Bloodborne

• Genre: Action-RPG
• Släppdatum: 25 mars 2015
• Utvecklare: From Software
• Utgivare: Sony
• Plattform: PS4

Bloodborne är Sonys ess i rockärmen i början av året. Ett exklusivt PS4-spel gjort av de talangfulla utvecklarna bakom Souls-serien. Det är en spirituell uppföljare till Demons Souls kan man säga, det är det som det ligger närmast spelmässigt.

Alla som har spelat ett Soulsspel vet ungefär vad som väntar. Ett försiktigt traskande genom olika skräckinjagande miljöer med fiender bakom varje hörn och plågsamma väldesignade bossar som vill ta dina insamlade själar, förlåt ”blodekon”. Kanske lite mer skräcktema än tidigare Soulsspel skulle jag säga, baserat på designen på fiender och miljö, som för övrigt är riktigt bra och grotesk.

Det finns dock många skillnader jämfört med Soulsspelen. Den största är att man inte använder sköld. Hidetaka Miyazaki tyckte att Soulsspelen hade degraderats till att man gömmer sig bakom en stor fet sköld och väntar på att fienden slår så man kan kontra, eller cirklar runt med skölden uppe för att försöka komma åt bakifrån. Och det har han ju inte helt fel i.

Så för att ”ta bort säkerhetsnätet” har man istället en pistol i andra handen som man kan avfyra precis innan fienden attackerar för att avbryta deras attack och göra dem sårbara för massiv skada, liknande hur man parerar med sköld i Souls. Det fungerar lite till och från, bara vissa attacker verkar gå att avbryta, pistolen avfyras inte ögonblickligen när man trycker, och man får inte skjuta för tidigt även fastän man ser attacken komma för då räknas det inte. Om man väl lyckas och dessutom hinner fram och utför den kritiska attacken så får man förstås en stor fördel, men misslyckas man, vilket långt ifrån alltid kändes som mitt eget fel, så blir man istället ofta träffad av fiendens attack, något som enkelt hade kunnat undvikas med en dodge. Så ett risk/reward-system som är intressant, men jag tycker inte själva mekaniken är klockren. Finns ett bra inlägg om detta problem här, ett sånt system måste vara helt responsivt och det är det inte i nuläget.

Den andra stora saken som förändrar gameplayet är att man kan undvika/rulla mycket snabbare än i Souls och det kostar inte i närheten lika mycket uthållighet. Man är smidigare på att akta sig och det fungerar riktigt bra för att göra spelet snabbare och mer offensivt när man väl har lärt sig. Finns heller inga tunga rustningar som i Souls, utan man springer runt med lättare rockar som tyvärr inte skiljer sig så mycket från varandra annat än att de skyddar olika bra mot t.ex eld, el och gift. Annars är det mest kosmetiskt. Jag saknade att kunna hitta en fet armor som genast gjorde mig exponentiellt mycket bättre, lite trist när det nästan bara handlar om det visuella.

Det är lite samma sak med vapnen, man kan använda det första vapnet man får även i slutet av spelet, bara man uppgraderar det. Man hittar inte så många nya som i Souls och de man hittar är initialt aldrig bättre än det man redan har. Det märker man först när man uppgraderar det i så fall, men det är som att gambla. Man vet inte hur bra det blir förrän man har uppgraderat det. Jag slängde bort en massa resurser på två vapen som visade sig vara usla och kunde inte pröva de andra jag hade hittat.

Grafiken är duglig utan att imponera, flyter inte helt perfekt trots det i alla lägen. Designen är riktigt bra. Men vad jag inte fattar är hur man tänkte med laddningstiderna. Jag har aldrig sedan jag började spela, inklusive när jag laddade kassetterna till C64, suttit och stirrat så länge på en laddningsskärm i ett spel sammanlagt. Det handlar om 30-40 sekunders laddningstid varje gång man dör. Och många dör rätt ofta i Bloodborne, det är trots allt seriens varumärke.

Men ännu värre är hur lamporna eller ”braselden” fungerar i Bloodborne. I Dark Souls 2 kunde man teleportera mellan olika brasor/platser (relativt) snabbt och smidigt. I Bloodborne kan du inte teleportera från ett ställe till ett annat. Nej, varje gång du vill till ett annat ställe måste du först teleportera till hubben där du expar upp, köper saker och uppgraderar vapnen. 20 sekunders laddningstid. Först därefter kan du teleportera från hubben till stället du ville till från första början. 40 sekunders laddningstid. Det är fruktansvärt oigenomtänkt och har absolut naggat min spelupplevelse i kanten. Det är inte okej med sådana laddningstider.

Man lägger ändå mycket tid på spelet för att det är så kul och då blir det till slut mycket stirrande på en svart skärm med texten Bloodborne i vitt. Kunde de inte ha hittat på något roligare än så om man ändå ska stirra på den halva spelet?

Om man dessutom vill farma, dvs döda fiender om och om igen på samma ställe, så måste man till hubben och sedan tillbaka igen för att de ska återuppstå, alternativt använda ett item för att ladda om banan. Medan man i Dark Souls 2 bara behöver sätta sig vid braselden för att de ska respawna. Så borde det givetvis fungera i Bloodborne också, finns inget praktiskt i att det inte gör det. Brasorna/checkpointsystemet i DS2 var perfektion om de kunde fått ner laddningstiderna lite bara, jag är ingen fan av att ändra på saker för sakens skull när man redan byggt ett fungerande koncept.

...

Utmaningsmässigt så är det i mitt tycke lättare än Soulsspelen. Det började för mig svårare än Souls med de första två-tre bossarna innan jag som Soulsveteran förstod systemet, men sedan när det klickade och jag började expa upp och få mer liv och skada så tog jag resterande bossar på löpande band. Det var fortfarande utmanande efter de fem-sex första timmarna, men inte längre svårt. Med det sagt så är det såklart fortfarande svårt relativt de flesta liknande spel.

Att det är enklare imo beror mycket på hur de hanterar livflaskorna. I Souls har man ett antal Estusflaskor som fylls på varje gång man går till braselden och man samlar på sig fler genom spelets gång. I Bloodborne har man max 20 (runor kan ge fler) som man dessutom dricker mycket snabbare. Så i en bossfight hade jag nästan alltid 20 flaskor som helar ungefär en tredjedel av livet till mitt förfogande och det var inga problem att hinna med att dricka dem mellan attackerna. Jag hade alltså åtta gånger min livmätare i praktiken. Och de skalar med ens liv, så om man lägger mycket på liv, vilket man bör göra eftersom man får mycket liv ända fram till lvl 50 i vitality, så ger också flaskorna mer liv.

Det kan dock innebära ett problem för de som halsar flaskor som fyllon dricker sprit; om man får slut och fortfarande inte har klarat bossen så måste man gå och farma fler (mer laddningstider). I Dark Souls 2 behövs inte det eftersom de alltid fylls på vid braselden. Dock inget jag personligen hade problem med då jag alltid försökte hålla lagret fullt och köpte om det fattades när jag var i hubben. Men jag har läst flera som har haft problemet och håller med om att Estusflaskorna var ett bättre system.

Frenzy måste jag prata om, detta djävulens påfund. Att lägga in artificiell svårighet genom fiender som kan få dig att tappa 75 % av ditt liv bara genom att du är nära dem känns varken rättvist eller roligt. Blev galen på ett ställe där de hade en frenzyfiende som skyddade ett item i slutet av ett gifthav som jag sprang i och förstås blev både förgiftad och frenzyad. Enda motmedlet är att undvika dem, ta lugnande medel eller använda runor som ger hög frenzytålighet. Men eftersom fiender som har frenzy är sällsynta så är det återigen det genialiska beslutet att behöva återvända till hubben om man vill byta runa som spökar, istället för att man ska kunna göra det när man vill.

Ett annat konstigt beslut, hur coop fungerar. Det har alltid varit lite okonventionellt att samarbeta i Soulsserien, men nu skulle man äntligen kunna samarbeta med vänner. Ja... om det inte var det mest obegripliga och omständiga systemet att coopa på någonsin, som inte ens fungerar. Jag har inte försökt själv, men det kostar alltså ”insight” varje gång man ringer i klockan, oavsett om man inte hittar någon hjälp. Jag har läst en massa inlägg om hur folk behöver hjälp eller vill coopa, utan att det fungerar för dem. Det är trasigt i nuläget och det är mycket mer komplicerat än vad det behöver vara. Här skulle de verkligen tjäna på att göra det enklare och mer traditionellt, ge oss alternativet att samarbeta om vi så vill. Och inte bara tills bossen är avklarad eller någon dör (då måste man ringa igen), vi vill kunna coopa genom hela spelet om vi så vill och avsluta när vi känner för det. Varför skulle man vilja ha det på något annat sätt?

En nyhet i Bloodborne är Chalice Dungeons, som är grottor som ligger utanför storyn och som ger högre utmaning än vad man får i huvudspelet. From Software har förberett vissa grottor som är samma för alla, men man kan också slumpa fram unika grottor. Här finns lite nya fiender, runt dussinet helt unika bossar fantastiskt nog, och man kan hitta bättre föremål än vad som finns i huvudspelet. Tyvärr kostar det att komma djupare och djupare och jag lade ner dem när jag inte hade ett visst föremål som behövdes. Jag vill inte farma efter föremål, jag vill bara spela grottorna. Eller snarare helst bara möta de unika bossarna för designen på grottorna är riktigt tråkig.

Slutligen, jag förstår att de inte vill förklara saker och sånt och det ska vara mystiskt och svårförstått och man ska lista ut saker själv. Men, låt mig för den sakens skull jämföra rustningar och vapen med varandra. Jag vill inte behöva gå ut ur ”affären” och kolla mina egna grejer för att se om det jag vill köpa är bättre eller sämre, eller för att ens se om jag redan har det eller inte. Poänglöst.

Jag prövade för övrigt att köra NG+, tog de tre första bossarna, men slutade sedan när jag förstod att det är samma upplevelse fast fienderna tål mycket mer och gör mer skada. I Dark Souls 2 har man annorlunda fiender, nya fiendeplaceringar, nya föremål... mycket mer sporrande att fortsätta där.



Slutsats: Jag inser att jag har klagat mycket i recensionen, men det är som en vis person på Neogaf sa: ”det är enklare att hitta bristerna i Soulsspelen än att lista allt positivt”. Dark Souls II är 10 av 10 imo. Bloodborne har fler brister och är således inte lika bra. Men i grunden är det fortfarande ett Soulsspel och de är alltid roliga med bra strider, fiender och miljöer, utmaning och lång hållbarhet. Samt härligt röstskådespeleri faktiskt, det lilla som finns. Att det finns en tre-fyra olika valfria ställen att hitta är rätt häftigt och dessutom en mängd bossar som man kan missa om man bara springer igenom huvudstoryn utan att ta sidospår.

Jag rekommenderar absolut Bloodborne, jag har själv lagt säkert 40 timmar på det, och jag föredrar nog den lite snabbare spelstilen mot Soulsspelen, även fast det bästa hade varit att erbjuda båda spelstilarna. Men om ni inte har köpt det vid det här laget så kan ni lika gärna vänta tills de patchar laddningstiderna och fixar online.

8/10 –  Mycket bra