inFAMOUS: Second Son

• Genre: Action
• Släppdatum: 21 mars 2014
• Utvecklare: Sucker Punch
• Utgivare: Sony
• Plattform: PS4

Tredje spelet i Infamous-sagan och ett av Sonys flaggskepp till PS4. Spelet som fick mig att slå till på PS4:an faktiskt.

Borta är Cole MacGrath, Delsin Rowe heter vår nya protagonist. En ung och bekymmersfri kille som älskar graffiti. Spelet utspelar sig sju år efter det goda slutet i Infamous 2. Conduits (människor med speciella krafter) anses fortfarande vara ett samhällsproblem, lite som häxjakten mutanter utsätts för i X-men. En specialstyrka kallad DUP jagar och låser in alla conduits de kan hitta, vilket inte är så många längre efter de tidigare spelen.

Delsin inser i början av spelet att han är en conduit med förmågan att manipulera rök, och han stöter på patrull direkt i form av DUP:s ledare. Här får man välja hur storyn ska fortgå, antingen tar man ett ont eller ett gott beslut. Oavsett så går spelet därefter ut på att söka upp andra conduits för att få tag i fler krafter och bli stark nog att besegra DUP, något som är en övermäktig uppgift inledningsvis.

Spelet är open world och utspelar sig i Seattle, som har återskapats efter hur det ser ut i verkligheten. Som Delsin springer du runt i staden och utför story- eller sidouppdrag. Man kan köra igenom enbart storyn om man vill, men för att få fler och starkare krafter behöver man leta upp och skjuta ner små drönare (tänk orbs i Crackdown, fast mycket lättare att ta), suga upp innehållet och sedan fördela poängen på skillträdet. Som i Sants Row kan man också ta över stadsdelar genom att utföra sidouppdrag tills man får en ”showdown” med DUP, fixar man den så försvinner soldaterna från distriktet för gott och man kan även fasttravla dit.

Storyn är absolut intressant att hänga med i, den har välgjorda mellansekvenser, intressanta karaktärer och bra röstskådespelare. Spelmässigt däremot finns väl vissa brister. Det handlar ofta om att jaga någon, leta efter nya krafter, eller ta sig upp på toppen för att få bättre mottagning i sin telefon och leta reda på nästa ställe, dvs när man inte slåss med DUP. Detta är ju inte GTA eller Sleeping Dogs, man kan inte gå in i någonting i staden och det finns inga minispel. Man kan inte köra något fordon. Så det blir lite repetitivt, inte så många valmöjligheter annat än att skapa kaos (och tack och lov är inte ”polisen” på en som i GTA. Fritt fram att mörda och förstöra nästan, enkelt att fly). Klättrar gör man inte direkt längre heller, finns bara två ställen som man behöver klättra upp för något högt, i övrigt kommer man upp på allting på nolltid med hjälp av krafterna.

Striderna är rätt roliga, särskilt när man uppgraderat sina krafter. Oftast är det många soldater samtidigt som attackerar dig och de skjuter på dig från alla möjliga håll och hoppar omkring och slänger granater, så man har att göra. Det hör till vanligheterna att man tvingas retirera ett tag för att hela sig, just för att de skjuter från alla håll och kanter. De tål dessutom en del när man kommit en bit i spelet. Helt klart tjänar man på att attackera på avstånd, och har också mest möjligheter med det (”kraft”-versionerna av sniper, shotgun, maskingevär, raketer, etc). Närstrid är däremot inte lika effektivt och inte heller lika kul, finns inte ens ett combosystem. Den attack som man börjar med har man även i slutet, nämligen tre slag efter varandra. Hade velat se uppgraderingsmöjligheter.

Totalt finns det fyra stycken krafter, men man får den sista när man varvar spelet, så egentligen tre under spelets gång. Man börjar med rök och kan då skjuta eldbollar (lätt attack), raketer (stark attack), rökgranater, dasha och använda ventilationen för att ta sig upp för byggnader. Alla krafter är snarlika att slåss med, de har en lätt och stark attack och skiljer sig inte så mycket åt förutom hur man tar sig fram. Så det är få krafter och ganska snarlik användning, hade önskat att de gjorde dem mer unika och gav en fler alternativ i hur man levlar upp dem. Men det är ändå kul att använda dem, särskilt för att ta sig fram.

Sidouppdragen är tyvärr mest repetitiva smågrejer, det finns inga ”riktiga” sidouppdrag som är storybaserade eller där man hjälper/stjälper invånare i staden som i tidigare spel dessvärre. Ska dock sägas att jag klarade alla (hundraprocentade spelet), men kanske mest för att det inte finns så jättemånga. Ett coolt minispel är förvisso att spraya grafitti, sett till hur det fungerar. Man vänder handkontrollen åt sidan och håller den som en flaska. Sedan skakar man den och hör i kontrollens högtalare hur kulan därinne hoppar omkring, tack vare rumble så känns och låter det väldigt realistiskt. Sedan sprayar man genom att röra kontrollen. Så, cool funktion, men inget roligt som minispel.

Samma gäller med övriga minispel, kasettbanden är förvisso välgjorda och ger merinformation, men det är inte så kul att leta reda på dem. Att leta reda på agenter eller kameror att döda och förstöra är inte heller jätteepiskt. Särskilt som man inte egentligen får ut något av att utföra sidouppdragen, annat än en rolig mellansekvens när Delsin ringer upp sekreteraren på DUP när det är dags för showdown och driver med henne varje gång. Finns som sagt inte heller så många sidouppdrag, att hundraprocenta spelet tar 12-18 timmar och att klara storyn kanske 8-10 timmar. Vissa kanske vill spela om storyn också.

Det finns nämligen ett god/ond-system. Vid ett drygt handfull tillfällen i storyn får man välja att vara snäll eller elak och storyn utspelas annorlunda beroende på vad man väljer. Har inte hunnit utforska det mer än att jag valde att spela som ond (naturligtvis) och fick då se det onda slutet. Man får också tillgång till en del andra uppgraderingar av krafterna, dock anser jag inte att de skiljer sig så mycket (som god får man mer helande krafter t.ex.). Hade varit häftigare om man hade kunnat låsa upp helt nya grundkrafter beroende på om man var god eller ond.

Så spelmässigt fungerar det bra om än inte överväldigande, men det har ett trumfkort: grafiken. Detta är det snyggaste open world-spelet som gjorts. Bildkvaliteten är extremt ren och snygg, man får leta aktivt för att hitta några jaggies. Linjerna är raka och formerna runda. Texturarbetet överlag väldigt bra. Ansiktsanimationerna i mellansekvenserna ger ett trovärdigt intryck och innehåller mycket detaljer, om än inte de bästa ögonen och tänderna. Sen har vi reflektionerna, allting reflekteras verkar det som. I glasrutorna på byggnaderna, i vattenpölarna som bildas på marken, på glansiga ytor.

Ljusarbetet... när det regnar på natten och man kollar upp mot himlen och dropparna faller på skärmen och ljuset reflekterar sig i kanten, magiskt. Eller när man står i ett rum fullt av neon. Jäkligt bra ljussättning. Röken som kommer från skorstenar eller söndriga bilar påverkas också av ljuset. Till och med löven som flyger omkring kastar skuggor, det är sjukt. Det enda jag tycker är synd är att det inte finns någon dag-/nattrytm, spelet byter tid på dygnet på förbestämda ställen i storyn. Och att man ser att skuggorna uppdateras kanske en meter framför en. Så om ett träd kastar en skugga på en vägg så blir den mer detaljerad när man kommer nära och det syns rätt tydligt när man går fram och tillbaka.

Och så effekterna! Mums. Motion blur på Delsin när han slår med kedjan eller dashar med fjärde kraften, ser läckert ut. Det finns ett par stora strider under spelets gång där massor av folk är på skärmen samtidigt och stenar och damm och delar flyger överallt och hela skärmen är täckt av effekter - och frameraten påverkas inte. Så jäkla underbart.

Fysiken gör sitt till också, man kan skjuta sönder stolar, bord, bänkar, parasoller och såna småsaker. När man skjuter sönder glas faller det ner i bitar på marken och ligger kvar, varje glasbit med sin fysik. Jag sköt sönder glaset på tågstationen samtidigt som tåget kom, vilket resulterade i att glaset flög framåt när tåget körde in i det. Och bilarna under mig kör ojämnt över glasbitarna. När man spränger bilar så flyger delarna omkring och har egen fysik. Ett bildäck rullar mot dig och motorhuven slår i väggen. Jag har skjutit ned torn och sett bilar köra på resterna tills de stannar. Jag önskar dock ändå att det fanns ännu mer att förstöra, väggar och sånt går inte att göra sönder, men det lär komma i framtiden.

En annan grej som är kul är att skjuta sönder drönarna, för de ramlar också ned med riktig fysik och kan studsa åt olika håll beroende på vart de hamnar.

Slutligen gillar jag animationerna och ljudet i spelet. Det är skönt att kontrollera Delsin, många olika springhastigheter och allt han går och skjute på ger ett annorlunda ljud. Och när han hoppar på en kant så balanserar han med armarna och sätter sig på huk, om man bara står stilla så gör han lite olika saker som att slå med händerna på benen i takt. Små toucher som gör upplevelsen ännu bättre.




Slutsats: Infamous kommer att sälja enbart på att PS4-spelarna är svältfödda på något nytt exklusivt nu, förbokningarna är redan upp i över 1 miljon innan några recensioner har släppts. Men det är inte oförtjänt, Sucker Punch har lagt ner mycket jobb på det. Även om gameplayet inte är lika starkt som grafiken så är det kul att leka runt i de 12-15 timmar spelet håller. Och storyn är sevärd. Så jag rekommenderar det, det får en svag åtta.

8/10 –  Mycket bra