Pikmin 3

• Genre: RTS
• Släppdatum: 2013-07-26
• Utvecklare: Nintendo
• Utgivare: Nintendo
• Plattform: Wii U

Mitt uppe i Luigis år och de sedvanliga Mario/Zelda-släppen har Nintendo äntligen färdigställt en efterlängtad uppföljare till en av deras lite mer anonyma och otraditionella spelserier. Wii U-ägare har haft det torrt på spelfronten sedan konsolens födelse och det stora hoppet, Pikmin 3, har gång på gång blivit försenat. Har det varit värt väntan?

De som någon gång spelat Pikmin tidigare kommer att känna igen sig väl. Det är egentligen ganska svårt att förstå storheten i Pikmin utan att ha spelat det innan, speciellt då RTS-genren på konsol i princip är icke existerande. Kort sagt kan man säga att man styr en karaktär sett snett uppifrån och måste lösa pussel och besegra fiender med hjälp av små varelser som kallas Pikmins. Pikmins kommer i olika sorter där varje har sina unika egenskaper, till exempel tål röda Pikmins eld och är bra i strid medan blå är de enda som tål vatten.

Det hela blev mer intressant i det andra spelet i serien där man kunde fördela de upp till 100 Pikmins mellan två karaktärer och byta mellan dem på studs. Målet var att under en dag i taget samla in olika föremål till sitt rymdskepp och på så sätt låsa upp nya banor och Pikmins. Låt dig dock inte luras av det simpla upplägget, det krävs en mängd strategi och finurlighet för att ta sig igenom spelet.

I Pikmin 3 finns det tre lägen: Story, Mission och Battle. Själva storyn i huvudläget följer samma lättsamma spår som tidigare spel i serien. Det råder brist på föda på planeten Koppai och tre av dess invånare råkar kraschlanda på en Jordliknande planet full av Pikmins, frukt och fiender. Det gäller alltså att samla ihop tillräckligt med frukt för att rädda hemplaneten och samtidigt laga rymdskeppet och ta sig därifrån.

Karaktärerna man styr denna gången är helt nya: Alph, Charlie och Brittany. Storyn är gullig och faktiskt ganska rolig med mycket humor i dialogerna mellan de tre karaktärerna. Charlie är kaptenen men framstår som ganska korkad och verkar vara kär i Brittany, men varje gång han försöker stöta på henne så avbryter Alph honom. Det är kul eftersom Alph är den yngsta men alltid den som kommer med rätt beslut och Brittany klagar mest på att hon måste dela all juice med de andra två.

Nytt är alltså att man nu kan styra tre karaktärer samtidigt, något som utnyttjas väl och gör vissa pussel än mer komplicerade. Givetvis har även nya typer av Pikmins tillkommit samtidigt som de lila och vita tagits bort från storyläget (men finns i mission mode) och överfört lite av sina egenskaper till de övriga typerna. Till exempel kan nu alla Pikmins gräva istället för enbart de vita. De två nya Pikmintyperna är intressanta och ger mer variation till fruktsamlandet. De ena är sten-Pikmins som kan krossa glas och kristaller samt gör massa skada när de kastas på fiender, de andra är flyg-Pikmins som är värdelösa i markstrid och bär långsamt men kan flyga över grunt vatten, slåss bättre mot flygande fiender och ta ner föremål högt upp i luften.



Annars är gameplayet som sagt väldigt familiärt. Den tid man har på sig att arbeta per dag verkar vara samma som i tidigare spel (ca 20 minuter) och man behöver verkligen inte stressa med dagarna, för även om man konsumerar en flaska med juice av den frukt man hittat varje dag så finns det frukt så att det blir över. Jag hade till exempel över 30 flaskor juice då jag varvade spelet dag 33, och jag jäktade inte det minsta.

Mycket annat verkar också ha blivit mer användarvänligt, som kontrollen. Man kan välja mellan att använda Wii U Gamepaden, Wiimote + Nunchuck eller båda två. Halva spelet använde jag Gamepaden och tyckte kontrollen var ganska klumpig jämfört med Gamecube-kontrollen men man vande sig. Sedan testade jag dock Wiimote + Nunchuck och det kändes genast mer naturligt. Att styra markören med Wiimoten funkar perfekt och man kan lätt skaka Nunchucken för att separera sina Pikmins eller ge grupporders beroende på vad man har låst in i siktet. Kontrollen är så precis att man med enkelhet kan t.ex. välja en handfull pikmins ur en grupp och det är garanterat den bästa RTS-kontrollen jag upplevt i ett konsolspel.

Just det där med grupporder och att låsa in föremål/fiender är något nytt för mig (men fanns säkert också med i Wii-versionerna av Pikmin 1/2) och känns väldigt bekvämt. Man kan tro att det blir mycket mindre utmaning när man bara kan beordra alla 100 Pikmins att attackera en fiende på samma gång, och ja det blir det i många fall, men samtidigt finns det fiender och bossar där man måste kasta dem en och en eller vara taktisk för att det inte ska sluta i massjälvmord.

Själva Gamepaden används som en karta över spelområdet samt för att visa information. Den känns inte jättenödvändig direkt men det är skönt att man kan pausa spelet och scrolla kartan med hjälp av touch för att se vart frukterna är eller Pikmins som gått vilse. Man kan även trycka på en punkt på kartan och låta karaktären gå dit automatiskt, så det passar även bra att köra äventyret i tillsammans med en kompis, då den ene kan spela och den andre kolla kartan eller beordra någon av de tre karaktärerna att gå till ett visst ställe medan den som spelar sköter de andra två karaktärerna. Jag har inte testat men jag tror det ska finnas möjlighet att visa kartan på TV:n också om man istället vill det.

Andra saker som gjort det smidigare att spela är att Pikmins är smartare. De följer bättre efter dig och går inte alla rakt in i vattnet bara för att du tagit en snäv kurva som i Pikmin 2. De utför även många uppgifter automatiskt och vet hur de ska ta sig hem till rymdraketen för att avlasta fiender/frukter. Istället för en tutorial används datafiler som man kan plocka upp, en annan grej som är bra för de som inte vill ha någon hjälp. Som sagt så har spelet blivit lite enklare på både gott och ont, men det finns givetvis fortfarande fiender som är väldigt irriterande så som den nya lövfienden som dör om en enda Pikmin landar på den men som är riktigt snabb och äter upp ens Pikmin en efter en om man inte tar kål på den snabbt. Självklart finns det också en del bossar som alla är riktigt kluriga att döda, precis som i föregående spel.



Hur ser då grafiken ut på den nya konsolen? Då man är mitt ute i naturen i gröna skogar, tropiska paradis fyllda med vatten och snörika landskap gör den högupplösta grafiken och speciellt texturerna stor skillnad. Mycket arbete har lagts på detaljer och frukterna och landskapen ser väldigt naturliga ut. Fienderna är också detaljerade och om till exempel ögonen är separerade från huvudet så ser man verkligen det och kan också anfalla just dem om man så vill. Dessutom är animationerna riktigt bra.

Det som ser bäst ut är dock helt klart ljussättningen och effekter som vatten och eld. Det är inte ofta man är i mörka grottor, men när man väl är det lyser svampar och eld upp omgivningen på ett imponerande sätt. Om Square Enix har sett kristallerna i Pikmin 3 och hur ljuset reflekteras i dem eller hur de går i kras då sten-Pikmins bankar in i dem så är de nog i full gång med en rad nya Final Fantasy-spel till Nintendos konsol. Vissa bossar är också makalöst snygga, speciellt en gigantisk boss som är större än hela skärmen och gör stora avtryck i marken som fylls av lera. Också skönt med ett riktigt färgglatt spel!

Så till det som jag blivit lite besviken på. Det mest irriterande är egentligen laddningstiderna. Efter varje dag ska man in i rymdskeppet, upp i rymden, se på när alla juice pressas till frukt, lyssna på karaktärerna, välja bana, och sedan tillbaka igen. Det tar längre tid än att starta om spelet. Klassiskt Nintendo.

För det andra finns ingen Piklopedia längre, en slags encylopedia som innehåller alla fiender och föremål man hittat i Pikmin 2 och som var mysig att titta i när man ville ha en paus. Hela grejen med att man bara samlar frukt istället för alla olika slags föremål i Pikmin 2 är ganska trist. Man ville ju fortsätta spela för att se vilket slags föremål man gräver upp härnäst eller som gömmer sig i en svår boss (jag vet, många av föremålen var smygreklam, men ändå). Suget att samla alla frukter för att få det bästa slutet är inte lika stort i Pikmin 3 även om vi trots det samlade alla frukter.

Grottorna från Pikmin 2 har de också tagit bort, även om man kan gå ut och in i små grottor här och var. Men det är inte alls samma sak som att falla ner i en 15 våningar djup grotta för att sen möta en boss och bli belönad med en hel drös av föremål. Som kompensation är själva banorna lite större, även om de fortfarande bara är fyra till antalet, plus en sista bana.

Sedan är musiken inte lika mysig som i de andra Pikmin-spelen. Ett par låtar har de kopierat rakt av från Pikmin 2, men annars så är det bara ny musik och jag kan inte påstå att jag kommer ihåg särskilt många låtar. Jag läste att kompositörerna är de samma som arbetat på The Wind Waker och Twilight Princess, och det märks. Det låter väldigt Zelda-aktigt fast sämre, och bossmusiken är nästan en kopia av en låt från The Wind Waker.

Till slut vill jag nämna Mission-läget där man ensam eller med en kompis (på delad skärm där ni styr varsin karaktär och delar på alla Pikmins) ska samla frukter, döda fiender eller bossar så snabbt som möjligt för att få den bästa medaljen. Ett mycket roligt och småutmanande läge eftersom spelet passar utmärkt för co-op, och det är riktigt synd att de inte tillät detsamma för story-läget. Vi tog platinum på alla utmaningar och det krävs oftast någon eller ett par omspelningar för att var och en ska veta vad de ska göra så effektivt som möjligt på banorna som tar mellan 7-10 minuter vardera per omgång.

Battle-läget är det sista och där tävlar man helt enkelt mot en annan spelare, något som känns ganska meningslöst då det liksom alla andra lägen bara går att köra lokalt. Dåligt av Nintendo att inte fixa online på ett spel från 2013, men vad kan man göra. Det enda som är online är leaderboards om man nu vill se hur dålig man egentligen är jämfört med alla koreaner.

Slutsats: Pikmin 3 är en värdig uppföljare som inte tillför mycket nytt, men som helt klart ger nytt liv till Nintendos Wii U och förbättrar mer saker än det försämrar. De nya Pikmin-typerna utökar variationen och har ett unikt utseende jämfört med de klassiska varelserna, och den vibranta grafiken imponerar på många ställen. Story-läget är som vanligt en mysig och avslappnande upplevelse och det nya Mission-läget är riktigt kul i co-op. Tyvärr är längden på innehållet för kort för att jag ska kunna ge det ett högre betyg; storyn kan klaras av på en 10-12 timmar och Mission-läget adderar ytterligare några timmar. Och när man väl är klar tar det inte mycket längre tid att hitta resten av frukterna. Pikmin 3 är ändå ett mycket originellt spel, en frisk fläkt som man sällan får uppleva på konsol och som är riktigt bra så länge det varar.

8/10 –  Mycket bra