Sökresultat Sökningen pågår Sökresultaten dyker upp här efterhand. Du kan fortsätta skriva om du vill begränsa sökningen.
Söker efter användare
Söker efter gallerier
Sök forumtrådar
Stäng

The Evil Within

Skriven av: Zoiler  |  Datum: 2014-10-24

Betyg: Betyg: 8


 

  • Genre: Skräck
  • Släppdatum: 14 oktober 2014
  • Utvecklare: Tango Gameworks
  • Utgivare: Bethesda
  • Plattform: PS4/XB1/PS3/360/PC


S
kräckspelens fader Shinji Mikami är tillbaka med en ny studio och ett nytt skräckspel - som inte är Resident Evil. Det hindrar inte onsdkan från att finnas i namnet dock. I The Evil Within spelar man detektiven Sebastian Castellanos som tillsammans med sina två partners undersöker ett brutalt massmord på ett mentalsjukhus när de övermannas av en mystisk kraft och Sebastian vaknar hängandes upp och ner på en slaktkrok med slaktaren i full fart med att stycka kroppen bredvid honom. Sebastian står på tur – om han nu bara kunde komma loss...

Evil Within kan sägas vara den spirituella uppföljaren till Resident Evil 4 och ska jag jämföra det med ett modern spel så är The Last of Us närmast i spelmekaniken. Man smyger långsamt omkring i hotfulla miljöer och lyssnar efter vedervärdiga läten och klickanden från zombieliknande varelser. Sparar ammo så gott det går eftersom det är snål tillgång och letar i varje hörn och vrå efter ny ammo eller förnödenheter. Känner sig skapligt lättad när man hör sparrummens Clair De Lune spela och vet att man kan få lite tillfälligt andrum.

Just att hantera ammunitionen är en av spelets styrkor, man känner att man inte kan skjuta för mycket och måste bemöta varje situation med försiktighet. Zombierna tål många skott i kroppen och det är inte ens säkert att de dör av huvudskott. De kan få halva ansiktet bortskjutet men fortfarande avancera mot dig. Till råga på allt är siktet svajigt och kontrollen med meningen trög så att man ska tvingas att springa tillbaka och sikta om ifall fienden kommer för nära. Och även när du fått ner dem så kan de återuppstå senare såvida de inte dödas av ett huvudskott eller om du bränner dem. Ett säkert tips är att skjuta dem i benet när de springer mot dig. När de faller till marken slänger du en tändsticka på dem och njuter av brasan. Kan slå flera flugor i en smäll på det sättet om andra är i närheten. Att smyga sig på och döda bakifrån är också ett hett tips, likaså att utnyttja fiendens fällor mot dem själva.

Att skjuta fiender känns BRA, det är roligt att strida så länge man inte möter för många samtidigt. Man känner att man har många olika möjligheter tack vare de vapen man har. Alla vapen är konventionella förutom armborstet som kan skjuta pilar med olika effekter, som t.ex. is och elektricitet. En mindre miss är att kulorna ibland går igenom fienderna, men det händer inte ofta.

Om det inte har gått för långt sedan den senaste checkpointen och jag har gjort något misstag så laddar jag gärna om för att få ut optimalt av striden (läs ”tar självmord på något sätt” eftersom det inte går att ladda checkpoints av någon outgrundlig anledning). Faktum är att jag har läst om de som slarvat till en början och sedan inte haft tillräckligt med ammo för att klara spelet. Så att spela om scenarion för att skadas mindre och slösa mindre ammo är nyttigt.

Stämningen och skräckkänslan då? Stämingen är absolut på topp, mycket tack vare grafiken som är snygg, även om samma sak inte kan sägas om frameraten som i många fall sjunker ordentligt och texturer som laddas synligt framför ögonen på en i mellansekvenserna. Men ljussättningen gör mycket här, den är så bra att jag brukar variera mellan att tända och släcka lyktan bara för att få se skillnaden – det blir som två helt olika rum. Skuggorna dansar på väggarna när man går omkring med lyktan, vilket bidrar till stämningen. Snygga rökeffekter också. Ett kornigt filter har lagts på bilden och utvecklarna har gjort ett bra jobb med att få miljöerna att se precis så morbida, sketna och snuskiga ut som de var ute efter. Skräck tyckte jag dock inte att det var. Visst satt jag på nålar och rös ibland, men jag kände mig aldrig rädd.

Jag gillade även att varje ny bana kändes just ny och fräsch, så att man aldrig vet vad som väntar. Hela tiden nya omgivningar och regelbundet också nya fiender, vapen och bossar. Ljudbilden är också viktig i ett skräckspel och den är precis så bra som man kan hoppas. Skräckljuden avlöser varandra och man kan höra vart fienderna är.

Måste även berömma uppgraderingssystemet för i många spel är uppgraderingarna triviala. Men här är det viktigt att samla varenda exp man kan eftersom uppgraderingarna innebär vitala saker som att kunna springa längre, sikta bättre eller kunna hålla mer ammo.

Till det mindre bra då. Som många andra spel gör så slänger de tyvärr fiendevågor mot en under ett par-tre kapitel nära slutet. Jag förstår inte varför, för spelet hade ett utmärkt tempo fram till dess. Det är survival horror, då ska man inte behöva se zombier som spawnas i omgångar från ställen som man redan röjt och särskilt inte när man hela tiden har tankesättet ”måste spara ammo, måste spara ammo”. Spelet är lite för långt för sitt eget bästa (20 timmar för mig, men jag spelade extremt långsamt för att insupa stämningen) och en del kapitel borde helt enkelt inte ha varit med.

Att det finns zombies med vapen, maskingevär och snipers, är också fånigt. De behöver inte ladda om heller utan står och skjuter med några sekunders mellanrum. De kan även klättra över grindar och sånt som inte Sebastian kan. Lite komiskt att zombies med noll hjärnkapacitet eftersom de går rakt in i diverse fällor både är smidigare än huvudpersonen och kan använda flera vapen som inte ens Sebastian har tillgång till. Särskilt som man inte kan plocka upp vapnen som de tappar.

Evil Within har fått rätt mycket kritik i recensioner för att det är för svårt, alltså att man dör på frustrerande och orättvisa sätt. Annars tror jag att betyget skulle varit högre än det är nu. Det finns vissa tillfällen där även jag ser vad de menar, som att man har röjt försiktigt i 20 minuter utan att spara och sedan kommer en scen där man dras iväg av en tentakel och har 5 sekunder på sig att gissa vad man ska skjuta på (det är inte tentakeln). Det finns ett antal sådana situationer där man inte kan göra mycket åt det och måste lära sig av misstagen, men jag tycker väl inte att det drar ner betyget, det är survival horror och man får nog räkna med att sånt händer. Däremot kunde vissa checkpoints ha lagts på bättre ställen.

Slutligen är storyn inte allt för intressant, mycket för att det inte tar fart förrän 2/3 av spelet. Karaktärerna är framförallt torra, de reagerar inte som de borde göra på den helt overkliga situation de hamnar i.



Slutsats: Detta är inget för de som gillar snabba actionspel, men för de som är ute efter ett oldschool skräckspel som Resident Evil 4 där man smyger fram och försöker spara ammo och inte har något emot att dö mycket och sedan lära sig av misstagen så finns det inte mycket bättre i genren. Personligen tycker jag detta är det bästa skräckspelet sedan Dead Space (Alien Isolation-recension kommer i sinom tid).

 

8/10 – Mycket bra



Trendande produkter
Prisjakt © 2000 - 2024 Prisjakt   Cookiepolicy.   Våra regler.   Personuppgiftspolicy.  Hantera cookie-inställningar.