Yoshi's Wooly World

• Genre: Plattform
• Släppdatum: 26 juni 2015                    
• Utvecklare: Good-Feel
• Utgivare: Nintendo
  
• Plattform: Wii U
  

Det var inte länge sedan plattformsspelet Kirby and the Rainbow Paintbrush rullade in på Wii U och nu kommer redan nästa coop-plattformsspel från Nintendo när den gröna lilla dinosaurien gör entré i sitt egna spel på stora skärmen.

I denna tygvärld sprudlar det av en mängd olika Yoshis som leker och har skoj, men den onda trollkarlen Kamek ska förstås sabba för alla genom att förvandla alla Yoshis utom två till garnnystan. Dags att rädda dem!

Vad som följer är ett klassiskt plattformsspel efter Nintendos modell, där man blandar gamla idéer från diverse Mariospel med nya. Utmaningen är barnsligt enkel tyvärr, mest eftersom Yoshi i stort sett kan flyga genom att trampa i luften oändligt många gånger. Det finns inte heller någon tidspress eller några liv att förlora. Mot slutet kommer ett fåtal banor som visar vad spelet hade kunnat vara och dessa är riktigt bra. Här tvingas man att hålla sig i luften och använda lite skills, men genom större delen av spelet har man fast mark under fötterna.

Utmaningen menar de inte ska ligga i att klara banorna, utan istället att samla massa saker som är gömda här och var. Och det finns verkligen en massa saker att samla. Problemet är att det inte är direkt ”svårt” att ta dem, det är bara svårt att hitta dem. Vilket är ett sätt att förlänga speltiden antar jag, för man måste spela om banorna för att hitta dem. Det finns senare ett föremål man kan köpa inför varje bana som ska hitta gömda saker, liksom en hund som sniffar upp saker åt en. Och som vanligt när man samlat allt så belönas man med några svårare banor. Men då är frågan, varför ska man behöva uthärda tråkiga saker som att samla och leta upp gömda grejer (vissa t o m osynliga tills man hoppar eller skjuter på dem) för att få göra roliga saker som att spela svårare banor? Märklig strategi kan jag tycka.

Om man samlar alla tygkapslar på en bana så räddar man en ny Yoshi, som ser annorlunda ut mot den gröna och röda man börjar med och som man kan byta till och spela med. Det kan vara allt möjligt, som hund-Yoshi, panda-Yoshi, djungel-Yoshi, pirayaväxt-Yoshi och så vidare. Om man har amiibos kan man utnyttja dessa och få spela med en skrämmande kombination av Yoshi och Mario, eller vilken Yoshi man nu använder.

Det som skiljer Yoshi mot Mario är främst att han kan svälja sina fiender och ploppa ut dem som ägg. Dessa kan man sedan sikta och skjuta på andra fiender eller ihåliga plattformar som behöver fyllas med tyg t.ex. Likaså kan man svälja sin coop-partner och spotta iväg honom, vilket kan ge några skratt. Kontrollen sitter perfekt, som alltid nästan i Nintendos spel och gullighetsnivån är överväldigande med Yoshis läten, musiken och allt gjort av tyg. Att ducka eller nicka med huvudet i takt med musiken blir snabbt en favorit. Grafiskt är det dock inte lika imponerande, färgglatt ja, men i och med att allt är gjort av tyg så försvinner mycket detaljer och effekter. Vatten ser t.ex inte alls bra ut, det är bara en blå tyghinna. Dessutom kryper frameraten i sällsynta fall med mycket på skärmen ner till 10-20.

 



Slutsats: Yoshi’s Wooly World är precis som Kirby ett gulligt litet plattformsspel som ger 10-15 timmars coop-underhållning. Men det är för lätt för min och många andra erfarna gamers del och förlitar sig på att man ska vilja hitta och samla en myriad gömda saker och sedan spela om banorna igen. Tvärtom då så blir det ju roligare för de yngre eller mindre erfarna spelarna. Dock ett bra spel med många roliga världar och roligare att spela två i jämfört med senaste Kirby där spelare två mest är en sidofigur.

7/10 –  Bra