Wonderful 101

• Genre: Action
• Släppdatum: 2013-08-23
• Utvecklare: Platinum Games
• Utgivare: Nintendo
• Plattform: Wii U

Hideki Kamiyas Wii U-exklusiva Wonderful 101 är minst sagt ett okonventionellt spel. Stilen påminner om Viewtiful Joe och gameplay har vissa drag av Bayonetta och Okami. Du ser spelet snett uppifrån och styr över ett gäng superhjältar (max 100 + du själv, därav namnet) som alla lyder din minsta vink. Genom att rita figurer, antingen på touchpaden eller med fördel på högeranalogen, bildar hjältarna olika förbestämda vapen eller föremål. Genom att rita ett rakt streck bildar de ett svärd, rita en cirkel för en näve, en triangel för en hängglidare osv. Ju större du ritar/ju fler hjältar som bildar föremålet, desto kraftfullare blir din attack. Det går även att blockera/kontra, hoppa undan attacker, samt köpa uppgraderingar och nya tekniker för de poäng man får baserat på hur bra man spelar.

När jag började spela förstod jag likt många andra inte mycket. Det tog flera timmar att ens komma in i det och att spelet inte sa till mig att jag var tvungen att faktiskt köpa blockfunktionen i butiken var inte helt optimalt. Ofta finns det också små pussel som åtminstone jag fastnade i för att lösningen inte kändes helt logisk. Men efter dessa timmar började jag förstå det och lärde mig att få platinum/pure platinum på olika sekvenser (du får en medalj efter varje stridssegment).

Men jag fastnade aldrig för det riktigt. Storyn/stilen är som Power Rangers, den känns gjord för yngre med sina tecknade figurer, omöjliga namn på allting och den lätt barnsliga dialogen. Gameplayet däremot känns som det är gjort för hardcore - svårt att sätta sig in i och ännu svårare att bemästra. Mycket som händer på skärmen samtidigt och även utanför skärmen för den delen. Gillade inte att behöva rita upp alla attacker, visst man kan se det som typ combos i Street Fighter, men jag tycker bara det är ett lite onödigt moment. Att rita kan dessutom vara ganska irriterande när linjen interagerar med allting (stoppar på fiender, förvrids om man ritar på hus eftersom det blir en höjdskillnad, etc). Men överlag är det inte särskilt svårt att rita rätt, bara omständigt.

Något annat som var rätt irriterande var när man behövde gå in i byggnader och detta då visas på gamepaden. Kameran här är oduglig - såvida man inte låser kameran på Wonder-Red genom att trycka på L. Jag minns inte att spelet informerade om det heller utan fick läsa till mig det.

Så personligen föll gameplay och presentationen mig inte i smaken, men jag rekommenderar ändå att man testar demot (eller hellre själva spelet eftersom det finns de som säger att demot inte är särskilt bra) för att se om man tycker det verkar intressant. De som verkligen fastnar för det höjer det nämligen till skyarna. Och det är välgjort bara man gillar det som finns. En väldigt lång kampanj med en omfattande story, coop-uppdrag på delad skärm (måste ha en pro controller), massor av häftiga, enorma bosstrider/set pieces, variation i gameplay och mycket humor. Det märks helt enkelt att utvecklarna lagt ned sin själ i det, vilket är varför jag är besviken över att jag inte gillade det.

Slutsats: W101 är ett av de där spelen man måste testa för att se om man gillar eller inte. Det gick inte hem hos mig, men bara man faller för det fundamentala gameplayet så är det tveklöst välgjort och kommer att ge många timmars underhållning.

6/10 –  Godkänt