Sökresultat Sökningen pågår Sökresultaten dyker upp här efterhand. Du kan fortsätta skriva om du vill begränsa sökningen.
Söker efter användare
Söker efter gallerier
Sök forumtrådar
Stäng

Watch_Dogs

Skriven av: Filip_M  |  Datum: 2014-06-16

Betyg: Betyg: 7


 

  • Genre: Open world
  • Släppdatum: 27 maj 2014
  • Utvecklare: Ubisoft Montreal
  • Utgivare: Ubisoft
  • Plattform: PC/PS4/PS3/Xbox One/Xbox 360/Wii U

 

Watch Dogs har levt sitt eget liv det senaste året, framförallt på grund av dess hype och vad som skedde efter att det visades på E3 för två år sen. Jag tror nästan alla sveptes med i ruljangsen kring spelet, mig inkluderad, och därför kom grafiknedsättningen som en smärre chock. Tydligen ska dessutom flera avsnitt från trailers osv. ha bytts ut eller helt tagits bort, vilket är lite lustigt, eftersom det märks att vissa segment inte verkar helt genomtänkta.
Innan hade jag utan omsvep snackat upp det som en troninkräktare gentemot GTA-serien eftersom det verkade så fräscht. Efter premiären verkar det ha gått bra dock, Watch Dogs har sålts i rekordsättande mängder runtom i världen för Ubisoft, men är det bra nog för att ta över tronen?

Watch Dogs handlar om Aiden Pearce som går under aliaset "Vigilante" och är en s.k. gråhattshackare, dvs., han hackar säkerhetssystem via illegala medel fast med goda intentioner, vilket passar hans alias. Berättelsearken inleds med ett misslyckats hackintrång från Aidens och hans kollega Damiens sida och de blir avslöjade, varpå Aiden förlorar sin systerdotter i en attack från hyrda mördare från hotellet som blev hackat. Elva månader senare är Aiden helt besatt av jakten på sin systerdotters mördare och de som anställt dem, och hans personliga korståg leder honom långt in i maktens korridorer.

Personligen har jag inte mycket till övers för varken berättelsen, karaktärerna eller Aiden. Medan dramaturgin och variationen på uppdrag och liknande är bra så är Aiden troligen den träigaste och mest motsägelsefulla protagonisten jag någonsin spelat som och storyn som spelas upp är så... intetsägande. Aiden är arg och dödar folk. Ibland benådar han folk. Han är oerhört paranoid och hans moraliska kompass är helt förstörd och samtidigt vill utvecklarna tydligen att man ska respektera och heja på honom när han i mångt och mycket är en fullblodig psykopat.

Med det sagt måste det sägas att Watch Dogs målar upp ett livligt Chicago med en egen puls, och min vistelse i "Chiraq" var verkligt nöjsam eftersom man bjuds på så mycket; staden är indelad i en lantlig del, en slumliknande del, en storstadsdel och en hamndel, och alla delar verkligen lever och känns organiska. Helt slumpmässiga människor går ut ur sina bilar, går iväg, kommer på att de glömt sin kaffekopp på biltaket, går tillbaka och går iväg med kaffet. I slummen beatboxar folk och snackar skit om hur världen är orättvis, lantdelen är full med rednecks och i hamnen joggar folk och/eller gör sig redo att åka ut med båten. Slumpmässiga rån sker utan förvarning. Folk reagerar på dig. I stora drag gör Ubisoft det i princip perfekt när de avbildar hur det är att leva i en amerikansk storstad, och även om du inte alltid lägger märke till vad som sker runtomkring dig så är inte staden en tråkig kuliss - det är fantastiskt. Animationerna överlag i spelet är otroligt välgjorda och realistiska, allt från hur folk kan utföra komplexa NPC-handlingar som att spela fotboll eller boxas i parken till att Aiden gör små, små subtila animationer när han går ut från och in i strid.

Profileringen i spelet (som resultat av att du är en hacker) är tydligen skräddarsydd för varje genererad karaktär och är också den slumpmässig, så du stöter i princip aldrig på en och samma person, vilket också förstärker illusionen av att staden lever och inte är genererad.

Profileringen för mig vidare in på hackingen, som är spelets gimmick. Teoretiskt sett är Pierce så djupt inne i stadens säkerhetssystem, ctOS, att han kan manipulera nästintill vad som helst - bankomater, trafikljus, kameror, mobiler, ångrörsledningar, lyktstolpar... Han står med andra ord fri att invadera vilket ställe som helst, manipulera allt och se överallt. Det passar sig väl in i spelets försök till stealthelement då man oftast kan ta ut fiender utan att märkas eller helt sonika gå igenom ett rum fyllt med legoknektar utan att behöva avfyra ett enda skott. Att kunna manipulera en sandlådevärld genom att t.ex. stoppa fiender från att jaga dig i en biljakt genom att sätta upp väghinder eller spränga ångrör eller för den delen bara stänga en grind när du kört förbi den är faktiskt coolt, innovativt och något som borde premieras i framtiden, men det blir till en gimmick rätt fort eftersom hackingen i övrigt är väldigt pusselbaserad.

Istället för att satsa på ett möjligtvis komplext hackingsystem så kan det sammanfattas med enknapptryckande och att man, när man ska hacka sig in i saker, ofta får "rida" på kameror för att hitta en bättre vy så man kan låsa upp nånting som gör att man till slut kan hacka sig in, á la pussel.

Kontrollen är det ärligt talat lite si och så med. Bilkörningen är helt klart godkänd (förutom när man glider omkring på moped/motorcykel, brrrr....), medan parkourelementen är helt värdelösa/buggiga - vilket är lustigt eftersom Ubisoft Montreal ligger bakom Assassin's Creed - och spelet tar mer än gärna många omvägar i fråga om användarvänlighet och targeting. Om det står två saker bredvid varandra som kan användas eller hackas till exempel så får man be till sin lyckliga stjärna om man hoppas på att urskilja en av dem. Gränssnittet/vapen-/tillbehörshjulet är helt klart onödigt, med ett evigt scrollande och realtidsfepplande medan folk skjuter på dig. Och varför kan man inte slå till folk i ett open world-spel?!?

Däremot är stridssystemet och alla möjliga val du står inför riktigt välgjort om man ser relativt till att det är ett open world-spel. Känslan i vapnen sitter som en smäck, du har alltid flera val till att lösa situationer (planera på förhand genom att hacka dig in i en legoknekts handgranat så den detonerar, stör någons radiokommunikation, kortslut närliggande elektronik så den sprängs och tar med sig legoknektar; smyg runt i fiendeläger och ta ner alla en för en med ett ljudlöst skott i pannan och gå därifrån obemärkt; gör en Rambo-räd, etc.) och coversystemet är superbt. De flesta uppdragen och sidouppdragen är upplagda på ett kreativt sätt och jag har självmant dött för att klara av en sektion så optimalt som möjligt. Och till slut myser man när man slaktat alla i ett rum eller flytt undan i skuggorna för att varje fight är så belönande. Jag tröttnade aldrig på striderna i Watch Dogs.

AI:n är faktiskt bra, ibland innovativ, även om ni kanske har hört om hur polisen slutar jaga Aiden när man plaskar i vattnet - det är så vitt jag vet bortpatchat. I vilket fall som helst så reagerar fienden på dina rörelser, vad du gör, hur många du tagit ned (att en legoknekt kan utbrista "shit, he killed all of 'em!" och sedan springa iväg i motsatt riktning är... fantastiskt. Likaså att de förstår när de har ett numerärt överläge) och du kan luras genom att t.ex. skjuta ned en fiende, bli upptäckt, sedan låta dem skjuta mot din position medan du går till ett annat område för att flankera dem, eftersom de inte är säkra på var du är - de reagerar mänskligt! De diskuterar också planer med varandra och försöker förändra sin strategi på stående fot. Visserligen kan de göra grodor ibland som att stå på öppen gata och bli nermejad, men till större delen är AI:n ovanligt smart. Speciellt för genren.

Röstskådespeleriet är bra och spelets soundtrack är faktiskt OK, men dessvärre är musiksamplingen i radion helt otroligt tråkig.

Jag tror i slutändan att Watch Dogs största problem rent underhållningsmässigt är att det blir repetitivt. Kampanjen är till större delen underhållande och varierad, och det finns oräkneliga mängder sidouppdrag (Crime Convoy, Gang Hideouts, ctOS-towers (vilket i princip är torn i Assassin's Creed men i annan förpackning), Fixer Contracts...) och aktiviteter (spela schack, dryckestävlingar, annat smått och gott) som håller en sysselsatt i evigheter. Dessvärre blir det mer eller mindre ett rutinjobb efter de första sidouppdragen eftersom samma sak sker i varje sidouppdrag med mycket små variationer.

När man väl klarar av dem fullständigt, speciellt i fallet med Investigations, så finns det ingen riktig utdelning. Du "grindar" i princip uppdragen likt ett MMO och till slut får du inget mer förutom en klapp på axeln från spelet och kanske ett vapen. Det finns en ökänd Investigation där du försöker spränga en traffickingliga och när du väl klarar av den så håller Aiden en kort monolog och så är det klart sedan. Betänk att du i princip behöver lägga två timmar eller liknande på det och att det är ett slags fetch mission.

Multiplayer har jag inte mycket till övers för eftersom Watch Dogs känns primärt som ett single player-spel, men det som jag väl testade var OK. Folk och en själv kan invadera varandras spel, och syftet är att installera ett slags virus utan att bli upptäckt. Ingen riktig traditionell PvP i sig, och det kan vara kul att leka katt och råtta-lekar som ett avbrott från uppdragen ibland.



Slutsats
: Jag tycker faktiskt att Watch Dogs är en helt okej utmanare till GTA-serien. Även fastän spelet inte når upp till potentialen från när det först visades, så är det ändå en innovativ och nyskapande titt på open world/sandbox-genren. Det har många problem men gör samtidigt många saker bra. Personligen sörjer jag att Watch Dogs kunde ha blivit så mycket mer, men jag hade ändå skoj med slutprodukten.

 

7/10 –  Bra



Allmän produktfakta

Allmänt

Genre Äventyr Sci-fi Pussel Taktik Sandbox Shooter Stealth Tredje person Action
Format Fysisk utgåva
Plattform
Rek. åldersgräns 18 år
Serie

Funktioner

Funktioner

Spellägen

Lokal multiplayer Nej
Online multiplayer Ja
VR-Utgåva Nej

Övrigt

Keyword
Lanseringsår 2014
Utgivare Ubisoft
Utvecklare Ubisoft Montreal

Länkar

Varumärkets produktsida
Trendande produkter
Prisjakt © 2000 - 2024 Prisjakt   Cookiepolicy.   Våra regler.   Personuppgiftspolicy.  Hantera cookie-inställningar.