Rayman Legends

• Genre: Plattform
• Släppdatum: 30 augusti 2013
• Utvecklare: Ubisoft Montpellier
• Utgivare: Ubisoft
• Plattform: PC/PS3/Xbox 360/Wii U/Vita

Efter den kritiska succén Rayman Origins släpper Ubisoft nästan två år senare Rayman Legends. Alla som spelat Origins vet att det är ett fantastiskt, glädjespridande plattformsspel och även om jag inte tycker Legends är riktigt lika bra som Origins så är det fortfarande högklassig plattformsunderhållning.

Vi var tre stycken som spelade på Wii U-versionen, två som kör plattformandet med wiimotes och en som hanterar Murfy på gamepaden. Just gamepaden på Wii U är som gjort för att spela coop; man kan styra plattformar, kittla fiender så de blir ett lätt byte, rita vägar genom tårtor eller skapa linjer som skyddar mot nedfallande lava och eldklot, med mera. Med detta är Ubisoft antagligen de som hittills utnyttjat gamepaden på bäst sätt, riktigt bra är det. Det är också den version jag skulle rekommendera om man spelar flera, dvs om någon är villig att spela på gamepaden och inte vara med särskilt mycket i plattformandet.

Spelar man själv däremot så fungerar det så dumt att man för det första styr med den rätt otympliga gamepaden, men framförallt är det datorn som styr karaktärerna på murfybanorna (de banor där man använder gamepaden för att hjälpa till) och din uppgift blir istället att hjälpa till på gamepaden.

Spelet innehåller runt 50 nya banor och ungefär lika många gamla omgjorda banor från Origins. Eftersom jag redan spelat Originsbanorna är innehållet lite skralt, men för att låsa upp den sista världen ”tvingas” man ändå att spela en hel del Originsbanor.

Det jag kan tycka är att, det är fortfarande ett kul familjespel, snygg grafik, bra musik om än inte lika bra som i Origins, men det är lättare nu, inte lika utmanande längre. Så plattformandet går lite mer på räls och känns mer regisserat och bara man har lite skills så klarar man att ta guld på varje normal bana på första försöket.

De banor där man jagar en kista som var så utmanande i Origins har de plockat bort och ersatt med time trials där du ska hinna under 40 sekunder för att få guld. De är mer utmanande än de vanliga banorna, men ändå inte särskilt svåra. Dessa tillsammans med några stealthbanor och banorna där gamepadspelaren ritar vägar hur han/hon vill genom tårtor fyllda med fiender var dock höjdpunkterna för mig och jag önskar det fanns fler, alternativt att de tar tillbaka kistbanorna. Jag skulle kunna spela ett helt spel med enbart kistbanor eller time trials.

Sen har vi även musikbanorna där du springer och framförallt hoppar och slåss i takt med musiken. Dessa är underhållande och rytmiska, om än väldigt linjära, men det finns på tok för få av dem. Och så måste även fotbollsläget nämnas, en boll kastas upp i luften och ni slåss om att sparka in den i motståndarmålet. Låter enkelt, men ack så festligt.

Det största klagomålet jag har är annars att de karaktärer man låser upp för de lums man samlar bara är nya skal (ex mariomössa på Rayman) som inte är särskilt upphetsande.



Slutsats: Legends är återigen ett riktigt skoj plattformsspel för flera spelare. På grund av familjäriteten och att utmaningen sänkts håller jag det inte lika högt som Origins men jag gillar gamepadfinesserna, där känns det som att de tänkt till ordentligt. Vilket de däremot inte gjort vad gäller Wii U:s singleplayer. Så länge man spelar flera rekommenderar jag Wii U, som ensam spelare är de andra versionerna bättre.

8/10 –  Mycket bra