Resident Evil: Revelations

Genre: Skräck

Släppdatum: 2013-05-24

Utvecklare: Capcom

Utgivare: Capcom

Plattform: PC/Xbox 360/PS3/Wii U/N3DS

Capcom har fått mycket kritik för att de gjort Resident Evil-serien, en gång en ryslig nervpirrande skräckserie, till mer och mer av en actionshooter ju fler spel som släppts. Resident Evil 6 var till stor del en ren actionfest, men å andra sidan säljer spelen bättre än någonsin så signalerna från communityt är oklara.

Hur som helst, med Resident Evil: Revelations, 3DS-spelet som nu portats till de stationära konsolerna, återgår man till seriens ursprung. De klassiska karaktärerna Jill Valentine och Chris Redfield är huvudpersoner i ett drama som för det mesta utspelar sig på en kryssare full med virusinfekterade monster.

Storyn är liksom dialogerna (ugh), röstskådisarna och karaktärerna inget att hänga i julgranen, men fungerar om man inte tänker för mycket på den. En flytande stad har byggts, en terroristorganisation attackerar den med ett virus, en solreflekterande satellit riktas in mot staden för att utplåna alla monster, och Jill och Russel Crowes överviktiga tvilling, Parker, åker till lyxkryssaren Queen Zenobia för att rädda Chris och Jessica (en annan ny karaktär i serien).

Huvuddelen av spelet, den bra delen, är när man som Jill utforskar Zenobia. Det påminner om de första RE-spelen när man går omkring i trånga korridorer och letar efter nycklar och emblem för att komma vidare och där man inte får en checkpoint varje minut. Att vada omkring i midjehögt vatten med fula fiskar som kan hoppa fram ur vattnets djup när som helst är inget mina nerver egentligen gillar och att dyka ned i vattnet med amöbaliknande varelser som är tre gånger din storlek och äter upp dig om de får tag på dig är inte heller att rekommendera om man känner sig lite obekväm med att vara under vatten tillsammans med djur med vassa tänder.

Den största paniken kommer dock egentligen av att fienderna tål så mycket att man ständigt känner att man har ont om ammo. Och det går inte alls att slå ihjäl monstren som i RE6. Inte heller är det jättelätt att dodga dem (men det är något man måste lära sig på den förhatliga slutbossen om inte annat). Det är rätt bra balanserat och jag sprang hellre igenom sektioner än att ta mig an monstren om det var möjligt och orkade bara spela ett par episoder om dagen. Det finns tyvärr knappt någon pussellösning, men det är åtminstone olinjärt på så sätt att man måste studera kartan för att ta reda på hur man ska ta sig till sitt mål, så man känner sig inte alls handhållen.

Nu är det tyvärr så att man under 8-10-timmars äventyret inte alltid spelar som Jill på båten, utan precis som i RE6 hoppar man mellan flera olika karaktärer under de olika episoderna. Och då blir spelet oinspirerat och actionpackat (läs turretsekvenser, fiendevågor, beskyddaruppdrag etc). De hade tjänat på att våga göra hela spelet med Jill, men tyvärr. De vill sälja till dudebros.

Från början kom spelet som sagt till 3DS, men jag tycker de gjort ett helt okej jobb med grafiken. Texturer, skuggor, animationer, ljussättning och annat håller inte riktigt 2013-klass, men effekter som rök, eld, vatten, explosioner ser mycket bra ut och det märks att de gjort om dessa i en annan motor. Särskilt röken imponerar.

Det finns ett multiplayerläge kallat Raid också. Där kan du samarbeta med en annan spelare genom 21 banor med stegrande svårighetsgrad, levla upp och slumpmässigt hitta nya vapen (som alla kan modifieras, precis som i singleplayer) och kostymer/belöningar. Jag hittade ett super rare weapon, men tyckte inte läget var särskilt intressant efter att ha avverkat sju banor.

Slutsats: Gillar man Resident Evil som det var förr så lär man gilla Revelations även om det har en hel del brister.

7/10 –  Bra