Lego Marvel Super Heroes

• Genre: Actionäventyr
• Släppdatum: 15 november 2013
• Utvecklare: TT Games
• Utgivare: Warner Bros
• Plattform: PC/PS4/Xbox One/Wii U/Xbox 360/PS3/3DS/Vita

Att Lego väljer att tackla Marveluniversumet säger jag inte nej till, Marvelfan som jag är. Att det finns över 150 karaktärer att låsa upp och fritt springa/flyga runt i det öppna New York med är inte heller helt fel. Men allra helst hade jag sett att man gjorde något liknande spel utanför Lego-universumet, dvs med realistisk grafik och en allvarligare ton. För jag vet inte hur många spel som kommit nu men man börjar ju tröttna på samma koncept hela tiden när släpps med så jämna mellanrum. Jag tycker dessutom att humorn i Lego Marvel är rätt barnslig jämfört med t.ex. Lego City även om vissa grejer fungerar, som Captain Americas överdrivna patriotism.

Så länge man gillar det varumärke spelen bygger på (Star Wars, Lord of the Rings, Marvel, DC etc) så brukar det oftast vara rätt kul trots det enformiga konceptet dock. Senaste Lego City till Wii U var till och med mycket bra, men det var också uppbyggt på ett annat sätt, med originella karaktärer i en ”film” med sjukare humor än vanligt.

Lego Marvel är inledningsvis linjärt, man plockar Spindelmannens skurkar på löpande band innan spelet öppnar upp sig och staden blir tillgänglig. Jag gillar hur ”unika” karaktärerna känns. Normalt sett i Legospelen så är det ingen större skillnad på dem, något t.ex. Star Wars gjort sig skyldig till där Darth Vader är samma sak som vilken random Jedi som helst, men i Marvel kan Iron Man flyga och skjuta raketer medans Hulken är närapå odödlig och kan slå sönder väggar eller lyfta betongblock ur marken och slänga dem mot fiender (men varför kan han inte hoppa högre än en vanlig människa??). Spindelmannen kan hänga på väggar medans Human Torch skjuter dödlig eld. Mr. Fantastic kan förvandla sig till en mängd olika saker när han löser pussel. När Wolverine dör så dör han inte, han blir ett adamantiumskelett ocoh regenererar hälsan.

Och med så många karaktärer med egna animationer, specialeffekter och attacker så är det ett stort steg fram mot tidigare spel för att det ska kännas meningsfullt att låsa upp dem. Men fienderna är fortfarande pushovers och man kan som vanligt inte dö så det spelar ingen större roll så sett. Och bossarna är återigen tråkigt fantasilösa. Striderna har aldrig varit och lär väl aldrig bli Legospelens höjdpunkt.

Utmaningen är snarare i vanlig ordning att hitta och samla alla hemligheter och karaktärer på banorna i takt med att man löser pusslen som finns. Ofta får man fundera ett tag innan man får en aha-upplevelse och kan ta sig vidare, så pusselmässigt är det bra hjärngympa. Presentationen är bra, speciellt musiken (pampiga superhjältelåtar), men även grafiken. Man får besöka många välkända platser som Stark Tower, The Baxter Building och fängelseön The Raft. Många av röstskådisarna kommer direkt från de amerikanska TV-serierna, men håller faktiskt ändå för det mesta rätt dålig kvalitet och personligen diggar jag inte t.ex. varken Spindelmannen eller Iron Man.

Två mindre bra saker är för övrigt att det inte går att invertera kameran i free play och att det finns en del buggar.



Slutsats: Spelmässigt som övriga Legospel, fast open world med superhjältar i New York och mer unika karaktärer än i tidigare spel. Finns inte mycket mer att säga, välgjort och hållbart, så köp om ni gillar Legokonceptet.

7/10 –  Bra