The Sims 4

• Genre: Livssimulator
• Släppdatum: 4 September 2014
• Utvecklare: EA Maxis/The Sims Studio
• Utgivare: EA
• Plattform: PC

Turerna kring Sims 4 har varit många. Hypen var vad jag vet ickeexisterande och det fanns ingen riktig reklamkampanj heller. Inför spelsläpp fick vi också veta att många funktioner hade plockats bort. Så hur blev det med Sims 4, egentligen? Satsningen stötte på hinder från första början eftersom spelet är byggt på en motor som var tänkt för MMO, ett koncept som övergavs när SimCity 5 floppade mitt under produktionen.

Det är också den största negativa biten med Sims 4 och det bestraffar hela spelet – innehållet är för barskrapat och begränsat. Internet pekade vid release ut vad som saknas i spelet och trots att vissa grejer patchats in så lyser det mesta med sin frånvaro i skrivande stund. Det är för fattigt och en klar nedgradering från vad som fanns i Sims 3.

Create-A-Sim är kraftigt förbättrat eftersom anpassningsmöjligheterna är större i och med den nya taktila, det vill säga rörelsekänsliga, redigeringen som är en av de stora nyheterna för denna iteration. Reglage och förinställda alternativ är nu borta (förutom mallar då, för den late) och man kan alltså redigera precis hur tjock/smal, muskulös/benig och fin/ful ens sim ska se ut, på detaljnivå bara genom att dra och släppa. Just att man kan redigera i princip allt på kroppen ger en bättre kontroll över utseendet, exempelvis skapade jag hela min familj med ganska goda resultat. Nackdelen är att det finns få egenskaper för ens sims personlighet att välja mellan, samt att urvalet bland kläder och ögonform/tjockleken på kroppshår är alldeles för tunn. Man kan heller inte redigera kläderna eller välja färg från en färgskala. Alla simmar är dessutom lika långa av någon anledning.

Byggläget är också uppdaterat och är ännu finkänsligare än förr, fastän urvalet inte är så stort. Det är mer responsivt, man är inte lika begränsad i fråga om var man kan lägga allt och häftiga tillägg som att avgöra hur höga väggarna ska vara såväl som möjligheten att köpa förmöblerade, hela rum gör att möjligheterna öppnar upp sig. Problematik uppstår visserligen när man vill göra flera rum i ett rum (det tenderar att bugga ur) och urvalet är återigen inte särskilt stort samtidigt som mycket är borttaget från tidigare titlar, men det är i sammantaget en förbättring skulle jag säga. Vad jag i egenskap av att vara ganska less på att bygga saker gillar är att Maxis har försökt att skapa ett gränsland för den bekväma och byggherren. Nu trivs nog båda.

Ett ytterligare problem är att man inte har så mycket att välja mellan i fråga om hushåll. Nu finns ungefär 20 tomter, men i Sims 2 och 3 finns 200-1 000+ tomter. Dessutom finns det ingen utveckling utanför din tomt, så dina grannar lever och dör utan att utvecklas och ersätts av nya, förinställda simmar istället för att deras kvarvarande familj tar över. Det gör att spelet känns lite tomt och du lever i ett mikrouniversum.

Grafiken är polerad, framförallt rent grafiskt är det ”crisp” och spelet känns optimerat då det hela flyter på i 60 FPS och laddar snabbt på min mellanbra dator (Sims 2 exempelvis som är mycket mindre krävande tar åratal att ladda). Animationerna är mycket fint genomförda och gränssnittet är i mitt tycke miltals bättre än tidigare titlar.

Själva spelvärdet är också bättre eftersom man nu kan göra flera saker samtidigt, t.ex. se på tv, äta, prata och lyssna på musik samtidigt. Eller måla en tavla, lyssna på musik och titta på TV. Eller träna och titta på TV och prata. Err, känns som att jag inte utforskat mina möjligheter riktigt. Simsen är också smartare, de agerar självständigt för en gångs skull och är inte helt efterblivna. Ett irritationsmoment i tidigare spel har varit att man varit tvungen att säga åt dem att göra flera självständiga handlingar på raken, men nu ”känner de av” det och gör det själva, utan att man behöver säga till. Det finns också mer att lära sig, t.ex. lär du dig inte bara ett instrument och sen kan alla instrument, utan du måste lära dig alla.

Att lägga till känslor för simmarna var också ett intressant tillval, för nu kan simsen bli allt från deprimerade, glada, flörtiga, lekfulla, inspirerade och mycket mer och på så vis förstärka eller försämra hur de presterar inom olika områden. De blir bättre på kreativa saker när de är inspirerade, för att nämna ett exempel. Detta fungerar bra då det fördjupar upplevelsen och för att optimera sin sim måste man nu tänka efter för att göra saker som stämmer in på deras humör.

Jag brukar alltid powerspela när jag lirar Sims, dvs, jag skapar en Sim, skaffar ett jobb och bit för bit bygger upp mitt hushåll för att sedan stå på toppen med familj och en förmögenhet i banken. Tyvärr urholkas även denna aspekten av spelet eftersom det finns få karriärmöjligheter att välja mellan och få möbler att faktiskt uppgradera till, så till slut sitter man egentligen där och har ”varvat” spelet ganska snabbt utan något större mål. Då känns det bra att ta livet av sig i en eldsvåda och börja om igen. För att vara rättvis känns det dock som att utvecklarna gjort så att karriärstegen skalar bättre än tidigare eftersom man nu måste göra specifika handlingar utanför jobbet för att bli befodrad. Jag kunde känna i tidigare titlar att det var alldeles för enkelt.



Slutsats: Sims 4 är i grund och botten riktigt välpolerat, snyggt och bra – en förhöjning av spelvärdet. Dessvärre känns det så tomt och ofärdigt, en barskrapad produkt som EA förmodligen kommer att fylla till bredden med expansioner och diverse tillägg. Man får hoppas att det mesta patchas in, för just nu lider Sims 4 av dess brist på meningsfullt innehåll som gör att man tröttnar snabbare än man borde.

6/10 –  Godkänt