Mad Max

• Genre: Action/Äventyr
• Släppdatum: 4 september 2015
• Utvecklare: Avalanche Studios
• Utgivare: Warner Bros Interactive Entertainment
• Plattform: PS4/XB1/PC

När Just Cause var nytt så minns jag att jag fick ”ärva” spelet av mina bröder som spelat klart huvudkampanjen och lämnat kvar alla baser som behövdes tas över för att fullborda dominansen över den enorma, tropiska ön. Själva uppdraget att ta över baserna var väldigt rakt på – döda alla i basen och spräng lite saker, sen ”äger” du basen. Några av mina starkaste spelminnen kommer från när jag tog över dessa baser i både Just Cause och uppföljaren, just för att det fanns en sådan atmosfär, möjlighet till kreativitet och känsla i destruktiviteten.

Ena gången kunde jag ta över en Boeing och störtdyka in i en bas, kasta granater och lobba RPG-skott överallt för att sedan gå iväg med explosioner i ryggen. Andra gånger gjorde jag helikopterräder. Känslan var helt enkelt oslagbar och det hela kändes som en lekplats.

Det var det som jag kände var Avalanche Studios signum – att porträttera ett landskap, få spelaren att sjunka in i miljön, och bli en del av atmosfären. Samma sak känner jag inför deras senaste spel Mad Max.

Jag hade faktiskt inga större förväntningar när jag började på Mad Max. Av någon anledning hade jag missat hypen inför spelet och trodde att jag skulle få spela ett tråkigt, oinspirerat licensspel – i retrospekt så har filmlicensspelet kämpat mot kritikerrosade MGS:V om spelares gunst, båda med open world-tema.

Och sanningen är att jag har svårt att placera Mad Max på en rättvis skala, detta på grund av två huvudsakliga anledningar: den första orsaken är att marknaden känns översaturerad på open world-spel, och dels att konkurrensen varit mördande. Witcher 3 i samma genre är ett av de bästa spelen jag spelat detta millenniet, om inte någonsin, exempelvis.

Om vi ska beta av Mad Maxs komponenter från start till mål så kan vi börja med grafiken och atmosfären. Medan PS4-versionen som jag recenserade lider av diverse grafiktapp och framedrops (har hört att PC-versionen slipper mycket av dessa problem), buggar, långa laddningstider och annat smått och gott så är atmosfären och grafiken faktiskt riktigt bra. Man känner sig verkligen som Max, en ensam kille i en skruttig bil på väg mot ingenstans i en riktig postapokalyptisk skithåla i ingenstans.

Öknen gör sig påmind, solen gassar ständigt på, sanden viner när bilkaravaner åker förbi på de knappa landsvägarna och de få besittningar som finns kvar skvallrar om ett riktigt hårt liv på prärien. Sandstormarna som tidvis dyker upp är en riktigt gastkramande upplevelse – man ser ingenting på skärmen i princip, hela ljudbilden täcks av ett ständigt vrålande från stormens mitt och bråte slängs omkring som kan skada dig och din bil om du stannar för att göra vad du nu vill göra under tiden som du blir fångad i en storm och dess tornados. Ett av spelets höjdpunkter i mitt tycke var när jag skulle åka tvärs genom spelkartan och fångades mitt i en storm, med en skadad bil och lite bränsle kvar i bilen. Det blev ett race mot tiden och resurserna samtidigt som jag inte såg någonting.

Det finns helt enkelt många ögonblick som du kan göra till dina alldeles egna, och om jag kortfattat ska beskriva varför atmosfären är så välgjord så är det för att det känns som öknen i sig självt lever. Det kan inte alla open world-spel stoltsera med. Nackdelen är att spelvärlden, atmosfären till trots, känns ganska innehållsfattig då alla fiender har rutter och det är långt mellan olika händelser.

I övrigt är Mad Max ett spel som plågas av att ha ett helt okej gameplay men med få oförglömliga inslag som gör det till ett alldeles eget spel. Slagsmålsmomenten är som tagna från Batman fast i en brutalare skepnad, resurs-, grinding- och lägerövertagningsinslagen är från Far Cry. Atmosfären och egentligen upplägget från Just Cause. Mad Max har svårt att skapa sig en egen identitet utöver ”spel om apokalyptisk filmserie med bilåkning och Pimp My Ride”.

För det är det som du kommer ägna största delen av spelet till, att ta hand om din bil och grinda för att uppgradera den och dig själv, medan du åker långa sträckor utan vettiga checkpoints och slåss mot andra i bilar av olika sorter.

Berättelsen kretsar nämligen kring Mad Max och hans planlösa resa mot Plains of Silence och hämnd mot en krigsherre vid namn Scrotus, och hur han är utsedd av en galen mekaniker till att vara budbäraren för Magnum Opus, den perfekta bilen.

Storyn och röstskådespeleriet är helt obefintlig, och storyuppdragen är linjära och tråkiga. Åk till punkt A för att göra B, åk sedan till C, gör D, åk tillbaka till A, zzzz.

I korta drag åker man sedermera runt i en öppen värld och minskar Scrotus grepp kring de olika regionerna genom att förstöra pelare, fästningar, hjälpa andra, lokala krigsherrar och andra events som ligger och skräpar i omvärlden.

I takt med att man samlar på sig ”scraps”, dvs stålar, så kan man uppgradera sin bil till att bli mer lik sinnebilden av Magnum Opus, och det kan ta sin lilla tid då man låser upp fler bildelar och -uppgraderingar genom att köra storyuppdrag och hitta diverse utposter med scraps i. Mad Max reduceras ganska snabbt till Dora the Explorer.

Det stora fokuset i spelet är egentligen att man slåss med hjälp av sin bil mot andra som har bilar, och visst fungerar det bra. Känslan sitter i, alla olika bilar har en viss tyngd till sig, och redskapen man kan använda sig av (RPG, änterhake á la Just Cause, sniper rifle, etc..) öppnar upp för intressanta lösningar på strider och problem. Dessvärre kan det bli för mycket av det goda ibland och många bilstrider följer ett visst mönster. Trots det är det förmodligen bilgameplay och atmosfären/grafiken som gör sitt främsta för att ge mig ett relativt bra intryck av Mad Max.



Slutsats: Mad Max är imo ett solitt spel med vissa identitetsproblem eftersom det lånar mycket från andra spel, som Batman, Far Cry och Just Cause, utan att förbättra konceptet. Skön atmosfär, snygg grafik och fräscha bilstrider tyngs ner av en ointressant berättelse, repetitiva uppdrag/samlande och vissa grafikproblem. Vad som finns i Mad Max utöver bilstriderna har redan representerats bättre i andra sandlådespel. Men relativt bra överlag om man är ute efter ett spel med bilstrider, det finns inte så många i nuläget trots allt.