Starcraft II: Heart of the Swarm

• Genre: RTS
• Släppdatum: 2013-03-12
• Utvecklare: Blizzard
• Utgivare: Blizzard
• Plattform: PC

Sarah Kerrigan är tillbaka i den första expansionen till StarCraft II, Heart of the Swarm, som till stor del är tillägnad den alienliknande rasen Zerg.

Huvuddelen i expansionen är den nya kampanjen, där du alltså spelar som Kerrigan och Zerg. Den som har spelat igenom huvudspelets kampanj vet vad som väntar. Kampanjen följer nämligen i samma spår som Terrans kampanj, och har du aldrig kört som Zerg online så är det en bra inledning till rasen. Storyn är en direkt fortsättning på slutet i Wings of Liberty: kort och gott så är Kerrigan ute efter hämnd på Arcturus Mengsk efter hans försök att utplåna henne. Jim Raynor, som räddade henne, har i vanlig ordning en stor roll i storyn, men under spelets lopp får Sarah även möta en del andra kompanjoner på sitt rymdskepp Leviathan. Med undantag för en väldigt jobbig ödla så är karaktärerna mer intressanta och roligare än i originalkampanjen, framförallt gillar jag Abathur som är ett slags biologigeni och en mästare på att mixtra med Zerg DNA. Storyn är bra utan några direkta överraskningar och man får till exempel äntligen resa till Zergs hemplanet Zerus och se hur Zerg uppkom, men också besöka den klassiska planeten Char och några nya som jag håller hemligt.

RPG-delen från huvudspelet kvarstår där du har möjlighet att låsa upp nya enheter, uppgradera och evolvera dem. Till en början har du bara små Zerglings, men under spelets 20 uppdrag får du tillgång till starkare och starkare enheter tills du har hela armén inklusive de mäktiga Ultralisks. För de flesta enheter kan du välja en av tre uppgraderingar som du kan byta mellan när du vill på skeppet, men evolutionerna är permanenta. Till exempel kan du evolvera Zerglings till att kunna hoppa upp- och nedför klippor eller så att de kläcks i princip direkt efter att du skapat dem. En kul grej som ger en unik feeling då evolutionerna och de flesta uppgraderingar är exklusiva för kampanjen.

En annan sak som vävts in är att Kerrigan kan gå upp i nivå. Hon har mycket större fokus här än Raynor hade i huvudspelet, vilket är logiskt då hon är sin ras ledare. Det är inte många uppdrag du spelar utan ledaren, och när du klarar uppdrag och bonusuppdrag går hon alltså upp i nivå och får mer hälsa, energi, gör mer skada osv. Dessutom får hon tillgång till olika förmågor som man kan välja mellan inför varje uppdrag. Egentligen är det inte mycket annorlunda från systemet i huvudtiteln förutom att Kerrigan får upp till fyra aktiva förmågor. Väljer man rätt kombination kan hon bli en riktig mördarmaskin som kan klara de flesta uppdrag ensam, även på den högsta svårighetsgraden Brutal.

När du väl klarat kampanjen kan du spela om uppdragen i det nya Master Archive med allt som du samlat på dig, vilket är en välkommen nyhet för oss som hållt på och fipplat med sparfiler för att spela om det uppdrag man vill i Wings of Liberty. Kampanjen är nästan en tredjedel kortare än i WoL dock och har man spelat den känns det mesta igen, eftersom det i princip är samma spel trots allt. Bossfighter är något som introducerats, men kan inte säga att de direkt varit huvudpunkten - tvärtom har de känts ganska onödiga. Tyvärr är det fortfarande väldigt linjärt och fritt från val som påverkar storyn på något sätt. Dessutom är laddningstiderna störande långa, nästan som att de har blivit längre sedan jag spelade WoL. Märkligt.

Förutom kampanjen finns det egentligen få nyheter. Den största är givetvis de sju nya enheterna i multiplayer: två för Terran, tre för Protoss och två för Zerg. Förhoppningsvis blir multiplayer mer intressant i och med dessa, då de kräver mycket micromanagement, något som enligt mig saknades i huvudspelet. De ger i alla fall mig större lust att köra online igen. En del nya kartor har också lagts till, många i nya miljöer som man får uppleva redan i kampanjen. Snömiljön är min nya favorit och ser riktigt bra ut. Förutom dessa så är grafiken densamma dock, med ett undantag. En helt ny fysikmotor har lagts till, vilket är något man först inte tänker på. Men efter ett tag inser man att enheterna flyger iväg och går sönder på realistiska sätt istället för att alltid dö på samma sätt som tidigare. Riktigt coolt att de lyckats lägga in detta, det är alltid kul att se Marines rulla nedför en sluttning med trasdockefysik.

Andra saker som lagts till inför Heart of the Swarm, som de som bara har Wings of Liberty också får ta del av är bättre tutorials, matchmaking vs AI:n, ett helt nytt användargränssnitt samt några nya underlättande funktioner. Jag gillar verkligen den nya visuella stilen på menyerna, en klar förbättring jämfört med det gamla. De nya funktionerna är också välkomna, nu kan man till exempel låta arbetarna man startar med automatiskt börja samla mineraler, man kan även visa hälsan enbart på enheter som är skadade eller inte har fullt med energi vilket underlättar en hel del. De som inte spelat WoL på länge bör alltså ta sig en titt igen.

Slutsats: Heart of the Swarm är en värdig expansion till ett av de bästa RTS-spelen som gjorts. De som spelat Wings of Liberty kommer att känna igen sig mycket väl, då expansionen inte bjuder på några större förändringar. Kampanjen är inte lika bra som Terrans, som dock enligt mig är den bästa någonsin. Lite fler uppdrag hade inte skadat, lite fler valmöjligheter och lite mer att göra helt enkelt. Missförstå mig dock inte, varje uppdrag är helt unikt och alltså inte bara förstör allt-/försvars-/infiltrationsuppdrag som är normen i RTS-världen. Det är inga andra RTS-spel som lyckas med den bedriften. Lägg till ett kul RPG-system där du med Kerrigans hjälp till slut kan leka gud och en välskriven story med få, men sjukt snygga filmsekvenser, så har du ungefär 15 timmar av nöje framför dig. Vissa bryr sig inte alls om singleplayerdelen i StarCraft II och för dessa finns det en hel del nya enheter att leka med och många nya strategier att utforska online. Heart of the Swarm är ett säkert tillägg till ett redan solitt spel och kompletterar det utmärkt.

9/10 –  Fantastiskt