Dying Light

• Genre: Open World
• Släppdatum: 27 januari 2015
• Utvecklare: Techland
• Utgivare: Warner Bros
• Plattform: PC/PS4/XB1

Storyn är inte helt obekant i polska Techlands zombieöverlevarspel; ett okänt virus har släppts lös i Harran, Turkiet, och hundratusentals infekterade har omvandlats till köttätande monster. I ett försök att förhindra spridningen karantäniseras staden från resten av världen, till överlevarnas förskräckelse. Spelaren antar rollen som Kyle Crane, en agent som skickas in i staden för att infiltrera överlevarna och hitta en militärofficer som sitter på viktiga uppgifter.

Så fort man landar så inser man dock vilken fientlig miljö man hamnat i och efter en omständig och styrd tutorial släpps man lös i den öppna världen med en planka, fri att göra vad man vill. I början finns inte så mycket mer att göra än att följa storyn, men med tiden låses fler och fler sidouppdrag och utmaningar upp på kartan i samma stil som Ubisofts Far Cry och Assassins Creed, en modell som blir allt vanligare uppenbarligen. Det finns till och med säkerhetszoner att ta över, likt tornen i Far Cry 3 och 4.

Utöver detta kan man förstås bara bjuda in en kompis eller tre och lalla runt i världen och slå ner zombies, det är precis lika roligt som det borde vara. Men man bör göra uppdragen eftersom de ger exp som gör att man kan använda starkare vapen och få andra överlevarfärdigheter. I början är man nämligen ganska svag och klumpig och det tar ett antal timmar innan man låser upp förmågor som gör livet lättare, men när man väl gör det så tar sig spelet ordentligt. Man dödar zombierna på färre slag och får dessutom fler alternativ att göra det på, som att kasta ner dem från en klippa, tackla in dem i en vägg eller stampa sönder huvudet när man fått dem på fall. Eller varför inte glidtackla benen av dem?

Med vapnen kan man hugga av både huvud och lemmar och tack vare den groteska skademodelleringen och den klockrena fysiken så är det tillfredsställande att se dem reagera och skadas av det man gör. Sikta mot huvudet så flyger det ofta av om du har ett starkt nog vapen. Putt ner en zombie för en trappa så drar de oftast med sig andra i fallet. Ställ dig på en spikförsedd tunna så spetsar de sig hjärndött på den, Walking Dead-style. Fysiken och sättet zombierna reagerar på skada gör att varje möte känns fräscht och kan leda till nya situationer, ett måste i ett spel där man dödar flera tusen likadana varelser. Ska sägas dock att en handfull nya zombietyper låses upp med tiden så det finns lite variation.

Vapnen går förvisso sönder precis som i Techlands tidigare spel Dead Island, men det är bara att köra på det bästa man har och byta det när det är dags. Det kändes aldrig som något begränsande, utan ger bara möjligeter att testa flera vapentyper, det finns över 100 vapen. Finns även ett fåtal skjutvapen som är sköna att hantera. Dessutom kan man crafta och uppdatera vapen så att de får specialeffekter som exempelvis eld, el eller gift. Närstriderna påminner inte så lite om 360-spelet Condemned, där zombierna bara går tröstlöst mot dig, men där människorna parerar, aktar sig och söker skydd.

Spelet utmärker sig i hur Crane tar sig fram som en parkourutövare, likt Faith i Mirrors Edge. För varje grej man hoppar över eller klättrar upp för får man poäng som man kan lägga på att bli ännu smidigare på att ta sig fram. Till slut flyger man fram på plåttaken utan att stanna. Inlevelsen är dessutom mycket bra tack vare att man ser Cranes fötter och armar interagera precis som de bör göra när man klättrar, hoppar och använder saker.

En annan sak är dag/natt-rytmen. På dagen är det ljust, förstås, och zombierna är relativt harmlösa, men på natten är det becksvart, zombierna blir aggressivare och då kommer dessutom ”volatiles” fram, livsfarliga monster som jagar dig till världens ände om de upptäcker dig och som det inte är rekommenderat att försöka slåss mot inledningsvis. På plussidan får man dubbel exp på natten och dessutom bonusexp om man lyckas fly från en volatilesjakt eller överlever utan att sova. Det går annars att sova fram till dagen när som helst i en säkerhetszon.

Grafiken är grymt snygg, ett av de snyggaste spelen jag har sett. Förmodligen det snyggaste open world-spelet. Snyggare än Far Cry 4, som är stelt i jämförelse. Gillar hur vinden påverkar miljön så att löven i träden blåser och papper flyger omkring. Ljussättningen är fenomenal och man kan t o m dyka under vattnet och utforska. En snygg detalj är hur man ser vattenytan som en hinna eller hur synen påverkas av vatten i ögonen. Vädret är dessutom dynamiskt så ibland regnar eller åskar det. Vapnen blir blodiga efter användning, det finns många sådana här visuella smådetaljer som utvecklarna har tänkt på. Det är en färgglad och levande (fast ändå inte, ja ni fattar) vacker värld.

Storyn är hyfsat lång och duger enligt mig, även om den är rätt dum ibland, och när man är klar med den kan man bara fortsätta med andra uppdrag man inte hunnit klara av, totalt finns runt 50 speltimmar enligt utvecklarna, men då får man skynda sig för jag är uppe i runt 40 själv. Coop är sömlöst, den som hostar väljer uppdrag och det är bara att bjuda in vänner så sparas allt de gör. Hela storyn kan spelas i coop efter prologen.

För att hitta saker att klaga på så tycker jag det är rätt dumt att inte ha med fasttravel till säkerhetszonerna. När man är max lvl så vill man inte lägga fem minuter på att springa till varje uppdrag. Det är aldrig fel att ge oss alternativet att teleportera, de som inte vill behöver ju inte använda det. Även fast det är roligt att parkoura.

Sedan finns det även för många ”hitta detta”-uppdrag där man måste hitta ingången till någonting eller leta över en stor yta efter tre målarfärgsburkar, osv. Jag vill döda zombies, inte leta efter DVD-filmer. Man blir som i många andra spel en springpojke, även om jag tycker att sidouppdragen är bättre än i t.ex. Far Cry 4, man stöter på en hel del intressanta typer, så även i beskyddaruppdragen. Men det är så open world-spel fungerar för det mesta, när man gjort A ska man göra B och sedan C innan man blir belönad. Nåja, det ger en något att göra.




Slutsats: Det bästa zombiespelet jag har spelat hittills. Mycket snyggt, kul att döda zombies på många olika sätt med bra fysik och skademodellering samt många olika vapen, sömlös coop för upp till fyra spelare, helt okej story, mycket att göra om man vill, ingen level scaling vilket innebär att man kan gå tillbaka och krossa när man blivit mäktig. Far Cry möter Mirrors Edge, med zombies. Kan också nämna att jag inte gillade Dead Island, men Dying Light är inte samma sak. Klart rekommenderat för alla som känner för lite zombieslakt, bara det att ni får vänta till 27 februari om ni vill köpa det på skiva till konsolerna, det är bara den digitala versionen som är ute för tillfället.

8/10 –  Mycket bra