absolut nada. Nu känner jag lite samma sak, fast man får en pytteliten introduktion medan man installerar spelet (se PS3-versionen) vilket kanske dög... Men det är inte tillräckligt. Det känns som man spelar på sparlågor.

Berättelseläget – Man har alltså slopat sandboxen med sidemissions och backtracking för att skapa ett tight, rakt berättelseläge i ren fightingspelanda. Medan jag givetvis tackar för att slippa springa från ställe till ställe och istället bara hoppa rakt in i stridens hetta så är det så tråkigt på samma gång. Den nuvarande story arcen från serien berättas ur olika ögon (unga och gamla Sasuke/Naruto, Zabuza, Gaara osv) och man får uppleva universumet på första parkett, men motståndarna är inte på något sätt speciella (eller har inte behandlats med värdighet nog), man har tagit bort boss battles då de ansågs vara udda i sammanhanget och inför varje match måste vissa kriterier uppfyllas för att man ska vinna.

I mina ögon är berättelseläget för linjärt och rakt på och inte tillräckligt intressant för att jag ska sitta och nöta spelet i över sju timmar som hållbarheten ligger på ungefär. Se det bara som en introduktion till själva spelidén.

Bandesignen – Det finns flera olika banor och de flesta är bekanta från mangan eller animén, och med det sagt kan man förvänta sig lite interaktion av något slag. Som det ser ut nu står man på en fet arena med en storlek på två fotbollsplaner, men man kan inte göra något speciellt av det. Banan tjänar egentligen bara som en planvidgare och tillåter inte spelaren att kanske använda en vägg till att smasha in sin motståndare i eller liknande. I enklare ordalag så känns det som att titta på en tavla i bakgrunden medan man slåss på en liten plätt.

Slutsats: Cyberconnect2 har varit grymt bekväma i årets iteration av förra årets Naruto Shippuden. Man blandar solitt gameplay, imponerande grafik och ljud med svaga nyheter och lite överflödigt innehåll.  Om man tycker om årets version är en smaksak i mitt tycke, men eftersom mitt hjärta inte direkt brinner för Naruto och därmed inte kan se så mycket nöje i att ha löjligt många karaktärer att vraka mellan så kan jag inte se Naruto som något annat än ett bra fightinglir med lite tråkig inramning.

7/10 – Bra