Batman: Arkham Knight

• Genre: Action
• Släppdatum: 23 juni 2015                    
• Utvecklare: Rocksteady Studios
• Utgivare: Warner Bros
• Plattform: PC/PS4/XB1

Efter Warners sidospår med Arkham Origins är Rocksteady Studios åter tillbaka för att avsluta Arkhamserien de så framgångsrikt påbörjade förra generationen. Men lanseringen har varit allt annat än stadig, med en PC-version som varit och fortfarande är så full av buggar och dålig prestanda att Warner tvingades stoppa försäljningen av den, ett drastiskt drag utan motstycke i spelhistorien.

Konsolversionen rapporteras också lida av ovanligt många krascher, jag drabbades själv av detta en gång så att jag var tvungen att helt starta om PS4:an genom att hålla inne knappen, men en enstaka gång under 30 timmar är acceptabelt. Finns de som har haft det värre dock.

Spelet däremot flyter på väldigt bra på PS4 i mycket stadiga 30 FPS. Hoppet från PS3 till PS4 har låtit Rocksteady skapa ett mycket ambitiöst Gotham City, den klart snyggaste versionen hittills av staden med en imponerande draw distance och helt utan laddningstider. Regnet öser ner, ändrar riktning i vinden och lyses upp av blixten och andra ljuskällor i natten. Det snyggaste regnet jag sett i ett spel smattrar mot taktopparna och droppar rinner av Batmans dräkt, bilar och annat det kommer i kontakt med. Havet som omger Gotham piskar upp vågor och reflekterar månens blänkande sken. Stämningen är grym, som att vara i en serietidning.

Karaktärerna är också jäkligt detaljerade, det finns ett läge där man kan studera dem i närbild som rekommenderas för att se precis hur mycket detalj som lagts ner på varje ”asset”, från huvudkaraktärerna till vanliga fiender. Att det går att se smutsen på en vanlig servitris sockor eller att ljuset från en skurks elektriska handskar reflekteras i en annan skurks metallkedja i detta läge är bara löjlig detaljrikedom. Väldigt synd att de ligger låsta bakom Gåtans utmaningar så att man inte kan studera all grafikporr utan att gå igenom dessa. Borde vara upplåst för alla. Detta är dessutom gamla Unreal Engine 3, om än en hårt modifierad version, vilket gör det ännu mer imponerande. Det är rekommenderat att klicka sig in i förstapersonsvy för att zooma in och studera detaljer här och var. Allt som inte ligger i fokus blir dessutom suddigt, vilket ger en häftig effekt på t ex stadens ljuskällor.

Storyn fortsätter från Arkham City med nya hot; Scarecrow tömmer Gotham på invånare med sin skräckgas och Batman måste, som vanligt, ensam stoppa Scarecrow, den nya mystiska skurken Arkham Knight, och en myriad av andra välbekanta superskurkar och hantlangare från att ta över Gotham, samtidigt som han bokstavligt talat slåss med sina inre demoner.

Det är en intressant story med mycket välpresenterade mellansekvenser där man får hjälp av bland annat komissarie Gordon, Robin och Oracle. Dock så tycker jag att Batman är pinsamt självisk. Han vill aldrig ha hjälp av någon annan trots att de erbjuder det för att han är rädd att förlora dem, men samtidigt tror han att han ska kunna rädda en hel stad själv. Hade det inte varit ett spel så hade folk mördats till höger och vänster, de hade ju inte väntat på att Batman ska hitta dem. En enda man kan inte rädda alla (t.ex brandmän som man ska rädda som är utspridda över Gotham). Då hade deras familjer gått miste om en pappa etc. Nu är det som sagt ett spel men det är svårt att få någon sympati för Batman så som han håller på... storhetsvansinne. Han är dessutom extremt stoisk i vanlig ordning.

Själva spelet då? Ja, alla som är vana vid serien vet ju vad Arkhamspelen är känt för numera; predatorsekvenser, kontringsbaserade gruppslagsmål och pussellösning i en öppen värld med massa valfria sidouppdrag. Allt det där finns i Knight, med vissa förändringar.

Striderna flyter t ex inte lika bra nu IMO eftersom det finns så många olika fiendetyper att hålla koll på. Vanliga fiender, fiender med kniv, med skjutvapen, fiender som rushar, elektriska fiender eller med elbatonger, stora fiender, fiender med sköld, hoppande ninjafiender, fiender som återupplivar nedslagna fiender.. de är aggressiva också så det är inte ovanligt att man kontrar mer än man slåss och det är svårt att hålla kombon levande. Nästan omöjligt i vissa fall innan man fått tag i alla gadgets och uppgraderingar. Däremot känns det bättre att träffa med en smäll och det ser bättre ut tack vare alla nya animationer.

Och kameran i striderna är frusterande. Den är för nära Batman och positionerar sig ofta så att man inte ser fienderna bakom en. Sämsta kameran av alla Arkhamspelen.

En nyhet är att man tar sig fram över staden som en boss nu. Batman kan flyga i stort sett och med alla uppgraderingar kan han utan problem sväva 1km i luften eller mer. Staden är stor nog, men inte jättestor, så det är inte alls jobbigt att ta sig fram, snarare roligt eftersom man kan hitta saker på vägen. Ett snabbtransporteringssystem behövs iaf inte här. Och om man skjuter ut sig ur Batmobilen med full uppgradering så flyger man iväg som en missil högt över staden.

Vänta va? Batmobilen? Ja, det är Rocksteadys stora tillskott till seriens sista del. Batman har fått en tank att leka med, som används till ALLT. Det är ett vidunder till maskin som när den är uppgraderad utan problem förintar 30 tanks och drönare på en gång (ja, fienden har också massa tanks...). Att undvika pansarskott och själv dela ut smärta i tankstrider är kul.

Att... plattformshoppa på hustak, åka racinglopp bland Gåtans dödsfällor och.. och smyga sig på tanks bakifrån eftersom de är osårbara på alla andra ställen i en kurragömmalek mellan tanks är däremot inte högklassig underhållning. Valfritt? NEJ. Obligatoriskt. Del av storyn. Återkommer ofta. Ni kanske trodde att det var Batman ni skulle få? Knytnävsslagsmål? Smygande i skuggorna? Lite detektivarbete? Ja, men ni måste även tillbringa en stor del av spelet som racerförare i Colin McRaes Batman, vare sig ni vill det eller inte.

Jag gillar mycket med Batmobilen, striderna som sagt, och att fara fram i Gotham och bara förinta allt man kör på får en att känna sig cool. Det är mycket som går sönder i staden, inklusive träd, trottoarer, trappor och bänkar när man rasar fram. Finns även en del roliga racinglopp där man ska spara tid genom att drifta. Men den används för ofta imo och till dumma saker som att smyga och alienerar kanske de som köper Rocksteadys spel för att de faktiskt vill ha det Rocksteady gjort med Batman tidigare. Det är ett tillägg som känns som, ”titta vad vi har gjort, nu måste ni använda det mycket för det var jobbigt att ta fram”.

Sedan är det riktiga slutet gömt bakom 243 gåtor. Gåtan är egentligen spelets huvudperson, han är med oftast av alla skurkar. För att hitta gåtorna måste man som vanligt hitta grönlysande skurkar att ”förhöra”, vilket ger en positionen på hela sex gåtor. Sex gåtor. Och man måste hitta 243. Det är ett jobb, som att gå till arbetet. Men om man inte klarar alla så menar de att man inte ska få det riktiga slutet. Nåja, som tur är finns YouTube.

Slutligen, visst finns det mycket alternativa sidobossar att ge sig på om man vill, men själva bossfighterna är ickeexisterande, eller så är det fåniga tankstrider. Var är de roliga bossfighterna från Origins? Definitivt något som Warner Bros gjorde bättre än Rocksteady.




Slutsats: Jag har haft kul under mina runt 30 timmar med Arkham Knight och är imponerad över atmosfären i staden Gotham, grafiken och presentationen (fantastiska röstskådisar btw). Storyn är intressant och ger verkligen liv till karaktärerna från Batmans universum. Den nya leksaken Batmobilen används däremot i överflöd och till en del frustrerande saker jag inte gillade alls vilket kombinerat med de intetsägande bosstriderna och den dåliga slagsmålskameran sänker betyget. I övrigt gör man samma saker som i tidigare Batmanspel, detektivarbete, gruppslagsmål, rovdjurssmygande... och det är inte negativt såvida man inte tröttnat på det vid det här laget. Men frågan är i vilken riktning serien ska gå efter detta.

8/10 –  Mycket bra