Crysis 3

• Genre: FPS
• Släppdatum: 2013-02-21
• Utvecklare: Crytek
• Utgivare: Electronic Arts
• Plattform: Playstation 3/Xbox 360/PC

24 år har gått sedan händelserna i Crysis 2. New York är inkapslat i en jättelik kupol av det korrupta megabolaget C.E.L.L. som sedan Jorden räddats från utomjordingarna ceph tagit tillfället i akt att försöka ta över världen bit för bit med ohederliga metoder. Prophet, du, väcks ur kryosömn av Psycho, huvudpersonen från Crysis: Warhead, och nu är det upp till dig att försöka störta C.E.L.L. Och är verkligen hotet från ceph över?

Storyn i Crysis 3 är väldigt förutsägbar och involverar bara en handfull personer. Prophet, Psycho (som ömkar sig genom hela spelet över att han förlorat sin nanodräkt), Claire och Rasch. Dessutom finns det lite väl många huvudpersoner. I ettan var man Nomad, i Warhead Psycho, i tvåan Alcatraz som i slutet blev Prophet, som man är i trean. Förvirrat och svårföljt.

Men folk spelar inte Crysis för storyn - det är grafiken man vill häpnas åt. På PC är detta måhända ett faktum, det anses vara ett av de snyggaste spelen som gjorts. På 360 är det inte det snyggaste spelet som gjorts. Ljusmotorn är snygg, men inte i närheten av att mäta sig med den i Dead Space 3. Lågupplösta texturer och jaggies är klart märkbara, bildfrekvensen är inte supermjuk, effekter som explosioner och vatten ser inte särskilt bra ut och buggar som att buskar börjar hoppa när man ställer sig i dem eller saker som försvinner eller fastnar i saker när man slänger dem gör att intrycket känns väldigt opolerat. Det märks att man lagt krutet på PC-versionen även om den också har en hel del grafiska buggar (läs Kotakus recension för flera exempel).

Såklart är det dock inte fult, men ett Crysis-spel förväntar jag mig mer av, speciellt med tanke på att Crysis 2 var jättesnyggt även på konsol, men där satsade man inte lika mycket på PC-versionen. Kanske blev det för mycket att rendera allt gräs i New York, jag tycker iofs gräset rör på sig som om det vore orkan hela tiden vilket känns lite suspekt. En sak som de lyckats med är dock ansiktena på karaktärerna som ser extremt detaljerade ut, men samtidigt väldigt känslokalla. Men överlag är grafiken inget speciellt på Xbox 360, i många fall t o m störande. Dessutom, varför så många nattbanor? 5 av 7 kapitel utspelas på natten eller inomhus.

Det större problemet ligger dock i själva spelandet som har många brister. Den inledande korridorbanan är bedrövlig och de första timmarna ser du mer av Psychos rygg och obekväma springanimation än något annat, då man bara följer efter honom hela tiden. Banorna är överlag antingen för trånga eller för stora och på det hela saknas det fiender. För mycket tomma områden utan något motstånd gör de sista banorna till en tråkfest att ta sig igenom och de första leker man mest följa John. När spelet väl öppnar sig och du får gå ut i New Yorks jungelstad är det första du måste göra att akta dig för ett torn som skjuter raketer mot dig på en öppen gräsyta. Tanken här är väl att man ska smyga sig fram utan att bli sedd, men det gick alldeles utmärkt att springa ut som en galning och helt enkelt bara akta sig.

Ett stort problem är att nanodräkten i kombination med pilbågen är så fruktansvärt kraftfull. Man blir helt enkelt för bra. Jag spelade på näst svåraste och armorfunktionen gör att du tål extremt många skott. Å andra sidan kan du smyga dig igenom spelet utan att ens behöva döda fiender om du kör stealth. De ser dig helt enkelt inte såvida du inte står nån halvmeter ifrån dem. OCH du kan skjuta med pilbågen utan att bli synlig igen.

Tvärtom gäller att, om du inte är osynlig, så ser fienderna dig från en kilometers avstånd, vilket gör det omöjligt att smyga utan att använda stealth. Om du hackar ett maskingevärstorn så ser de det från långt avstånd. Om du dödar någon med en pil så kanske någon i ett annat rum skriker ”He’s using a bow!”. Pilbågen fäller i sin tur det mesta med ett skott och har dessutom alternativ eld som kan sänka attackhelikoptrar (explosiva spetsar etc). Den är för bra.

Ett annat irriterande moment är hackingen. Samma minispel används hela tiden och man hackar rätt ofta i spelet. I Dead Space 3 så används i alla fall en handfull olika ”pussel”, i Crysis 3 är det exakt samma, dvs tryck när en våglängd befinner sig i rätt område.

Går vi över till ljudet så är det jäkligt irriterande att det hackar frekvent. Som att spelet laddar och ljudet inte hänger med. Det händer då och då genom hela spelet och jag har inte varit med om något liknande i andra spel. Dessutom upprepar fienderna samma fraser hela tiden, inte bra. På plussidan så är Prophets röst jäkligt cool, skådespelarinsatserna är öht bra och vapenljuden låter också snyggt.

Det finns ett multiplayerläge också som är rätt bra och har tiotalet lägen, men med tanke på att det finns två distansvapen i form av snipern och bågen (som onehitkillade allt jag sköt på även när jag sköt dem i benet) så blir det mest ett avståndskrig där folk campar. Inte särskilt svårt när man har både stealth och en sensor som varnar när folk kommer nära. Men jag tyckte det var helt okej av det jag spelade, absolut ingen dålig upplevelse.

Slutsats: Crysis 3 är en knappt godkänd shooter som jag åtminstone varvade (spellängden är runt 6 timmar), men det kändes inte särskilt inspirerande. Grafiskt blir konsolversionen lidande när krutet läggs på PC, till skillnad från Dead Space 3 som var snyggt på alla format. För stora banor blandat med för få fiender, dålig AI, ett hackigt ljud, kort livslängd, buggar och ett tråkigt minispel som överutnyttjas är några av alla brister spelet dras med. Multiplayer är välgjord och har potential att roa, men kampanjen har inte vad som krävs.

6/10 –  Godkänt