007: Legends

• Genre: FPS
• Släppdatum: 2012-10-19
• Utvecklare: Eurocom
• Utgivare: Activision
• Plattform: Playstation 3/Xbox 360/PC/Wii U

Grattis James Bond, 50 år!

...Kanske inte riktigt den present du hade hoppats på dock. Förra årets Bond-spel Goldeneye 007: Reloaded, också gjort av Eurocom, fick 6/10 av mig och jag avslutade med att tvivla på om Bond någonsin kommer att vara en kraft att räkna med i spelvärlden igen. Men det var ändå okej.

Den här soppan till spel stärker dock bara mina misstankar. Två steg bakåt. Konceptet är att du spelar igenom delar ur fem klassiska filmer samt Skyfall (kommer som DLC, innan dess får man inget slut på spelet), de ikoniska ögonblicken (typ ”Do you expect me to talk”-scenen i Goldfinger och liknande). Ett tribut till gubben som fyller 50 förstås. Men sekvenserna verkar utspelas i något alternativt universum där alla Bond-roller spelas av Daniel Craig, vilket dock inte gör så mycket eftersom man nästan aldrig ser sig själv, och där mycket inte stämmer överens med hur det gick till i filmerna.

Det stora problemet är dock själva spelet. Det doftar antikt spelupplägg, man får flashbacks till 90-talet på ett dåligt sätt. Kass bandesign, grafiken är väldigt lågbudget, ja ni ser ju själva på bilderna - ser ut som ett xboxspel. Och ändå sjunker frameraten då och då OCH laddningstiderna är bedrövliga med minutlång väntan inför varje bana eller när man dör. AI:n är förbluffande dum när den ens funkar (hej, jag är en fiendeklon, du kanske känner igen mig från de andra klonerna du dödade som såg precis likadana ut? Låt mig springa ut i det öppna framför ditt sikte eller luta mig fram 1 meter bakom skydd så att du kan skjuta mig) och kontrollen är f-n bland det värsta jag varit med om.

Känsligheten på kontrollen är inställd på det näst lägsta som default och då är det ändå omöjligt att göra några precisa rörelser, jag tror aldrig jag siktat så dåligt i något spel. Jag förstår varför de har en funktion som gör att hårkorset automatiskt siktar in på en fiende om du siktar in. Men skruvar man upp till den högsta inställningen blir det komiskt, minsta rörelse och du vänder dig 180 grader.

Ibland mixas spelet upp med smygsekvenser och detektivarbete (smartphoneklockan från förra spelet). Smygsekvenserna är värdelösa, särskilt efter att ha spelat Dishonored. Det är lätt att smyga eftersom man har ganska lång tid på sig när de väl upptäcker en, men det är ännu lättare att bara strunta i det och rambodöda alla. Men det blir bara skrattretande när man kan stå och hoppa 2 meter bredvid en gubbe i en hall och han inte fattar att man är där.

Sen har vi bossekvenserna. Varenda bossfight går efter samma princip, du kör någon slags NHL13-fight där du använder analogspakarna för att puckla på dem via QTE:s. Aldrig svårt och inte det minsta tanke eller försök till originalitet bakom.

Det enda som är bra i spelet är musiken. Daniel Craig ville dock inte vara med och göra rösten i det här spelet, men det är förståeligt.

Slutsats: Med alla spel som kommer i höst och redan släppts dessutom finns det ingen anledning att plocka upp detta - undvik. Det finns alla möjligheter att göra ett bra Bond-spel, men... när ska det komma?

3/10 – Uselt