Tomb Raider

• Genre: Actionäventyr
• Släppdatum: 2013-03-05
• Utvecklare: Crystal Dynamics, Eidos Montreal
• Utgivare: Square Enix
• Plattform: Playstation 3/Xbox 360/PC

Det är rätt lustigt egentligen. Nu när spelvärldens främsta kvinnliga ikon får en reboot jämför alla spelet med Uncharted, vilket inte är så konstigt eftersom det är extremt likt. Men när Uncharted först visades jämförde alla det med Tomb Raider, eftersom det är uppenbart att det tagit mycket därifrån. Så nu sluts cirkeln, Tomb Raider och Uncharted lånar friskt av varandra - och vi vinner på det.

I årets Tomb Raider är Lara ännu inte en legendarisk skattletare som sidvoltar med dubbla pistoler och skjuter mot en T-Rex, hon är bara en vanlig äventyrslysten, smart tjej som är helt ovan vid strider eller överlevnadssituationer. Hon får dock ganska snabbt visa vad hon går för när skeppet hon och hennes forskningsgrupp åker med kapsejsar vid Djävulens Hav (eller Drakens Triangel) utanför Japan, en uppenbar motsvarighet till Bermudatriangeln.

Väl skeppsbruten och tillfångatagen av öns invånare är det upp till Lara att fly och överleva vildmarken. I början av spelet gäller det att göra upp eld för att hålla sig varm, jaga viltdjur, och lära sig använda pil och båge. Lara fryser, är smutsig, blodig och på väg att bryta ihop. Men när det är som värst måste hon ta tjuren vid hornen och göra vad som krävs för att överleva. Spelet är sedan en resa som visar oss hur Lara genom att ta sig igenom alla hinder och problem utvecklas från en ung, rädd flicka till en stark kvinna som varit med om mycket - men är sugen på mer.

Spelmässigt är Laras senaste äventyr helt i klass med de bästa äventyrsspelen, det slår på många sätt Uncharted-spelen. För de som inte har en PS3 är detta en chans att uppleva något de tidigare inte fått uppleva. För de som har spelat Uncharted blir resan välbekant men ändå egen. Båda spelen är cinematiska actionäventyr som blandar plattformshoppande som är svårt att misslyckas med, med strider mot människor som kommer i vågor, och episka Michael Bay-sekvenser där spelaren mest kan titta på och göra några enkla hopp eller knapptryckningar. En hel del QTE:s hinner man också med.

Men för mig är inte tanken med spel som Uncharted eller Tomb Raider att det ska vara svårt att klara. I Tomb Raider har du hur mycket ammo som helst och tusentals checkpoints. Grejen är upplevelsen, jag vill bjudas på andlöst spännande scenarion och vistas och bara hänga med storyn för att se vad som händer. Ja, det är lite av en interaktiv film, men det finns också mycket spelande att göra.

Storyn är i sig rätt intressant, om än förutsägbar. Den behandlar legenden om det försvunna japanska landet Yamatai och dess shamandrottning Himiko. Det är en verklig myt och jag tycker det är kul så här i efterhand att läsa på om den och så hur väl det stämde överens med det jag spelade. Sedan är det självklart mycket påhittat för att göra spelet mer spännande och övernaturligt men det ingår. Precis som i Just Cause eller Far Cry kan man hitta massa grejer att samla. Bland dessa finns två saker jag tyckte var extra intressant, dokument och reliker. Dokumenten läses upp muntligt och är perfekt för att få mer insyn i Laras medhjälpare (sidokaraktärerna) eller öns invånare. Relikerna är diverse skatter man hittar som man kan snurra på, inget speciellt men lite småkul.

Det finns försvisso ytterligare en grej som är valfri att leta efter och det är kryptorna. Det finns numera inte särskilt många pussel alls i själva huvudstoryn, vill man ha pussel får man leta fram dessa valfria kryptor och de är alltid ett rum med ett pussel som ska lösas. Men alla är unikt gjorda med nya pussel så jag tyckte de som fanns var roliga att lösa. Det kan vara en idé att fortsätta på den här vägen (göra dem valfria) i en uppföljare, men lägg i så fall in fler.

Plattformingen är som tidigare sagt inte alls svår. Att hoppa med Lara känns riktigt bra, gillar att man kan ändra riktning i luften, men man sugs mot kanter etc så det är svårt att missa även om det går. Till skillnad mot tidigare titlar är detta alltså rejält nedtonat,  vilket jag kan tycka är lite synd ändå då det var mycket underhållande i Legend och Underworld att komma på vägarna.

Om man ska jämföra striderna mot Uncharted så är Tomb Raider klart bättre. Man har fyra olika traditionella vapen, pistol, shotgun, maskingevär och pilbåge. Dessa kan uppgraderas vid lägerelden genom exp man får för att döda fiender, samla saker och genom spelets gång. De uppgraderas då visuellt vilket är en nice touch. Man kan även uppgradera Laras färdigheter, t.ex. så att hon blir bättre på närstrid eller på att klättra. Att döda med brutala avslutarmoves, t.ex. sätta en yxa i skallen på någon, är också helt valfritt att låsa upp.

Striderna blir ibland många, men det når inte upp till Uncharteds frekventa nivåer av massmörderi. Och trots att man dör ganska snabbt om man blir träffad är striderna långt mer dynamiska än i UC. Man sitter inte bara bakom ett skydd, utan kan gå framåt och skjuta, rulla undan och kontra. Det är helt enkelt gjort för att man ska se cool ut när man tar ut fienderna på löpande band och jag gillar det. Jag önskar nästan att det fanns fler strider, vilket jag absolut inte gör i UC.

Till saken hör också att det är jäkligt skönt att sätta headshots eller öht använda vapnen och se hur fienderna reagerar på varenda kula. I början körde jag mycket stealth med pilbågen och det är fräckt att lyssna på några soldater innan man tar ut dem i tystnad.. men det är inte särskilt svårt eftersom de oftast står med ryggen mot en. Men som sagt, det är inte tanken med spelet. När man möter 6-7 fiender samtidigt och springer mellan skydd och står ute i det öppna och sätter pilar i benen, aktar sig för slag och headshottar andra på avstånd - då känner man sig cool.

En annan bra sak är coversystemet. Man går bara till valfritt skydd så tar Lara själv automatiskt skydd om fiender är i närheten. Står man bakom ett hörn och siktar så går siktet automatiskt runt hörnet. Detta är också bra eftersom man då vet när man är safe och inte beroende på Laras framtoning.

Till sist kan man diskutera fiendens AI. De tar inte skydd särskilt väl och är lite väl heta på gröten när de självmordsanfaller. Men de är också duktiga på att kasta dynamit och facklor så att du måste röra på dig hela tiden. Ytterligare en sak som gör spelet mer dynamiskt. Det är förvånande att striderna är så bra när de var så intetsägande i tidigare spel.

Man kanske kan tro att spelet är open world med tanke på att man spelar på en ö, men så är inte riktigt fallet. Det är inget Far Cry 3 i den bemärkelsen. Storyn för en från omgivning till omgivning och man kommer hela tiden framåt. Man låser upp lägereldar som man kan använda för att snabbt ta sig mellan de områden man låst upp och man kan även springa från första området till sista. Men man kan inte ta sig runt hela ön hur man vill som i FC3. När spelet är över kan man warpa mellan olika lägereldar och leta upp kryptor eller föremål man missat, men det görs lite dåligt iom att laddningstiderna är långa och alla föremål inte syns på kartan (inte kul att samla fågelägg som man inte har en aning om var de är, men kanske de som gillade Far Cry 2 tycker är roligt).

I början av spelet kan man inte göra så mycket, man måste tända sin fackla via andra facklor för att bränna sönder någonting så man kan ta sig vidare. Senare kanske man får en tändare så man själv kan tända när man vill, eller så kanske man får ett rep till pilbågen så man kan ta sig över till ställen man inte kunde gå förut. På detta sätt påminner det lite om Arkham City eller Zelda, i att man får tillgång till ställen man inte kunde gå till förut ju mer man spelar och får ny utrustning.

Det bästa med Tomb Raider dock, det måste vara presentationen, stämningen och grafiken. Om man spelar i ett långsamt tempo och verkligen tar in allt i miljön och alla extra dokument/reliker, då är atmosfären strålande. Ljudbilden bidrar mycket till detta eftersom det sällan är någon musik. Man hör kanske bara vinden och träden under en månklar natt när man stegar fram i en knarrande koja, eller när vatten droppar ned från kalkstenarna när man tar sig fram i en underjordisk grotta. Kanske några bongotrummor kommer igång så småningom. När det så är dags för strid byter musiken stil och blir mer passande, den är helt dynamisk och det enda jag saknar är ett riktigt bra ledmotiv. Rösterna är likaså välgjorda.

Visuellt är det ett av de snyggaste multiplattformsspelen som gjorts, det är i klass med Uncharted 2/3. Det jag gillar mest är att varje nytt område är unikt och känns annorlunda. Grafiken är väldigt läcker, det är ett sånt spel där jag finner mig gå långsamt och snurra runt den utomordentliga kameran för att se de olika detaljerna. Lara ser bra ut, den överlägset bästa modellen hittills. Man kan se rädslan i ögonen, animationerna är top notch. När hon blir blodig eller smutsig behöver man bara gå under ett vattenfall för att hon ska bli ren igen.

Detaljer som att Lara ruskar av sig vatten när hon hoppar i ett vattendrag eller tar emot med handen när hon går mot en klippvägg, eller att regnet faktiskt studsar mot henne och att det bildas regndroppar när man tittar upp mot himlen. Saker som att hon försöker skydda sig i hård blåst eller att håret rör sig i vinden - jag värdesätter sånt.

Miljöerna ser även de riktigt bra ut, jag försökte hitta kanter på saker långt i fjärran och det var svårt, det ser väldigt mjukt ut. Röken, jag vet inte om jag sett bättre faktiskt. Ljussättningen är fenomenal och man ser långt åt alla håll. Kort och gott - jäkligt snyggt. Enda problemet är att ibland sjunker frameraten i stora områden, särskilt om man siktar in med vapnet, men inte så att man störs överlag.

Gränssnittet/hudden är extremt bra. Många spel har massa plottrigt skit som tar upp hela spelskärmen med statistik och kartor. Tomb Raider har ingenting på skärmen. När du sedan siktar in med vapnet t.ex. så syns hur mycket ammo du har kvar i hörnet. Samma sätt med allt annat, det visas bara när du behöver veta. Du har ingen livmätare, skärmen blir blodig när du tar skada och du regenererar hälsan.

Till slut, det finns för första gången ett multiplayerläge. Jag testade det och tyckte det var ganska bra faktiskt. Har man spelat Uncharted eller Gears så vet man ungefär vad man har att vänta sig, nämligen multiplayer i tredjepersonsvy. Man kan spela som överlevare eller öinvånare, båda har tre unika vapen och diverse perks som man låser upp när man levlar upp. En rolig grej är att man kan sätta fällor, hur kul som helst att sätta en fälla, låtsas som att man inte ser någon som kommer och gå från fällan runt ett hörn och sedan bara se när klanten trampar i fällan och åker upp i repet. Lätt byte. Dock finns det inte många banor och de är ganska små, nätkoden verkar inte vara jättestabil heller och det största problemet var att det tog lång tid att starta matcher och att det bara gick att välja slumpmässigt spelläge - jag blev ensam i lobbyn och fick vänta på tok för länge när jag valde att hitta TDM-matcher specifikt.

Slutsats: Det är inget snack om saken, Lara är tillbaka. Att det ens spelar i samma bollpark som Uncharted-spelen är ett mycket högt betyg i den cinematiska äventyrsgenren. Gillar ni den typen av spel kan det här mycket väl bli årets singleplayerspel. Jag längtar redan efter nästa skattjakt och hoppas då att vi får lite mer utmaning i plattformingen, fler pussel och det klassiska ledmotivet - jag saknar det.

9/10 –  Fantastiskt