Mega Man: Legacy Collection

• Genre: Action/plattform
• Släppdatum: 25 augusti 2015               
• Utvecklare: Digital Eclipse
• Utgivare: Capcom
• Plattform: PC/PS4/XB1/N3DS

Remakes och remasters har blivit poppis under denna konsolgenerationen och Capcom har insett att det finns pengar att tjäna på att släppa remasters av deras skräckserie Resident Evil. Så varför inte en samling med de första sex Mega Man-spelen som kom till NES? Det har släppts två Mega Man-samlingar tidigare i och för sig, men nu är det alltså dags igen.

Det handlar i stort sett om en 1:1 emulering av NES-spelen, i syfte att digitalisera vårt spelarv för framtida generationer mer än något annat verkar det som. Och med 1:1 menar jag verkligen det, hackande bilduppdateringar och bildflimmer har överförts, vilket jag kanske inte direkt uppskattar. Utvecklarna menade att det till viss del berodde på hårdvarans (NES) begränsningar, men att de även sänkte bilduppdateringen med meningen på den tiden för att man skulle hinna med när mycket hände på skärmen. Tveksamt kan jag tycka, och i vilket fall så borde de ha gett oss alternativet att få slippa det, för de som vill.

Däremot har man infört möjligheten att spara när som helst. Via ett onödigt komplicerat sparsystem ska sägas, där flera knapptryck och några sekunders väntetid krävs varje gång. Inte smidigt, men det är väl bara fegisar som använder det ändå? Kanske det, purister anser väl att man ska klara spelen från början till slut, men jag som har begränsat med tid sparar gärna frekvent för att slippa lägga den tid det tar för att lära mig banan, fiendeplaceringarna och bossarna utantill, tid är allt man sparar nämligen. Spelar man tillräckligt länge så lär man sig banorna och bossarna och klarar dem, men tack och lov så har dagens spel checkpointsystem. Dessutom kan man öva på bossarna innan man spelar banorna om man vill och de flesta har ett mönster som gör att man kan klara dem utan att ens ta skada, det gäller bara att lista ut det. Eller så hittar man rätt vapen mot dem (alla har en svaghet), och då klarar man dem oavsett hur kasst man spelar.

Är spelen roliga idag då? Jag spelade inte så mycket Mega Man i min barndom, det var mer Mario. Däremot har jag spelat på GBA och DS. Men av dessa sex spel hade jag missat mycket. Det första spelet är mest ett experiment jämfört med de senare. Speldesignen är inte lika bra, banorna är korta, fienderna är som målsökande missiler, och fällorna är orättvisa tills man lärt sig banan. För att inte tala om Dr Wilys bana. Plötsligt kommer jag till ett rum.. ”du måste ha magnetvapnet för att komma vidare härifrån”. Som ligger gömt på någon bana någonstans som ingen har sagt något om. OKEJ. Visst, okej. Bra design.

I tvåan sker en klar förbättring av allt, inklusive den legendariska musiken som drar igång i menyn när Mega Man står på en skyskrapa med håret blåsandes i vinden. Spelet blir också mer humant i svårighetsgrad och så fortsätter det i senare delar, samtidigt som nya funktioner introduceras, som att kunna ladda upp armkanonen, ta hjälp av en hund för att nå oåtkomliga ställen och glida längs marken. Bossarna blir mer varierade, inte bara fireman, elecman, waterman etc. Och framförallt kortar de ner tiden som det tar att fylla deras livmätare... Intressant att spela spelen efter varandra och se hur de utvecklas, men också aningen repetitivt eftersom alla spel följer samma modell mer eller mindre.

Utöver spelen finns alla soundtrack i originalform, en databas med information för hardcorefansen och separata utmaningar, där man t ex ska klara flera bossar efter varandra eller utvalda sektioner av vissa spel på tid. Eller t ex den sämsta bossen i världshistorien, Yellow Devil på 5:30. Ju snabbare man klarar dem desto fler medaljer får man, från ett till tre och man har obegränsat med liv.



Slutsats: Emuleringen är nästan perfekt och visst är plattformsspelen helt okej även idag. Men det blir lätt repetitivt att spela sex liknande spel på raken och faktum är att det handlar mest om att hitta (eller kolla upp) rätt ordning att ta banorna i. Vissa bossar dör på tre skott med rätt vapen liksom.

Jag tycker dessutom att man väl kunde ha lagt med fler spel än bara NES-spelen. Andra samlingar har fler. Så för min del är det här godkänt, men för de som verkligen gillar Mega Man och vill ha NES-spelen på en modern konsol, eller speedrunners som säkerligen kommer att sätta tänderna i utmaningarna, så kanske betyget är bättre.

6/10 –  Godkänt