The Evil Within: The Assignment

• Genre: Skräck
• Släppdatum: 10 mars 2015
• Utvecklare: Tango Gameworks
• Utgivare: Bethesda
• Plattform: PS4/XB1/PS3/360/PC

The Assignment är det första DLC:t av två till skräckspelet The Evil Within som släpptes för snart ett halvår sedan. Det förklarar vad den kvinnliga detektiven Juli Kidman sysslade med under huvudäventyret och gör det på ett ganska bra sätt rent berättelsemässigt. Flera frågor besvaras under det ca tre timmar korta äventyret, om Mobius, STEM och Juli personligen.

Jag tycker dock att det är ganska mediokert faktiskt. Jag blev skrämd några gånger och det var bra att få lite utfyllnad storymässigt, men det stora problemet är att det är så smygbaserat, så smygbaserat att de t o m har lagt in en covermekanik. Starkt bidragande till Evil Withins rolighet imo var resurshanteringen, valmöjligheterna och stridsmekaniken. Men som Juli Kidman har man ingen pistol, förutom i en särskild sekvens. Fienderna dödar en snabbt och alla möten känns scriptade eftersom du inte har särskilt mycket valmöjligheter i hur du löser dem i de små rummen de sker i. När du behöver en flaska för att distrahera ligger en flaska där, och när du behöver döda bakifrån ligger en yxa framför dig. Variationerna i miljön som var så bra i Evil Within är tämligen frånvarande, för det mesta är det bara mörkt och svårt att se något med letterboxingen och det gryniga filtret på konsoler som grädde på moset. Fällorna utnyttjas knappt någonting, också en stor del av EW. Och till råga på allt så går det faktiskt att springa igenom det mesta utan att smyga.

Istället för pistol har Juli en ficklampa som hon kan lysa med på väggar för att öppna dolda vägar eller lösa pussel, finns en del godkända pussel åtminstone. Positivt är också att runt 80 % av miljöerna är nya och så även flera fiender, bland annat en dam med en lysande lykta som huvud som går som en fågel på högklackade skor och förföljer en genom spelet.

Men jag spelar inte Evil Within för att busringa från en telefon så att zombier lockas in i ett rum så att jag kan stänga dörren och komma förbi dem. Jag vill ha valmöjlighet att hantera situationerna som jag vill.





Slutsats: Jag förstår att de har velat göra Juli Kidman till en egen karaktär med ett annorlunda gameplay, men den hårda smygsatsningen tar ändock spelet ifrån det som gjorde The Evil Within så bra. För att fylla i storyn fungerar det och de har en episod till på gång, men spelmässigt finns det risk för att man blir besviken om man gillade grundspelet och hoppades på mer av samma. I vanlig ordning sätts inget betyg på DLC.