Tearaway Unfolded

• Genre: Plattformsspel
• Släppdatum: 8 september                    
• Utvecklare: Tarsier Studios / Media Molecule
• Utgivare: Sony
• Plattform: PS4

Tearaway Unfolded bygger på ett udda litet PlayStation Vita-spel där man spelar som en karaktär gjord av papper i en pappersvärld med målet att ta sig till ett hål i himlen som ”You” (du som spelar) kikar igenom och hjälper till ifrån, som en gud.

Jag har inte spelat Vita-spelet men av vad jag förstått så är detta en ”reimagination” som behåller grunden från Tearaway, men lägger in omgjorda banor, nya kontroller/mekaniker och runt 50 % nytt innehåll och är således också längre.

Spelet utnyttjar handkontrollen på ett ypperligt sätt i ”problemlösningen”. Man kan vrida och vända på handkontrollen för att styra ett ljus på skärmen som t ex kan smälta istappar eller guida fiender mot sin död. Man kan trycka på styrplattan för att tajma hopp på trummor eller svepa på den för att ändra vindens riktning. I senare nivåer använder man även kontrollen för att styra plattformar på ett smart sätt. Och man kan även kasta in saker mot skärmen från spelet till sin handkontroll så att säga och sedan svepa på styrplattan för att kasta tillbaka den som en projektil. Det finns inget spel som utnyttjar handkontrollen mer.

Tearway beskrivs som ett plattformsspel och det är det väl också, men problemet för mig är att det känns som att det är gjort för en yngre (och dessutom mer kreativ) publik precis som Media Molecules Little Big Planet. Plattformssektionerna är helt enkelt för lätta och storyn för barnslig för att jag ska fastna. Om man skulle dö så får man börja om där man dog i stort sett. De typ tre fiender man möter blir snabbt repetitiva. Och berättelserösterna låter som om de kommer från ett barnprogram eller en pjäs.

Som i Little Big Planet kan man även här forma världen själv genom att rita på styrplattan (eller mer detaljerat via kompanjonappen på Vita eller en smartphone/surfplatta) och det är en stor poäng med spelet, gillar man inte att skapa och vara kreativ så får man inte ut lika mycket. Du kan t ex rita själv hur snöflingor eller fjärilar som svävar omkring i spelet ska se ut, vilket är en småkul gimmick, fast styrplattan tillåter inga geniala konstverk direkt eftersom arbetsytan är så liten. Man kan även köpa olika munnar, ögon, etc för ”pengar” man samlar in och ge sin egen stil åt diverse figurer i spelet. Det finns också en kamera i spelet man kan använda till att ge färg åt ofärgade vita saker, t ex kan du ta kort på gräs i spelet och sätta på en vit älg så att den blir grönrandig. Fungerar även att ta kort i verkligheten om du har en PS-kamera eller via appen på mobila enheter, precis som i Vita-versionen där Vita ju har en egen kamera.

Det som jag själv uppskattade mest i Tearaway var grafiken och musiken. Allt är gjort av papper och animeras som papper, det flyger omkring så mycket på skärmen och grafiken är så stilren och mjuk (underbar kantutjämning) så det ser verkligen bra ut tekniskt. Musiken är säregen, men det finns definitivt några medryckande låtar.

Till sist är spelkameran inte den bästa alla gånger, den kan vara rätt frustrerande i och med att de blandar fri kamera med att spelet styr kameran. Ofta får man försöka positionera den själv, bara för att sedan se spelet placera den fel igen.
 



Slutsats: Tearaway Unfolded verkar vara den definitiva versionen av Tearaway enligt nästan alla de intryck jag läst från de som har spelat Vita-versionen, men det finns även de som tycker att det inte är samma sak när man inte ”håller världen” i handen och att samma koppling inte uppstår mellan spelaren och världen.

Jag tycker själv att spelet är för lätt, som plattformsspel har det inget att sätta mot kungarna i genren som Mario eller Donkey Kong, det är för många händelselösa ögonblick då man inte gör något och ingen större precision krävs i hoppen. Storyn och berättarrösterna är för barnsliga för min smak. Däremot gillar jag både grafiken och musiken samt hur spelet utnyttjar handkontrollens unika funktioner och presentationen håller hög kvalitet som vanligt när det gäller såna här Sony-spel.

Tearaway Unfolded är således inte min kopp te, men precis som med Little Big Planet tror jag att tjejer, yngre spelare och kreativa personer generellt är den stora målgruppen och där lär det gå hem som ett gulligt och mysigt spel, för det är absolut välgjort för sin målgrupp.